Äntligen har jag fått tummen ur och sett Breaking Dawn! Det tog ju ”bara” 4 månader, men bättre sent än aldrig. Jag såg den i alla fall innan del 2 kommer. Nu när jag sett den så tänkte jag göra som jag gjort med de andra filmerna i Twilight-serien: recensera den. Och som vanligt så gäller det att du som inte sett filmen eller läst boken riskerar att läsa sånt som avslöjar handlingen.

Alla som känner mig vet ju vad jag tycker om Twilight-sagan i bokform: jag älskar dem. Stephenie Meyer är inte världens bästa författare, men hon kan det där här med att få till en levande karaktär, och en bra historia, även om språket inte är så fint och salongsanpassat.
När det gäller filmerna är jag inte riktigt lika förtjust. Första filmen var trist och agerandet under marknivå. New Moon lyfte litet, framför allt var den filmad med mjukare filter och färger, så allt såg mindre kantigt och konstgjort ut, men Eclipse sjönk lite grand igen. Breaking Dawn är den sista boken i sagan om Bella och Edward, och den är så pass tjock att man har valt att göra om den till två filmer.

Till att börja med är jag inte så imponerad av filmen. Om de andra filmerna var sega och långsamma, så står BD praktiskt taget stilla under första halvan av filmen. Bröllopet – som jag och så många andra sett fram emot så länge – var en trist historia. Ingen utav huvudrollsinnehavarna har förmåga att agera så glimrande (ursäkta) att det blir sagolikt och skimrande. Med tanke på hur man skurit ner på andra, mer väsentliga, scener i de tidigare filmerna, kunde man gott ha gjort likadant här.
Det värsta är att Kirsten Stewart inte lärt sig några nya ansiktsuttryck sedan förra filmen, så Bella ser ut som om hon är på väg till galgen och inte till sitt eget bröllop. Så eländig som hon ser ut, hade vilken brudgum som helst lagt benen på ryggen.

Men de gifter sig, åker på smekmånad, har sex – vilket var den stora snackisen om BD: skulle Stephenie Meyer tillåta detta??  – och plötsligt upptäcker Bella att hon är gravid. Hejsan hoppsan, så kan det gå! Edward får en chock, för eftersom vampyrer i praktiken är döda så kan han ju i praktiken inte heller göra Bella med barn, eller hur? De unga älskande ilar tillbaka till Forks, där de installerar sig hos Cullens och drar en historia för Bellas föräldrar om att hon blivit smittat av nån mystisk bakterie och är på hälsohem i Schweiz.
Även Jacob får höra den här historien, men han vet ju att planen går ut på att Bella ska bli vampyr, så han kollar läget och blir så förbaskad och frustrerad av det han ser, att han ”skvallrar” för de andra vargarna, som genast börjar göra upp planer på att döda vampyrbebisen när den ploppar ut.

Jacob vill tillbringa så mycket tid som möjligt med Bella innan hon dör/blir vampyr, och han bryter sig ur flocken för att de inte vill som han vill. Han spenderar en massa tid med att hänga hos Cullens och umgås med både Bella och Edward, och han hjälper dem genom att lura sina gamla vargpolare.

Så en dag är det dags för ”förlossning”; Bella och Edward får en vacker flickbebis, Bella dör (typ, ni fattar…) och Jacob upptäcker att den lilla bebisen är den som ska bli hans livspartner. och eftersom vargarna inte får döda sina flockkamraters livspartners, så får vampyrflickan leva. Slut. För den här gången.

Andra halvan av BD är det bästa Kristen Stewart gjort, hennes ständigt plågade ansiktsuttryck är perfekt för den situation som hon är i när hon är Bella som gravid. Eller så var det en mycket duktig make-upartist. Som å andra sidan kunde brett på lite mer i scenen där Bella vaknar efter bröllopsnatten. Blåmärkena som gör Edward så upprörd syns ju knappt! Och Bellas röda ögon i slutet av filmen är heller ingen överraskning. Jag menar, vi visste ju ändå vad som skulle hända, eller?

Nu låter jag säkert jättenegativ, men faktum är att jag gillar BD, och jag ser fram emot del 2 som man ska se fram emot en tvåa, inte bara för att se hur mycket de ändrat. För de hade ju faktist inte ändrat så himla mycket den här gången. Självklart var det några scener som var komprimerade eller helt utelämnade, men i det stora hela så hade de följt boken mer den här gången än de tre tidigare filmerna gjort.

Till sist måste jag säga ett par ord om musiken. Det är nte så att jag inte gillade musiken i filmen, mer som att jag är nog nöjd med musiken, eftersom jag inte störde mig på den. Och att de tagit med påde ”Flightless bird…” och ”Bellas lullaby” och använde dem på rätt sätt och ställen, det gjorde mig lite extra glad och nöjd.

Och nu när jag har postat det här inlägget kan jag efter många om och men läsa både Kerstins och Ninas recensioner…