En liten filmrecension: ”30 Days of night”

Egentligen gillar jag ju inte skräckfilmer. Men den senaste tiden har det blivit en del sådana när mina barn fått välja film här hemma, och så var det ju det där med vampyrer. Jag kan inte låta bli att se en film om vampyrer. Särskilt inte som den har fått lovord från vänner och bekanta. Så jag lade till den i min lista på LoveFilm och igår var det dags.

I Barrow i Alaska är det varje år en period då solen inte går upp på 30 dagar. De flesta av invånarna klarar inte av att leva så lång tid utan solljus, så de packar ihop och lämnar staden, vilket innebär att endast en liten grupp människor blir kvar för att driva stadens generator, lanthandel, matsälle och pipelinen. Tom den lokala radiostationen stänger ner.
Just då bestämmer sig en grupp vampyrer för att det här är ett idealiskt ställe för att fylla på matförrådet.

Det första som slog mig var att vampyrerna inte ser ut som vi är vana att se dem i filmer. Om jag säger vampyrer, vad tänker du då? Långt hår, kråsskjorta, sammet och slängkappa? Vackra män som lockar kvinnor att falla för dem? Visst är det så du ser dem framför dig?
Men i den här filmen finns det inget av Anne Rices Lestat eller av Twilightvampyrerna. De här vampyrerna är inte vackra. De är inte förföriska. De är istället brutala, fula, elaka och grymma, och de är outtröttliga i sin jakt på bytet som de dödar på ett bestialiskt sätt. De här vampyrerna är bleka (enda likheten med andra vampyrer – förutom blodsugandet), har långa kloliknande naglar och tänder som påminner om en hajs. De talar ett språk som inte liknar något annat, mera som ett urtida språk – fast i själva verket är det bara ledaren man hör prata, de andra ”kommunicerar” genom skrik som faktiskt inte låter helt olikt fladdermössens läte.
Det är egentligen en standardskräckis. Folk som är instängda, massor av skrik och skjutande och blod som flyter. Självklart finns det en hjälte och en liten grupp människor som följer honom, och lika självklart slutar det lyckligt (på sätt och vis) med att det goda segrar över det onda.
Ändå satt jag med den där känslan i magen hela tiden; den som gör att man vill spola fram så att man slipper se det hemska.

”30 Days of night” är regisserad av David Slade och producerad av Sam Raimi. Slade, som tidigare mest har gjort musikvideos, bla ”Hyper Music”, ”Feeling Good”, ”Bliss” och ”New Born” för Muse, har just regisserat ”Eclipse”, den tredje filmen i Twilightsagan, så jag hoppas ju på ännu en förbättring vad gäller de filmerna. Sam Raimi har tidigare gjort filmer som ”Evil Dead”, ”Spiderman”-filmerna, ”The Grudge” och ”Drag me to hell”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *