The american way

I söndags var ju J och jag ute och åt på lokal för att fira att han varit här i ett halvår redan. Vi var till ett ställe i Göteborg som heter [North Sportsbar] . Det hette förut North and South, men av miljöskäl har de varit tvungna att stänga South-delen av resturangen.
Vi hade köpt värdecheckar där via [Let’s Deal] men de gällde nu istället på North, så vi kom billigt undan; checkarna kostade 99 kr och då fick man äta för 249 kr.
Jag var bara tvungen att ta kort på de flaskor och burkar som fanns i tillbehörskorgen. Det verkade som om bacon var den stora grejen…
Men som tur var fanns det vanliga hederliga smaktillbehör också.

Vår mat var god och det var mycket på tallrikarna, fast det var lite för fett för mig, men jag får väl skylla mig själv när jag beställer cheese frites (pommes frites med ost på).

Efter maten lyckades vi trycka i oss en bit key lime pie, innan vi promenerade tillbaka till den ursprungliga brottsplatsen och tog en öl.

30 dagar i böcker – Dag 19

Day 19 – Favorite book turned into a movie

Sagan om ringen. Inte mycket konkurrens där. De flesta böcker som görs om till film får ju tyvärr stryka på foten en hel del vad gäller att följa boken, många saknar scener från boken som förklarar händelseförloppet i berättelsen och ibland kan man tro att skådespelarna handplockats från trävarulagret (stela, trista och just träiga). Jag ger exempel på min åsikt om detta i mina recennsioner av Twilightfilmerna [här], [här] och [här].

Men Peter Jacksons filmatisering av LOTR är helt makalös! Vackra, storslagna scener, duktiga skådespelare, snygga animationer, helt enkelt underbara filmer! Och att man gjorde dessa filmer med en budget på mindre än 100 miljoner dollar låter ganska otroligt, när man ser hur bra de är.
Böckerna läste jag först efter att jag sett första filmen, men å andra sidan har jag också läst om dem igen.

30 dagar i böcker – Dag 18

Day 18 – A book that disappointed you

”Vi, de drunknade” av Carsten Jensen. Om jag säger så här: jag hörde bara goda ord och positiv kritik om den här boken, och skulle få låna den av en arbetskamrat. En dag kom hon med ett paket, det visade sig att hennes man är lite petig med att låna ut böcker, så hon hade varit iväg och köpt boken åt mig! Åh vad roligt och tack så mycket!
Men så skulle jag börja läsa den…och efter ett par kapitel hamnade den i bokhyllan igen. Den fångade mig inte alls på det sättet som jag hört folk berätta om, och jag blev besviken. Jag har dock gett mig f*n på att en dag ska jag läsa ut den!

 

 

30 dagar i böcker – Dag 17

Day 17 – Favorite quote from your favorite book

Det är egentligen inte ett citat från själva boken, utan ett citat ur en dikt. Citatet är ett av alla de som Cornelia Funke listar i början av varje kapitel i Bläckserien; Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd (Inkheart, Inkspell och Inkdeath).


Citatet kommer från dikten ”Childhood Is the Kingdom Where Nobody Dies” skriven av Edna St. Vincent Millay 1937. Just den raden fastnade direkt hos mig!

Childhood is not from birth to a certain age and at a certain age
The child is grown, and puts away childish things.
Childhood is the kingdom where nobody dies.

Nobody that matters, that is. Distant relatives of course
Die, whom one never has seen or has seen for an hour,
And they gave one candy in a pink-and-green stripéd bag, or a
jack-knife,
And went away, and cannot really be said to have lived at all.

And cats die. They lie on the floor and lash their tails,
And their reticent fur is suddenly all in motion
With fleas that one never knew were there,
Polished and brown, knowing all there is to know,
Trekking off into the living world.
You fetch a shoe-box, but it’s much too small, because she won’t
curl up now:
So you find a bigger box, and bury her in the yard, and weep.
But you do not wake up a month from then, two months
A year from then, two years, in the middle of the night
And weep, with your knuckles in your mouth, and say Oh, God!
Oh, God!
Childhood is the kingdom where nobody dies that matters,
—mothers and fathers don’t die.

And if you have said, ”For heaven’s sake, must you always be
kissing a person?”
Or, ”I do wish to gracious you’d stop tapping on the window with
your thimble!”
Tomorrow, or even the day after tomorrow if you’re busy having
fun,
Is plenty of time to say, ”I’m sorry, mother.”

To be grown up is to sit at the table with people who have died,
who neither listen nor speak;
Who do not drink their tea, though they always said
Tea was such a comfort.

Run down into the cellar and bring up the last jar of raspberries;
they are not tempted.
Flatter them, ask them what was it they said exactly
That time, to the bishop, or to the overseer, or to Mrs. Mason;
They are not taken in.
Shout at them, get red in the face, rise,
Drag them up out of their chairs by their stiff shoulders and shake
them and yell at them;
They are not startled, they are not even embarrassed; they slide
back into their chairs.

Your tea is cold now.
You drink it standing up,
And leave the house.

 

I samarbete med Filmtrailer.se