Filmrecension – Harry Potter och Halvblodsprinsen

Jag har läst boken. Två gånger till och med. Och nu har jag äntligen sett filmen. Vanligtvis brukar jag se den någon gång under premiärveckan (tillsammans med barnen; en tradition vi har), men den här gången drog det ut på tiden, eftersom en viss ung fröken är ute och flänger landet runt och inte har tid att gå på bio med sin mamma och sin bror.

Så Robin och jag tröttnade och gick och såg den utan Fia. Ännu en tradition i graven…

Så vad tyckte jag om den då?  Jodå, om man ska köra på den korta varianten, så tyckte jag att den var bra. Inte lika bra som boken, men, som jag alltid säger, jag har hittills inte sett en enda film som överträffar den bok den är baserad på.

Jag ska försöka att inte skriva samma saker som Kerstin har gjort (även om jag håller med henne fullt ut om det hon skriver).

Harry Potter är alltid Harry Potter. Filmerna är alltid bra; de är snyggt filmade och fulla av specialeffekter som bygger på magin (haha) i storyn. Trots att man i varje film ändrat om lite från bok till film, och trots att man utelämnar en del av handlingen från böckerna, så förstår man ändå vad som händer, till skillnad från tex Twilight, där jag tycker att de skar bort alldeles för mycket av det väsentliga från boken.

Inledningen av Halvblodsprinsen är magnifik. Mugglarvärlden och trollkarlsvärlden drabbas  båda hårt av Dödsätarna, som sveper fram geonom London som gigantiska rökpelare, och förstör allt i sin väg. Det hela tonas abrupt ned när man får se Harry sitta vid ett bord på ett litet cafè och läsa en tidning. Där kommer första besvikelsen. I boken kommer Dumbledore och hämtar Harry hemma, på Privet Drive, men i filmen hämtar han upp honom vid cafèet. Jag ville få se Morbror Vernon, Moster Petunia och kusin Dudley igen, när de än en gång blir totalt förödmjukade av Dumbledore, utan att ens förstå vad som händer. Det är en av de roligaste sakerna i den här berättelsen, precis som det är i alla de andra böckerna.

Det där med att Dumbledore hämtar Harry hemma ger också tittaren en förståelse för hur beskyddande Dumbledore är mot honom, och man förstår samhörigheten mellan den gamle mannen och pojken bättre.  För att förstå slutet av den här filmen behöver man förstå just denna samhörighet och förståelse som finnas mellan dem.

För det är i slutet som man ser vem som är god och vem som är ond, mycket mer så än man kunnat se det i tidigare filmer. Faktiskt kan man redan nu se vilken sida Snape egentligen står på. Har ni förstått det än? Eller behöver ni se de sista filmerna också? Själv har jag vetat det sedan första boken och filmen.

Apropå Snape, så är Alan Rickman en av mina favoriter. Mannen ser ut som en typiskt uttråkad, snobbig britt, som avskyr alla former av känsloyttringar, men han är på samma gång så charmig och har en sådan utstrålning att det är svårt att tycka illa om honom även när han spelar slemmig skurk.

Helena Bonham-Carter är suverän som Bellatrix Lestrange, illvillig anhängare till Voldemort och Dödsätare. Så många fenomenala skådespelare finns med i rollistan att det skulle ta alltför lång tid och mycket utrymme att skriva om allihop, men sina favoriter måste man ju ta med.

Naturligtvis är Harry (Daniel Radcliffe), Hermione (Emma Watson) och Ron (Rupert Grint) grymt duktiga på att gestalta sina respektive karaktärer. Faktiskt har de redan från första filmen porträtterat dem på ett enastående sätt, men för varje film växer de i sina roller.

I den här filmen får de visa upp lite annorlunda sidor av sina roller, sidor som man tidigare inte sett hos de unga trollkarlsstudenterna. Och det är otroligt underhållande att se Harry acceptera och tom tala om sig själv som Den Utvalde, och agera därefter, att se Hermiones självförtroende om sina kunskaper vackla och se henne smyga undan för att gråta och att se den ständigt rodnande och generade Ron sträcka på ryggen och finna en självsäkerhet (som dock vacklar lite emellanåt) han tidigare bara drömt om.

I övrig vet jag inte om jag kan skriva så mycket mer om filmen utan att lämna ut alldeles för mycket för den som inte sett den. Jag kan bara påpeka en sak som Kerstin också skriver i sin blogg – att det är lite för mycket fokus på spirande ung kärlek och smärtsamma första förälskelser i den här filmen. Less is more, och det är just de subtila antydningarna i boken som gör det så bra där. Här blir det lite för mycket.

Jag tror jag skulle kunna skriva mycket mer, men jag tror att det är bättre att jag stannar här. Risken finns annars att jag babblar (ännu mer än nu), och det blir bara jobbigt.

Men jag kommer definitivt att se harry Potter och Halvblodsprinsen igen. Kanske redan imorgon.

Jag har kommit på en sak

Man brukar ju säga att det var somrigare och soligare somrar förr. Så säger även jag. Men…jag har kommit på varför jag tycker det var soligare och varmare förr; då när jag var liten. Det var för att vi aldrig var i Sverige om somrarna! Vi tillbringade ju somrarna i Italien hos farmor varje år. Inte så konstigt då att vi inte kommer ihåg om den svenska sommaren var pissig.

Det regnar igen

Jag börjar bli ganska trött på det här regnet nu, det känns faktiskt som om de tre veckor med sol jag hade under min semester lär bli de enda den här sommaren. Jag tycker synd om alla som har semester nu, och om alla skolbarn- och ungdomar som inte kan ge sig ut i sommaren utan att bli dränkta. Själv har jag ju legitimt skäl att hålla mig inomhus de flesta dagar, eftersom jag jobbar, och de dagar jag är ledig försöker jag få till lite städning och ordning här hemma, så då går jag knappt ut då heller.

Fia kom fram välbehållen till Östersund. Hon skickade ett sms när hon kom fram, så att jag kunde sova lugnt och veta att hon är ok. Hon tyckte det var kallt där uppe haha.
Igår ringde hon och berättade att hon trivs jättebra, så hon lär väl stanne hela 10-dagarsperioden som vi sa från början. Jag ska kolla idag vilken dag hon ska åka hem, så att jag kan boka biljett tidigt, och kanske spara några kronor på det sättet. Det är ju Storsjöyran den här veckan också, men tyvärr är det ganska kostsamt att besöka den, så de har beslutat sig för att strunta i festivalområdet och bara kolla in allt som pågår i övrigt. Det värmer en mammas hjärta att veta att hennes barn har det bra.

Robin har fått stå tillbaka lite vad gäller nöjen och annat den här sommaren. I alla fall det som jag står för. Mest pga att han varit så många veckor hos Magnus, men också för att jag inte har så mycket pengar, och eftersom jag velat att Fia skulle få mat i sig de dagar hon varit ute på äventyr har hon fått extra pengar.
Men igår var det Robins tur. Han kom till mig på jobbet (och alla kollegorna aah:ade och ooh:ade och påpekade hur lika vi var, och Robin bara log och satte sig i ett hörn och läste serietidning) och sen åkte vi till stan och käkade på BK. Sen tog vi en runda på stan; spelbutiker och strumpor stod på programmet. Till slut hamnade vi på Bergakngen, där vi köpte popcorn och dricka – obligatoriskt biogott – och sen såg vi harry Potter och halvblodsprinsen (recension av filmen kommer i ett annat inlägg).
Sen åkte vi hem, nöjda med dagen och trötta som 17.

Idag tog jag mig en ordentlig sovmorgon. den var välbehövlig eftersom jag inte fick någon i söndags när jag skulle varit ledig men jobbade extra.Vaknade vi halv elva av att nån ringde på dörren. Det var en man som skulle läsa av elmätaren.
När han hade gått kröp jag tillbaka ner i sängen och läste lite. Vid 12 ringde mamma och frågade om jag hade lust att bjuda på kaffe. Hon skulle ta med sig en kaka.
Så då fick jag släpa mig ur sängen och trycka i mig lite frukost (för frukost på kaka och kaffe är visserligen gott men inget man bör starta dagen med). Diskade och röjde lite lätt och sen kom mor och far. Med chokladkaka…

Pappa ville kolla efter bilar på blocket, och han ville prompt göra det själv, så jag fick ha snabbkurs i hur man gör, eftersom han aldrig gjort det innan. Han skötte sig ganska ok, faktiskt. Det finns hopp hihi.

Nu har de åkt hemåt igen, och jag väntar på att klockan ska bli 16 så att jag kan lägga beslag på tvättstugan. Jag har inte tvättat på drygt 2 veckor så det är en del. Mest handdukar, för eftersom barnen inte varit hemma så mycket så är det mesta i klädkorgen min tvätt, och jag gör ju inte av med så mycket tvätt när jag har "uniformen" på mig om dagarna.

Imorgon spelar U2 på Ullevi. Nina och jag hade tänkt sammanstråla en stund innan det börjar, så jag får ta ock kolla upp det. Sen hoppas jag att KF skickar mina pengar snart, så att jag kan betala Kerstin. Känns j*gt jobbigt att gå omkring och vara skyldig pengar.

Ny vecka

Orkar liksom inte fundera ut kluriga rubriker hela tiden…
Idag har jag jobbat. Ovanligt, eller? Försov mig också, så var inte på jobbet förrän 8, men det var visst lugnt just då för ingen verkade gnällig. Däremot fick vi springa som skållade löss resten av dagen och så var det några amningshjälp som inte var så snälla mot ryggen. Trött som fan stämplade jag ut vid 15.30 och åkte ner till centralen för att fylla på mitt kort innan jag åkte hem.

Det var jordens kö på Västtrafiks biljettkontor i Centralen, så jag stod där i en halvtimme och sen fick jag springa till mitt tåg! Varför kan inte folk lära sig läsa på tidtavlorna som sitter uppsatta över hela centralen? Istället står de i kö i 20 minuter för att fråga bär bussen går. En tant ville bara skälla ut killen i luckan för att de nya rabattkorten inte funkar lika bra som de gamla (enligt henne). Måste man göra sånt när man ser att det är 40 pers för en? Och många hade ju tröttnat och gått därifrån, så de fick trycka förbi flera nr innan det kom fram nån som hade rätt nr, men när det blev min tur så tryckte han lite för fort så när jag kom fram så säger gubben att "det är nr 70 nu!". "Ja" svarade jag "men jag har 68 och du får faktiskt lugna dig lite med tryckandet för det är folk i vägen så man inte kan slänga sig fram till luckan på en sekund". Sen fixade han mitt kort och så mumlar han nåt och jag frågar om jag kan dra kortet (visakortet) och han tittar på mig och mumlar nåt igen och sen hänger han mot luckan och säger "men du får ju stoppa i kortet om du ska betala!". Vid det laget har jag redan frågat 2 ggr om jag ska dra kortet, så då gjorde jag det, tog mina saker och gick. Man kan inte annat än sucka över såna människor.
Hela tiden medan jag dividrade där, så stod det 2 tjejer bakom mig och tjafsade om vem som skulle få komma till luckan efter mig. Den ena menade att hon hade så himla bråttom för hennes buss skulle minsann gå om 8 minuter, och den andra sa att jag har faktiskt också bråttom och jag står ju egentligen på tur. Tjej 1 säger då att det står 73 på skylten oc det är hennes nr, men då sa den andra ifrån att det stog 70 för 10 sekunder sen och det är det som står på hennes lapp.
Jag fick bita mig i tungan för att inte vända mig och be dem hålla klaffen och inte bete sig som 2 barnungar!

Idag for Fia till Östersund. Alex mamma hittade en billigare biljett än den jag hade kollat på, så hon bokade den och nu ska vi se när fröken vill åka hem, så ska jag fixa returbiljetten. Just nu sitter hon fortfarande på tåget, men hon ska vara framme 22.26 i ÖSD så jag väntar på sms så jag kan sova lugnt sen.

Annars är väl dagens stora nyhet att Zlatan officiellt presenteratssom spelar i Barca idag. Mindre intressant för min del, men det var ju överallt, så det var svårt att komma ifrån det.

Nu ska jag boka biobiljetter åt mig och Robin. På onsdag går vi och ser HP 🙂