Bokrecension: PS I love you

PS I love you av Cecelia Ahern
Hyperion books, 2005 (engelska)

Det är visserligen ungefär 5 år sedan jag läste den här (första gången), men jag tänkte att bättre är sent än aldrig, så här kommer en liten recension.

Baksidestext:
A wonderfully warm and heartfelt debut from a stunning new talent. Everyone needs a guardian angel…Some people wait their whole lives to find their soul mates. But not Holly and Gerry. Childhood sweethearts, they could finish each other’s sentences and even when they fought, they laughed. No one could imagine Holly and Gerry without each other. Until the unthinkable happens. Gerry’s death devastates Holly. But as her 30th birthday looms, Gerry comes back to her. He’s left her a bundle of notes, one for each of the months after his death, gently guiding Holly into her new life without him, each note signed ‘PS, I Love You’. As the notes are gradually opened, and as the year unfolds, Holly is both cheered up and challenged. The man who knows her better than anyone sets out to teach her that life goes on. With some help from her friends, and her noisy and loving family, Holly finds herself laughing, crying, singing, dancing — and being braver than ever before. Life is for living, she realises — but it always helps if there’s an angel watching over you. 

PS I love you är berättelsen om Holly, en nybliven änka, som fortfarande älskar sin make Gerry väldigt mycket. Gerry dog av en hjärntumör, och Holly kan inte tänka sig ett liv utan honom. Han var hennes bäste vän, hennes make och hennes själsfrände, och hon är helt förkrossad. En dag får hon ett paket av sin mamma. Paketet visar sig innehålla 10 stycken kuvert, som Gerry sett till att hon ska få efter att han dött. Kuverten är tänkta att öppnas ett i taget, ett i månaden under resten av året, och varje kuvert har strikta instruktioner om när hon får öppna det.

I boken får man följa Holly, hur hon sörjer Gerry, genom alla stadier av sorg, till att så småningom fungera någorlunda normalt igen, allt med hjälp av Gerrys brev. Det är svårt, men Holly har sin familj och sina väner som finns med henne längs vägen.

Jag skrattade mycket när man läser den här boken, men jag grät också ibland. Några gånger började jag skratta mitt i tårarna, för att allt hänger ihop på ett underbart, roligt och fantastiskt vis.
Vad jag gillade särskilt med boken var de detaljerade beskrivningarna av de olika personerna i boken. Det känns som om jag känner familjen Kennedy och alla Hollys vänner personligen. Otroligt väl beskrivna känslor som ångest, ilska och övergivenhet gjorde att jag blev alldeles paff när jag fick veta att Cecelia Ahern bara var 22 år när hon skrev den här boken.

Självklart har boken också några partier som är lite sega, långsamma och kanske tom lite trista att läsa, och den balanserar ibland på gränsen till det överdrivet såpiga och kioskromansaktiga, men överlag är det en alldeles, alldeles underbar bok. Chick-lit? Må så vara, men välskriven sådan i så fall.

Det här inlägget postades i Böcker och läsning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.