…och hur tänkte han här?

Eller ”Problem som uppstår när man väljer hantverkare utifrån pris”, del 643. Eller nåt sånt.

I måndags blev jag ju lite irriterad när jag kom hem, så igår ringde jag återigen till fastighetsskötaren. Frågade vad han egentligen gjorde när han var här på måndagen. Han sa att han tagit med sig det trasiga handtaget och hade köpt ett nytt, som han tänkte komma tillbaka och sätta in på förmiddagen (tisdag, dvs igår). Jag frågade vad han gjort i sovrummen eftersom jag inte sagt något om de fönstren. Han hade bara kollat att de gick att öppna, så de inte hade fastnat av färgen, för flera hyresgäster hade tydligen haft problem med det. Jag talade om att nu hänger ju tätningslisten trasig på insidan av fönstret, han sa att jo men det tänkte han fixa samtidigt som han ändå var där med handtaget.

En kvart senare dök han upp. Fixade handtaget och satte in ny list i mitt sovrumsfönster. Sen gick han vidare till vardagsrummet. Där fick han inte upp vädringsfönstret. Han slet och drog och bände med både kniv och mejsel, och han tom svor och muttrade över målaren. Sedärja, skönt att han fick se med egna ögon hur jävla slarvigt målarkludden jobbar.
Nu var jag ju tvungen att gå till jobbet, men när jag gick hade han fortfarande inte fått upp fönstret, men hade istället gett sig på att byta tätningslisten i de stora fönstren.

När jag kom hem var de stora fönstren stängda ordentligt med alla vreden, och draget från underkanten av fönstren var borta. Hade ju varit skönt om jag sluppit det i höstas och vintras när det var svinkallt både ute och inne…
Vädringsfönstret har jag inte vågat testa att öppna. Än.

Men att ett bostadsbolag inte har bättre koll på vilka hantverkare de hyr in för att göra olika arbeten, det är jäkligt dåligt. Gissar att det mestadels beror på att de flesta hyresgästerna här är icke-svenskar och kanske inte vet varken hur de ska göra för att klaga på service och arbeten, eller att de inte vet att de har rätt att göra det ens. Vi är några svenskspråkiga hyresgäster, men några har tröttnat på att klaga för det händer ändå aldrig något, säger de. Fasen heller, betalar jag hyra ska jag ha den service jag har rätt till! Så jag fortsätter klaga tills det blir rätt. Så får jag väl vara den där obekväma hyresgästen, då…

Det är inte lätt när det är svårt…

Ursäkta om jag verkar lite gnällig och grinig, men hur jävla svårt kan det vara??

Fick en lapp i brevlådan om att fönstren skulle målas i början av juni. Sen kom en lapp från målaren med exakt dag. När dagen kom hade jag gjort allt som de bett om, dvs plockat bort rubbet från fönstren och inom en meter ifrån dem.
Målaren kom och blev ombedd att antingen ta av sig skorna eller använda tossor (ni vet, såna där blåa man får på sjukhus och vårdcentraler…jag tog hem från jobbet enbart för detta). Han muttrade och tänkte minsann inte ta på såna där, så fine, han gjorde ett val.
Sen ägnade han ett par timmar åt att skrapa lister och karmar innan han drog vidare till nästa lägenhet. Fast innan han gick var han ju tvungen att tala om att han nu hade all skit under strumporna. Då påpekade jag att han inte behöver städa efter honom och att jag avgör vem som får ha skor på inomhus i mitt hem. Han dängde igen dörren och försvann.
(Ska kanske tillägga att det var samma målare som målade bla vardagsrummet när jag just flyttat in. Han som hade så bråttom att bli klar före midsommar att han varken skrapade bort färg som hamnat på fönster och golv och som inte grundade skarvar så det var stora sprickor i färgen efter en vecka.)

Nästa morgon kom han invalsande, ringde visserligen på dörren men stack nyckeln i låset innan jag hann ut i hallen ens. Jag sa att han kunde gott lugna sig lite så en annan hann med, han menade att han hade många lägenheter att fixa.
Han undrade om han skulle ta mitt sovrum först, jag sa att du får börja var du vill, varpå han säger att han trodde att jag skulle gå och lägga mig igen.
Ursäkta? Lägga mig? Med en främmande karl som traskar omkring i mitt hem och visslar falskt? I don’t think so…

Ett par timmar senare är han klar med måleriet och hojtar in till mig där jag står i badrummet att han ska gå och att jag ska kolla så inte fönstren har fastnat när färgen har torkat. Ok, funkar väl.

När jag i min tur ska gå till jobbet får jag hela handen full med färg när jag tar i handtaget på ytterdörren. Tvättar hand och handtag med aceton innan jag går iväg.
Dagen efter testar jag om alla fönster går att öppna och det går bra på alla utom lilla vädringsfönstret i vardagsrummet. Svårare är det att stänga fönstren igen, särskilt vädringsfönstret i köket, där ena låsvredet har lossnat och ramlat av, samt fönstren i vardagsrummet där det inte går att stänga igen fönstren så mycket att vredena går att vrida fast. Båda fungerade finfint innan målarkludden var där. Dessutom fick jag torka alla handtag och fönsterbrädor med lacknafta för allt var färgkladdigt…

Ringer fastighetsskötaren och förklarar att jag inte kan stänga dönstren ordentligt, han säger att han inte har tid men kommer och kollar på det måndag eller tisdag nästa vecka. Ok säger jag.
”Nästa vecka” var för en vecka sen.
Ringde fastighetsskötaren igen och påminner om att han skulle kolla mina fönster. Han påstår att jag missuppfattat honom och försöker sen få det till att om målaren märkt nåt konstigt med fönstren hade han sagt till mig. Jag säger att han var nog lite sur på mig pga det där med skorna så han ville nog ha så lite som möjligt med mig att göra. Fastighetsskötaren säger att han kommer om en timme.

När jag kommer hem från jobbet ikväll är det lösa vredet till köksfönstret borta, fönstren i vardagsrummet går fortfarande inte att stänga och i båda sovrummen står blommorna på golvet nedanför fönstren, dessutom är en tätningslist helt lös i mitt sovrumsfönster.

Verkar som det får bli ännu ett mejl till förvaltaren. Bara för att de inte kan göra rätt från början…snacka om följetong…

Sjung om studentens…

 

I fredags hade vi studentfirande här i huset. Eller ja, inte här i huset, utan i huset där den studentande sonen bor. För han bor ju numera inte här hos mig, utan är inneboende hos sin mormor och morfar. Detta för att han inte ville byta skola när det bara var ett år kvar tills han var klar, och pendla fanns inte på hans karta.

I vilket fall som helst så började det redan på torsdagen med skylt tillverkning och grillning av kycklingspett. Sen sov vi några timmar innan det var dags att gå upp och göra i ordning både oss och annat. Sen for vi in till stan. Stan är i det här fallet Falköping. Studenten hade redan åkt iväg tidigt för champagnefrukost.

Alla elever hade fått två biljetter var som de fick lämna till vänner och anhöriga som ville gå på avslutningsceremonin. Jag ville ju självklart ha den ena, och det blev mormodern som fick den andra, så jag och mor tog plats inne i skolans entrèhall, där ceremonin skulle hållas, och fick ganska bra platser inte långt ifrån scenen och alla studenterna.

Först kom alla studenter in klassvis, Robins klass kom först, sedan sjöng vi Du gamla, du fria. (Japp, nationalsången i skolan. Och det fanns svenska flaggor också!)
Sedan blev det prat av rektor (förlåt, gymnasiechef heter det ju…) och några till, lite musik och lite mer prat, stipendieutdelning och mer musik. Rektorns avslutningstal var förresten något av det roligaste jag hört på en skolavslutning! Här kan du höra själv. Hela ceremonin sändes direkt på web-tv, så på Ållebergsskolans hemsida kan man se det i efterhand nu. Ungefär vid 01.18.30 börjar ”talet”.

Därefter fick alla utom studenterna gå ut och invänta utspringet. Det kan man se här. Robins klass var först ut här också. Så blev det lite påhängning och kramning och fotografering innan studenterna skulle gå i kortege ner till centrum.
Vi andra gick en genväg och tog en fika medan vi väntade in dem, för det är ju så bökigt och trångt bland alla människor som går med bredvid kortegen.
När studentekortegen anlände till torget kramades det lite till, och fotograferades mycket mer, och sen skulle studenterna åka flak. Såklart!
Då åkte jag och mor hem och gjorde klart det sista, medan Fia, Linus och Magnus stannade och väntade in Robin.

Väl hemkommen firades Robin med skål i bubbel och lite mat i all enkelhet, och en finfin tårta som Fia bakat. En dag att minnas med glädje, men ändå inget stort och pretentiöst och slå-på-stora-trumman.
På kvällen var Robin ute med sin klass och festade, och i söndags var det bal. Baldejt var klasskamraten Sofia. Tyvärr var jag tvungen att jobba, men Fia och Juliah var på plats och tog fina bilder.

Som vanligt kommer här lite bilder. Och som vanligt kan man klicka på dem så de blir större.