Slutlista

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Inget som jag kan komma på just nu.
Höll du några av dina nyårslöften?
Om man inte ger några behöver man inte bekymra sig över att bryta några heller.
Vilka länder besökte du?
Finland.
Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Pengar.
Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
14 Augusti.
Vad är det bästa som hänt dig år 2009?
Det måste väl vara att jag träffade J. Och att jag fick en ny lägenhet 🙂
Största misstaget?
Som vanligt är jag kass på att planera långsiktitg när det gäller ekonomin. Visserligen har det till största delen att göra med att jag lever på existensminimum, men också att det alltid finns en massa man behöver köpa, så för det mestar heter det ”det löser sig”.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inget allvarligt, en ordentlig UVI och känningar av njursten, annars frisk.
Bästa köpet?
Har inte köpt något särskilt. Får väl säga alla böcker jag köpte, så.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mina barn. Lätt.
Vilken var din favorittrend?
Trender är för folk som inte har en egen åsikt och vilja.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? 
Allt med Muse.  
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Njäe, det var väl samma stuk på mitt humör i år som det varit de senaste åren…
Har du förändrats mycket?
Tror jag inte.
Vilket plagg använde du mest?
Mina sneakers, min vita stickade kofta och min gröna duffel.
Blev du kär i år?
Ja 🙂
Favoritprogram på tv?
Jag har ju inte sett så mycket på tv i år. Men CSI är en favorit som jag försöker se om jag inte jobbar (särskilt NY). Annars går ju ett hederligt frågeprogram i stil med Postkodsmiljonären eller Vem Vet Mest hem när som helst…
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hata är ett starkt ord. Men nej, inte som jag är medveten om.
Bästa boken du läste i år?
Tja, jag läste ju om Twilight-sagan, så den får vinna i år igen. Annars blir det Hotel Galicja, som jag skrev om här på bloggen för några dagar sedan.
Något du önskade dig och fick?
Sol på min semester, nya Dan Brown-boken i julklapp och en vit jul.
Något du önskade dig men inte fick?
En mega lottovinst.
Årets bästa film?
Precis som med tv så ser jag inte mycket film heller, och när jag gör det brukar det bli sånt som går på tv, så då har de oftast någott eller några år på nacken, men New Moon var väldigt bra.
Ett uttryck du missbrukat 2009:
”Man har väl njure!” (Ska sägas samtidigt som man pekar mot huvudet)
Något som du irriterat dig på under året?
En massa saker. Många gånger stod tyvärr min obstinata tonårsdotter för irritationsmomentet.
Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Blev halvt om halvt kidnappad och firad av goda vänner!
De bästa nya människorna du träffade?
Tja, nya människor jag träffat i år är lätt räknade: Nina, Kerstin och naturligtvis J. Underbara människor alla tre!
Favoritmånad?
Augusti.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Jag svarar lite klyschigt att om jag hade haft mer pengar/färre skulder så hade jag haft bättre ekonomiska förutsättningar att göra saker jag ville göra.

Tjejsnack vecka 52

Vill du också vara med? Du hittar Tjejsnack här.

Decemberslut

1. Vad fick du i julklapp?
Jag fick nytt duschaggregat, ett halsband och ett armband och ”Den förlorade Symbolen” av Dan Brown.

2. Vem firade du julafton med?
Mina barn och mina föräldrar.

3. Vad var det bästa med julen i år?
Att jag inte behövde jobba under julhelgen. Och att Fia var med oss på julafton trots allt.

4. Vad ska du göra på nyårsafton?
Som det ser ut nu ska jag och Sophia vara här hemma. Vi lagar nåt gott och sen hamnar man väl framför tv:n. Jag har sagt till på jobbet att jag kan hoppa in om det behövs (storhelgsersättning ger fina pengar. Särskilt om man blir inringd och får massa extrabetalt…).

5. Nyårslöften eller inte?
Nääää. Jag kommer bara att bryta dem innan jag ens hinenr vakna på nyårsdagen haha. Fast jag ska försöka bli lite bättre på att röra på mig…

Tjej&Killsnack vecka 52, 2009

Vill du också vara med? Du hittar Tjejsnack här.

Decemberslut

1. Vad fick du i julklapp?
Jag fick nytt duschaggregat, ett halsband och ett armband och ”Den förlorade Symbolen” av Dan Brown.

2. Vem firade du julafton med?
Mina barn och mina föräldrar.

3. Vad var det bästa med julen i år?
Att jag inte behövde jobba under julhelgen. Och att Fia var med oss på julafton trots allt.

4. Vad ska du göra på nyårsafton?
Som det ser ut nu ska jag och Sophia vara här hemma. Vi lagar nåt gott och sen hamnar man väl framför tv:n. Jag har sagt till på jobbet att jag kan hoppa in om det behövs (storhelgsersättning ger fina pengar. Särskilt om man blir inringd och får massa extrabetalt…).

5. Nyårslöften eller inte?
Nääää. Jag kommer bara att bryta dem innan jag ens hinenr vakna på nyårsdagen haha. Fast jag ska försöka bli lite bättre på att röra på mig…

Bokrecension – Hotel Galicja

Hotel Galicja av Per Agne Erkelius (Norstedts 2009)

Baksidestext:
När nazisterna tog makten i Österrike flydde den judiska familjen Zuckerkandl till Sverige, men utvisades och flydde vidare till frankrike.
Under en stor razzia i det ockuperade Paris 1942 greps de – för att transporteras till Auschwitz. det ena av de båda barnen, Régine, lyckades rymma och undkom. Ett par decennier senare möter Régine Zuckerkandl en ung svensk författare på Cypern. De upplever en intensiv kärlekshistoria tillsammans. Han avger ett löfte att ta reda på vad som hände hennes familj. Men det är först sent i lvet, när han själv fått en utmätt tid att leva, som han reser till den lilla polska staden Oświęcim, f.d Auschwitz. Han bor på HOTEL GALICJA några veckor, vandrar i det stora förintelselägret, skapar sig en uppfattning om vad som drabbade Régines familj under deras ohyggliga resa hit och deras sista dagar i livet.

Per Agne Erkelius säker svaret på brännande frågor. Hur mycket kan en nutida människa göra sig ett begrepp om Auschwitz? Vad ska vi göra med det vi idag vet om Förintelsen? Vem får och kan berätta?

Min recension:
Jag fick se den här boken i skylthyllan sist jag besökte biblioteket, och efter en snabb titt på baksidan fick den följa med hem.
Det här är ingen lättsam bok där alla lever lyckliga i alla sina dagar. Det är en berättelse om människans ondska, om det snedvridna synsättet på människor som ”inte är som vi” och framför allt om en period i historien som absolut inte får glömmas bort. Någonsin.
Men också en berättelse om kärlek och löften, och om att övervinna smärta och tid för att nå ett mål. Det är en bok som är alldeles nödvändig att läsa.
Författaren, nu åldrad och svårt sjuk i cancer, vill uppfylla sitt löfte innan det är försent, och reser till Oświęcim i Polen, staden som på tyska heter Auschwitz, och som under andra världskriget var platsen för ett av de fruktansvärda koncentrationslägren (det största och mest kända). Genom  beskrivningar av vad han ser där och hans minnen av vad den unga Régine berättade för honom den där veckan på Cypern för många år sedan, får man följa honom när han försöker hitta svar.
Det här är en roman, en fiktiv historia, även om en hel del – som berättarens ålder och familjesituation – överensstämmer med författaren Erkelius. Ändå kan man inte låta bli att undra om den har baserats på verkliga personer. Skildringen av vad som hände familjen Zuckerkandl är så intensiv och innehåller så ohyggliga detaljer om vardagen i de överfulla lägren, att man nästan kan tro att författaren var med då. Boken har kallats vittnesskildring, men jag tycker att det känns felaktigt, eftersom Erkelius inte var förstahandsvittne till kriget och dess fasor. Jag vill hellre kalla den dokumentär, även om den är skriven i romanform. Erkelius skriver på ett enkelt sätt, det känns som om han har skrivit ner det som for genom huvudet just då och där, utan att redigera för läsarens skull. Det känns äkta, och man kan känna boken.

”Hotell Galicja” gavs ut hösten 2009, och det måste vara en av höstens viktigaste romaner på svenska.

Per Agne Erkelius Hotel Galicja nominerades  till Augustpriset 2009, med motiveringen:
”I ”Hotel Galicja” ägnar sig en dödsmärkt författare åt en minneskonst som allt tydligare övergår i ett borrande sorgearbete. Romanjaget återberättar en kärlekshistoria från tidigt sextiotal som i sin tur dubbelexponeras mot en judisk familjs undergång i Auschwitz. Varsamt och ödmjukt men också med en omisskännlig udd i skuldfrågan närmar sig Erkelius sitt stora ärende. Hans historia formar sig till ett sällsynt gripande men också konstfullt bidrag till vittneslitteraturen.”

Nu är glada julen slut, slut, slut…

Japp. Slut, över, förbi. Och för en gång skull tycker jag det är skönt. Det började så bra med att vi packade ihop klapparna och åkte ut till mor och far för att fira julen där. Egentligen skulle Silvio, Emma och knoddarna kommit också, men det blev ändrade planer, så det blev bara vi fem.
Allt var bra tills Fia helt plötsligt fick ett frispel och började gapa och skrika och hon skulle minsann inte fira jul med nån i den här jävla familjen, för fy fan vad hon hatar oss allihop och alla bara skyller allt på henne och hon skulle minsann gå in till närmaste samhälle och ta en taxi till pjkvännen. 13 km till närmaste samhälle, kraftigt snöfall och totalt mörker, inte en gatlykta på hela vägen. Vi stod utanför huset och ”diskuterade” så det måste hörts in till det där samhället…
Det slutade med att hon bleb hämtad av pojkvän och hans familj. Det kändes som bästa lösningen just då. Hennes far tyckte jag var dum i huvudet som lät henne åka för han menade att jag gör fel som låter henne åka, men om jag inte hade gjort det hade hon gått iväg. Jag är inte direkt kapabel att lyfta in henne i huset längre, om man säger så…men inte fan var jag särskilt glad sen. Mascaran försvann nerför kinderna…
(Några av er vet hur vi hade det här hemma veckan före Novemberlovet…nu var det alltså dags igen…)

Igår, på julafton, fick jag ett sms om att hon skulle få skjuts hem till mormor och morfar och sen bli hämtad igen på kvällen. Då blev jag glad igen. Dagen flöt på utan några större tjafs. Det kändes som att hon inte var arg på riktigt, men att hon ändå skulle hålla den masken för att jag inte skulle tro att allt var som vanligt.
Vi käkade och öppnade julklappar. Jag övervägde nästan att hon inte skulle få några men la ner det.

Så nu har hon en ny väckarklocka, biobiljetter, örhängen och lite pengar. Robin fick nytt headset till datorn, pengar, spel till sin 360 och en godisbajsande tomte. Mor och far fick bubbel och lotter. Själv fick jag ett halsband och ett armband av modern, en ny duschslang av far och en bok av Lena. Inte vilken bok som helst, utan ”Den förlorade symbolen”; Dan Browns nya. Recension kommer sen.

Sen åkte Fia iväg igen och vi andra hamnade fram för tv:n och såg Sagan om de två tornen. Fast mor gick in till sin tv och såg något tyskt schlager tjosan som hon gillar, och far sa godnatt. Efter filmen lärde mamma och jag Robin att spela 500. Han spöade skiten ur oss…

Idag slöade vi. Det kom ju liksom av sig, allt julfirande, i år, så vi struntade i att fixa så mycket utan åt en ordentlig lunch innan pappa körde hem mig och Robin.
Nu ligger alla rökluktande kläder i tvättkorgen och vi slappar framför varsin dator. Eller kanske inte slappar direkt. Robin spelar sitt nya spel och jag chattar på MSN.

Visst är det härligt när julen är över??!!
Jag lyckades trots allt tjafs ta några bilder…

 
 
 
 
 
 
 
 

Övre raden: Mor och fars hus och lite snöiga bilder av omgivningarna.
Nedre raden: 1. mamma och en busig Fia, 2. föräldrarna och Robin väntar på att jag ska ta kortet så vi kan äta jullunchen, 3. mor och far, 4. Robin fick mandeln i gröten.