Filmrecension: Dracula: The Dark Prince

Filmen beskrivs som:
I gränslandet mellan ”Braveheart” och ”Dracula” utspelar sig den sanna historien om Vlad Pålspetsaren, den rumänske prins som gett upphov till legenden om Dracula. Rumäniens unge prins Vlad Dracula och hans yngre bror Radu blir bortförda och fängslas av den turkiske sultanen Mehmet. Deras far blir levande begravd, men ingen vet av vilka. Sultanen, som håller pojkarna fågna i många år fattar tycke för den unge Radu. När Vlad Dracula i vuxen ålder äntligen försätts på fri fot, svär han att hämnas sin fars död och återända för att befria sin bror från Sultanen …

Låter väl ganska spännande och intressant, eller hur? Pfsshh…den här filmen hamnar i kategorin ”filmer jag inte rekommenderar”.
Det händer inte så mycket i den här filmen. Eller det kanske det gör, men den är så seg att jag vill trycka på snabbspolningsknappen hela tiden. Dystra färger, inte så väldigt bra skådespelare (som kanske är mycket bättre i andra filmer, vad vet jag?) och ett trist manus. Peter Weller (som bla gjorde Robocop) som ortodox präst och Roger Daltrey (sångare i The Who) som Kung Janos av Ungern gör inte heller här några oförglömliga insatser.
Tanken bakom filmen är god – att visa att mannen bakom myten och legenden om Dracula, som vi känner som vampyr, helt enkelt är just det: en legend, en myt. Men någonstans på vägen faller det. På grund av ovan nämnda faktorer.

Jag är, trots att jag är intresserad av både historia och vampyrer, inte så bevandrad i Rumäniens historia, så därför kan jag inte säga hur mycket som egentligen är fakta och vad som är uppdiktat för filmen. Sagan, myten och legenden säger att Vlad Dracula III, mer känd som Vlad Tepes, slogs mot turkarna för att förhindra att Rumänien blev en del av det stora ottomanska riket. Han spetsade sina offer på pålar som sattes upp längs vägkanten.
Däremot finns det ingenting i de rumänska legenderna som säger något om att dricka blod eller om vampyrer i samband med Dracula. Det var Bram Stoker som hittade på det, när han skrev sin berömda ”Dracula”. De två ska alltså inte blandas ihop eller förväxlas.
Det amerikanska DVD-omslaget till filmen är lite missvisande, för det visar en man med spetsiga hörntänder, och man får intrycket att det är en vampyrfilm, medan den europeiska omslaget istället ser lite mörkt och ondskefullt ut.

  

Alltså, om ni är på jakt efter en bra film, se inte denna. Välj istället någon av de klassiska Draculafilmerna, om ni är ute efter vampyrer. Är det storslaget hjälteepos ni vill ha, rekommenderar jag ”Braveheart”.

 

Det här inlägget postades i Filmer och TV. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *