Filmrecension ”Änglar och Demoner” (och lite ”Da Vinci-koden”)

Jag hade visst glömt bort den här recensionen tills någon påminde mig om att han väntade på den…

”Änglar och demoner” är baserad på boken med samma namn av Dan Brown. De flesta minns Dan Brown för att han skrev ”DaVinci-koden”. Om du har tur, så kommer du inte ihåg att Ron Howard regisserade och Tom Hanks spelade huvudrollen i filmverionen av ”Da Vinci-koden”.
Problemet med filmen ”Da Vinci-koden” var att varje skådespelare för sig var av toppklass, men precis som en orkester utan dirigent saknade filmen ett bra händelseförlopp och en stark berättelse. Det föll platt där boken fångade mitt intresse, och det var snudd på spola förbi vid de riktiga bottennappen.
Även om ”Änglar och Demoner” definitivt är bättre än ”DaVinci-koden”, lider den av samma problem. Storyn fungerar inte, karaktärer och motiv är inte logiska, det finns så många glapp i berättelsen och den har så många andefattiga sekvenser att det är konstigt att de släppte den i stället för att gå tillbaka till klippbordet för att fixa till saker och ting ytterligare.
Missförstå mig rätt, filmen är visuellt underbar. Utomhusscenerna, filmade i Rom och Vatikanstaten, är otroligt vackert fångade på bild, likaså interiörerna från Vatikanen och övriga platser dit Langdon och hans ”gäng” letar sig i jakten på gåtans lösning, specialeffekterna är snyggt gjorda och kostymerna och musiken är perfekta för filmen.

Jag gillar Tom Hanks, men hans version av Robert Langdon, professorn i symbolik, blir dock en medioker anti-hjälte. En sådan som vi oftast älskar, men trots det klarar han inte av att bära upp filmen. Stellan Skarsgård gör rollen som Commander Richter, chefen för Scweizergardet (påvens egen livvakt), en roll som faktiskt inte existerar i boken. Men ärligt talat, så kunde man också skippat den i filmen, för det känns ändå bara som en upprepning av Skarsgårds andra roller – tvär, butter man som talar svengelska.
Ewan McGregor är fantastiskt som Camerlengo Patrick McKenna (i princip påvens högra hand) och jag tyckte om Armin Mueller-Stahl i rollen som kardinal Strauss.
Ayelet Zurer spelar partikelfysikern Vittoria Vetra, och från att ha spelat en framträdande roll i boken, sitter hon nu fast i den mest tvetydiga, dåligt skrivna och obegripliga rollen i hela filmen. Efter den intressanta men förbryllande öppningsscenen som utspelar sig i CERN, har Vetras vetenskapliga kunskaper ingen viktig roll i berättelsen. Lyckligtvis verkar hon uppenbarligen vara bättre på att dechiffrera pussel än den schweiziska polisen.

Som roman var ”Änglar och Demoner” tom svagare än ”DaVinci-koden” och manusförfattarna David Koepp och Akiva Goldsman gjorde inga underverk när de anpassa den till filmduken. Och ändå kan jag inte låta bli att tänka på hur vackert det hela var, hur väl den tekniska delen av filmen passar ihop och hur roligt det hade varit om jag faktiskt inte försökt följa handlingen och förstå vad som pågick och varför.
Ska du se den? Beror på om du kan spärra av det du minns från boken och bara luta dig bakåt och njuta av filmen.
Jag undrar vad som hände med Ron Howard efter lysande ”Apollo 13”? Han gjorde även ”A Beautiful Mind”, ”Frost/Nixon” och ”Cinderella Man”, av vilka jag inte sett en enda men bara hört gott om dem.
Jag gillar både ”Da Vincikoden” och ”Änglar och Demoner” i sina bokformer, men filmerna ger mig ingen känsla av skattjakt i stil med ”National Trasure”, en film som jag placerar högre upp på listan trots sin banala handling och min antipati mot Nicholas Cage.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *