Etikettarkiv: bok

Läsutmaning

Blev tipsad av en vän om att bokförlaget Forum hade lagt upp en läsutmaning på sin Facebook-sida. Eftersom jag just suttit och redigerat min ”läst”-sida här på bloggen, och tänkt att jag läst alldeles för lite de senaste åren, så kändes det ganska självklart att anta utmaningen.

Jag tror dock inte att jag kommer att beta av punkterna i den ordning de står, men jag tror knappast att det är det väsentliga här.

Bokrecension: Huset du älskade

Bokens baksidestext: ”Boken utspelar sig i Paris under Napoleon III. Hundratals hus rivs ner och hela kvarter jämnas med marken. Medan det gamla Paris faller sönder under baron Haussmanns ambitioner lever Rose Bazelet ett fridfullt liv i sitt hus på Rue Childebert, i skuggan av kyrkan Saint-Germain-des-Prés. Rose tillbringar sina dagar med att läsa Le Petit Journal, promenera i Luxembourgträdgården och umgås med sin väninna Alexandrine som driver blomsterhandel i huset.
En dag får hon brev från prefekturen som meddelar domen: Boulevard Saint Germain ska dras fram precis där hon bor och huset på Rue Childebert ska rivas. Då Rose har lovat sin avlidne make Armand att aldrig lämna familjens hus gör hon allt för att rädda det. Om kvällarna, i stearinljusets sken, anförtror hon Armand sina tankar om kampen för huset i en dagbok samtidigt som hon ser tillbaka på sitt liv, och så småningom avslöjar en hemlighet som hon förtigit i över trettio år.

9789186480417_200_huset-du-alskade_pocket

Huset du älskade utspelar sig i 1860-talets Paris, där Napoleon III har beordrat att staden ska rustas upp, moderniseras och förnyas. Under hans regeringstid leder Napoleons prefekt baron Haussmann ett gigantiskt projekt för att modernisera Paris. För att konstruera det system av boulevarder som Paris idag är känt för rivs hela kvarter och mängder av slingrande kullerstensgator och gränder grävs upp och raseras. Invånarna i dessa (numera bortglömda) stadsdelar tvångförflyttas eller lämnas att själva hitta nya bostäder.

För den åldrande änkan Rose Bazelet, som har bott i sitt hus på rue Childebert nära kyrkan Saint Germain-des-Prés, finns inte tanken på att börja om någon annanstans. I huset finns hennes mest betydelsefulla minnen: hennes älskade svärmor dog där , hennes make Armand blev senil och dog där , hennes barn är födda där.

När invånarna på rue Childebert först underrättas om den förestående ”expropriationen” av deras gata, tar de för givet att deras närhet till kyrkan kommer att rädda dem, men så blir det inte. Krögaren, hotellägaren, bokhandelns ägare och andra lokala köpmän, inklusive floristen, Roses väninna Alexandrine, måste alla flytta.

Den en gång så lugna och fridfulla rue Childebert är nu en öken av damm, fallande bråte och högljudda rivningsarbetare. Endast Rose är kvar. Hennes tillhörigheter har skickats till dottern Violettes hem på landet, men Rose har inte för avsikt att flytta.

Medan hon lever bland spillrorna av sitt hus och på de rester hon får av en ung man i grannskapet, skriver Rose ett brev till sin avlidne make Armand. Hon reflekterar över sitt liv och försöker finna motiveringar till sitt agerande genom åren. Ju mer hon skriver och ju längre in i boken man läser, desto mer förstår man att Rose har en hemlighet. Mot slutet avslöjar hon den hemlighet hon burit på i alla år för sin älskade Armand.

Precis som i Sarah’s nyckel, har Tatiana de Rosnay skildrat Paris med en insikt och kärlek som bara kan komma från någon som älskar och lever i en stad. Boken är inte många sidor lång (bara 240 sidor), men den sätter sig. Det är en berättelse om kärleken till familjen, hemmet och till  omgivningen, men också en hjärtskärande beskrivning av hur en stad får lida av planering och förändring.

Förresten

så måste jag ju bara säga att jag älskar såna där stora lådor med böcker som brukar stå på Maxi, Coop och andra ställen. Häromdagen hittade jag enpå Ö&B, där det var ”3 för 30”, och bara sådär av en händelse fick det följa med två böcker hem. (Jo jag köpte tre, men hittade bara två jag ville ha själv, så den tredje fick lilla mor välja till sig.)

Det blev ”Det blödande hjärtat” av Andrew Taylor och ”Live to win – låtarna som skrev mitt liv” av Andreas Carlsson.

Tyckandet kommer när jag läst dem.

Bokrecension: PS I love you

PS I love you av Cecelia Ahern
Hyperion books, 2005 (engelska)

Det är visserligen ungefär 5 år sedan jag läste den här (första gången), men jag tänkte att bättre är sent än aldrig, så här kommer en liten recension.

Baksidestext:
A wonderfully warm and heartfelt debut from a stunning new talent. Everyone needs a guardian angel…Some people wait their whole lives to find their soul mates. But not Holly and Gerry. Childhood sweethearts, they could finish each other’s sentences and even when they fought, they laughed. No one could imagine Holly and Gerry without each other. Until the unthinkable happens. Gerry’s death devastates Holly. But as her 30th birthday looms, Gerry comes back to her. He’s left her a bundle of notes, one for each of the months after his death, gently guiding Holly into her new life without him, each note signed ‘PS, I Love You’. As the notes are gradually opened, and as the year unfolds, Holly is both cheered up and challenged. The man who knows her better than anyone sets out to teach her that life goes on. With some help from her friends, and her noisy and loving family, Holly finds herself laughing, crying, singing, dancing — and being braver than ever before. Life is for living, she realises — but it always helps if there’s an angel watching over you. 

PS I love you är berättelsen om Holly, en nybliven änka, som fortfarande älskar sin make Gerry väldigt mycket. Gerry dog av en hjärntumör, och Holly kan inte tänka sig ett liv utan honom. Han var hennes bäste vän, hennes make och hennes själsfrände, och hon är helt förkrossad. En dag får hon ett paket av sin mamma. Paketet visar sig innehålla 10 stycken kuvert, som Gerry sett till att hon ska få efter att han dött. Kuverten är tänkta att öppnas ett i taget, ett i månaden under resten av året, och varje kuvert har strikta instruktioner om när hon får öppna det.

I boken får man följa Holly, hur hon sörjer Gerry, genom alla stadier av sorg, till att så småningom fungera någorlunda normalt igen, allt med hjälp av Gerrys brev. Det är svårt, men Holly har sin familj och sina väner som finns med henne längs vägen.

Jag skrattade mycket när man läser den här boken, men jag grät också ibland. Några gånger började jag skratta mitt i tårarna, för att allt hänger ihop på ett underbart, roligt och fantastiskt vis.
Vad jag gillade särskilt med boken var de detaljerade beskrivningarna av de olika personerna i boken. Det känns som om jag känner familjen Kennedy och alla Hollys vänner personligen. Otroligt väl beskrivna känslor som ångest, ilska och övergivenhet gjorde att jag blev alldeles paff när jag fick veta att Cecelia Ahern bara var 22 år när hon skrev den här boken.

Självklart har boken också några partier som är lite sega, långsamma och kanske tom lite trista att läsa, och den balanserar ibland på gränsen till det överdrivet såpiga och kioskromansaktiga, men överlag är det en alldeles, alldeles underbar bok. Chick-lit? Må så vara, men välskriven sådan i så fall.

Borecension: Sarahs nyckel

Sarahs nyckel av Tatiana De Rosnay.
Bazar Förlag, 2009.

Baksidestext:
Juli 1942: Sarah, en 10-årig judisk fl icka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fi ckan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer Maj 2002: Inför 60-årsdagen av VeldHiv ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv. Sarahs nyckel är en roman som tar upp de tabun och den tystnad som omger denna smärtsamma episod i Frankrikes historia.

Två hemska händelser utgör grunden för den här romanen. Den första är den faktiska berättelsen om 450 franska poliser i det ockuperade Frankrike som gjorde som nazisterna krävde, och arresterade 10000 judiska män, kvinnor och barn den 16 Juli 1942, och förde dem till Velodrôme d’Hiver; den stora cykelstation i Paris. Detta var början på judeutrotningen i Frankrike.. Det var fransk polis, inte nazisterna, som slet de franska judarna från sina hem, skilde barn från sina föräldrar och sände dem till sin död i olika läger; de flesta till Auschwitz, medan resten av den franska befolkningen stod bredvid och såg på utan att göra något.

Den andra händelsen är påhittad, men minst lika hemsk. När tioåriga Sarah hör dunkandet på ytterdörren, och polisen som står utanför säger åt hennes mamma att ta med barnen och packning för några dagar, känner hon på sig att något inte är som det ska vara, och hon låser in sin lillebror i en garderob i tron att han där kommer att vara trygg tills hon kommer. Nyckeln stoppar hon i sin ficka, och den blir hennes käraste ägodel från den stunden. Utan att avslöja för mycket, kan jag säga att här finns inga lyckliga slut.

Dessa två historier vävs samman till flickans berättelse, som i boken varvas med berättelsen om Julia, en amerikansk journalist boende i Frankrike, som ska skriva en artikel om Vel D’Hiv-aktionen i samband med att franska staten ska hålla en minneshögtid för att det gått 60 år sedan det hände. Medan hon letar bakgrundsmaterial till artikeln snubblar hon över andra uppgifter, som gör det hela mer personligt, och hon blir som besatt av att finna sanningen bakom dessa uppgifter.

Sarah glömmer aldrig vad nyckeln representerar: liv som släcktes innan de fick börja, vänner som förråder varandra, förlusten av familj och vänner, och hur viktigt det är att aldrig glömma.
Vi får heller aldrig glömma det hemska som hände under dessa år och dessa dagar. Sarahs nyckel är en bok jag rekommenderar starkt!

Sarahs nyckel har också filmatiserats. En mycket bok-trogen filmatisering, där det skurits bort en hel del av Julias privatliv till förmån för Sarahs berättelse. En mycket bra film, som även den rekommenderas. Men läs gärna boken först.