Rom 2012; dag 4

Här, här och här finns dag 1, 2 och 3.

Vår sista heldag i den eviga staden började lite lagom rörigt. Vi hade tänkt oss att åka till katakomberna, och i min lilla Tripadvisor-app hade vi läst att man kunde åka buss dit, men vilken var ju den stora frågan. Så vi åkte först in till Termini, där vi stod i kö en lång stund vid informationsdisken, bara för att få höra killen bakom disken säga att vi skulle gå till en annan information på ett annat ställe. Så vi traskade dit. Där fick vi vänta medan några asiater som inte pratade särskilt bra engelska försökte få veta hur de skulle ta sig från A till B.
När det blev vår tur frågade jag bara efter hur vi skulle komma dit, och tjejen sa att vi kunde ta metron till cirkus maximus och därifrån ta buss 114 till katakomberna, och att bussen stannar precis utanför.  metron kunde vi ju vid det här laget, och bussen var lätt att hitta när vi kom fram, även om det italienska systemet med hållplatser och tidtabeller inte är helt optimalt.

et var flera andra med på bussen som också skulle till katakomberna, så J ffrågade en kvinna om hon visste vilken hållplats man skulle gå av vid, men trots att hon hade en karta och en hel packe papper i handen kunde hon inte svara på det, så istället försökte J prata med förren, som knappt kunde engelska, men som fattade ordet katakomb, så han släppte av oss efter en stund.
Tyvärr släppte han av oss alldeles för tidigt, så vi fick oss en liten promenix på sisådär 800 m längs Via Appia Antica, den  gamla vägen, med murar på varje sida, inga trottoarer och bilar som körde i full fräs förbi oss.
Till sist kom vi fram, inte till den katakomber vi tänkte gå till, men en annan, och att komma till den vi planerat att besöka från början skulle innebära nån km till på samma väg, så vi struntade i det och valde den vi var vid istället.

Redan innanför murarna satt skyltar som talade om att vi inte fick fotografera och att det var ett kyrkligt område, så man var tvungen att tänka på klädseln även här.
Vi köpte biljetter och sedan fick vi vänta ungefär en halvtimme innan en präst delade upp oss i grupper efter vilket språk man ville bli guidad på. Vår guide, en kille från Indien som ”till vardags” studerar till präst i Jerusalem, tog med oss en bit bort för att förklara olika tecken och symboler som vi kunde se nere i gångarna. Han pratade väldigt utpräglad indien-engelska, så jag fick verkligen koncentrera mig på vad han sa för att förstå allt.
Sen bar det neråt i gångarna. Det var svalt och skönt därnere efter hettan uppe i solen. Till att börja med var det gott om plats att gå på, men allteftersom vi kom längre ned och längre in smalnade gångarna och man fick en lätt klaustrofobisk känsla. Det var tur att jag gick med en grupp, för ensam hade jag aldrig gått ner där!

Det var intressant och samtidigt lite spöklit att gå där nere och se alla tomma gravar. Det finns inga ben kvar i katakomberna över huvud taget, de viktigaste – efter martyrer och helgon och påvar – flyttades till Vatikanen för flera hundra år sedan och är idag begravda där. När arkeologerna började utforska katakomberna upptäckte de att många av gravarna hade plundrats, och då flyttades även de vanliga människornas ben.
60% av de som begravdes i katakomberna var barn, och det syntes ganska tydligt, för det var fler små hålor än stora. Det fanns olika sorters gravar där nere, de flesta bara som hål i väggen som man satt för med stora marmorblock, men även några ”familjegravar” som var stora kammare, och tom en krypta där bara påvar begravts. Detta var vädigt tidiga påvar; från 200-talet.

Det var skönt att komma upp till jordytan igen, efter ett tag nere i underjorden blev det kyligt. Vi kikade lite i souvenirshopen och sen satte vi oss och åt våran vanliga medhavda lunchpåse, innan vi gick ut till vägen och tog bussen tillbaka till stan.
När vi mellanlandade vid Cirkus Maximus paassade vi på att fotografera lite innan vi klev på metron. Vid Termini sate vi oss på en buss som tog oss till Piazza Venezia, där vi gick av och gick till Laro di Torre Argentina. Det är ännu ett ruinområde mitt i stan, men detta är också känt för att där finns ett katthem för hemlösa katter. Vi såg några katter som låg och slöade i skuggorna, och jättefin kisse som inte alls ville ligga kvar när jag skulle ta kort, för han hade fått syn på en duva en bit bort och var på jakt efter den.

Vi fortsatte ner mot Tibern och hamnade på Piazza Mattei, där jag svalkade fötterna i sköldpaddsfontänen, innan vi så småningom kom vi fram till de judiska kvarteren, det forna judiska ghettot och Synagogan. Förbi synagogan och över Ponte Fabrizio, och så stod vi på Isola Tiberina. Ön är bara 270m lång och 67m bred, men där finns hela fyra kyrkor, ett kloster, några barer och resturanger, ett stort hus vid ena änden med tillhörande stor (inhägnad) trädgård där en konstnär bor.
På somrarna har ön en egen filmfestival, och ön finns med i dataspelet Assassin’s Creed: Brotherhood.

När vi hade tröttnat på ön (ganska fort) hoppade vi på en buss tillbaka till Termini, där vi bytte till metron och åkte till Piazza del Popolo. Några bitar pizza och ett par öl senare var vi styrkta och lagom utvilade för att ta oss an Da Vinci-utställningen.
Man hade byggt ihop och upp många av hans uppfinningar, och man fick peta på näsan allt, så det var skitkul att gå omkring där inne!
När vi hade pillat på allt en gång (två gånger för J’s del) så satte vi oss på en spårvagn och bara åkte med några hållplatser för skojs skull. Vi hamnade i ett bostadsområde som verkade lite lätt slitet och nergånget, människorna såg inte direkt ut som om de hade det gott ställt, så vi kikade bara runt lite och åkte sen tillbaka med vändande spårvagn.
Istället åkte vi tillbaka till vår lilla förort, köpte mat på ”vårt” matställe och gick hem till rummet för att äta och packa.

 

Rom 2012; dag 3

Här och här hittar du del 1 och del 2.

Vår tredje dag i Rom inledde vi med att gå till marknaden. När man tänker på marknad i medelhavsländerna så tänker man sig ett stort torg där det säljs allt från aprikoser till örhängen, och så var det också på den här marknaden, med den lilla skillnaden att det var inomhus, som en stor saluhall, ungefär.
Vi köpte bröd och ost och frukt, och så köpte jag en klänning att ha under dagens besök till Vatikanen. Eftersom det är kyrkoområde får man inte  vara allftör avklädd, så en tunn sommarklänning passade ju bra. Dock funkade det inte med min fina klänning som mamma sytt, för den var alldeles för varm och tät.
På vägen tillbaka till vårt boende hittade jag en kjol hos en annan gatuförsäljare, så i slutänden blev det så att klänningen blev Sophias när vi kom hem. Den passar fö mycket bättre på henne.

Omklädd och klar gick färden mot Vatikanen. Vatikanstaten är världens minsta stat, endast 0,44 kvadratkilometer, omgivet av en 3200 m lång mur, och med ett invånarantal på ca 1000 personer. Det var Mussolini som gjorde Vatikanstaten självständig 1929 och idag har man egen postservice, valuta, tidning och radiostation, ja tom ett köpcentrum (där allt är skattefritt). Enda sättet att ta sig in innanför murarna är antingen att känna någon som arbetar där (och som kan ge dig passerkort) eller att ha ett recept som gäller i Vatikanens egna apotek. Vatikanstaten är också centrum för kristendomen, och därför är det ständigt fullt med turister där, både de som är där av religiösa skäl och de som bara är nyfikna och intresserade.

Vi började med att gå in i vatikanmusèet. Det är ett heldagsbesök, kan jag lova! Allt som visas har en koppling till kristendomen eller påvarna , och det är allt ifrån gamla stenar med hieroglyfer och mumier till elfenben, guld och silver format till vackra skapelser.
Att berätta om allt vi såg skulle ta alldeles för mycket plats, så i korthet kan jag väl bara säga att vi såg massor, men det finns minst lika mycket att se vid nästa besök.  De avdelningar vi besökte var:

  • Le Stanze di Raffaello Dekorerad med målningar av Rafael och hans lärjungar
  • Pinacoteca Konstgalleriet med målnigar av bla Rafael, DaVinci och Poussin
  • Museo Gregoriano Etrusco Etruskiska samlingen
  • Museo Gregoriano Egitto Egyptiska samlingen
  • Museo Sacro Tidiga kristna föremål
  • Musei di Antichità Classiche Grekisk/romersk konst
  • Mueso Pio Christiano Gallera Lapidaria med tidiga kristna skulpturer samt kristna och hebreiska inskriptioner
  • Mueso Gregoriano Profano Gregorianska museet för hednisk konst och tidiga skulpturer
  • Museo Missionario-Etnologico Etnologiska missionsmuseet med föremål från alla delar av kristendomen.
  • Collezione Arte Religiösa Moderna Galleriet
  • Arazzi Vävnadsgalleriet

Sedan kom vi till Sixtinska kapellet, som är påvens eget privata kapell, men som även används när kardinalerna sammanträder inför lyckta dörrar (en sk. konklav) tex. när en ny påve ska utnämnas.
Byggnaden består av ett avlångt rum täckt av ett välvt tak. Flera konstnärer har hjälpt till med utsmyckningarna. Mest kända är Michelangelos verk. Han målade taket som föreställer händelser ur skapelsehistorien samt altarväggen med en fresk som framställer Yttersta domen.

Vid det här laget var vi rätt trötta och varma, så vi gick ut i den delen av trädgården där besökare får vistas och satte oss och åt vår lilla matsäck. När vi hade vilat våra fötter en stund gick vi ut och runt en lång väg längs muren tills vi kom till Petersplatsen. Petersplatsen är det stora ”torget” framför Peterskyrkan. Där samlas ibland upp till en halv miljon katoliker för att se och höra påven vinka och hålla mässa. På varje sida om platsen står stora kolonner, 140 stycken för att vara exakt, och varje kolonn är smyckad med ett helgon. Petersplatsen är till största delen smyckad av…japp, om ni gissade Bernini så var det rätt.
För att komma in i Peterskyrkan var vi tvungna att passera en metalldetektor och röntga våra väskor. Bland en massa andra vackra konstverk inne i kyrkan finns Pietà, en staty av Michelangelo, föreställande Jungfru Maria med den döende Jesus i famnen. 1972 klättrade en knäpp kille upp på Pietà och började slå på den med en hammare. Han orsakade skador på Jungfru Marias arm och i hennes ansikte. Det var dock möjligt att laga statyn, och numera förvaras Pietà bakom skottsäkert glas för att den ska kunna bevaras till kommande generationer. Statyn är också det enda av Michelangelos verk som bär hans signatur!

Peterskyrkan, eller Bsilica di San Pietro in Vaticano, som den heter på italienska, tog 120 år att bygga. 100 av de åren debatterade man fram och tillbaka om hur den skulle se ut.Det är världens största kyrka, med en takhöjd på 212 m utvändigt och 187 m invändigt. Kyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som även ligger begravd i kryptan under kyrkan. Där ligger också påvarna begravda. Tyvärr stängde kryptan redan kl 16, så vi kom aldrig ner till gravarna.
Längst in i Peterskyrkan finns St Peters baldakin, eller Berninis högaltare, som det också kallas, eftersom han var den som skapade den. Bronset som använts till baldakinen tog man ifrån Pantheon.
Man kunde gå upp i kupolen och se ut över Rom om man ville, men jag hade ingen lust att betala vare sig €4 för att gå i en massa trappor eller €7 för att få åka hiss upp, så vi hoppade över det.
Innan vi begav oss mot vårt lilla B&B köpte vi vykort som vi postade ifrån vatikanstatens lilla postkontor på Petersplatsen.

När vi hade vilat och fräschat upp oss lite satte vi kurs mot Colosseum. Det var fortfarande ljust när vi kom fram, så jag fick se både Colosseum och Forum Romanum, som ligger precis bredvid, i både dags- och kvällsljus. Båda var stängda för dagen, men det gjorde inte så mycket, man kunde se ganska mycket även från utsidan, och bara att vara där var ju en upplevelse! Tänk att luta sig mot en vägg som någon lutat sig mot för 2000 år sedan!
Namnet Colosseum kommer från den kolossala statyn av kejsar Nero som stod intill platsen där arenan byggdes. Det officiella namnet är Den flaviska amfiteatern (Amphiteatrum Flavium). Statyn av Nero finns inte längre kvar utan smältes ner för att göra vapen. Även Colosseum drabbades genom att man använde armeringen, vilket i sin tur ledde till att stora delar av fasaden rasade vid ett jordskalv. Man ”plundrade” även Colosseum på mängder av vit marmor som användes till bl.a. Peterskyrkan och Fontana di Trevi.

Forum Romanum var det antika Roms centrum för handel, politik och religion. Processioner, triumftåg, folkförsamlingar och val utspelades i Forum Romanum. Caesar, Augustus och Tiberius anses ha spelat stora roller i dess utformning.
Platsen är i dag full av ruiner i mer eller mindre bevarat skick. Trots att det bara återstår mindre delar och enstaka kolonner av de flesta byggnaderna inser man som besökare hur väldigt det en gång varit och hur mycket religionen måste ha betytt.

Vi vandrade vidare mot Piazza Venezia, som är ett torg som fått sitt namn från det närliggande palatset, Palazzo Venezia ( namnet kommer från att det en gång i tiden användes som Venedigs ambassad).
Piazza Venezia i sig inte är så märkvärdigt. Vittorio Emmanuele II-monumentet som ligger vid torget är däremot en konstnärlig uppvisning i vad som går att göra om man har gott om vit marmor!
När vi hade ooh-at och åååh-at en stund över all marmorn gick vi och satte oss på en resturang mittemot Colosseum, fast ändå lite avsides, på en tvärgata. Där åt vi de minsta portioner vi fått för mest pengar på den här resan, och jag drack mig lite lullig på rödvin (tror iofs det berodde på snudd på solsting under dagen…) och sen tog vi några fina kvällsbilder på Collosseum innan metrons sista tur tog oss hem till vårt lilla rum.

Rom 2012; dag 2

Här hittar du inlägget om dag 1.

Tisdag morgon vaknade vi till halvmulen himmel och ”bara” 23 grader, men medan vi gjorde oss i ordning och åt frukost tittade solen fram ordentligt och temperaturen steg, så när vi klev ut genom porten var det redan 27 grader varmt. Och klockan var bara 8.45!
Vi traskade mot metron, som tog oss först till Flaminio, där vi klev av och styrde stegen mot Piazza del Popolo (eller som J sa: Plaza del pollo-pollo. Svårt att skilja på spanska och italienska ibland…). (FYI:  det italienska namnet betyder Folkets torg, medan den spanska felsägningen nog mest betyder höna-hönas torg eller nåt sånt…)

Vi tittade på statyer och obelisker och vackra byggnader och fontäner och folk, sen vandrade vi upp mot Villa Borghese och den vackra parken där. Vi tittade ut över P del Popolo och hustak.
Vi gick vidare genom parken och ut på en väg som ledde oss till Piazza di Spagna, och på riktigt så höll jag på att missa Spanska Trappan! När jag gick nerför den kändes den inte alls så storslagen och speciell som alla sagt att den ska vara, så inte förrän jag var nere och vände mig om och kikade lite närmare på fontänen, insåg jag var jag var någonstans. Men jag hade tagit en del bilder på vägen ner, så jag slapp gå tillbaka uppför…

En stund senare hade vi hunnit fram till Fontana di Trevi. Den däremot, var stor! Mycket bättre än på bild och film, men tyvärr alldeles fullsmockat med folk, så man fick slå sig fram för att få en bra bild.
Så efter en liten stund gick vi därifrån, och begav oss mot Pantheon istället.
Mellan Trevi och Pantheon ligger en ursöt leksaksaffär som heter Bortolucci. Alla leksaker som säljs där är gjorda i trä! Det var nästan som att stiga in i Gepettos verkstad.

Pantheon var från början  ett tempel tillägnat alla de romerska gudarna, men på 600-talet började man använda det som kyrka istället. I Pantheon ligger konstnären Rafael begravd, och även de italienska kungarna Vittorio Emanuele II (den först kung att regera över ett enat Italien sedan 500-talet) och Umberto I.
Själva byggnaden är rund, med ett kupoltak, där ett hål (oculus – från latinets ord för öga) längst upp i taket släpper in ljus. Avståndet från golvet till oculus är detsamma som diametern av byggnaden.

Från Pantheon gick vi till Piazza Navona, mest för att jag lovat Sophia att fotografera den stora fontänen där, eftersom den hade en central roll i ”Änglar och demoner”. Där blev jag bortkörd från fontänen av en nitisk polistjej, men satte mig istället på räcket som går runt den, och det var visst okej. När vi hade fotograferat fontänen ur alla möjliga vinklar fick jag syn på ett bekant ansikte i folkmassan: Richard Herrey! Naturligtvis lyckades jag bara plåta hans ryggtavla, för jag var inte så snabb med kameran, och jag ville faktiskt inte gå fram och be om ett foto. han hade väl också semester, eller?!

Vi köpte lite glass, för det var djävulskt varmt, och den smälte fortare än man han blinka, men gott var det!
Vår sightseeingtur gick vidare, denna gång mot Castel Sant’Angelo. För att komma till själva slottet var vi tvungana att gå över Ponte Sant’Angelo. Min broskräck blir ganska obetydlig när man går över en bro smyckad med  en hel hoper vackra statyer. För att vara mer exakt är det tio stycken, alla föreställande änglar, och de är gjorda av Bernini och hans assistenter.
Slottet byggdes ursprungligen för att vara mausoleum åt Kejsar Hadrianus (ni vet, han som också lät bygga den där muren mellan Skottland och England) men senare tog påvarna över och på 1200-talet byggdes den 800m långa Passetto di Borgo till mellan slottet och Vatikanen. Från utsidan ser det ut som en mur men på insidan finns en tunnel som påven kan fly genom om han blir hotad.
Vi såg en utställning om påvar genom tiderna och promenerade runt, runt i slottet, ända upp till taket, där jag av förklarliga skäl inte gick närmare kanten än högst 5 meter.

Nästa stopp, hade vi tänkt, skulle bli Campo de” Fiori, men när vi kom fram dit var den berömda marknaden över för dagen, sopbilarna höll på att städa bort allt skräp, och det var så varmt att jag bara ville sätta mig i en skuggig gränd och hälla min vattenflaska över mig.
Så vi svalkade oss lite, och sen fortsatte vi mot Trastevere. Tyvärr hamnade vi inte alls på någon mysig liten gata med massa kaf’eer, barer, trattorie eller något mysigt alls, utan vi såg bara bakgårdar, soptunnor,  bilar som stod parkerade hur som helst och skräp som låg längs med gatan vi gick på. När vi kommit halvvägs uppför en backe, hittade vi en fontän med en nasone, där vi kunde fylla på våra vattenflaskor, sen satte vi oss på en mur och synade vår karta. Eftersom vi var trötta, varma och hungriga (mest jag), bestämde vi oss för att ta första bästa buss som gick förbi hållplatsen bredvid där vi satt. Den bussen tog oss nästan ända fram till petersplatsen, och där började vi leta efter en metrostation. Och så sa det bara pang, och det började regna! Under tiden som vi irrade omkring passerade vi ett hus med en minnestavla över hebreiska familjer som hållits fångna i det huset för att sedan skickas till koncentrationslägren under andra världskriget. Vi kunde inte kika närmare, för huset är idag militärt område.

Det bara hällde ner, men som tur var hade vi hört att det kunde bli så, så vi hade våra regnjackor i ryggsäcken. Vi irrade runt en stund till i jakt på metron, men fick till slut ta en annan buss och hoppas på att den gick åt rätt håll, dvs in mot centrum. Det gjorde den, och vi kunde till slut kliva på metron och åka till vårt lilla rum i förprten.

Där torkade vi oss och vilade ett par timmar medan vädret klarnade upp, och sedan begav vi oss ut igen, tillbaka till Fontana di Trevi. Vi ville ha kvällsbilder, och det fick vi. Vi blev fotograferade av en sån där fotograf som tar bilden först och ber om pengar efteråt, men eftersom han tagit bilderna med J’s kamera så sa jag bara att vi inte hade några pengar, bara kort.
Folksamlingen var lika stor som på dagen, så vi stannade inte så länge nu heller, utan gick för att hitta en resturang så vi kunde få i oss lite mat. Vi åt ju inte så mycket under dagarna, för det första var det så varmt att man inte orkade och för det andra skulle vi ju leva så billigt som möjligt, så vi köpte ost och bröd och frukt på morgonen innan vi gav oss iväg på våra rundturer.
Men nu hittade vi en liten resturang där jag beställde in havsabborre och J tog gnocchi. Fisken smakade super, perfekt grillad och lagom kryddad. Gnocchin var helt okej, men inget slår ju de min mamma gör…
Vid bordet bakom oss satt två tjejer från Ryssland (typ) som klagade på precis varenda detalj. Jag tyckte verkligen synd om deras kypare, men han hade en ängels tålamod och svarade hövligt på allt de frågade eller gnällde om.
Det var även på den restuangen som jag råkade få blackout just när jag skulle räkna ut dricksen, så vår kypare blev nog iaf glad när han fick hela €9! Jaja, det är sånt som händer, och jag gottgjorde det hela med att inte köpa billiga krafs-souvenirer på vägen tillbaka ”hem”.

Rom 2012; dag 1

Äntligen var det dags för oss att åka! Som jag längtat. Ända sedan jag var liten har jag ju velat åka till Rom, men med en pappa som nöjde sig med att landa hos farmor varje sommar som vi bilade ner i min barndom, och med en rätt begränsad budget som vuxen (man får lätt det som ensamstående mamma), så har jag aldrig lyckats komma dit, trots att jag varit på väg flera gånger.
Förrän nu.

Upp tidigt och iväg med tåget mot Göteborg, för att J skulle växla pengar på Forex innan vi åkte ut till flygplatsen. Vi fick först ta en buss ut till nånstans på Hisingen, och sen sitta och vänta på en annan buss. Hållplatsen ligger inte exakt vid flygplatsen, utan man får gå en bit från vägen. Det var som vanligt kallt och grått och blåsigt, så jag frös som en griskulting i mina linnebyxor och tunna kofta.
Självklart var vi rätt tidiga, så vi tog en kaffe medan vi väntade på att få checka in. J var ju tvungen att ha en särskild stämpel på sitt boardingkort eftersom han iinte är EU-medborgare.
Sen fick vi vänta lite till på att få gå ombord på planet, och jag som inte flugit sen jag var 1,5 år hann bli lite nervös faktiskt!

När vi skulle gå ombord blev jag lite förvånad över att planet var så mycket mindre än vad jag hade väntat mig. Det var många ensamresenärer på den härturen, och alla gjorde som man gör på bussen; satte sig på varsin plats på varsin rad, men vi lyckades få två platser tillsammans, längst bak.
Jag hade redan från början bestämt att jag skulle sitta vid fönstret, för är det första gången man flyger ska man ju kunna se något också!

Att lyfta gick ganska bra, förutom att jag inte fixade att slappna av, så jag satt och djupandades under tiden, tills jag kände att planet rätade upp sig. Sen satt jag och lyssnade på min ljudbok (ni har väl inte missat mitt inlägg om Storytel?) och tittade ut med jämna mellanrum. Jag är i vanliga fall så höjdrädd att jag knappt kan stå på en stol och byta glödlampa, men 11000m uppe i luften gick det visst jättebra att titta ner! Luftgroparna var däremot inget vidare roliga.

Ungefär en halvtimme innan beräknad ankomsttid landade vi på Ciampino flygplats i Rom.  Nu kändes linnebyxorna och koftan plötsligt mycket varmare. Luften var fuktig och åskvarm, och väderleksrapporterna hade ju varnat om regn.
På flygplatsen köpte vi först ett RomaPass, som är lite som Göteborgs- eller Stockholmskortet; man åker gratis på kommunala transportmedel och så får man fri entrè till vissa sevärdheter och rabatter till andra, och man kan välja mellan olika antal dagar som kortet ska gälla. Sen köpte vi bussbiljett till ”flygbussen”, för den ingick inte i kortet. Fast €6 för en tur-och-retur-biljett är inget att tjafsa om.

Bussen stannade slutligen vid Termini, centralstationen i Rom, där vi irrade runt en stund innan vi kom på var man går ner till Metron, och sen en stund till innan vi fattade varför vi inte kunde köpa biljetter i automaten (man fick inte betala med för höga valörer på sedlarna). Sen skulle vi ju hitta rätt tåg, men det var en bit kaka jämfört med resten.

Vårt B&B låg i ett bostadsområde några stationer bort ifrån centrum, på andra sidan Tibern och en hållplats ifrån Vatikanen. Ganska centralt ändå, med tanke på att vi kunde promenera till Sankt Petersplatsen på sisådär en halvtimme.
Att hitta rätt adress var lite krångligt, det också, för gatunumren i Rom är inte som i Sverige. Vi gick uppför gatan och förväntade oss nummer 67 strax efter nummer 65, men då stod det plötsligt 87 på huset! Efter en stund fattade vi att man fick gå in på den lilla tvärgatan som också var en slags gård framför huset, och där stod det visserligen inget nummer, men väl en liten mässingsskylt vid porten, som talade om att här var det.

Vår värdinna var en liten asiatisk kvinna, väldigt trevlig och hjälpsam. Hon visade oss rumet och de gemensamma utrymmena. Vi fick ett rum med en stor dubbelsäng och en extrasäng, ett litet bord och två stolar, en fåtölj, en garderob och tv. Vi hade tom balkong! Visserlgen en väldigt liten balkong, fullbelamrad med en massa blomkrukor, en parabol och diverse saker som ägarna ”ställt åt sidan”, men en liten yta fanns det, lagom för att stå och titta en liten stund, eller som J gjorde, hänga ut tvättade kläder på tork.
Det fanns två badrum, ett för damer och ett för herrar. Damernas var lite större än herrarnas (vi hade tom badkar) , och så fanns där ett kylskåp, en micro och lite porslin. Alltså inte i badrummet då utan i ”köksdelen”. Varje morgon ställde signora Donata fram croissanter (den inplastade varianten med socker på), bröd och kaffe. Frukosten bestod av detta samt smör och marmelad eller nutella. Vi köpte lite yogurt och frukt som vi förvarade i kylen, så att vi kunde få lite stadigare frukost.

När vi hade packat upp och tvättat av oss resdammet gav vi oss ut och utforskade området där vi skulle bo. Självklart kom det utlovade regnet just då, så efter en stund såg vi ut som två dränkta katter, så då gick vi först till en mataffär och andlade lite, och sen stannade vi till på en liten pizzeria. Där åt jag den godaste pizza jag ätit på många år; en bit med rökt lax och fiori di zucca (blomman från squashplantan) och så en margarita där såsen och osten var alldeles gudomliga!
Efter det gick vi faktiskt tillbaka till rummet och låg i sängen och glodde på dubbad italiensk tv tills vi somnade.

 

S E M E S T E R!!

ÄNTLIGEN! Som jag har längtat efter semestern i år! Inte bara för att jag ska åka till Rom, utan för att det varit ett sjuhelsikes tungt år jobbmässigt, och för att det ju var rätt lång tid sen förra semestern eftersom jag hade väldigt tidig semester förra året.
Igår gjorde jag sista passet (f.ö ett extrapass. Igen) för sommaren, nästa pass jag jobbar blir den 20:e Augusti, och då är sommaren officiellt över på jobbet, för då börjar den nya schemaperioden.
Men från nu och fyra veckor framåt är det alltså LEDIGT som gäller!

Idag har jag packat väska och lagt fram det jag ska ha på mig när vi åker. Jag har fixat mackor till matsäck, för naturligtvis stämmer inte tågtiderna med vår flygtid, så vi måste åka härifrån vid halv åtta på morgonen för att hinna. Dvs om vi inte vill chansa stort på att tåg och bussar går som de ska och är i tid, och att det inte är kö vare sig till Forex eller biljettdisken på Säve flygplats.
Forex, för att J inte växlat några pengar än (varför göra saker i god tid, liksom?)  och biljettdisken för att J måste dit och få en stämpel i sitt boardingpass innan han kan gågenom gaten, bara för att han inte är medborgare i ett EU/EES-land.
Så vi tar med bok, hörlurar, bra musik och lite käk, och så picknickar vi på flygplatsen i väntan på avgång.

Resten av semestern är inte planerad än. Sophia ska jobba ett par veckor till, och Robin är hos deras far en vecka till. Han vill förresten inte göra så mycket mer än att sitta vid datorn hela dagarna (och halva nätterna). Jag frågade vad han vill att vi ska göra, och han svarade ”gå på bio”. Så jag drog till med att vi kunde gå och se ”Abraham Lincoln  vampire hunter”, och han sa inte ens emot, fast det handlade om vampyrer! Så ett biobesök lär det ju bli iaf.

Idag kollade jeg på resa och övernattning i Köpenhamn, men fastän jag hittade ett relativt billigt rum nära centrum, så skulle tågbiljetterna kosta skjortan. Så det blir inget Köpenhamn. Vart och vad återstår att se. Kanske en liten tur till syster med familj uppe i Västerås, ändå?

Mor och far är också ute och reser.tillsammans med mellanbrodern och hans dotter. Dde åkte idag på morgonen, ska bila ner till farmor, faster och familjen på pappas sida i Italien. Min lilla farmor har alzheimers, och mår inte alltför bra nuförtiden, så pappa vill gärna hinna träffa sin mamma innan det är försent.
Sophia är hemma och är hundvakt under tiden som vi andra är ute och flänger.  Några förhållningsregler hon fått, men i övrigt hoppas jag att hon visar att hon är 19 år och uppför sig därefter. (och gör hon inte det blir det ingen present från Rom.)

När vi kommit hem ska jag skriva allt om hur det var och lägga upp en massa bilder, men nu ska jag ta ett glas vin, stryka min kjol och dubbelkolla allt 😉