Ett boktips (catchy rubrik, eller hur??)

Idag hade jag ett nyhetsbrev från Adlibris i min inkorg på mailen. I vanliga fall brukar jag bara skumma igenom dem och sen radera, men idag blev jag sittande och tänkte tillbaka på dagen då jag fick Robin.
För en av böckerna var nämligen Lennart Nilssons ”Ett Barn Blir Till”, och den hade jag hemma och den användes flitigt av mig och Fia under graviditetsmånaderna. Jag visade varje vecka i boken hur bebisen i magen hade växt och utvecklats, och hon frågade och tittade och var så glad och nyfiken på sin lilla syster eller bror som skulle komma (annat är det idag…).

Så om du, eller någon du känner, går i väntans tider eller kanske bara planerar lite löst sådär, då föreslår jag att du tar en titt i den här boken. Den är fantastisk!


och klickar du på bilden kommer du till Adlibris…

Tjejsnack vecka 44

Vill du också vara med? Du hittar Tjejsnack här.

Reflexer

1. Använder du reflexer, om ej varför?
Japp, jag använder reflexer.

2. Vad har du/skulle vilja ha för typ av reflexer?
Jag har såna där reflexband som man sätter runt hand- och fotleder, och så har jag ett par stycken att hänga på väskor och baktill på jackan. När jag är ute och går för nöjes skull har jag ibland reflexväst.

3. Hur reagerar du när det dyker upp någon i mörkret utan reflexer?
Jag brukar oftast hajja till och så brukar jag tänka att jag hoppas att de håller sig till upplysta områden eller skaffar en reflex. men nej, jag brukar inte säga till folk att de bör göra det.

4. Tycker du att skolan ska dela ut gratisreflexer till barnen?
Ja. Det gjorde de när jag var liten. Det är en billig livförsäkring, och försäkringsbolagen som har hand om skolornas försäkringar borde nog ha råd med sånt. Bättre lägga pengarna där än på skyhöga avtal till cheferna.

5. När senast är du glad att du hade inbygda reflexer?
På jobbet kan det ofta hända att man får parera både slag och sparkar från kvinnr som inte kan hantera sin smärta under förlossningen. Då gäller det att ducka snabbt.

Tjejsnack vecka 43

Vill du också vara med? Du hittar Tjejsnack här.

Dagar

1. Vad gör du helst en fredagkväll?
Det beror ju lite på vad som händer och sker i världen utanför hemmet. Nån enstaka gång hamnar man på en After Work (som aldrig brukar sluta i tid…) eller hemma hos någon kompis på mat och god dryck eller på bio, men oftast spenderas mina fredagkvällar antingen på jobbet eller hemma i soffan. Jag föredrar de i soffan, men de på jobbet kan ibland vara riktigt trevliga.

2. Vad gillar du måndagsmorgnar?
De är väl som vilken morgon som helst. Om jag ska jobba en dagtur gillar jag ingen morgon, eftersom det innebär att jag måste upp kl 4.15. Ska jag jobba kvällspass eller inte alls har jag ju turen att kunna dra mig ett par timmar till eftersom barnen är så stora nu att de fixar allt själva.

3. Äter du “finare” mat någon speciell dag?
Finare vet jag inte om det är, men jag försöker se till att vi äter ordentligt lagad middag på söndagarna, eftersom det är den enda dagen jag inte jobbar. Det betyder ju också att jag har gott om tid att laga maten (alltså blir det lite mer avancerat än spagetti och köttfärssås eller makaroner och korv) och duka så att vi kan äta middag tillsammans hela familjen. Det händer ju inte alltför ofta i en familj med två tonårsbarn och en skiftarbetande ensamstående mamma…

4. Vilken är din favoritdag?
Den dag jag är ledig från jobbet. Och lönedagen.

5. Är onsdag en lille-lördag för dig?
nej. Den var nog det ett par år när jag var i 20-årsåldern, men inte nu längre. Vill man festa behöver man väl inte bry sig om vilken dag det är?

En musikalisk resa. Eller; Den musikaliska delen av resan, om man så vill.

Muse. Ett band som jag genom åren hört enstaka låtar av och med, men som inte fastnat. Tills för sisådär ett år sedan. Jag är alltså ett nytt fan, och därmed hatad och avskydd av alla ”äkta” Muse-fans världen över.
För ett år sedan kom filmen Twilight, och med den kom ett soundtrack till filmen. En mycket låg (mätt i Hollywood-mått) budget gjorde att man valde att ha med redan färdiga låtar som författaren; Stephenie Meyer, hade sagt var hennes personliga favoriter. Bland dessa fanns ”Supermassive Black Hole” med just Muse.
Jaha, tänker ni, så började hon gilla Muse för att de har en låt med i ”Twilight”. Men nä, så var det inte riktigt. Jag hade ju kunnat fortsätta ignorera dem, men jag ville ge alla band på skivan en chans utanför soundtracket, så jag skaffade en hel hög med skivor att lyssna igenom. De som fann nåd var Paramore, Linkin Park (som jag ju gillade lite grann redan innan) och så Muse. Och Muse har sedan dess snurrat otaliga gånger i mina spelare. Tilläggas ska kanske att SMBH inte tillhör de låtar jag rankar högst av Muse…

I vilket fall som helst, så kunde jag genom att läsa vad andra, ”äldre” fans, tyckte om bandet, lista ut att Muse live är något man inte vill missa. Så när jag såg att de skulle komma till Sverige under sin The Resistance Tour, då ville jag ju självklart se dem! Efterlysning av konsertkamrat lades ut på bloggen, och Kerstin nappade (såklart). Vi köpte våra biljetter och sedan började nedräkningen.

Den 24:e Oktober var det så äntligen dags! Hela helgen hade bokats och avsatts åt ett Stockholmsbesök, som för det första innebar en allra första träff för Kerstin och mig, och för det andra en konsert med Muse, men också en hel del annat. Och konsert blev det, även om vi fick stressa och springa och nästan få ett nervöst sammanbrott innan vi kom fram och in på Hovet.
Med tanke på hur bra vi tycker att de är, och tidigare nämnda kommentarer om deras livespelningar, så var våra förväntningar skyhöga. Vi hade båda varsin liten lista över låtar vi ville höra under kvällen, och faktiskt, så fick vi också höra alla våra favoriter! Och förväntningarna toppades med råge!!

Låtlistan: ← (har du Spotify kan du klicka där för att få den)

  • Exogenesis: Symphony, Part 1: Overture
  • Uprising
  • Resistance
  • New Born
  • Map of the Problematique
  • Supermassive Black Hole
  • Guiding Light
  • Interlude
  • Hysteria
  • United States Of Eurasia
  • Cave
  • Unintended
  • Undisclosed Desires
  • Starlight
  • Plug In Baby
  • Time Is Running Out
  • Unnatural Selection
  • Encore:

  • Stockholm Syndrome
  • Knights of Cydonia
    (fetstil=mina favoriter före konserten, kursivt=nya favoriter efter konserten)

    Jag kan nog egentligen inte säga så mycket om själva konserten, eftersom jag befann mig i ett slags rus hela tiden. Ett rus framkallat av musiken, texterna, Matt Bellamys magiska röst, stämningen bland publiken och glädjen över att vara på plats!
    Trots att, eller kanske tack vare att de inte bara gick ut på scenen och körde senaste plattan rakt upp och ner och sedan ett par av de största hitsen som extranummer, utan istället hade en setlist med många av sina hits och publikfavoriter mixat med några få nya, blev spelningen mäktig, bombastisk och galet bra!
    Muse musik beskrivs ibland som progressiv rock. Inte att förväxla med svensk proggrock, som för de flesta innebär Blå Tåget och Nationalteatern. Några av de band som spelar progressiv rock är bla Pink Floyd, Yes, Genesis, Rush och Jethro Tull. Muse är alltså i mycket gott sällskap där. Det man undrar nu är när ska de få chansen att visa att även de kan fylla en hel arena även i Sverige? (Det kändes på något sätt avigt att ”Walking With Dinosaurs” fick husera i Globen, medan Muse fick ”nöja sig” med Hovet).

     
     
     
     
     
     

    (pga urkass mobilkamera har jag lånat bilderna från Muse.mu)

    Bäst: Åh, måste jag välja, alltså??
    Sämst: Att det tog slut ”så fort”. Hade lätt kunnat stå där en timme till!
    Mesta rysningarna: Unintended (kan vi säga ”allsång”?) och munspelsintrot till Knights Of Cydonia.
    Festligast: ”Fjortis”tjejerna i raden framför oss som filmade allt med sina digitalkameror samtidigt som de viftade med armarna och hoppade och dansade okontrollerat. Det var nog kul att se den filmen sen!
    Och Matts och Chris’ snack mellan ”United States Of Eurasia” och ”Cave” – ”It’s fucked! It’s fucked? Yeah fucked! Oh Okey.” (typ…inte riktigt ordagrant, men ni fattar…)
    Tristast: Alla tråkmesar som knackade på axeln och sa ”sitt ner”.
    Mesta hoppsan: Killen bredvid Kerstin, som verkade slumra igenom konserten ända tills de började spela Plug In Baby. Då for han upp som om någon lagt en nyårssmällare under honom och började hoppa och sjunga med som en duracellkanin på uppåttjack!

    Och så bjuder jag här på några höjdpunkter ifrån konserten:

  • undrar…

    om man kan efterdatera inlägg här??

    Edit: Jopp det kunde man…nu till nästa undran…ska jag flytta över allt från gamla hit, eller ska jag behålla och länka till gamla härifrån? Hm…decisions, decisions…