Filmrecension: Dracula: The Dark Prince

Filmen beskrivs som:
I gränslandet mellan ”Braveheart” och ”Dracula” utspelar sig den sanna historien om Vlad Pålspetsaren, den rumänske prins som gett upphov till legenden om Dracula. Rumäniens unge prins Vlad Dracula och hans yngre bror Radu blir bortförda och fängslas av den turkiske sultanen Mehmet. Deras far blir levande begravd, men ingen vet av vilka. Sultanen, som håller pojkarna fågna i många år fattar tycke för den unge Radu. När Vlad Dracula i vuxen ålder äntligen försätts på fri fot, svär han att hämnas sin fars död och återända för att befria sin bror från Sultanen …

Låter väl ganska spännande och intressant, eller hur? Pfsshh…den här filmen hamnar i kategorin ”filmer jag inte rekommenderar”.
Det händer inte så mycket i den här filmen. Eller det kanske det gör, men den är så seg att jag vill trycka på snabbspolningsknappen hela tiden. Dystra färger, inte så väldigt bra skådespelare (som kanske är mycket bättre i andra filmer, vad vet jag?) och ett trist manus. Peter Weller (som bla gjorde Robocop) som ortodox präst och Roger Daltrey (sångare i The Who) som Kung Janos av Ungern gör inte heller här några oförglömliga insatser.
Tanken bakom filmen är god – att visa att mannen bakom myten och legenden om Dracula, som vi känner som vampyr, helt enkelt är just det: en legend, en myt. Men någonstans på vägen faller det. På grund av ovan nämnda faktorer.

Jag är, trots att jag är intresserad av både historia och vampyrer, inte så bevandrad i Rumäniens historia, så därför kan jag inte säga hur mycket som egentligen är fakta och vad som är uppdiktat för filmen. Sagan, myten och legenden säger att Vlad Dracula III, mer känd som Vlad Tepes, slogs mot turkarna för att förhindra att Rumänien blev en del av det stora ottomanska riket. Han spetsade sina offer på pålar som sattes upp längs vägkanten.
Däremot finns det ingenting i de rumänska legenderna som säger något om att dricka blod eller om vampyrer i samband med Dracula. Det var Bram Stoker som hittade på det, när han skrev sin berömda ”Dracula”. De två ska alltså inte blandas ihop eller förväxlas.
Det amerikanska DVD-omslaget till filmen är lite missvisande, för det visar en man med spetsiga hörntänder, och man får intrycket att det är en vampyrfilm, medan den europeiska omslaget istället ser lite mörkt och ondskefullt ut.

  

Alltså, om ni är på jakt efter en bra film, se inte denna. Välj istället någon av de klassiska Draculafilmerna, om ni är ute efter vampyrer. Är det storslaget hjälteepos ni vill ha, rekommenderar jag ”Braveheart”.

 

I brist på roligare sysselsättning…

bjuder jag på en bokenkät. Hittad hos Bokhora.

Senaste…

  • meningen du läste: ”But in West-Arabia, the village of al-Danadinah stands near a coastal ridge called Jabal Tahyatayn, which is an Arabic form of Tahtim.” Ur ”The Alexandria Link av Stever Berry. Och ja, jag var tvungen att slå upp meningen igen för att återge den korrekt.
  • impulsköpet: ”Trummornas dån” av Diana Gabaldon. Inget riktigt impulsköp egentligen, eftersom jag vill ha alla böckerna i Outlande-serien, och därför kikar jag efter dem i alla bokådor och på varje loppis. Men det var inte den jag var ute efter när jag gick in i butiken, så därför räknar jag den till impulsköp den här gången.
  • bibliotekslånet: The Paris Vendetta av Steve Berry, The Alexandria Link av Steve Berry, Motstånd av Owen Sheers och Season Of The Witch av Natasha Mostert.
  • bokrelaterade överraskningen: att Colleen McCullough skrivit ”Miss Mary Bennets självständighet”, som är en ”uppföljare” till ”Stolthet och fördom” (f.ö. en av mina absoluta favoritböcker!). Enligt AdLibris nyhetsbrev tar handlingen vid tjugo år från där Jane Austen slutade sin berättelse. Måste ha!

S.E.M.E.S.T.E.R!!

Äntligen! Det var länge sen sist. Ett helt år, och lite till. Jag hade ju tidig semester förra året, och så har jag sen semester i år, och till råga på allt tog jag ju bort en vecka för att spara tills J kommer hit. Så nu är jag trött och sliten och i stort behov av de här tre veckorna!
Dt börjar ju inte så där jättebra om man tänker vädermässigt, men jag hoppas att det rättar till sig. Det behöver inte bli en sån där värmebölja igen, men sol och åtminstone 20-25 grader varmt utan en massa blåst skulle sitta fint.

Annars har jag nog med sysselsättning för de dagar då det är dåligt väder. Jag ska ju hinna få ordning på allt här hemma innan den 18:e Augusti. Men jag tar en sak i taget, och de stora sakerna först.

Tråkinlägg

Ja för det händer inte så mycket jst nu. Jag jobbar och röjer. Tänkte att det skulle vara ordning på torpet när J kommer. Nästa vecka är det (äntligen) semester, så då kanske det går lite fortare att röja, när jag inte behöver jobba samtidigt. Sängar är flyttade och draperier upphängda, i alla fall. Fia storstädar sitt rum idag, och imorgon ska vi åka med ma och pa till Reningsborg och se om vi hittar nåt användbart. Fia behöver en hylla till sitt rum, Robin behöver ett sängbord och så behver vi en ny tv-bänk. Men nu fortsätter jag att bära upp saker på vinden

Problemlösning

I tisdags kväll kom Fia hem klockan 23. Då började hon rota runt i köket efter något att äta, och kom på den brajta idèn att hon skulle koka broccoli (fryst) och äta macka till det. Ingen höjdarmåltid, direkt. Jag hade inte somnat än, så jag ropade till henne att det fanns färdig broccoli i en burk i kylen, så slapp hon greja så mycket.
På morgonen när jag kom ut i köket var det något som tjöt. Inte högt, utan lite så där som en ventil kan tjuta när det viner i den. Efter en stund lyckades jag lokalisera tjutet till kylen och frysen. Det visade sig att frysen var för varm. Min första tanke var ju att Fia inte stängt dörren ordentligt på kvällen innan, men när jag mixtrade lite med den så vsade det sig att den inte ville stänga ordentligt, det där suget som blir när man stänger frysen hände aldrig. Jag sänkte temperaturen till max oxh åkte till jobbet. Hade ju liksom inte tid med annat just då.
framemot förmiddagen ringde jag hem och väckte Robin som fick i uppdrag att kolla om det hade haft någon effekt att sänka temperaturen. Det hade det inte. Så han och min mor kånkade över all mat till deras frys istället.
Torsdagen hade jag ju då tänkt ägna åt att frosta av frysen, för att se om det var där problemet låg. Halvvägs in i projektet ringde maija och frågade om jag kunde jobba natten. Jodå, sa jag (övertid sitter ju aldrig fel på lönebeskedet), så det var bara att runda av frysprojektet lite lagom, ställa en stooor bunke under och lägga mig för ett par timmar taktiksömn. Sen lämnade jag nyckeln till modern som fick gå upp och kolla läget. Hon behövde bara gå upp en gång, för det mesta var ju klart när jag gick, bara lite kvar.
Idag har jag skurat ur och kört igång frysen igen, och nu funkar den som den ska! Mysko, men inget att bekymra sig över längre, alltså.

Nattarbetet gick bra. Lite rörigt en stund med en patient som hellre ville leka karusell bland alla slangar och slangar än lyssna på oss och göra som man ska när man föder barn, men vi redde upp det till slut, och ut kom en söt liten flicka. Eftersom jag var inne på en extranatt så hade jag också förhandlat till mig att få sluta redan klockan 6, så jag var hemma klockan 8, hämtade nyckel hos föräldrarna och var i säng redan kvart över åtta. Trodde först jag skulle ha svårt att somna med alla ljud som var utanför huset, men jag slocknade på en ögonblink.

Sen jag vaknade har jag alltså druckit kaffe, flyttat tillbaka min mat till frysen och vikt tvätt. Inte många knop här idag. Snart ska jag väl se v om jag kan hitta nåt att slänga ihop till middag.