En lite bättre dag

Hej. Det är jag igen. Du vet, hon som skriver i den här bloggen när lust och vilja kommer över mig.
På sista tiden har det inte blivit så mycket skrivande av. Det har helt enkelt inte funnits så mycket att skriva om. För sanningen är ju att det inte är så himla kul att läsa att jag jobbat, jobbat över och jobbat extra. Eller att jag lagat mat, eller städat, eller sett nån serie på tv. Så bättre då att jag inte skriver annat än när jag har något jag vill berätta.

Som häromdagen, när jag skrev om hur jag känner mig och mår efter att J gjorde slut på vårt förhållande för ett par veckor sedan. Jag antar att du har läst det. Men det är inte det jag ska skriva om idag. Eller, jag kanske kommer att snudda vid det lite grann.

För jag ska skriva om min semester. Eller om hur jag fick ändra alla mina semesterplaner. Jag hade ju tänkt umgås så mycket som möjligt med J, vi hade pratat om att cykla och tälta på Öland, och att bara vara tillsammans. Men han har bara två veckor ledigt från sin utbildning, medan jag har fyra veckors semester, och det var bara en enda vecka som vi skulle ha gemensamt. Så jag hade redan från början tänkt att jag skulle unna mig en liten resa alldeles själv. Lite som att han unnade sig att åka på Sweden Rock Festival. Jag funderade mellan Rom (igen), Edinburgh, London eller Dublin.

Den 12:e Juni slog jag bort tanken på Rom. Inte fan vill jag åka tillbaka dit som det är nu, jag skulle ju bara gå omkring och grina och minnas vår resa förra sommaren! Nä, grinar gör jag ändå…
Istället valde jag Edinburgh (London känns för stort och Dublin skulle kosta en hel del). Och på onsdag åker jag.

Jag ska vara där från onsdag till söndag, jag ska bo på vandrarhem och jag ska göra allt alldeles själv.  Jamen självklart hade det varit roligt att ha någon att dela resan och upplevelserna med, men jag hade ju tänkt åka själv från början och sen dela mina upplevelser med J, så vad är skillnaden i att jag åker ensam och delar min upplevelse med J nu? Och med er andra? precis som jag hade tänkt från början? Jo, skillnaden kan väl kanske vara den lilla detaljen att jag och J inte kommer att planera att åka dit tillsammans. Eller? Man ska aldrig säga aldrig.

Precis som jag skrev i mitt jätteledsna inlägg, så vill jag fortsätta umgås med J, om inte som ett par, så som ett par vänner. Och vi har faktiskt träffats en gång efter att jag skrev det. Vi pratade och fikade och promenerade och hade en väldigt trevlig och mysig eftermiddag och kväll, som tyvärr slutade med tårar för min del, men det hade jag ju räknat med, även om jag inte hade tänkt att börja grina förrän vi hade skilts åt.
Men i alla fall, så vet jag att han tycker att det är jätteroligt att jag ger mig iväg på den här resan och han vill höra om hur jag haft det och se bilder sen, och det ska han få. Precis som alla ni andra ska få se. Om ni vill, förstås.

Det blev visst lite mer än ”snudda” vid J, men det är ju svårt att undvika just nu. För allt jag gör är ju egentligen sånt jag gjorde när vi var ett par, eller som jag tänkt göra eller som vi tänkt göra. Och det har inte gått ens tre veckor, så naturligtvis finns han i varje andetag, i varje cell av mig fortfarande. Men jag grinar inte längre hela tiden, och jag har börjat äta lite. Sover gör jag fortfarande inte ordentligt, men det kommer väl. Kanske. Eller inte. Den som lever får se.

Nu ska jag skriva ännu en lista över det jag ska ha med mig, och så ska jag börja plocka fram allt. Det är ändå spännande med en resa. Även om man är så ledsen att hjärtat inte verkar få plats i kroppen, och magen och tankarna snurrar som torktumlare.
Jag vet att livet går vidare, och jag vet, att även om de jag trodde var mina vänner inte verkar bry sig, så har jag väldigt många som gör det. Varje dag får jag meddelanden och kommentarer på FB, jag får hälsningar via andra jag pratar med, och det gör att jag faktiskt kan le lite mellan tårarna och se framåt. TACK! för att ni finns, ni vet vilka ni är! ♥

 

Det här inlägget postades i Vardagsliv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.