Gott nytt år!

image

Många bloggare kör just nu någon slags årskrönika. Pga tids- och orkesbrist kommer min inte förrän nästa är.

Jag önskar alla mina vänner, bekanta och eventuella övriga läsare ett riktigt gott nytt år!
Väl mött igen i 2012!

Posted from WordPress for Android

Ledsamt besked

Så här på nyårsafton är det kanske lite trist att både skriva och läsa om tråkigheter, men jag vill ändå få ur mig det.
Häromdagen fick jag ett sms från mamma medan jag var på jobbet:
”Kom hem till oss när du kommit hem. DU ska få läsa ett brev vi har fått.”
Det lät ju lagom mystiskt, så jag funderade ju hela eftermiddagen på vad det kunde vara för brev.
Hemma hos mor och far fick jag läsa ett brev från min gudmor; Elisabeth. Hon skrev att min gudfar; Luciano, hastigt hade gått bort pga en hjärtattack i Augusti, men att hon inte orkat höra av sig tidigare.

Trots att vi inte haft någon regelbunden kontakt sedan de flyttade tillbaka till Italien för många år sedan, så blev jag ändå jätteledsen. Han var ju ändå en del av mitt liv, även om jag inte träffat honom på minst 30 år.
Elisabeth är från Styrsö utanför Göteborg, och där ligger Luciano nu begraven. Till våren ska jag ge mig ut dit och sätta en blomma på graven.

Riposa in pace, Padrino!

Dagens ansträngning 2

Ja, det här inlägget skulle ju egentligen ha postats redan i måndags, men av trötthet och ren förbaskad glömska, så blev det inget av med det, så ni får läsa om det nu istället.

Efter lunch i måndags for vi iväg till Skövde, för mor skulle hälsa på moster på KSS, medan vi andra skulle handla lite.
J och jag skulle ”bara” till Ica Maxi för att fylla på matförråden här hemma, men så ”råkade” vi gå in på Elgiganten, där vi hittade en julklapp till pappsen. Han har en kombinerad dvd/vhs, men sedan nästan ett år har dvd-spelaren varit trasig, så nu fick han en ny.
Därefter kilade jag in på Kapp-Ahl och hittade ett par snygga jeans och en snygg topp till modern. Mellandagsrea is da shit, för jag hittade även en ny bh till mig själv, som egentligen kostar alldeles för mycket för min plånbok, men som nu passade alldeles perfekt både på mig och för plånkan!

Efter matshopping åkte vi hem igen, fixade lite käk och sen blev det glöggfika med julklappsutdelning (igen) hos mor och far, som blev väldigt glada för sina paket.

Dagens ansträngning 1

Inte så ansträngande ändå. Scrappade ihop ett litet tack-kort till lilla moster, som inte kunde vara hos oss i jul eftersom hon befinner sig på HIA på KSS. Men hon hade lämnat julklappar åt oss, och eftersom vi är både snälla och väluppfostrade, så tackar vi snällt, och eftersom jag tycker det är kul att scrappa, så pysslade jag ihop detta lilla kort idag på förmiddagen:

Dubbelvikt A5-ark i styv papp, ett spetsband, ett mönstrat band, bokstäver i kartong (från Panduro) som ”svampats” med vattenfärg. För att fästa banden använde jag dubbelhäftande tejp, och till bokstäverna tog jag små fäst-kuddar. Bandändarna gömde jag på insidan av kortet genom att klistra för ett kort i samma färg och material som mitt kort.
 

Snart är glada julen slut, slut, slut

Nu har det firats jul redigt och ordentligt här, med mat och klappar och huset fullt av folk! I år var vi så många som 15 stycken, det var mor och far, jag, J, Fia och Robin, Silvio, Emma, Lovisa och Victor och Ilse, Magnus, Frida och Tyra, och så Roberto. Den enda som fattades var Isabella, och det var lite synd, men hon kommer hit till nyåreshelgen och då får hon sina paket av oss då. 
Ilse och co kraschade här hos oss (i Fias rum, hon hyste in sig på madrass i Robins rum för en natt), och Silvio och hans lilla familj plus Roberto sov borta hos mor och far. Det blev ju lite trångt ett par dagar, men det gick ändå!
I fredags kom de, hela högen, medan jag var på jobbet, men jag hann och träffa mina översovare en stund i alla fall innan läggdags.

Sen var det ju då helt plötsligt julafton, trots bristen på både snö och vinter och julkänsla över huvud taget! Men det var ingenting som hindrade oss! Klockan 14 förflyttade vi oss härifrån och tvärs över gården för, i tur och ordning, fika och Kalle, julklappsutdelning och middag.
Det var väl inte alla som längtade efter Kalle, men barnen satt (nästan) som tända ljus i soffan. Utom Victor, som somnade i Fias knä fem minuter innan det började.

Efter Kalle ringde det på dörren, och när Frida öppnade stod tomten där! Jag har nog aldrig hört barnen så tysta! Tomten delade ut alla paket och kuvert som låg under granen, och sen tackade vi tomten och så började stora öppningskalaset. Det var papper överallt, och glada ungar (och vuxna också) som hoppade och tjoade av glädje över sina klappar (fast vi vuxna varken hoppade eller tjoade särskilt mycket).

Som vanligt hade vi sagt att vi bara skulle köpa till barnen, men vi vet ju hur det brukar bli med det, så till slut hade även jag en rätt stor hög nedanför pallen jag satt på.
Vad jag fick? Tja, en vattenkokare, en ny morgonrock, ljus, massage-alien, pengar, en brödrost (en grön) och en termos (också grön).
J och jag fick ett par klappar tillsammans också; en digital fotoram och en flaska bubbel. Och av mina syskon fick vi en sodastream. Fast det var inte en julklapp, utan en förlovningspresent.

 J fick såklart en julklapp av mig också. Det blev en smartbox. Och barnen fick lite bra-att-ha-saker och så pengar. Och så fotades det en hel massa. Här är några av bilderna:

I veckan som gick jobbade jag inte bara mina vanliga pass utan även lite extra (varför frångå ett vinnande koncept?), så det här med julklappsshopping och matlagning blev lite lidande, så det enda jag bidrog med till julbordet i år blev köttbullar. Fia skulle hjälpa till att fixa revben, men det blev lite miss i kommunikationen om hur man skulle göra, och Janssons föll bort helt. Vi kan ju alltid ta den till nyår istället…

I torsdags hann jag, trots julstress och jobb, med en liten dejt med Rossi på förmiddagen. Vi traskade runt Nordstan i Gbg och sen lunchade vi. Medan vi gick om kring i Nordstan såg vi att det var ett par killar som skulle uppträda på en scen där, men efter att vi kikat lite på publiken och killarna på scenen antog vi att det var någon från Idol eller så, så vi ignorerade dem. När vi satt på lunchresturangen klev det upp en man på scenen och började berätta att detta var en direktsändning i radio med prisutdelning till Årets Göteborgare, och denna var Mia Skäringer! ”Husbandet” – som han kallade killarna – var inte heller så okända, eller i alla fall den ena av dem, det visade sig vara Ulrik Munther!

Nu är jag så trött så jag ser i kors, så nu tänker jag krypa till sängs och spela lite WordFeud och sen sussa jättesött!