Läsutmaning

Blev tipsad av en vän om att bokförlaget Forum hade lagt upp en läsutmaning på sin Facebook-sida. Eftersom jag just suttit och redigerat min ”läst”-sida här på bloggen, och tänkt att jag läst alldeles för lite de senaste åren, så kändes det ganska självklart att anta utmaningen.

Jag tror dock inte att jag kommer att beta av punkterna i den ordning de står, men jag tror knappast att det är det väsentliga här.

Bokrecension: Pirita, Karelens dotter

I Nordiska läsutmaningen valde jag för November månad ”Pirita, Karelens dotter” av Kaari Utrio.
Kaari Utrio är en finsk historiker och författare, och hon skriver främst historiska romaner. För det mesta handlar hennes romaner om kvinnor som skiljer sig från hur kvinnor förväntades uppträda förr i tiden. ”Pirita…” är inget undantag.

Boken handlar om den vackra Pirita Henriksdotter som föds djupt i Karelens skogar, och är frukten av ett kärleksförhållande mellan en adelskvinna och en munk. Modern dör vid födseln, och när fadern också dör några år senare, blir Pirita såld som slav till bojaren Avramov i staden Novgorod. Där får hon lära sig att en slav måste vara kvick, ödmjuk och modig.

Boken är en berättelse om en kvinnas liv under medeltiden i  Finland och Ryssland. från att vara barnslav blir Pirita som vuxen kvinna älskarinna åt sonen i huset, och när hon föder en son är hon glad att hon kan ge honom mat och varma kläder och trygghet. men när Novgorods invånare sätter sig upp emot tsaren, måste Pirita och hennes familj och vänner fly från staden.
Färden går via småstäder och vildmark tills de äntligen hittar en plats att kalla hem igen.

Kaari Utrio har skrivit en roman som målande och tidsenligt som beskriver Karelen och dess fascinerande historia under 1400-talet. Trots det är den ganska lättläst, och jag hade nog plöjt den på en dag om det inte varit för att 1) jag var så trött efter jobbet så jag somnade ifrån boken, och 2) jag faktiskt glömde boken hemma under kudden två dagar i rad! (Vad gjorde den under kudden, undrar ni. Jo, där lägger jag boken när jag släcker på kvällen, så att jag vet var den är när jag ska läsa den nästa gång.)

Min slutliga åsikt om den här boken är att den var väl värd tiden det tog att läsa den – men så är jag ju en sucker för historiska romaner också – och om du också är det, så ta en sväng förbi bibblan och kika på hyla U på avdelning Hce. Chansen är stor att boken finns där.