Årsredovisning

Årets sista dag är här, och jag funderar lite på vad jag egentligen gjort det här året. Inte så mycket, tror jag, men jag får väl stolpa upp det för att få bättre koll.

  • Januari: Inget nämnvärt som hände, förutom mitt livs mest ledsamma födelsedag. Ensam hemma i soffan. Bestämde mig där och då för att vara glad åt de grattis jag får och strunta i de som ”glömmer” eller ”inte har tid”. Fia och Linus bjöd mig på förskottsfödelsedagsmiddag på stan. Började träna. Provade zumba och fastnade för det.
  • Februari: Började må mer och mer dåligt, deppig och sov jättedåligt. Kände att livet och allt som hänt de senaste åren började komma ikapp mig. Började gå på samtal hos terapeut via jobbet.
  • Mars: Utnyttjade födelsedagspresenten från Fia och Linus, och jag och Fia åkte till Stockholm över dagen. En heldag med Gamla Stan och shopping på Mall of Scandinavia. Juliah fyllde 2 år. Gick ner i arbetstid för att orka mer.
  • April: Firade Robins 20-årsdag. Firade mammas och pappas födelsedagar.
  • Maj: Firade Fias födelsedag. Skulle gått Vårruset, men samma dag fick jag djävulska smärtor och for till akuten där det konstaterades njursten och elak infektion. Inlagd på sjukhus några dagar och åkte sen hem med pyelostomikateter och sjukskrivning tills vidare i väntan på operation. Fick träningsförbud. Traditionsenlig megaloppis i Majorna. Fyndade ett par Dr Martens! Var på ett par utflykter med Flyktingguide/språkvän och träffade många trevliga människor.
  • Juni: Trotsade läkarna och träningsförbudet lite grand och genomförde ”Blodomloppet med pyelostomin. Gick hur bra som helst! Blev uppflyttad i operationskön och opererad redan i början av Juni istället för slutet av Augusti. Började jobba igen. Silvio och barnen var här. Fotbolls-EM. Blev som vanligt retad för och ifrågasatt för att jag håller på Italien och inte på Sverige. Tja, vi vet ju vilka som åkte ut först….
  • Juli: Springsteen på Ullevi. Äntligen! Så många gånger han varit här och jag aldrig kommit iväg. Irene och Tilda var här.
  • Augisti: Cissi och barnen var i Sverige och vi hann att ses en hel dag av fem veckor! Det blev en intensiv dag med mycket prat, skratt och tårar. Åkte till London. Ensam, eftersom Linda hade dubbelbokat sin helg och missat att de skulle ha huset fullt med familj och vänner samma helg. Men hade det jättebra ändå! Hjälpte Robin att flytta till Linköping för högskolestudier. Årlig promenadloppis i Utby. Fyndade en lampa. Kulturkalaset. Var på operan och på John Hron-filmen. Åt min första langos på säkert 10 år.
  • September: Gick upp till heltid igen. Kände att jag fått vila och avreagera mig tillräckligt under våren och sommaren.
  • Oktober: Var på hörselmottagningen för hörseltest och samtal om hörapparat. Åkte på dagstur till Helsingör med mamma.
  • November: Skaffade nytt träningskort. Hittade min grej i yoga.
  • December: Skulle på stötvågsbehandling för njursten som de hittat på kontrollröntgen efter operationen. Ingen sten fanns kvar så jag fick åka hem. Tur man har frikort, för det hade varit jäkligt surt att betala 300 kr för det 10-minutersbesöket som inte ledde till något. Var på hörselmottagningen och provade ut hörapparat som jag ska testa fram till januari. Var ledig hela julhelgen. Åkte till mamma och pappa och fick umgås med nästan hela familjen. Skönt att träffa Robin igen.
    Nyårsafton. Jag jobbar.

Inte ett jättespäckat år, alltså, men lite hände det ju ändå. Vi får väl se vad 2017 för med sig. Men nu avslutar jag med ett

GOTT NYTT ÅR!

 

Familjejul

Jag var ledig hela julhelgen (andra julen i rad, lär ju få jobba nästa jul…) och åkte (som vanligt) till mamma och pappa. Robin kom hit till mig i Göteborg ett par dagar innan julafton, för vi skulle ut och shoppa julklapp åt honom. Jag manipulerade honom till att få ett par skor, eftersom han kom i sina slitna, tunna tygskor som han haft sedan i somras. Efter lite dividerande valde han ett par svarta gympaskor i klassisk modell, lite som Adidas.

Kvällen före julafton åkte jag direkt från jobbet till mamma och pappa (Robin åkte tidigare på dagen och tog med sig Pixel) med ett förvånansvärt tomt tåg. Men inga förseningar eller andra missöden, och jag var framme runt 23-tiden. Förutom mamma, pappa och Robin, var även Roberto och Isabella där. Det var precis så det räckte med sängplatser! När Pixel hörde min röst började han jama jättemycket, han hade varit helt lugn innan, så jag tog ut honom från rummet där vi skulle ”bo” så han fick nosa runt lite. Han kan inte vara i lägenheten när Tusse (mammas och pappas hund) är hemma, för Tusse hatar verkligen katter. Då skulle hela inredningen ligga i kras på golvet! Så Pixel får bo i gästrummet de gånger han följer med upp. Det är ju inte så ofta, som tur är.

På julafton kom Fia, Linus och Juliah och så åt vi jullunch och ris a la Malta, sedan spelade vi julklappsspelet. Jag vann (till slut) en målarbok och färgpennor. Själv hade jag bidragit med ett par raggsockor.
Efter mat och spelande var det dags för disk och rökpauser för de som fortfarande sysslar med sånt, sen blev det Kalle på TV. Och så till slut blev det äntligen julklappsutdelning! Då hade Juliah redan frågat och petat på paketen i ett par timmar, men så är det ju när man är liten.

Juliah fick dela ut klapparna (med hjälp av Fia) och så drog vi ut på det lite genom att var och en skulle öppna sitt paket innan nästa delades ut. Alla verkade nöjda med det de fick. Jag fick en slow cooker, en flaska vin från Teneriffa, en chokladask, en liten skylt med ett fint citat, pengar och en kappa. En grön kappa, såklart.

Som alltid vid såna här tillfällen så glömde jag något hemma. Den här gången var det påsen med (nästan) alla Juliahs julklappar! Så hon får dem nästa gång vi ses istället. Hon lär ju bli glad åt dem då också!

På juldagens kväll var vi hem till Fia och Linus på middag och på annandagen slappade vi bara och tog det lugnt. På eftermiddagen körde mamma och pappa hem mig. Jag skulle egentligen ha tagit tåget, men pappa var nog lite rastlös, och jag tackade ju inte nej, för då kunde jag få med mig alla saker jag fått och katten plus lite till. Mamma och pappa har renoverat min morfars hemmabyggda gamla väggur, så jag fick deras gamla klocka, och så fick jag en kaffeservis av mamma. Jag har ju bara IKEA-muggar som inte är så fina att duka med OM jag skulle vilja duka fint någon gång.

Pixel tyckte verkligen om att komma hem! Han gick direkt till lådan och sen rotade han fram sin favoritleksak; en gammal hårsnodd som jag slagit knut på, och som han kan springa runt med i flera timmar!

Så var den julhelgen över och på tisdagen var det åter till vardagen och jobbet.

 

Hör upp!

Innan jag flyttade till Göteborg var jag ju iväg och kollade hörseln för att eventuellt göra något åt den. Här kan man läsa om det.

Nu tog jag tag i det där en gång för alla, så i oktober var jag på ny hörselkontroll, och audionomen sa att i princip samma sak som hon i falköping sa för ett par år sedan. Så han skulle skicka en remiss till öron-näsa-hals samt skicka mig till en annan audionom som har hand om hörapparater.

Igår var jag hos den nya audionomen. Där fick jag prova ut en hörapparat och så fick jag lite information om operation och annat som kan vara bra att veta. Operation? Jo, för jag ska inte ha en vanlig hörapparat som sitter i örat, utan den jag ska ha ska fästas i benet bakom örat och på så sätt förstärka ljud så att jag hör även på vänster öra.

För att jag ska kunna fästa apparaten måste jag få ett implantat som är som en liten skruv. Detta görs i lokalbedövning och tar ca 15-20 minuter berättade min audionom. Men hjälp! De ska borra i min skalle i lokalbedövning!!??! Undrar om man kan be om lite  propofol eller nåt så jag kan däcka under tiden…

Innan jag kan få implantatet måste jag dock prova och utvärdera hörapparaten, så att jag verkligen är säker på att jag vill ha den. För att fästa den så tätt intill skallen som möjligt har jag ett speciellt resårband med en paltta på där apparaten ska sitta fast. Bandet kan jag ha som ett hårband, så nu blir det uppsatt hår i sex veckor. Bandet spänner ganska mycket över huvudet, och jag är ju inte van vid att höra så mycket, så jag tar av apparaten på raster och på spårvagnen, och hemma har jag inte bandet heller. Efter operationen kommer jag ju att kunna ta av apparaten när jag vill eller behöver, så det blir likadant då.

Nu väntar jag bara på kallelsen till öron-näsa-hals-läkaren.