Bröllopsresa

På sätt och vis, i alla fall. Jag reste till ett bröllop. Alltså: bröllopsresa. Men anyway…

Jag fick ju den stora äran och glädjen att vara tärna åt min fina väninna Sylwia, när hon och hennes Joakim skulle gifta sig ”på riktigt”. De hade ju redan gift sig borgerligt här i Sverige, men det stora bröllopet med gäster och fest och hela baletten skulle ske i Polen, i Sylwias barndomsstad Wejherowo.

Den 14:e Augusti tog jag och Therese flyget till Gdansk, där vi blev hämtade av Sylwia och Joakim för vidare färd mot Bolsewo, en liten ort drygt 4 mil från Gdansk. Där blev vi inkvarterade på ett hotell. Ett väldigt fint litet hotell, faktiskt tom ett spa-hotell. Eftersom klockan var närmare midnatt när vi checkade in så blev det hej och godnatt nästan direkt.
Tyvärr visade det sig vara en allmän helgdag i Polen på fredagen, så det mesta, inklusive de flesta spa-aktiviteter på hotellet, var stängt den dagen, så vi fick underhålla och roa oss på annat vis. det gick bra ändå. Vi bekantade oss med Joakims föräldrar och syskon med respektive, vi promenerade runt i Bolszewo och vi bowlade och fikade i hotellets bar.

På kvällen kom Sylwia och Joakim till hotellet igen, vi käkade middag (det största bordet gick åt för oss alla) och sen slappade vi lite i barne innan Sylwia for tillbaka till lägenheten. För rudgummen ska ju inte se bruden förrän i kyrkan på bröllopsdagen, så Joakim skulle sova på hotellet.

Lördagen, den stora dagen, inleddes med frukost och kaffe ute i solen, och sen kom Sylwia tillsammans med sminkösen, som skulle fixa henne och mig, och så blev det så att alla kvinnor i det svenska sällskapet firck proffessionell sminkning! Sen bar det iväg till frissan. Therese blev utsedd till chaufför så hon hade fullt upp med att hämta och lämna folk och saker här och där och hit och dit.
Samtidigt skulle vi se till att inte Joakim och Sylwia sprang på varandra ute i korridorerna!
Så småningom var hår och smink klart och så for vi iväg till lägenheten för att få på oss våra klänningar. Så kom Sylwias pappa med den hyrda bilen, en rosa cadillac, och hämtade oss.
Framme vid kyrkan fick vi vänta utanför en stund innan alla gäster hade hunnit in, sen fick jag och Peter, son var best man, kila in och skriva i en bok att vi var bröllopsvittnen mitt i alltihop. Men till slut var det dags.

När vi gick in i kyrkan hörde jag Sylwia väsa ”inte så fort” bakom mig. Jag var ju också nervös! Framme i kyrkan fick brudparet sitta framför altaret. Trots att jag själv är katolik (något jag upptäckte av en slump när jag pratade med mamma om förberedelserna inför Sylwias bröllop) så hade jag aldrig varit på en katolsk gudstjänst eller ceremoni innan, och det var väldigt fint och inte alls så pråligt och omständigt som man hört talas om. Jag var inställd på 4 timmar, en massa liggande på knä, korgossar och rökelse, men det tog bara någon timme, och det var inte alls omständigt. Fast lite trist att man inte förstår polska…

Efteråt fick jag agera blomsterflicka och hålla alla blommor som brudparet fick, medan Peter fick ta hand om alla presenter. Alla skulle gratulera och hälsa på brudparet. Sen klve vi alla fyra in i den tjusiga cadillacen igen och åkte till hotellet, där bröllopsfesten skulle hållas.

Framme vid hotellet serverades brudparet bröd, salt och vodka. När de druckit vodkan skulle de kasta glasen i marken för det betyder tur.
Och så samlades vi alla i festlokalen och åt och sjöng och dansade och skrattade och drack vodka och åt lite mer och skrattade ännu mer och alla förstod varandra hur bra som helst, trots alla språkbarriärer.

Någonstans runt 3-tiden kände jag att jag måste be den nyblivna bruden om lov att gå och knyta mig, och det fick jag. Efter att jag druckit vodka med henne och hennes gudfar. Blä! Men vad gör man inte för sina vänner…fast jag fick cola att skölja ner det med efteråt…

På söndagen skulle vi fira igen. Den här gången att Sylwias pappa fyllt 90 och att hennes ena syster skulle fylla 50. Och så firade vi att allt hade gått så bra med bröllopet. Det finns alltid något att fira…
På kvällen samlades vi svenskar i barne/loungen igen och umgicks, medan brudparet åkte iväg med Sylwias systerdotter Magda, som är en jätteduktig fotograf (bland annat). När de kom tillbaka några timmar senare visade Sylwia upp sin numera inte så vita och fina klänning. De hade fotats i lera och gödsel, på åkrar och i träd, bland grisar och höns och jag vet inte vad, men roligt hade de haft i alla fall! De bilder jag sett därifrån är helt fantastiska!

På måndagen tog Therese och jag ledigt från alla de andra och tog tåget in till Gdansk. Det är visserligen bara ca 4 mil, men tåget tog ungefär en timme, för det stannade verkligen på varenda liten ort som vi passerade! Först fick vi ta bussen in till Wejherowo, och då köpte vi biljetter på bussen. Tågbiljetten däremot var man visst tvungen att först köpa hos ett biljettombud, och sen skulle den stämplas i en särskild automat på stationen, och det skulle man göra precis innan man klev på, så att det stod rätt datum och tid på biljetten. Detta visste ju inte vi, så när konduktören kom och frågade efter biljetten och vi sa att vi ville köpa av honom viftade han bara med händerna och sa okej okej. Han kunde ng inte så mycket engelska att han kunde förklara det för oss, vi fick veta det av en tjej på tågstationen i Gdansk när vi skulle åka tillbaka.

Gdansk Raserades nästan helt under andra världskrigets sista månader, men med hjälp av gamla ritningar och bilder har man kunnat bygga upp staden igen. och i Gamla Stan kan man se minnestavlor och annat som visar hur det såg ut före och hur det ser ut nu.
Vi höll oss till Gamla Stan, för det fanns så mycket att se där. Vi åkte upp i ett stort pariserhjul, likadant som det stora hjulet på Liseberg (oooh, höjdskräcken fick sig en utmaning där!), vi beundrade den vackra Mariakyrkan, som är världens största tegelkyrka, vi duckade för regnet och fikade och shoppade små souvenirer till de därhemma.

Sen åkte vi hela vägen tillbaka till Bolszewo och packade våra väskor, för på tisdagen skulle vi åka hem till Sverige igen. Det var några roliga, härliga dagar i Polen, ett underbart bröllop och många nya upplevelser, men tiden var lite för kort och plånboken var alldeles för tunn! Så det får bli ett återbesök längre fram.

Här kommer lite bilder. Man kan klicka på dem så blir de större.

Utflyktande

I måndags packade jag lite fika och badkläder i ryggan och satte mig på bussen till Marstrand. Jag kan inte minnas att jag varit där någon gång, men har jag det så var det i så fall när jag var väldigt liten. Jag har många gånger ändå tänkt åka dit, men det har av någon anledning aldrig blivit av.

Men nu så kom jag iväg. Lite spårvagn och lite mera buss, och så en superkortis med färjan, och så var jag framme. På väderrapporten hade de sagt att det inte skulle bli fullt så stekande varmt, men hahaha det rann svett utefter ryggen på mig, och då hade jag knappt kommit fram med färjan!

Väl framme på Marstrandsön tog jag en promenad bland gator och gamla hus och gränder, jag gillar ju sånt. Satt en stund och fikade och kikade på alla (andra) turister, och så fortsatte jag igen. Tittade på gamla badhus och turisthotell och societetshus och allt som gjorde Marstrand så känt som badkurort en gång i tiden. När jag traskat omkring ett par timmar gick jag upp till fästningen.

Carlstens fästning är väl mest känd för att ha inhyst en av Sveriges mest kända tjuvar; Lasse-Maja, men där satt även andra fångar, bland de mer kända finns tex några av de som medverkade till mordet på Gustaf III, och så Metta Fock; den enda kvinnliga fånge som någonsin suttit på carlstens fästning.

Jag blir en tvättäkta turist när jag kommer till såna här ställen, så jag kikar i alla skrymslen, gärna där man egentligen inte får titta också, och fotograferar högt och lågt. Så många foton tog jag, att batteriet i kameran tog slut, så jag fick fota resten med mobilen, och eftersom det är ganska begränsat med möjligheter att ladda mobilen på en gammal fästning, så fick jag vara lite sparsam med fotograferandet.

När det gäller Marstrand, så finns det en författare som heter Ann Rosman, som har skrivit flera böcker som utspelar sig i Marstrand. Det jag gillar mest med hennes böcker är att hon blandar en modern kriminalare med en berättelse från förr i tiden, tex Mercurium, där den ”gamla” historien handlar om just Metta Fock.
Så när jag gick omkring där på ön tittade jag ju självklart lite extra efter gator, gränder, byggnader och annat som Ann beskrivit i sina böcker.

På vägen hem stannade jag vid IKEA och köpte ett skrivbord till Robins rum. Om det nu bara kan bli lite kasst väder så jag kan få skruva ihop möbler, måla och fixa allt sånt där som jag vill och behöver göra här hemma. Det är ju faktiskt inte kul att slösa bort en solig dag på sånt!

Detta bildspel kräver JavaScript.