Nu ska jag bli nostalgisk igen

Läste nyss Marcus Birros blogg, där han skriver om den kommande Imperiet-boxen "Silver, guld och misär", där han fått äran att vara med och skriva en text i bookleten som följer med. Jag funderar på att införskaffa boxen så småningom. Imperiet för mig är tonår, rökrutor och svart kajal. Det är kärlek och brustna hjärtan, men också glädje och vänskap.

Jag minns när jag och Petra skulle på deras sista spelning, på Liseberg 1988. Vi rullade iväg i Petras lilla Fiat ochtjötade och skrålade med, och väl framme njöt vi hejdlöst av konserten. Med tonerna fortfarande ringande i öronen traskade vi sen iväg för att leta upp bilen igen. Efter mycket snurrande och tom en skymt av bandet som smet in på nån krog på nån bakgata dit vi förirrat oss i vårt sökande, var vi äntligen på väg hem.
Då börjar det ryka från motorn. In på närmaste bensinstation och fylla på vatten. Några kilometer senare hände det igen. Det vara bara att ringa bärgaren och Petras pappa som fick komma och hämta bilen och oss.

Hem kom vi, men det blev en dyr resa. Vad som egentligen skulle kostat lite bensin och inträde till Liseberg stannade till slut på flera hundra kronor per person.
Men jag glömmer aldrig den kvällen.

Bokrecension ”Låt den rätte komma in”

Bokens baksida:
När det ofattbara kommer till Blackeberg är det först ingen som märker något. Det är senhöst 1981 och livet i förorten pågår som vanligt. Men när kroppen av en tonårig pojke, tömd på blod, hittas i närliggande Vällingby börjar rykten om ritualmord sprida sig, inte minst på löpsedlarna. Ännu anar ingen vad det verkligen är fråga om.

Tolvårige Oskar fascineras av mordet, men det är inte det viktigaste som händer i hans liv. Det har flyttat in en ny tjej i porten bredvid. Dom blir vänner. Dom blir något mer. Men det är något som är fel med henne. Något som inte stämmer. Och hon kommer bara ut på natten.

Låt den rätte komma in är något så unikt som en skräckroman i svensk förortsmiljö. En barnförbjuden saga om kärlek, hämnd och vampyrer.

John Ajvide Lindqvist växte själv upp i Blackeberg, och har sedan dess varit verksam som trollkarl, ståuppkomiker och manusförfattare. Låt den rätte komma in är hans första bok.
Boken filmatiserades 2008 i regi av Tomas Alfredsson.


Min recension:
Låt den rätte komma in sticker ut från den traditionella vampyrhistorien. Det börjar som en snäll pojke vs mobbare-historia, men allt eftersom vi kommer längre in i handlingen tar berättelsen en vändning där karaktärerna gör val och agerar på ett sätt som skapar förändringar de är tvungna att hantera.

12-årige Oskar bor med sin mamma I en betongförort till Stockholm. Han samlar på tidningsklipp om våldsamma mord och mördare, han är ett mobbatbarn i skolan och har pga det ett lätt inkontinensproblem. Oskar.har en hemlig, och inte så ovanlig, önskan om att kunna hämnas på skolans översittare som ger sig på honom.

Eli, den  nyinflyttade flickan I porten bredvid, verkar inte vara som andra flickor. Hon luktar lite illa, hon verkar inte känna av kylan och ibland har hon gråa slingor i håret. Hennes pappa å andra sidan verkar inte vara den bäste av män.
Den (androgyna vampyren) Eli håller sig för sig själv och avslöjar bara tillräckligt för att hålla kvar Oskars (och läsarens) intresse.

Alla karaktärer i boken, även de som kanppt förekommer, är detaljrikt beskrivna, och alla lär, växer och förändras genom historien. Ifrån Elis "pappa" Håkan till de lokala alkisarna på kvarterskrogen är det ett nöje att se varje persons kamp tills de möter sina öden. Ofta agerar de på instinkt och mot bättre vetande, och boken känns som en berg-och dalbana. Och säkerhetsselen är inte tillräckligt bra för att få dig att känna dig säker på att du ska komma fram helskinnad…

Det är bra humor och intensivt våld genom hela romanen. Efter att ha hört många berätta hur detaljrikt och våldsamt den är skriven, kände jag mig säker på vissa saker skulle få mig att rygga tillbaka när jag läste den.  
Jag har haft den här boken liggande länge, men ändå dragit mig för att läsa den. Mest pga att några av de som har rekommenderat den ofta läser böcker som jag bara går förbi i bokhandeln. Jag var nog rädd att det skulle vara en besvikelse.

Jag har också hört många som sagt att filmen som är baserad på boken, är minst lika bra, och kanske tom lite värre, eftersom man där får alla bilder serverade framför sig. Jag har inte sett den än, men om man ska gå efter recensionerna, så lär jag inte bli besviken av den heller. Jag brukar inte se svensk film. Det är svårt att förklara varför, men jag är lite avig mot svensk film av någon anledning. Denna tänker jag dock se, och det snart! Men jag tänker ha lampan tänd…

Jag kan intyga att detta: John Ajvide Lindqvist kan läggas till listan av skräckförfattare som kommer att få dig att vilja slå igen boken samtidigt som du bara måste läsa vidare för få veta vad som händer härnäst.
Hans namn står nu på listan över författare-jag-gärna-läser.

Ha ha

Ibland blir det bara lite löjligt med alla sammanträffanden. Som igår när jag skulle hem från jobbet. Jag hade bara 2 sidor kvar i boken jag läste, så jag smet in på Pressbyrån och nappade åt mig en harlekinroman innan tåget gick hemåt.
När jag börjar läsa ser jag att "the bad guy" i boken heter Edward Carlyle.
Tja…kan man göra annat än skaka på huvudet?

Och boken jag läste ut innan var "Låt den rätte komma in". ÄNTLIGEN har jag läst den och jag fattar inte varför jag väntade så länge! Recension kommer snart.