Filmrecension – Barnhemmet (The orphange)

 

Det kryllar av lovord om Guillermo Del Toro, mexikansk filmregissör/producent/manusförfattare. Så till den milda grad att tom jag fallit för trycket och bestämt mig för att se hans filmer. Jag började med “Barnhemmet” (originaltitel: “El Orfanato”; engelsk titel: “The orphanage”). Ovanligt förresten att titeln får stå kvar i svensk översättning, oftast heter filmerna något helt annat på svenska.
Filmen sorteras in under skräckfilmer, men jag tyckte nog att begreppet skräck var lite luddigt här. Luddigt för att jag vanligtvis förknippar skräckfilmer med blodiga mord och folk som springer och skriker, men också för att jag vill ju gärna kalla detta för skräck, för är det något jag är rädd för, så är det att något hemskt ska hända mina barn; att de ska fara illa på något sätt.

“Barnhemet” handlar om Laura som bor på just ett barnhem, men som en dag blir adopterad och flyttar därifrån. 30 år senare köper Laura barnhemmet hon växte upp i, och tillsammans med sin man Carlos och deras adoptivson Simòn flyttar de in och planerar att öppna ett hem för barn med särskilda behov.
Simòn är en fantasifull pojke, han har flera låtsasvänner, och när familjen flyttat till det gamla huset utökas “kompisgänget” ytterligare – Simòn säger att det finns många barn i huset, På invigningsfesten för det nya barnhemmet försvinner Simòn. Laura letar i hela huset, i grottorna vid stranden och man dyker efter honom i havet, men Simòn är borta.
Laura börjar höra ljud i huset, och hon anlitar medium för att de ska hitta Simòn, men han är fortfarande borta.

Ge mig en film med blod, skrik, mord som staplas på varandra och utomjordiska monster, och jag sitter mest och tittar efter hur realistiskt det fejkade blodet ser ut, men ge mig en film med ett gammalt hus, en skog eller en grotta, några barn och halvt glömda minnen, ja då sitter jag på helspänn hela filmen igenom.
Det här är inte en film där du gömmer huvudet i kudden eller hoppar fem meter upp i luften var och varannan minut, men du har definitivt ständiga krypningar längs ryggraden.

 

This entry was posted in Filmer och TV. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *