Filmrecension

Eller inte. Jag ska nog inte ge mig på att recensera Twilight, bara skriva lite om vad jag tyckte om den. Först och främst var det väntat, iaf från min sida, att den inte skulle följa boken till punkt och pricka. Hade den gjort det hade filmen blivit sådär en 5 timmar lång…
Sen hade de ju ändrat lite i dialogerna mellan Bella och Edward i filmen jämfört med i boken. Vissa saker som sägs i ett sammanhang i boken sägs vid ett annat tillfälle och i ett annat sammanhang i filmen. Dessutom utspelades så gott som hela filmen utomhus. Dessa 2 stora skillnader gjorde att det blev lite rörigt, men har man läst boken kunde man förstå allt ändå. Jag kan tänka mig att de som inte läst den hade lite svårt att hänga med i biologisalen-scenerna. Magda viskade till mig och frågade varför han gjorde som han gjorde då, och hon har ju inte läst boken.
Vad gäller Edwards glittrande hud i solskenet, så vet jag inte riktigt vad jag tycker om det. Jag tror att med större budget kunde det ha gjorts annorlunda. Nu såg det lite väl artificiellt ut…lite mindre glitter hade räckt…less is more, så att säga…

I övrig var filmen ganska bra. Ingen whoa!-upplevelse, men som sagt hade jag ite väntat mig det heller. Ändå kunde jag tänka mig att gå direkt från filmen till kassan och lösa ny biljett! (Kanske en idè att ha i tankarna om jag nu far till Växjö i mellandagarna. Se filmen en andra gång, ihop med Kerstin och Nina, och diskutera allt man missade första gången.)

Det var inga skrik på den här föreställningen. Jag hade stålsatt mig inför det, men det blev bara lite småtjut i början av filmen, och så självklart första gången Edward/Rob dök upp på duken. Annars var det skrikfritt.
Däremot störde jag mig på att det fnissades och fnittrades och gapskrattades varje gång det var närbilder och allvarlig-min-scener. Då märkte man hur ung majoriteten av publiken egentligen var. För det måste ju ha varit för att de inte själva hade greppat allvaret i just de scenerna?!
En kul grej var att Stephenie Meyer var med som hastigast 🙂

Ena sak är säker: om man vill se vampyrfilm ska man välja en annan film. Vill man se en berättelse om kärlek över gränser, om hur svårt det är att vara ung och kär, om att försöka passa in i en roll som omvärlden har gett en; ja då ska man se Twilight.
Men självklart kan man se den för att den är bra som film i allmänhet, har otroligt storslagna naturscener och vyer och för den suveräna musiken.
För musiken har de fått in i filmen på ett utmärkt sätt. All musik i filmen sitter som en smäck, perfekt för just de scener de har lagts till. (Även om jag forfarande anser att "Bellas Lullaby" känns lite för hård och vass i kanterna för att vara en vaggvisa som nspirerats av den man älskar mest i hela världen…)

Efter filmen, i toakön, stod 3 tjejer i 15-16-årsåldern bakom mig. Den ena säger "Åh gud jag måste bara läsa tvåan nu! Hoppas den är bra den med!" Naturligtvis kunde jag inte hålla mig utan vände mig om och sa "De är lika bra allihop!".
Tjejerna såg alldeles saliga ut för den informationen haha.

Jag och Magda gick vidare till ett after work ställe och tog ett glas vin i väntan på mitt tåg, och jag fick berätta lite fler detlajer från boken, och även avslöja vad som händer "i slutet". Magda är ingen stor läsare…
Hon var väldigt impad av att Rob hade med två låtar i filmen och att det lät så bra.

På väg ut från krogen såg vi en man som åt pasta; i en ahanden hade han sin gaffel och i den andra hade han en liten nyckelrings-ficklampa, som han lyste på tallriken med. Tydligen var det för mörkt därinne för honom haha. Det såg i alla fall jätteroligt ut och vi skrattade så tårarna rann hela vägen till spårvagnen!

Nu är jag hemma, och borde väl sova, men jag vill höra vad Växjö-borna tyckte om filmen, så jag sitter här och väntar. Och väntar…


Efter att ha läst Kerstins blogg om kvällen och filmen, så inser jag att jag missat en viktig sak i mitt eget inlägg.
Precis som Kerstin tycker jag att inget någonsin kan mäta sig med en bok. En bra bok. Det skrivna ordet håller så mycket makt och känsla i sig, att läsaren (åtminstone jag själv, den enda jag med säkerhet kan utgå ifrån i det här fallet) formar sina egna känslor, bilder och visioner utifrån när, var, hur och varför man läser.
Det finns böcker man måste ta sig igenom, som hamnar i dussinbokshyllan, sen finns det böcker som Twilight (hela sagan). Som hamnar på den där hyllan där alla favoriterna står.

Twilight är, för mig, en sån bok. Jag har läst den. Och läst om den flera gånger. Jag röttnar aldrig. Varje gång jag läser den hittar jag något ord eller någon mening eller beskrivning som jag läser på ett annat ästt än förra gången jag läste boken. Senast häromdagen hittade jag en mening som jag helt missat de första 4 gångerna jag läste boken. Det övergick mitt förstånd för en stund, men känslan av att få en helt ny mening med stycket innan och efter gjorde mig så glad!

Filmen Twilight kan aldrig mäta sig med mina visioner från läsningen av boken. Inte ens om jag skulle få chansen att göra en egen version av filmen skulle det lyckas. Det finns helt enkelt inte möjlighet att skapa den känsla jag har när jag läser den.
Att jag sen anser att "övernaturligt vacker" och "änglalik" inte passar in på min bild av hur Cullens ser ut oh de skådespelare som gestaltar dem nu, är en helt annan sak. För visst är det så att det som är vackert och änglalikt fr e person behöver inte vara det för en annan. Vad gäller det, så har jag nog aldrig önskat så gärna att jag kunde teckna. Då kanske, men bara kanske, kunde jag visa andra hur jag ser dem. Men också hur jag ser Bella, och Forks, och allt annat i böckerna.

Trots allt negativt jag kan ha skrivit här nu om filmen, så tyckte jag om den ändå. Som film. Hade jag inte läst böckerna innan hade jag tyckt att filmen var superbra. Nu jämförde jag ju. Och filmen når inte riktigt upp till förväntningarna.
Dock hävdar jag fortfarande att jag skulle kunna se den igen. Flera gånger, tom. Jag tror att det hänger på detaljerna. Att precis som med boken, upptäcka nya småsaker för varje gång man ser filmen, att hitta nya sätt att tolka visa scener och se på filmen som regissär och manusförfattare gjoryt, när de försökt föra över sagan om Bella och Edward till flmduken.

Ja herregud, så mycket mer jag skulle kunna säga om detta, analysera och vrida och vända på det. Men jag tror jag avslutar här. Det var ju inte en avhandling i Twilight jag skulle sriva, bara ett litet inlägg om vad jag tyckte…


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *