MUSE – The 2nd Law – Recension

Muse har släppt ett nytt album, det sjätte i ordningen. Det är visserligen redan lite drygt en månad gammalt, men jag har lyssnat in mig ordentligt den här gången.
Jag har lite svårt att definiera Muse. är det rock, är det elektro, är det pop? Jag kallar det elektrock. ”The Second Law” beskriver människans kamp mot termodynamikens andra huvudsats (som går ut på att allting går mot att entropin ökar, d.v.s. att ingen process är möjlig vars enda resultat är att värme tas från en reservoar och helt omvandlas till arbete. Källa: Wikipedia) . Slutsatsen av detta koncept-album blir en härlig och knasig mix av electronisk, rock, rock-opera, prog-rock, snuddar vid heavy metal.

  • Första låten, ”Supremacy”, har lite av Bond-tema över sig. Kanske inte en helt tokig idè att låta Muse göra ledmotivet till nästa Bondfilm? Jag vet att jag skulle lyssna på den i alla fall (trots att jag inte är någon Bond-fantast)!
  • Sen kommer en låt med INXS. Eller? Det första jag tänkte när jag hörde ”Panic Station” var just det. Kan också tänka mig att den kan komma att spelas på diskotek och klubbar.
  • Andra singeln, ”Madness”  känns som Justin Timberlake going U2. Jag var inte jätteförtjust i den här låten från början, sen växte den, för att nu ha ramlat ner till okej igen.
  • ”Survival” var officiell OS-låt till Sommar-OS i London 2012, och även första singeln. När jag hörde den framföras på arenan på avslutningsceremonin tänkte jag bara ”neeeej!”, men albumversionen är en lysande referens till Queen. ”Survival” inleds med ”Prelude”, en knapp minut av klassisk symfoni med kör. Jag hoppas, hoppas Muse en dag släpper ett rent symfoniskt album.
  • ”Follow me” handlar enligt Matt Bellamy om sonen Bingham, och det listar man lätt ut om man lyssnar på texten.
  • Sen kommer ”Animals” som jag trots många genomlyssningar av skivan ännu inte lyckats höra hela. Det är något med den om gör att jag inte klarar av att höra den. Jag vill bara byta låt efter de första inledande tonerna.
  • ”Explorers” är en lugn och  vacker melodi, men budskapet är existentiell ångest, depression och självmord.  Så tolkar i alla fall jag det. En värdig uppföljare till ”Sing for absolution”.
  • Big freeze”. Hallå U2! Den här blir nog bra i Globen i December. Som alltid med Muse, så har alla låtar ett budskap, denna handlar om växthuseffekten och att vi måste ta hand om vår jord innan det är försent.
  •  Hoppsan! ”Save Me” är en överraskning. Det här låter inte som Bellamy?? Nix, det är basisten Chris Wolstenholme som greppar mikrofonen och levererar denna och även
  • ”Liquid State”. Låtarna handlar om hans alkoholism och vägen ur den. Direkt från källan. Och är det inte lite, lite Foo Fighters över den här?
  • ”The 2nd Law: Unsustainable” och
  • ”The 2nd Law: Isolated System” avslutar i två delar. Först en opera/orkester/kör-kaskad, med en dokumentärfilmsröst och mycket gitarr, därefter en lättare, lekande pianoslinga som mynnar i trance, böljar fram och tillbaka, hela tiden med dokumentärröstenr. Maffigt, och mycket Muse!

Första gången jag hörde ”Madness” trodde jag att jag skulle bli besviken på albumet, men som tur är hade jag fel. Det är fortfarande lika mycket ADHD på steroider som ju gör Muse så speciella, och så bra!  Mina favoriter är Panic Station och Explorers. Spritt-i-kroppen mot Jag-föder-ditt-barn-om-du-sjunger-så-för-mig (trots något negativt budskap).
Är det inte 6:e December snart??? *trummar fingrar mot bord*

Change is good?

Idag har vi gjort lite förändringar här hemma. Flyttat på möbler och så där, ni vet, som gör att det känns lite nytt trots att det är samma gamla saker.
Så nu är det inte så mörkt och instängt längre.

Men den stora förändringen har inte så mycket med saker att göra.
Sedan två månader tillbaka jobbar J på Hönö utanför Göteborg. Hans arbetstider är måndag till fredag, sju till 16. Det lilla problemet är att han kommer 30 minuter försent varje morgon om han pendlar med första tåget. Så han fick hjälp av chefen att hitta en övernattningslägenhet  där ute på öarna.
Sen kom det lite större problemet: han tycker att eftersom han betalar för en lägenhet där, ska han inte behöva betala något här hemma. Jag envisas med att det här är hemma, och det är först och främst räkningarna här som ska betalas.
Men vi gjorde en deal om det; han betalar hälften av de fasta kostnaderna och jag betalar resten (eftersom han är borta under vardagarna).

Men, det allra största problemet under den tiden som J varit i Sverige och bott här, är Fia.
Han har jättesvårt att acceptera att hon inte kan bete sig ordentligt utan hela tiden gapar, skäller, gnäller och tjurar här hemma, att hon inte hjälper till – förutom när hon vill ha något – och att hon verkar förvänta sig att alla ska passa upp på henne och dansa efter hennes pipa.

Hon är min dotter, och jag älskar henne över allt annat, men jag orkar inte heller med allt det där, men jag har lärt mig att det inte tjänar något till att tjata längre, så jag är glad för det hon gör och skiter i resten. Tyvärr klarar inte J det.
Det gör att vi tjafsar mycket om vad som görs och inte görs och varför, och det är jobbigt för alla i familjen.
Så idag har han packat alla sina saker medan jag flyttat om möblerna.
Om en stund kommer hans chef och hjälper honom köra ner sakerna till lägenheten på Fotö.

Vi har inte gjort slut, vi ska bara bo på varsitt håll. Vi kommer fortfarande att träffas lika mycket som de senaste månaderna, dvs på helgerna. Han kommer hit eller jag åker dit, vilket som passar bäst.
Under tiden som vi bor så här letar vi också efter en gemensam lägenhet närmare Göteborg, men det kan ju ta sin lilla tid. Så tills vidare gör vi så här, så blir det inte mer slitningar.

Tänkte bara att ni kanske ville veta hur det ligger till, ifall jag verkar lite off.