Åren går

och barnen fyller år. Fast numera är de inte längre barn, men de är för alltid mina barn! Idag fyller Robin 20, och jag fattar fortfarande inte hur det gick till, för jag är väl inte en dag över 30?!

Robin20-emeff2016

GRATTIS

på födelsedagen
önskar
mamma
Fia, Linus & Juliah
mormor och morfar

♥ ♥ ♥

Bröllop bak och fram

Påskhelgen bjöd på bröllop, närmare bestämt dotterns! Det var många som blev förvånade när de meddelade omvärlden och när de ändrade sin status på Facebook, för det skulle liksom vara lite hemligt. Men vi som visste höll tyst, fast det var svårt ibland!

Dock blev det lite bakvänt, eftersom de helst av allt ville gifta sig på sin treårsdag, men det fanns ingen som kunde viga dem den dagen, så det lite omkastat i schemat.
På Annandag Påsk var alla inbjudna till bröllopsmiddag. ”Alla” i det här fallet betydde föräldrar och syskon och allas respektive, och så mina föräldrar. För att, som Sophia sa: ”Jag kan väl inte gifta mig utan mormor och morfar!”.

Så vi piffade till oss och for till Skara hela högen (fast halva högen var ju redan där…) och firade det lyckliga paret. Det var mingel och mat, lite frågesport och ett par tal (från brudparets mammor, mitt tal kan ni läsa allra längst ner efter bilderna), kaffe och den oligatoriska tårtan, och många skratt. Och så tog vi kort, alldeles för många kort ansågs det just då, men så här i efterhand hade det varit kul med några varianter till.

Självklart fick de presenter också, bla ett presentkort på resebyrå, en natt på valfritt hotell, vaser och sängkläder, och lite annat.
Juliah var naturligtvis också med, och även Fias kompis Evelina hade sin dotter Leah med sig, så tjejerna lekte i ett hörn av lokalen och det var förvånansvärt lite gnäll och gråt från dessa två små.

En kort sammanfattning av dagen, men det är ju inte min uppfattning av den som är viktigast, utan Fias och Linus.

På tisdagen skedde då själva vigseln. Den hölls i gamla biblioteket i Skara, en underbar lokal, packad med böcker från golv till tak, och väldigt stämningsfullt och fin, passande för en borgerlig vigselceremoni, faktiskt. Och nu är det man och hustru! (Ja, mamman är en lipsill…)

Här kommer i vanlig ordning lite bilder, och om man vill se dem i större format så klickar man bara på dem.

 

Mitt tal till brudparet:

Kära brudpar, ärade bröllopsgäster. Ni vet ju alla att det är jag som är brudens mamma. Om man ska följa traditionen så är det egentligen brudens far som ska hålla första talet, men så här i jämlikhetens tider har jag övertagit den förmånen. Det är en stor ära för mig att få hålla det här lilla talet.
Sophia, som liten flicka var du som de flesta andra barn; du var glad, sprallig och busig, du bråkade med din lillebror och du trotsade dina föräldrar. En sak som du tyckte om var att höra sagor, särskilt om prinsar och prinsessor. Nu har du hittat din alldeles egna prins, och fast jag är partisk och alltid kommer att tycka att du är den finaste dottern i världen, så är du vacker som en prinsessa idag!
Nu sitter du och hoppas att jag inte ska nämna några skandaler eller pinsamheter, men jag säger bara en sak; ”säg inget till pappa!”
Till dig, Linus, vill jag säga välkommen till vår familj ”på riktigt”. Du är en fin och bra kille, och vi gillar dig skarpt allihop. Det jah fastnade för hos dig var ditt väluppfostrade sätt och framförallt att du hade köpt blommor till mig den där första gången Sophia tog med dig hem (även om jag idag vet att det var din mammas idé). Och du, nu kan du kalla mig svärmor på riktigt!
Så, Sophia och Linus, låt skrattet bli en del av er vardag och glöm inte bort att tala om för varandra att ni älskar varandra.
Nu höjer vi glasen och skålar för brudparet, må ni leva för varandra, varje dag av ert liv! Skål!