Rätta mig om jag har fel

Redan i grundskolan fick jag lära mig att i Sverige har vi yttrandefrihet, den är inskriven i grundlagen. MEN – det finns också en hel hög med olika bestämmelser som kan tillämpas för att inskränka den lagen om det blir nödvändigt.
En av dessa bestämmelser är den om hatbrott, under vilken ”hets mot folkgrupp” hamnar. Där står klart och tydligt att man inte får göra det som nazisterna, och deras kompisar med liknande åsikter, gör.
Därför är det helt obegripligt för mig hur polisen kan ge tillstånd till parader och demonstrationer och andra publika sammankomster som anordnas för att visa omvärlden att de inte uppskattar, tycker om eller accepterar att alla människor har lika värde, oavsett kön, nationalitet, religion, sexuell läggning, partitillhörighet eller vad det än kan vara.

lgPP32919

Jag är inte perfekt, jag tycker också illa om vissa människor. Men inte för att de är från ett annat land, eller för att de är HBTQ, eller för att de är nazister. Mestadels beror mitt otyckande på att personen beter sig illa mot mig eller andra, är en otrevlig person helt enkelt. De flesta människor jag tycker om har någon gång sagt eller gjort något som jag tycker väldigt illa om, men jag slutar inte tycka om personen bara för det. Jag kan tycka jättemycket om en person som är nazist, men jag avskyr verkligen den personens åsikter i saken. Tyvärr innebär ju det att jag tar avstånd från personen i fråga och inte umgås med honom/henne, för att slippa konfrontationer, bråk och andra tråkigheter.

Läste i Metro i tisdags en kolumn av Lisa Magnusson, och jag kan riktigt känna den obehagliga känslan hon beskriver uppstår bland de närvarande. Frågar mig sjäv om jag hade suttit kvar eller gått därifrån? Vet att om jag får höra att något liknande ska ske där jag bor (eller var som helst där det bor människor i världen, för den delen), så skulle jag protestera mot det. Genom att lämna in en anmälan till polisen, genom att blogga om det, genom att skriva om det på Facebook (det snabbaste sättet att dela information nuförtiden, tydligen). Det är dock tveksamt om jag skulle infinna mig på plats för att protestera fysiskt.

Jag är nämligen en fegis. Jag gillar inte att bråka, jag tycker inte om när folk slåss och jag vill absolut inte hamna emellan. Det finns nämligen så mycket annat jag vill göra än riskera att få en smäll, ett skott eller ett knivhugg som gör att jag inte kan leva som vanligt igen. Men ni som vågar, gå ut på gator och torg, ta upp kampen mot de som säger att vissa människor inte är ”som vi”, att vissa människor inte borde existera av en eller annan anledning! Kämpa för att deras åsikter ska tystna, tyna bort och försvinna, så att alla vi människor kan leva tillsammans på jorden! Så ska jag kämpa vidare på mitt sätt – genom att sprida kunskap och fortsätta bry mig!

same_but_different

Det här inlägget postades i Vardagsliv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.