Nästan smärtfritt

Igår var jag på urologmottagningen igen. Den här gången för att ta bort avlastningskatetern som låg i min urinledare. Det blå som ni ser på bilden är en sån.

65

Det började med att jag var på röntgen i fredags. Fast egentligen skulle jag varit där i torsdags redan, men den mänskliga faktorn hade varit lite slarvig eller ouppmärksam, inte vet jag vilket, men de hade bokat in mig 8.45, medan det stod 9.45 på min kallelse. Kallelsen är ett förtryckt papper där de skriver in datum och tid för hand, så någon hade väl bråttom, kanske. Efter att jag väntat i en halvtimme frågade jag om det skulle dröja länge till(för jag hade fått gå ifrån jobbet för detta), och det var då det upptäcktes. Inte när jag anmälde mig i receptionen och hon letade fram mig i datorn, vilket jag också tycker var konstigt. I alla fall fick jag en ny tid dagen efter kl 8.30 och gick tillbaka upp till jobbet.

I fredags eftermiddag ringde min läkare från urologen och sa att han sett röntgenbilderna. Stenarna var borta och slangen låg som den skulle, men njuren såg lite förstorad ut, och det trodde han berodde på att det inte rann ut från den som det skulle, troligen pga att slangen nog blivit igenproppad av njurstensgrus. Så han ville ta bort den snarast, och vi bestämde att jag skulle komma till urologimottagningen på måndagen kl 10.

När jag kom dit var jag jättenervös för att det skulle göra ont. Jag fick ta av mig mina kläder och ta på en patientskjorta och lägga mig på en gynbrits. Sen blev jag tvättad och fick bedövningsgel upp i urinröret. Inkom läkaren och så pratade vi någon minut innan han satte igång. När han satte in cystoskopet (ett instrument för att se in i urinröret och blåsan, se bild nedanför texten) gjorde det djävulskt ont, och jag lyfte nog 10 cm från britsen! Jag tjoade till och sa att nu fick han minsann vänta tills jag landat rumpan igen och kunde andas ordentligt, och det gjorde han så snällt.Egentligen var det inte att han satt in det som gjorde ont, utan han kom nog åt att trycka det mot slangen i blåsan. Sen lade sig smärtan och jag kunde till och med se hur slangen låg i urinröret och blåsan via en skärm bredvid mig (i 40 gånger färstpring!). Så tog han en tång (vi snackar mycket små instrument här!) och tog tag i slangen – man såg hur kalken som lagt sig som ett lager runt slangen krasades sönder – och så fick jag dra ett djupt andetag och tjoff! – så var den ute! Därefter spolade han blåsan med sterilt vatten och så var det över.

cystoskop1

En instruktion om att dricka mycket vatten, information om att jag skulle få ny röntgen om 4-8 veckor och en styck antibiotikatablett senare kunde jag klä på mig och åka därifrån. När jag gick på toa efteråt upplevde jag ett av de mest bisarra ögonblick i mitt liv, nämligen att det jag kissade var kallt!

På med kläderna och ut, klockan visade att jag varit där i en halvtimme! Snabba ryck, alltså! Och nu kom det bästa av allt – att det inte gjorde ont eller skavde eller tryckte någonstans i trakten kring urinblåsan så fort jag rörde mig! Så himla skönt att äntligen slippa skavet! Nu tänker jag börja träna igen, för de där kilona jag lyckades få bort i våras de kom ju snabbt tillbaka när jag inte kunde eller fick träna.