Turist i ur och skur

Jag tog lite semester i månadsskiftet Januari/Februari och åkte till London. Jag var ju där i somras också, men då hade jag fortfarande mycket begränsad ekonomi pga KF, så nu kunde jag unna mig lite mer. Bla kunde jag besöka olika sevärdheter som kostar en bra peng i inträde. Visserligen var jag lite smart och köpte biljetter på nätet, och på det sättet sparade jag några kronor på varje biljett, men allt som allt lade jag nog en tusenlapp på inträden.

Jag åkte på Söndag morgon, trött som en gnu och med huvudvärk pga för lite sömn, men glad att få komma iväg. Dagen innan kom jag ju hem från Stockholm och så hade jag ju tillbringat hela kvällen med att packa och se till att jag hade alla biljetter och andra viktiga saker i ordning. Egentligen hade jag väl klarat mig bara jag fått med mig pass, plånbok och papper, allt annat går ju att köpa på plats.

Jag skulle flyga med Norwegian, och jag hade bokat flyget genom Kiwi.com. I deras mejl stod det att jag skulle infinna mig på flygplatsen två timmar innan avresa, men när jag kom till Landvetter visade det sig att det bara gällde de som skulle checka in bagage. (Påpekade detta när Kiwi.com bad om respons på köpet.) Jag kom dock med planet och fram till England utan några problem.

På Gatwick fick jag först leta upp Thameslinks biljettlucka och byta min utskrift mot en riktig tågbiljett och sen skulle jag hitta rätt tåg. Hade köpt en biljett som skulle ta mig direkt till King’s Cross Station, men det var något spårarbete på gång, så jag fick byta till tunnelbana vid London Bridge, men eftersom kollektivtrafiken i London funkar så smidigt var jag framme samtidigt som jag skulle varit med tåget!

Jag hade valt ett hotell precis vid King’s Cross den här gången, så jag behövde bara gå tvärs över gatan. Himla smidigt och nära, och ändå stördes man inte av trafiken på rummet. För tidigt för incheckning, men jag fick lov att ställa väskan i bagagerummet, och så gav jag mig iväg ut.

Jag tog bussen ner till Trafalgar Square. Jag åker hellre buss än tunnelbana i London, för man ser en massa under resan. Vid Trafalgar Square hade de hägnat in hela området runt själva torget och byggt en scen och läktare där inne. Kinesiska nyåret inleddes den 29e Januari, och det skulle bli parad och uppvisningar. Tyvärr var det alldeles packat med andra människor som ville se samma saker, så jag gav upp och gick en promenad genom Chinatown istället. Där var det också diverse uppvisningar och där fanns fina paradvagnar att se, och så åt jag supergod anka på ett litet hak som verkade vara typ som pizzerian runt hörnet, för det var praktiskt taget bara asiater där, och alla verkade känna alla.

Från Chinatown traskade jag vidare mot Soho där jag gick förbi kön till Harry Potter and the Cursed Child, som sträckte sig runt hela kvarteret vid Palace Theatre. Istället gick jag till House of Minalima, där det finns en utställning med grafiska konsten från Harry Potter- och Fantastic Beasts-filmerna.
Fick höra små anekdoter och kul fakta under tiden från de som jobbade där. Bla att Harry Potters farfar ska ha haft ett framgångsrikt företag i New York och att det är därför Harrys valv på Gringott’s är fullt med guldpengar.

En liten promenad senare var jag plötsligt på Oxford Street, så jag kilade in på Primark en sväng och kom ut med en kasse med lite smått och gott i. Då var jag rejält trött efter en lång dag, så jag tog en buss tillbaka till hotellet där jag checkade in ordentligt, lämnade kassen på rummet och sen gick till närmaste Pizza Express för att få lite mat i magen.

Måndagen inleddes med frukost i hotellets matsal. Nu var det här ett typisk familjeägt hotell inrymt i ett vanligt bostadshus, så det var ingen lyx eller ens särskilt gott om utrymme, men allt jag behövde fanns, och det var helt okej för det priset med tanke på läget. Dock hade jag uppskattat en lite mer varierad frukost, för varje morgon var det samma sak: bacon, äggröra och stekt ägg, bönor i tomatsås och engelska korvar, toast, smör, marmelad, kaffe och the och så fanns det cornflakes och mjölk. Mätt blev jag ändå varje morgon och det var ju huvudsaken. Jag behövde inte heller äta så mycket mitt på dagen utan klarade mig med en fika eller en macka och en kaffe.

Men i alla fall, jag tog tunnelbanan till Tower Hill och blev ganska förvånad när jag kom upp på gatan, för mitt framför stationsingången står en del av den gamla romerska muren. Den som jag letade efter förra gången jag var där! Ja ja, det första man blir blind på är ögonen…
Efter att jag hade känt på och fotograferat muren en stund, gick jag över till Towern, bytte min e-biljett mot en riktig i kassan och sen ägnade jag de följande dryga tre timmarna åt att gå i trappor. Eller det kändes nästan så, för det var ju lite si och så med hissar på medeltiden, och man har inte förstört Towern genom att installera hissar.

Towern började byggas efter slaget vid Hastings 1066, men den största byggnaden; The white tower, buggdes 1078. Borgen är en samling byggnader, utbyggnader och ruiner som uppförts och förstörts under årens gång. Oftasts har området förstärkts ur försvarssynpunkt, men det har även tillkommit delar som varit ren utsmycknad. När Henry VIII’s andra fru, Anne Boleyn, blev drottning byggdes borgen ut för att ge plats åt en lägenhetssvit åt den nya drottningen. Ända fram till 1600-talet fungerade Towern som ett kungligt residens.
Towern var också fängelse och många fångar har avrättats inne på borggården. De fångar som var av lägre börd avrättades dock på Tower Hill, där tunnelbanestationen idag ligger.
Adelsmän- och kvinnor som var fångar i Towern hade det ganska bra, vissa hade hela sin familj boende där med sig och levde ett ganska vanligt liv, förutom att de inte fick gå utanför sina celler. Tortyr var förbjudet i England, så de fångar som torterades var lätt räknade.

Sist gick jag och kollade in kronjuvelerna. Det var ju ett måste, såklart. Man går igenom flera rum med kopior och bilder och får till sig historien bakom kronjuvelerna, och så kommer man till slut till ett rum med pansarväggar och vakter och kameror i alla vinklar och vrår, och där står de, fint upplysta i små montrar. För att undvika trängsel och kaos vid montrarna får man stå på rullband som går sakta förbi så man hinner se ordentligt. Jag pratade lite med en av de yeomen som fanns där, och han berättade lite mer, som inte står på infotavlorna i salen. Himla kul faktiskt!

Från Towern tog jag bussen till St Paul’s Cathedral. En fika först, och sen in i ännu en magnifik byggnad. Byggd på 1600-talet och designad av Christopher Wren, världsberömd engelsk arkitekt, han är tom begravd i kyrkan. Andra berömdheter som har sina gravar i kyrkan är Lord Nelson (slaget vid Trafalgar), Alexander Fleming (upptäckte penicillinet) och Robert Scott (andre man till Sydpolen efter Amundsen, kom aldrig tillbaka hem).
Egentligen fick man inte fotografera inne i kyrkan, men jag smög lite med mobilen…

Efter all historia och allt vackert för ögonen gick jag till Barbecoa tvärs över gatan, en av Jamie Olivers resturanger. Där bjöd jag mig själv på (dyr) försenad födelsedagsmiddag. Det var väldigt gott. Sen fick jag en välbehövlig promenad medan jag letade efter rätt hållplats för bussen tillbaka till hotellet.

Tisdag morgon började som måndagen så det behöver jag inte skriva mer om, men sen tog jag en buss till Temple Church och såg hela tre utställningar. En om tempelriddarna och Magna Charta, en om kyrkans medlemmar och deras deltagande i första världskriget och en om amerikanska dödsdömda fångar.
Temple Church byggdes av och för tempelriddarna på 1100-talet. Sedan tempelherreorden upplöstes på 1300-talet övergick kyrkan först till staden och senare till Advokatsamfundet, som än idag har Temple Church som “sin” kyrka. Den runda delen av kyrkan byggdes för att likna  Den Heliga Gravens kyrka i  Jerusalem, den plats som var allra  heligast för tempelriddarna. Kyrkan har flera stenavbildningar av riddare i naturlig storlek, och man trodde länge att det var gravar, men efter kraftiga bombattacker av tyska plan under andra världskriget upptäckte man att det bara var avbildningar. Dessa restaurerades och hela kyrkan renoverades på 50-talet. Temple Church nämns i många böcker, den som folk i allmänhet känner till är väl Dan Browns “Da Vinci-koden”.

Jag hade egentligen tänkt ta mig till Buckingham Palace för att se vaktombytet efter Temple Church, men det regnade ganska friskt och jag hade varken regnjacka eller paraply, så jag tog istället bussen till Parliament Square och besökte Westminster Abbey.

Westminster Abbey byggdes på 900-talet och var från början ett litet munkkloster vid Themsens strand, men kung Edward lät bygga ut den och tillägnade den till aposteln Petrus. Klostret blev en kyrka, och kallades west minster, eftersom den låg i väster, till skillnad från St Paul’s Cathedral som låg i öster (east minster). Edward dog innan kyrkan skulle invigas, men han begravdes där inne, framför altaret. På 1160-talet flyttades hans kvarlevor till en specialbyggd grav som sedan dess besökts av både pilgrimer, som en följd av att han heligförklarades av påven. Westminster Abbey har både byggts om och till genom åren, så idag är det en magnifik gotisk kyrka, där mer än 3300 personer är begravda eller hyllade genom monument, minnestavlor eller statyer. Det enda som är kvar av det ursprungliga klostret är bågarna och pelarna i kryptan. En lite knäpp grej med mig är att jag aldrig velat trampa på gravar, och eftersom hela golvet är fullt av gravstenar och minnestavlor så fick jag en lite obekväm känsla först. Mer än 40 brittiska monarker har krönts här, och 18 av dem ligger också begravda här. Förutom alla de kungliga är nog den okände soldatens grav den mest kända.
Där inne fick man inte heller ta kort, men återigen smusslade jag lite med mobilen. Det var tom lite lättare den här gången att smygfota, för jag hade ju mobilen uppe i och med att jag hade en guide-app som jag använde där inne.

Från Westminster Abbey tillbaka till hotellet och en powernap och ett klädombyte innan jag skulle gå på musikal. Jag hann slänga i mig lite mat också, och sen blev det tunnelbana till Piccadilly Circus och en kort promenad till Haymarket och Her Majesty’s Theatre. Äntligen skulle jag få se Fantomen på operan! Jag har ju läst boken några gånger, oc sett några olika filmversioner genom åren, men aldrig sett den framförd på scen tidigare. Fantomen har spelats på HMT i London sedan uruppförandet 1986, så det var en lite speciell känsla att sitta där i salongen och se min favoritmusikal. Att det var trångt och att bänkgrannarna ville ta upp mer plats än deras stolar tillät eller att de viskade igenom hela föreställningen lyckades jag blockera, så jag njöt till fullo av alla vackra dräkter, dekoren och framförandet.
Lite lyckorusig åkte jag “hem” och lade mig (efter en omväg förbi Burger King) efter ännu en lång dag.

Onsdagmorgonen var blöt, väldigt blöt. Det hällregnade så det var alldeles immigt på insidan av fönstren i matsalen. Efter frukosten packade jag min väska och ställde den i bagagerummet, och sen tog jag bussen till Highgate Cemetery. Då hade det nästan slutat regna, så jag övergav tanken på att köpa ett paraply, men när jag väl kom fram till Highgate började det regna igen, så jag köpte en regnponcho i kassan. På Highgate Cemetery ligger flera berömda personer begravda, tex Karl Marx och Douglas Adams. Men förutom att kunna locka med det, så är det en otroligt vacker plats. Kyrkogården anlades 1835 (fast jag såg stenar med dödsdatum äldre än så…) som en av sju kommunala gravplatser i London. Allt eftersom den viktorianska eran upphörde och folk ville ha mer modernt omkring sig, förföll även Highgate, och efter andra världskriget var den ganska förfallen, övervuxen och delvis övergiven, och så var det i många år, till början av 1970-talet, då några människor bildade en förening för bevarandet av kyrkogården och dess historia, och de ser nu till att kyrkogården sköts och har även hand om guidade visningar. Det kostar en liten slant att gå in, men man får en massa historia och en del historier och väldigt mycket ögonfröjd för de pengarna.
Tyvärr skulle ju jag med en buss till flygplatsen, så jag hann inte gå den guidade turen på västra delen, utan gick en egen runda på den östra.

Så småningom tog jag bussen tillbaka till King’s Cross och gick till hotellet för att hämta min väska och checka ut. Sen gick jag till British Library som bara ligger något kvarter bort, men där stod vakter och gick igenom alla väskor, så jag vände igen. Hade ingen som helst lust att packa upp min smutstvätt i dörröppningen på British Library!
Jag gick istället till ett apotek och köpte lite nödvändigheter, eftersom jag vid det här laget började bli rejält förkyld pga regnet och blötan, och sen köpte jag en macka och dricka i en affär och gick sen till ett kafe och tog en kopp kaffe. När jag hade suttit där en timme började personalen titta lite snett på mig, så då gick jag till King’s Cross Station och satte mig och åt min macka.
det är lite trist att bara sitta och vänta på en inte alltför väl uppvärmd station, men man kan ju alltid gå omkring och titta på alla människor eller läsa en gratis Metro, så går tiden lite fortare. Så fort att man faktiskt nästan kan missa bussen till flygplatsen för att man i stressen tar fel väg och nästan går vilse bakom stationsbyggnaden! Men jag hann allt med bussen, och på flygplatsen hann jag tom köpa lite fika att ha på planet innan jag knatade iväg mot gaten.

En halvtimme försenade från Stansted men ändå i tid hemma på Landvetter är i och för sig bra jobbat, men jag funderar på om det verkligen är värt den extra hundringen (som man kan spara) att flyga med Ryan Air. Det är trångt och allt är så himla jäktigt, personalen pratar inte världens bästa engelska och jag har ont i öronen i flera timmar efter flygresan. Ja ja, hem kom jag i alla fall, flygbussen stod där när jag kom ut, och med bara några minuters bytestid mellan buss och spårvagn var jag hemma ungefär 23.30. Gissa om Pixel var glad att ha matte hemma igen!?!

Posted in Vardagsliv | Leave a comment

EFOD: Tema 333, 302 och 165 (3+4+5/365)

Förra veckan var jag i London på en liten mini-semester. Där lekte jag äkta turist i dagarna tre, och jag fick med mig många fina bilder hem. Här är några av dem:

Tema 333: Uppe bland molnen. Där lyste solen så varmt och fint för oss där vi satt i planet.

Tema 302: Sten på sten. När Towern byggdes tog man tillvara på resterna av de gamla romerska murarna som tidigare omgav London och byggde uppe på dem.

Tema 165: Inte mer än så. På Highgate Cemetery kan man strosa runt bland gravar från både kända och mindre kända människor. I den äldsta delen av kyrkogården är det inte många gravar som fortfarande har någon som går till dem, och efter 300 år är de flesta övervuxna, nersjunkna och övergivna. Vemodigt, men samtidigt vackert.

Posted in Ett foto om dagen | Tagged , , , , | 1 Comment

Man kan klämma in mycket på en helg…

Fredag 27 Januari åkte jag till Stockholm med Maria för konsert med Green Day. Där mötte vi upp Linda och Anna som åkt upp dagen innan. Efter att vi checkat in på hotellet (uppgraderade blev vi också!) gick vi en sväng runt Norrmalm och kikade, fikade och tog en öl. Tillbaka på hotellet gjorde vi oss i ordning och sen hamnade vi på Taco Bar på Sveavägen. Mumsigt med tacos och jordgubbsmargaritas! Men där blev vi inte kvar så länge, för konserten väntade ju inte på oss, så iväg mot Globen.

Linda och Anna hade ståplatser men Maria och jag hade sittplatser, så vi skildes åt utanför ingångarna. Vi hade platser ganska högt upp på läktarna, men vi såg faktiskt ganska hyfsat ändå, tycker jag.

Samhället har ju en tendens att se 40-årsåldern lite som en bromskloss, som början av medelåldern (som för många verkar vara den ålder då man slutar göra roliga saker), men för de muntra gossarna i Green Day verkar åldern inte spela någon roll. Fredag den 27 Januari spelade de i Globen i Stockholm. Det var fullt ös som vanligt.
Billie Joe Armstrong spelar lika mycket på publiken som han spelar sin musik. Han engagerar oss i allsång, i kör-dueller och han kräver att vi ska lägga undan mobilerna: “Put those phones down. This is our own private underground, this is freedom.”
Han plockar upp fans på scenen för att sjunga, och efter att ha lovat dyrt och heligt att han kan spela, får en kille komma upp och spela på Billie Joes gitarr i en coverlåt, och han gör det så bra att han får mig att le stort och mitt öga att bli lite fuktigt, och till råga på allt får han behålla gitarren!

Kombinationen av gamla och nya låtar är lite av vad som gör deras spelningar så bra, det blir en välbalanserad mix av radiohits och mindre kända, även om jag den här gången tyckte att de kunde ha strukit det gamla medleyt och petat in ett par låtar till från nya skivan, alternativt uppgraderat medleyt med andra låtar. Lite Ramones/Social Distorsion/Velvet Underground kanske? Den här kvällen hade de dock flikat in en liten saxofonslinga från George Michaels Careless Whisper. Fin hyllning, om det nu var det.

Politiken har alltid spelat stor roll i Green Days texter, så också nu, och Billie Joe missar sällan ett tillfälle att tala om vad han tycker om vad som händer i världen, och nu senast om Trump. Dock så är hans anti-Trump prat lite mer återhållet nu än vad man sett och hört från spelningar och framträdanden i USA, troligtvis för att vi är i Sverige. Visst påverkas vi av att Trump är president, men inte på samma sätt som de som bor i USA. Han pratade desto mer om hur viktigt det är att vi alla måste lära oss att leva tillsammans, att alla har samma värde och att “Everyone is entitled to a bit of love and understanding – we gotta watch out for each other”.

Som avslutning spelade de Good Riddance. Det är väl närmast en tradition numera, det skulle nog bli ramaskri från publiken och fansen om de ändrade på det!

 

Jag njöt av (nästan) varenda sekund av konserten och jag hade gärna varit kvar en timme till, men allt roligt tar ju slut någon gång, så även denna spelning. En tröst är ju att det inte dröjer så länge tills nästa gång; redan den 21 Juni spelar de på Slottskogsvallen i Göteborg!

Kvällens setlist:

  1. Know your enemy
  2. Bang Bang
  3. Revolution Radio
  4. Holiday
  5. Letterbomb
  6. Boulevard of Broken dreams
  7. Longview
  8. Youngblood
  9. 2000 Light Years Away
  10. Hitchin’ a Ride
  11. When I Come Around
  12. Waiting
  13. Christie Road
  14. Burnout
  15. Scattered
  16. Minority
  17. Are We the Waiting
  18. St. Jimmy
  19. Knowledge
  20. Basket Case
  21. She
  22. King for a Day
  23. Shout/Always Look on the Bright Side of Life/Satisfaction/Hey Jude
  24. Still Breathing
  25. Forever Now
  26. American Idiot
  27. Jesus of Suburbia
  28. Ordinary World
  29. Good Riddance

Efter konserten möttes vi upp igen alla fyra och for mot hotellet, men Maria och jag var inte riktigt sov-trötta än, så vi tog en drink på Hardrock Cafè innan vi också kröp ner mellan lakanen.

Lördagen ägnades åt hotellfrukost (mmmmmm!), promenad och fika i Gamla Stan ( vi snubblade in på slottsgården precis lagom till vaktombytet) och tågresa hem till Göteborg igen. Två roliga och trevliga dagar med fina vänner ger gott om energi, så jag orkade packa inför London. Fast det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Posted in Vardagsliv | Tagged , , , , | Leave a comment

Grattis syrran!

Då kör vi nästa födelsedagshälsning! Den här gången är det storasyster som får stå i centrum för en dag.

GRATTIS

önskar
Tella
pappa och Lis
Fia, Linus, Juliah
Robin

Posted in Familjen | Tagged , , | Leave a comment

EFIT 2017-01-21

Årets första (och min andra) EFIT (ett foto i timmen). Dagen innehöll firande av guldbröllopsjubilarer och en del kollektivtrafikåkande. Here we go:

Vaknade strax efter 7 med den här sötnosen bredvid mig på kudden

8.14 gick spårvagnen mot centralen

där jag köpte en kaffe och bytte till tåget

Strax efter 10 satt jag vid föräldrarnas köksbord
och fick till uppgift att skriva placeringskort

Vid 11-snåret var alla samlade hemma så då kunde blombuketten lämnas över till firarna

Runt 12-tiden begav vi oss till lokalen för att fixa det sista, bla placeringskorten

Medan vi väntade in alla gäster blev jag bjuden på fika av barnbarnet

Allt eftersom gästerna droppade in fylldes blombordet på

Efter maten blev det kortläsning och presentöppning

och sen fick vi dessert. Underbart vackra tårtor och dansk äppelkaka

Ibland händer det att syrran och jag är på samma ställe.
Då får man passa på att ta ett kort.

När alla gästerna gått hem diskade vi och städade undan

och sen blev det en välbehövlig promenad hem till mor och far

där vi tog hand om all mat som blivit över.
De behöver inte köpa pålägg de närmaste veckorna…

Dags för mig att också åka hemåt

Jag behövde inte vänta länge på spårvagnen

Kvällen avslutades i soffan med Sherlock och lite lek med Pixel.
Istället för middag blev det en lassi och en clementin.
Så var denna dagen slut!

Posted in Ett Foto I Timmen | Tagged , | Leave a comment