Bokrecension 2-i-1; Labyrinth och Sepulchre

I Labyrinten träffar vi först en ung engelsk kvinna, Alice, som under sitt arbete som volontär vid en arkeologisk utgrävning i södra Frankrike, upptäcker en grotta som har dolt sina hemligheter för omvärlden I århundraden. Berättelsen tar sedan ett skutt 800 år bakåt I tiden, då en annan ung kvinna, Alais, måste skydda en gammal bok som innehåller hemligheten om den heliga graalen. Kapitlen fortsätter att växla mellan de två kvinnornas historier och deras kamp för att gömma sig och bevara sina hemligheter, tills deras öden till slut förenas och flätas samman för att skapa rättvisa och ge frid.

Författaren, Kate Mosse, väver samman två berättelser åtskilda av 800 år, samtidigt som hon tar oss med på en historisk och geografisk rundvandring i sydvästra frankrike, Languedoc. Det var en gång det starkaste fästet för katarerna. Centrum för katarerna var Carcassone, där Raymond-Roger Trencavel härskade. Både staden och Trencavel är viktiga i boken. Mosse ger oss också en kort historisk och teologisk beskrivning av katarismen som religion. Trencavel gav katarerna som bodde i hans områden religionsfrihet och beskydd. Katarerna här kom senare att bli kända som Albigenser efter staden Albi.
För att ordentligt förstå den litterära strukturen i Labyrinten måste man förstå hur katarismen skiljer sig från den romerska kyrkan (katolicismen). Les Bons Chrétiens, De goda kristna, som katarerna kallade sig själva, trodde att inom varje människa finns en del av gudomligheten. Denna del hölls fången av korruption; den negativa energi som associeras med den materiella världen. Man trodde också på reinkarnation. För att nå själslig frihet var man tvungen att vända ryggen åt allt materialistiskt. De som inte klarade av detta under sin korta livstid skulle födas på nytt och fortsätta sin kamp att nå själslig frihet.
År 1204 startade en ”utrensning” av katarerna, på påven Innocentius III order. Det blev början till Albigenserkriget.

Baserat på dessa fakta spinner Mosse en berättelse runt de två kvinnorna och en myt om den heliga graalen, en myt så som ingen skrivit om den förut.
Det här är den sortens bok jag tycker om mest av alla, skönlitteratur varvat med historia.

     

Carcassonne , Porte Narbonnaise, Montségur

* * *


Sepulchre utspelar sig dels i nutid, dels på 1890-talet. I nutidens berättelse får vi följa Meredith Martin, en ung amerikansk författare och akademiker, som befinner sig i Frankrike för att dels forska efter fakta om Claude Debussy, som hon ska skriva en bok om, dels för att försöka finna sina egna rötter. En resa som tar henne till den lilla byn Rennes-les-Bains, nära Carcassone i sydvästra Frankrike.
Ca hundra år tidigare gör 17-åriga Leonie Vernier en liknande resa från Paris till rennes-Les-Bains, men för hennes del gäller det en vistelse hos en släkting som nyligen blivit änka, även om det star helt klart att hennes resesällskap, brodern Anatole, snarare flyr Paris för säkrare trakter efter att ha hamnat i knipa.

Båda kvinnorna snubblar snart över mysterier och legender som väcker deras nyfikenhet. Legenderna kretsar mestadels kring en Tarot-kortlek och dess samband med släktingens hus; La Domaine de la Cade, som numera är det hotell där Meredith bor. Den lokala folktron säger att i huset finns en demon som, om den släpps lös, ger sig på oskyldiga små barn.

Det står klart ganska tidigt att de båda kvinnorna är sammanlänkade på något sätt och bådas berättelser spinner vidare mot en dramatisk avslutning som inträffar på Alla Helgons Natt, den natt då delevandes och själarnas världar är som närmast varandra, och allra mest så i den uråldriga visigotiska kryptan som finns dold i de mörka skogarna vid Domiane de la Cade.

När jag började läsa Kryptan kändes den lite halvseg, men det jag misstog för en brist på fart i berättelsen var egentligen ett sätt för Mosse att sakta men säkert lägga upp planen för hur det hela skulle komma att utspelas. Helt plötsligt ville jag bara ha massor med tid för mig själv och kunna läsa färdigt boken utan avbrott, så att jag skulle få veta vad som hände, precis som jag kände med Labyrinten.

Mosse’s detaljkänsla, både för det historiska och för samtiden, för det stora perspektivet såväl som det vardagliga livet, särskilt på 1800-talet och I synnerhet när det gäller hennes karaktärer, är fantastiska, man marker ganska fort at thon har god kännedom om området och at thon last sin läxa innan hin började skriva.
För dig som har läst hennes första bok; Labyrinten, följer Kryptan samma mönster när det gäller berättandeteknik, och vilar på samma berättelsegrund som den förra; händelser från förr som är för evigt bundna till händelser idag, och vår nutida hjältinna blir fascinerad av sin historiska länk och gör allt för att rätta till alla fel som begåtts i en svunnen tid.

Har du, mot förmodan, inte läst dem än – gör det!

 
 

Asmodeus? Demon/djävulsstatyn i kyrkan i Rennes-Les-Chateau

     

Carcas – före och efter renoveringen. Karusellen utanför gamla stadsmuren.

Lite till när jag ändå är igång…

Musik den här gången. Jag gillar ju sån där lite lätt mäktig, klassisk musik med körer som får det att låta som om fara lurar bekom hörnet. Ett bra exempel som de flesta känner till är ”Carmina Burana” av Carl Orff. Nu läste jag idag att musiken till första Twilight-trailern inte är något specialskrivet, utan helt enkelt en låt av en grupp som heter Two Steps From Hell. Deras musik verkr vara mäkta populär hos trailermakare. Se själva.

Undrar om de finns på Spotify?

Nu är det länge sedan

jag skrev något om Twilight, men jag kan inte låta bli att lägg in den här bilden.
Det är den nya filmaffischen, och jag tycker den är så snygg!


(jag har förminskat den lite grand för att den skulle få plats här…)

Tjejsnack vecka 40

Vill du också vara med? Du hittar Tjejsnack här.

Sjukligt

1. Vilka barnsjukdomar har du haft?
Jag har haft vattenkoppor och påssjuka. Det är de enda jag säkert vet om. Några blev man ju vaccinerad emot ”på min tid”; mässlingen, röda hund och nån mer. Just ja, polio, men den räknas inte…

2. Av vilken anledning besökte du senast ett sjukhus? Jag antar att jag inte ska räkna de gånger jag är på jobbet? hehe
Sist jag var på sjukhus var det mitt årliga gynekologiska cellprov. Ja hade cellförändringar för några år sedan, och sedan dess går jag varje år istället för vart tredje, som man annars gör.
Jag vill påpeka att jag tycker att det är väldigt viktigt att vi som har möjligheten att ta dessa prover också gör det!!

3. Har du några ärr på/i kroppen, varför?
Jag har ett är på ryggen, ganska nära midjan, vid höger njure. Där hade jag en pyelostomikateter för några år sedan. Den hade jag för att avlasta min njure tills man kunde plocka ut den plommonstora njursten som täppte till njurbäckenet och därmed avflödet från njuren.
Sen har jag en del små ärr efter diverse rivsår, skrapsår och skärsår som man får i vardagslivet. jag har dessutom ett ärr på ena knät efter att jag ramlade när jag var liten. Jag och mina bröder var inhysta hos vänner till mor och far medan de var på begravning i Danmark. Mannen i huset tyckte inte att jag behövde läkarvård för såret trots att hans fru fick plåstra om mig en gång i timmen för att det blödde igenom. Därför är ärret mycket större och fulare än det skulle varit om det blivit sytt eller tejpat.
Jag har också några små ärr efter att ha tagit bort flera leverfläckar, både i ansiktet, på bröstkorgen och på ryggen.

4. Hur tänker du om vaccin för svininfluensan?
Jag tänker att jag ska nog ta det, eftersom vi får det genom jobbet. Jag vill helst att mina barn tar det också, eftersom de träffar så många människor och andra barn varje dag. Mina föräldrar har redan bestämt sig för att ta det, och det tycker jag är bra, eftersom pappa hade en episod i våras där han fick ligga på sjukhus för att han inte kunde syresätta sig ordentligt.

5. Var går din gräns för att åka hem till någon som är sjuk?
Magsjuka och annat som smittar bara man är i samma rum går helt bort, och helst skulle jag inte åka hem till någon alls för att vara helt på den säkra sidan. Men sen är det ju det där med att ta hand om sin familj och sina vänner. Att bry sig om och vara där kanske är värt att man får snuva…och så finns det ju många sjukdomar som inte smittar, men som gör att man stannar hemma ändå, och de sjukdomarna kan göra att den som är sjuk behöver lite extra omsorg och omtanke.

Me no like

att vara sjuk. Det är tråkigt. Tråkigt dels för att man inte mår bra, såklart, dels för att man är så begränsad i vad man kan göra. Eftersom jag har feber är jag ju inte direkt pigg på att göra saker, men jag hade nog mått bra av en promenad. Fast febern gör ju att jag inte ger mig ut på nån, då. Huvudvärk får man också när man har feber. Och så svettas man. Blä. Två av de saker jag avskyr mest. Najs kombo, liksom.
För att fördriva tiden utan att anstränga mig har jag idag lagt patiens på datorn och sett film. Australia blev det, så var den avbockad från listan. Den var väl sådär. Snygg och pampig, men ganska förutsägbar. Åh herregud vilken söt unge, förresten!

Har sagt upp digitalTV från telia också. Behövs inte när vi förutom basutbudet dessutom har kabeltv med TV3 och Kanal 5 i huset. Kommer nog att sakna History Channel och Kanal 9 lite grand, dock. Och ungarna kommer att flå mig för att vi inte har Disney Channel längre. Å andra sidan är det tre månaders uppsägning på abbonemanget, så det försvinner inte förrän vid årsskiftet. Det kommer att minska utgifterna varje månad med 300 kronor.

Den 7 November bjuder Kommunals avdelning eller sektion eller vad det heter vid Östra sjukhuset, sina medlemmar på en resa till Ullared. Bussresan och en lunchkupong ingår. Jag ska med. Om inte annat så kan det ju bli lite små bra-att-ha-saker som strumpor och underkläder som följer med hem, och så får man ju en liten utflykt.
Efter resan ska jag gå ur facket, Jag ska bara vara kvar i akassan. Det sparar jag 700 kronor i månaden på.

Se där…bara genom de två stegen kommer jag att ha 1000 kronor mer att leva för varje månad.
Om jag nu bara kunde få en viss fröken att förstå att man inte ska ladda mobilen för 500 varje månad, så skulle telefonräkningen minska avsevärt också…

Nähä…nu känner jag att jag borde stoppa nåt i magen…sen är det nog dags för en film igen…