Blev tipsad av en vän om att bokförlaget Forum hade lagt upp en läsutmaning på sin Facebook-sida. Eftersom jag just suttit och redigerat min ”läst”-sida här på bloggen, och tänkt att jag läst alldeles för lite de senaste åren, så kändes det ganska självklart att anta utmaningen.
Jag tror dock inte att jag kommer att beta av punkterna i den ordning de står, men jag tror knappast att det är det väsentliga här.
Bokens baksidestext: ”Boken utspelar sig i Paris under Napoleon III. Hundratals hus rivs ner och hela kvarter jämnas med marken. Medan det gamla Paris faller sönder under baron Haussmanns ambitioner lever Rose Bazelet ett fridfullt liv i sitt hus på Rue Childebert, i skuggan av kyrkan Saint-Germain-des-Prés. Rose tillbringar sina dagar med att läsa Le Petit Journal, promenera i Luxembourgträdgården och umgås med sin väninna Alexandrine som driver blomsterhandel i huset.
En dag får hon brev från prefekturen som meddelar domen: Boulevard Saint Germain ska dras fram precis där hon bor och huset på Rue Childebert ska rivas. Då Rose har lovat sin avlidne make Armand att aldrig lämna familjens hus gör hon allt för att rädda det. Om kvällarna, i stearinljusets sken, anförtror hon Armand sina tankar om kampen för huset i en dagbok samtidigt som hon ser tillbaka på sitt liv, och så småningom avslöjar en hemlighet som hon förtigit i över trettio år.”
Huset du älskade utspelar sig i 1860-talets Paris, där Napoleon III har beordrat att staden ska rustas upp, moderniseras och förnyas. Under hans regeringstid leder Napoleons prefekt baron Haussmann ett gigantiskt projekt för att modernisera Paris. För att konstruera det system av boulevarder som Paris idag är känt för rivs hela kvarter och mängder av slingrande kullerstensgator och gränder grävs upp och raseras. Invånarna i dessa (numera bortglömda) stadsdelar tvångförflyttas eller lämnas att själva hitta nya bostäder.
För den åldrande änkan Rose Bazelet, som har bott i sitt hus på rue Childebert nära kyrkan Saint Germain-des-Prés, finns inte tanken på att börja om någon annanstans. I huset finns hennes mest betydelsefulla minnen: hennes älskade svärmor dog där , hennes make Armand blev senil och dog där , hennes barn är födda där.
När invånarna på rue Childebert först underrättas om den förestående ”expropriationen” av deras gata, tar de för givet att deras närhet till kyrkan kommer att rädda dem, men så blir det inte. Krögaren, hotellägaren, bokhandelns ägare och andra lokala köpmän, inklusive floristen, Roses väninna Alexandrine, måste alla flytta.
Den en gång så lugna och fridfulla rue Childebert är nu en öken av damm, fallande bråte och högljudda rivningsarbetare. Endast Rose är kvar. Hennes tillhörigheter har skickats till dottern Violettes hem på landet, men Rose har inte för avsikt att flytta.
Medan hon lever bland spillrorna av sitt hus och på de rester hon får av en ung man i grannskapet, skriver Rose ett brev till sin avlidne make Armand. Hon reflekterar över sitt liv och försöker finna motiveringar till sitt agerande genom åren. Ju mer hon skriver och ju längre in i boken man läser, desto mer förstår man att Rose har en hemlighet. Mot slutet avslöjar hon den hemlighet hon burit på i alla år för sin älskade Armand.
Precis som i Sarah’s nyckel, har Tatiana de Rosnay skildrat Paris med en insikt och kärlek som bara kan komma från någon som älskar och lever i en stad. Boken är inte många sidor lång (bara 240 sidor), men den sätter sig. Det är en berättelse om kärleken till familjen, hemmet och till omgivningen, men också en hjärtskärande beskrivning av hur en stad får lida av planering och förändring.
För några veckor sedan ringde en polis upp mig och talade om att de vet vem som låg bakom luret på Blocket. Han frågade om jag fått några böcker eller om jag fått tillbaka pengarna, och jag sa nej, varken eller. Han frågade om jag yrkade på någon ersättning, men jag sa att jag bara vill ha tillbaka mina pengar, och att jag inte är intresserad av böckerna längre, oavsett hur många hon har, för jag har löst det problemet på annat sätt.
Så sa han att pengarna kommer, men han kunde inte säga när, så jag har slutat vänta på dem. Det får komma som en glad överraskning istället.
När jag behöver böckerna lånat jag den på sjukhusbiblioteket. Det är knappt några köer på dem där.
Numera är jag ju student, och fattig sådan dessutom. Men kursböcker måste man ju ändå ha för ändå att kunna plugga, så jag lade ut en annons på Blocket med en lista på de böcker jag ville köpa.
Jag fick ett par snabba svar, och valde ut en som begärde ett rimligt pris. Vi mejlade fram och tillbaka flera gånger och diskuterade pris, frakt och annat. Så satte jag in pengar på konto och hon skulle skicka böckerna dagen efter. Detta var på söndag kväll.
På måndag kväll fick jag ett mejl från henne att hon blivit försenad på jobbet och skulle skicka böckerna tisdag morgon.
Det gick några dagar utan att jag fick några böcker, så jag skickade ett mejl och frågade om hon postat paketet. Inget svar. Skickade ett nytt mejl två dagar senare, med samma fråga. Inget svar nu heller. Måndag en vecka efter ”avslutad affär” skrev jag ett sista mejl, där jag förklarade att hon hade till onsdag på sig att antinge höra av sig eller se till at böckerna kom till mig, annars skulle jag gå vidare med detta.
Onsdagen kom och sent på eftermiddagen hade jag fortfarande inte fått något besked eller några böcker, så jag ringde polisen och gjorde en anmälan. Nu är jag ju lite nojjig, så jag sparar alltid alla mejl när jag gör sånt här (det är ju inte första gången jag råkat ut för skummisar, som några av er vet) och det var alldeles perfekt tyckte polisen.
Sen gick jag in på Blocket.se och använde deras formulär för att anmäla misstänkt bedrägeri.
På torsdagen jobbade jag ett kvällspass, och när jag kom hem strax efter midnatt och kollade posten, så fanns där två kuvert från Trygghansa. Jag anlitar inte Trygghansa. Jag har gjort, men det var många år sedan. Men jag tänkte att det var väl reklam eller nåt sånt där. Öppnar kuvert nummer ett och läser ”Försäkringsbrev för båt”. Vänta lite…va???!!! Jag har ingen båt??!! Skulle jag skratta eller gråta?
Nytt samtal till polisen, för min första tanke var naturligtvis ”den j*la människan har kapat min identitet”. Fick prata med en otroligt hjälpsam och trevlig människa som gav lite tips om vad jag skulle göra på morgonen när det blir ”kontorstid” igen.
Så jag vaknar tidigt (som vanligt), och ringde TryggHansa. Säger vad som hänt och uppger mitt personnummer. Då säger han som jag pratar med ”är du släkt med Silvio?”. ”Ja det är min lillebror, sitter du ochså där nere?” svarade jag, och han säger då att ”ja, och dessutom ser jag att det är han som har tecknat den här försäkringen”.
Så det visar sig att lillebror sitter och testar datasystemen på Trygghansa, och ”lånar” sin syster för att kunna göra tester, men missar att ta bort försäkringen efter att han sett att det funkar, och glömmer helt att meddela syster att han använder henne som ”labbråtta”.
Sen fick jag ju ringa polisen och förklara läget. Och så kunde jag ju bara skratta åt den saken.
Men anmälan mot personen som fick mina sköna slantar men aldrig skickade några böcker ligger kvar, och en utredning är på gång, tydligen. Och det är inget jag skrattar åt.
Som tur var hittade jag alla böcker jag behöver på sjukhusbiblioteket på Östra, men jag får ju bara låna dem under en begränsad tid.
Kombinationen nätbokklubb och smått förvirrad och glömsk jag blir att jag – nio av tio gånger – missar deadline före att avboka eller ändra paketen varje månad. Ibland är det någon bok med som jag redan vet att jag så småningom vill läsa, ofta hamnar böckerna i hyllan och värmer upp den. Dagens paket bjöd på inte bara en ytan två glada överraskningar, och eftersom jag verkar läsa minimalt just nu så har jag fram-till-semestern-läsningen ordnad nu! 🙂
Tema av Anders Noren — Upp ↑
