Slutet är nära…

Idag är det officiellt höstens sista dag, och imorgon är det 1:a December och den första vintermånaden börjar. Ska bli intressant att se hur länge vädret envist tänker hålla sig kvar i hösten innan vi får snö och riktig vinter.
Igår var det första Advent. Jag orkade inte blogga igår, för det var fullt upp hela dagen. Mor och far kom redan vid 10-tiden och då for vi in till Falköping så att jag skulle få storhandlat. 2,5 timmar senare kom vi hem igen med bilen full av kassar och en styck tonårsdotter. Vi hade även plockat upp min cykel på vägen. Samma cykel som ovan nämnda tonårsdotter lånade i somras och ställde hos en kompis för att hon fick punka, och som hon sedan inte orkat eller känt för att hämta hem igen. Pappa tog med sig både min och hennes cyklar hem för att laga trasiga däck.

Sen blev det matlagning (som skötte sig själv i ugnen) och uppackning och inplockning av allt jag handlat. Puh! Jag behöver en större frys. Nu går det nog inte ens in en Piggelin i frysen, så full är den! Och kylen är lika proppfull, den. Fast det blir fortare lite hål i hyllorna där.
Maten? Jo, det blev kyckling i ugn med saffranssås och ris. Efter det drack vi kaffe och åt pepparkakor och vaniljkransar och supergod kladdkaka som mamma hade med sig.

Resten av eftermiddagenkvällengick åt till att göra matlådor och diska. Sen slappade jag. Det tyckte jag att jag var värd.

Nu ska jag strax iväg till jobbet. Och så ska jag se om jag kan komma på varför jag går omkring och känner det som om jag har glömt något väldigt viktigt.

Tjejsnack vecka 48

Vill du också vara med? Du hittar Tjejsnack här.

Låtar

1. En låt som betyder mycket för dig, av vilken anledning?
Love bites med Def Leppard. En favoritlåt i flera år under 90-talet, och senare spelad på en mycket god väns alltför tidiga begravning.

2. En låt du aldrig mer vill höra, av vilken anledning?
Oj det finns flera stycken, men jag kommer inte på någon just nu. Jag gör det enkelt för mig och säger allt med Kent.

3. En låt du lyssnat på som du inte tycker är barnvänlig?
Firestarter med Prodigy. Sällar mig också till alla de andra som skrivit Björn Rosenström.

4. En låt som gick varm i din musikspelare under tonåren?
Heaven med Bryan Adams. Eller kanske Runaway med Bon Jovi. Eller Forever Young med Alphaville. Eller…

5. En låt som ger dig julstämning?
Fairytale of New York med The Pogues och Kirsty MacColl. Ingen klassisk julsång direkt, men den är bara skön! Do they know it’s Christmas med Band Aid och Last Christmas med Wham! funkar också fint för julhumöret.
Ska man välja en ren julsång så blir det O Helga Natt, eller Adams Julsång, som den egentligen heter. Det är ingen riktigt julafton om jag inte får höra den framåt kvällskvisten. Jag älskar att höra den i Loa Falkmans version, men den här med peter Jöback går inte heller av för hackor:

Quality time

Egentid. Bra-att-ha för stressade, heltidsarbetande, ensamstående tonårsmorsor. Jag får visserligen lite egentid varje vecka genom lediga dagar när barnen är i skolan, men jag utnyttjar dem på fel sätt. Jag städar och fixar alla ”måsten” istället för att bara ta vara på tiden och njuta av att vara ledig och göra sånt jag vill göra.
Men idag tog jag lite egentid på förmiddagen. Istället för att greja här hemma på förmiddagen och sen ta tåget direkt till jobbet, tog jag ett tidigare tåg och så gick jag först en runda i Femmanhuset och bara tittade, luktade, klämde och petade på en massa saker. Köpte storpack värmeljus på Clas Ohlson. En nödvändig ingrediens för mörka vinterkvällar.
Sen bar det av till stadsbiblioteket. Egentligen tycker jag att stadsbiblioteket i Gbg är lite trist. Eller trist kanske är fel ord, opersonligt kanske funkar bättre. Det är så stort, och man går lätt vilse bland alla hyllor och våningar. Trots det tycker jag om att gå där och botanisera. Motsägelsefullt – javisst!
I vilket fall som helst gick jag ut igen lite senare med en påse böcker. Någon som är förvånad? Jag fick äntligen med mig The Host (på engelska så klart), och dessutom Jesusdynastin, Nattvardens Hemlighet och Canterbury Tales (på svenska trots att jag bad om den engelska, så jag ska byta ut den nästa vecka).

Sedan gick jag och köpte knappar. Jag ska byta ut kardborreknäppningen på min duffel mot knappar och repöglor. Kardborrebanden börjar bli lite lagom slitna efter sex års användning. Japp, jag älskar verkligen min duffel! Bilder kommer senare.
På vägen från knappbutiken till spårvagnen gick jag förbi en sushibar, så på stående fot bestämde jag mig för att det skulle bli sushi till middag idag!

På jobbet var det full fart (i vanlig ordning), men det lugnade ner sig efter några timmar, så vi hann sitta ner en stund innan hemgång. Nu är jag ledig resten av helgen. Från jobbet men inte från hemmet, så imorgon blir det städning och så ska jag sätta upp resten av julsakerna, och på söndag blir det storhandling och sedan lunch och adventsfika med mor och far och barnen.

Ikväll när jag kom hem satte jag på datorn med en gång. Jag har nämligen gått omkring och haft för mig att det är lördag hela dagen, och på lördag är det dags för veckans MSN. Istället fick jag ett meddelande från Nina som talade om att det skulle bli konsert med Muse på MTV kl 23.00. Så jag hamnade i tv-soffan istället. Robin såg två låtar och sen gick han in till sig. Han är inte så förtjust i Muse haha. Men jag njöt!

Nu är det slut, och jag tänker krypa ner och börja på the Host.

Filmrecension ”New Moon” *spoileralert!!*

Efter min besvikelse över Twilight, bestämde jag mig för att göra två saker annorlunda inför New Moon:

  • Jag läste inte igenom boken så den var färsk i mitt huvud.
  • Jag sänkte mina förväntningar.

Jag tycker att det fungerade …jag gillade den här filmen mycket bättre än den första.
 
Man höll sig mycket mer till boken den här gången. Man kan naturligtvis inte kan omvandla allt från boken till film, men en av de saker jag verkligen avskydde med Twilight var att de lagt till saker som aldrig hänt i boken. Jag kan förstå att man stryker delar av boken för det inte ska bli en 5-timmarsfilm, men inte att man klipper ut delar ur en berättelse som jag älskar för att införa helt nya – som inte ens existerar i boken! Det gladde mig att se de varit mer återhållsamma på den fronten i New Moon.

Guldstjärna i kanten till manusförfattaren Melissa Rosenberg och regissören Chris Weitz. De har klarat av den sällsynta bedriften att skapa en film som (någorlunda) motsvarar originalet.
Chris Weitz hantverk är en film som är visuellt mycket bättre än den förra, men det finns vissa scener som gör att den ”släpar” lite. Rosenberg gör sitt bästa av Stephanie Meyer’s roman, och alla som har läst författarens magnum opus vet att det är en uppgift som skulle kunna driva en författare av svagare kaliber till att frivilligt skriva in sig på närmaste mentalsjukhus. Jag tror att hon har tagit åt sig lite av kritiken från förra filmen, då hon ändrade lite för mycket i manus på vägen från bok till film.
Rosenberg manöverar också rätt bra kring det faktum att Edward är frånvarande från majoriteten av historien genom att ha honom med regelbundet som en drömlik syn. Smart drag.

Specialeffekterna var en enorm förbättring. Vargarnas fasningseffekter ser väldigt bra ut, och helt och hållet är de visuella effekterna för ”New Moon” en markant förbättring jämfört med den första filmen. Musiken av Alexandre Desplat är helt i linje med den dystra, ibland melankoliska tonen.
Jag avskydde det grå, blåaktiga, kalla ljuset i Twilight, som gjorde att allt såg så regnigt, grått och kallt ut (ja jag vet att det regnar i genomsnitt 234 dagar per år i Forks, men inte inomhus, väl?), så när man ser New Moon, som är filmad med ett annat sorts ljus och filter, som ger bilderna en varm, bronsaktig, jordnära ton, då sitter man inte och bildligt talat fryser i biosalongen.

Jag var dock lite besviken över att så mycket av boken utelämnades. Jag kunde lätt ha suttit en timme till och tittat .

Jag tycker att Kristen Stewart gör en förfärlig Bella. Bella är smart i böckerna, lite blyg och ganska klumpig. Bella i Kristens tappning stammar och får en fåraktig blick i ögonen när någon talar till henne.
Taylor Lautner gör en härlig Jacob, även om han känns lite kantig ibland, och Robert Pattinson har väl ingen lätt uppgift i att spela Edward. En vampyr som är 109 år gammal men som ser ut som och ska agera som en 17-åring. Som till råga på allt har ett så förfinat luktsinne att doften av hans flickväns blod – som är som knark för en narkoman (you’re exactly my brand of heroin) – blir en plåga för honom. Inte underligt då att han ofta går omkring och ser ut som om han rynkar på näsan åt något.
Jag vet inte om jag tyckte kemin mellan Edward och Bella var mycket mer trovärdig i den här filmen, den kändes på något sätt lika stel som i Twilight. Och apropå stel, så känns dialogen bara ett snäpp mer naturlig än den gjorde i Twilight (där den för övrigt lät som om någon stod och sufflerade alla skådespelarna under pågående tagning), vilket ju måste betyda att jag forfarande tycker att det är lite stelt och styltat. Men det kanske kan bero på att scenerna är korta och känns ”avhuggna”? Förhoppningsvis blir den lännu lite bättre i Eclipse.
Edwards sminkning var bättre, även om jag fortfarande föredrar honom utan det där rödlila läppstiftet.
Med tanke på vad jag anser om Kristens agerande, kan man ju lätt förstå hur jag känner inför de scener där hon skriker och är deprimerad och nedbruten och har mardrömmar. Just det. De känns inte äkta. Därför känns det istället lättare för mig att acceptera att de lagt in scener där Bella skickar email till Alice. Monologerna där visar på saknad, ensamhet och sorg, något som annars är svårt att se i Kristens tre ansiktsuttryck.

Scenen där Bella sitter i stolen vid fönstret och kameran panorerar i cirkel runt henne så att man ser hur årstiderna växlar utanför fönstret, varvat med den pyjamasklädda, okammade Bella ger en fantastisk bild av hur tiden går utan att hon märker det, eftersom hon är så djupt inne i sin sorg.
En scen jag tycker är på pricken ifrån boken är drömscenen i början, där Bella drömmer att hon ser sin mormor.

Det jag saknade mest i filmen så här i efterhand, är fler scener från Volterra. Hela den långa vandringen ifrån klocktornet till Volturis högkvarter ersattes av en enkel hissfärd. Det vägdes upp lite av Dakota Fanning, som gjorde en magnifik Jane!
Jag saknade också flygresan hem, hur de anländer till flygplatsen och sedan till Charlies hus, och inte minst den långa scenen i Bellas sovrum, när hon vaknar och tror att hon är drömmer eller har dött.

New Moon är inte min favorit i Twilightsagan, faktiskt den jag tycker minst om, men ändå tycker jag mer om filmen New Moon än om filmen Twilight.

På sätt och vis förstår jag att man ville ha en åldersgräns på 15 år för New Moon, på ett sätt inte. Det finns andra, mer våldsamma filmer som får lägre åldersgränser, så varför inte Twilightsagan? Å andra sidan kan jag tycka att det skulle vara trevligt med en publik som inte

  • fnissar hela filmen igenom
  • gråter hela filmen igenom
  • tjuter varje gång Edward/Jacob visar sig
  • skrattar åt alla intima/djupsinniga scener 

Och det uppnår man knappast med 11-årsgräns. Inte ens med 15-årsgräns, faktiskt.

Men totalt sett, så tycker jag väldigt mycket om den här filmen. Och jag kommer att se den igen.