Etikettarkiv: resa

EFOD: Tema 333, 302 och 165 (3+4+5/365)

Förra veckan var jag i London på en liten mini-semester. Där lekte jag äkta turist i dagarna tre, och jag fick med mig många fina bilder hem. Här är några av dem:

Tema 333: Uppe bland molnen. Där lyste solen så varmt och fint för oss där vi satt i planet.

Tema 302: Sten på sten. När Towern byggdes tog man tillvara på resterna av de gamla romerska murarna som tidigare omgav London och byggde uppe på dem.

Tema 165: Inte mer än så. På Highgate Cemetery kan man strosa runt bland gravar från både kända och mindre kända människor. I den äldsta delen av kyrkogården är det inte många gravar som fortfarande har någon som går till dem, och efter 300 år är de flesta övervuxna, nersjunkna och övergivna. Vemodigt, men samtidigt vackert.

London calling

När man har en begränsad semesterbudget pga att man var dum i huvudet (på ren svenska!) i ungdomens dagar, då är det inte lätt att få råd med en semesterresa, men i år hade jag ju tur i oturen, och fick in lite extra pengar trots sjukskrivning och nedskriven tjänst. Sen skulle jag ju bara hitta någonstans att resa till som inte skulle kosta skjortan och som jag verkligen ville till, inte resa bara-för-att. Eftersom jag inte är den sortens människa som bara ligger på en strand hela dagen i flera dagar, så ville jag åka någonstans där jag kunde se och uppleva saker. Sen gjorde det ju inget om vädret var bättre där än i Sverige, för den här sommaren har ju varit rent ut sagt bedrövlig…

Efter lite googlande och koll på flyg- och boendepriser föll valet på London. Och så var det bara att börja planera. Från början var jag inställd på att åka ensam, men så hörde jag att Linda var lite besviken för att hon och hennes syster inte kunde åka som de planerat, pga Anna behövde lägga pengarna på en ny bil, så jag frågade om hon ville åka med mig istället. Vi bokade flyg med RyanAir och två sängar på ett vandrarhem och landade på ca 3200 i fasta kostnader. Tyvärr visade det sig bara några dagar innan vi skulle åka att Linda hade dubbelbokat sin helg, så i slutänden blev det bara jag som åkte i alla fall. Lite ombokning och jag fick ner priset för min halva med ett par hundralappar.

Jag reste på fredag eftermiddag, så när jag hade flugit och åkt buss från flygplatsen och irrat omkring en stund vid King’s Cross Station för att hitta rätt väg, kom jag fram till vandrarhemmet vid 21-tiden. Jag checkade in, lämpade av mina saker på salen (delad 12-personers sovsal) och gick ut för att hitta något att äta. Det blev thai och en kall öl till det, för det var vad som låg tvärs över gatan. Sen sov jag gott ända tills klockan 4 på morgonen, när 2 av de andra tjejerna som bodde i rummet ramlade (nästan bokstavligen!) in och pratade högt och rotade runt bland sina saker. Att de var nyktra var väl synd att påstå. Till slut däckade de ändå så att alla fick sova.

Lördag morgon inledde jag med frukost i vandrarhemmets källare och passade på att inspektera förvarings- och tilllagningsmöjligheterna. De verkade bra, till skillnad från de på vandrarhemmet i Edinburgh för tre år sedan. Sen gav jag mig iväg till Kings Cross Station igen, den här gången gick det mycket snabbare, eftersom jag frågade i receptionen. Bara runt hörnet och sen 10 minuters promenad och så låg det där, lätt som en plätt! Önskar att jag vetat det på fredagskvällen…

På stationen skulle jag först leta upp vilken linje jag skulle ta för att komma till Camden, sen leta upp den linjens plattform. 25 meter från plattformen kommer ett meddelande i högtalarna, samtidigt som jag ser en stor affisch om att inga linjer går till Camden denna dag pga arbeten, men att det gick ersättningsbussar. Bara att leta efter den då (fast det var pilar uppsatta så det var inget problem). Västtrafik har en del att lära sig av Transport for London.

I Camden styrde jag kosan mot marknadsområdet. det finns tre stora marknader i Camden: Camden Lock Market (som ligger vid kanalen), Camden Stables Market (här säljs det modesaker) och Camden (Buck Street) Market and Inverness Street Market. Camden Market är en världsberömd marknad, och förmodligen Londons mest besökta marknad. Här samlas människor från alla typer av bakgrunder och trängs i myllret till dånande musik och dofter av mat från alla världens hörn. Stånden erbjuder allt från udda kläder och musik till hantverk och second hand. Marknaden är öppen 364 dagar om året (stängt på Juldagen), och är man smart så åker man inte hit på en helg, som jag gjorde. Jag hade tur som var där tidigt ändå, så jag slapp den värsta trängseln.
Solen sken och det var underbart sommarväder, och jag tittade på saker och njöt av dofter och färger och ljud och av att bara gå omkring. Men jag gick tomhänt därifrån, dels för att det var mycket som var klassiskt marknadskrafs, dels för att det jag verkligen kunde tänka mig att köpa var ganska dyrt.

3108204494_424fcec5b7_b

541261394

Från Camden tog jag en båt, en kanalpråm, längs Regent’s Canal till Little Venice. Vi passerade London Zoo, och man såg tom ett par djur skymta genom stängsel och över kanten på murarna. Vi åkte genom flera tunnlar och under viadukter. I längs hela kanalen och även inne i tunnlarna fanns ramper vid sidan där hästarna gick förr i tiden när hästar drog båtarna i kanalen. I en tunnel var det så smalt att det inte fanns plats får någon ramp, så guiden berättade att pråmkarlarna fick lägga sig på däck och gå på tunnelns väggar för att flytta pråmen.
I little Venice lade vi till vid en kaj i Browning’s Pool, som sägs vara uppkallat efter poeten Robert Browning.

rc

Regents-Canal-Regency-House

Little Venice London Maida Vale (15)

Från Little Venice tänkte jag mig vidare till Earl’s Court, men gick vilse på väg till tunnelbanan, och när jag väl hittade rätt upptäckte jag att jag behövde ladda lite batterier och plåstra om mina hälar, så jag åkte tillbaka till vandrarhemmet. Köpte en sallad i livsmedelsbutiken och åt den sittandes på golvet i sovsalen medan jag pratade med ett par tjejer från Australien och Tyskland. När både jag och batterierna var återladdade tog jag bussen till Tottenham Court Road och därifrån följde jag Oxford Street hela vägen och både fönstershoppade och fysiskt. 4 timmar senare var jag helt slut, så jag satte mig återigen på en buss och åkte tillbaka till vandrarhemmet. Lämnade mina kassar på salen och gick ut och köpte mat, denna gång blev det kyckling och pommes.

Söndagen visade sig bli lika solig och fin som Lördagen, så jag pallrade mig iväg till Hyde Park och promenerade vidare till Buckingham Palace för att se vaktombytet. Men det var ju fler än jag som tänkt den tanken så jag såg inte ett skvatt när jag kom fram. Istället promenerade jag vidare genom St James’ Park och tog tunnelbanan till Earl’s Court. Utanför ingången till tunnelbanan står nämligen en av de få blåa poliskurer som finns kvar i London, en Police Box, förlagan till Tardis.  Tillbaka ner i tunnelbanan och vidare till Westminster.

P1020079B

Där hamnade jag mitt i den värsta turistmassan. De flockades precis utanför ingången till tunnelbanan, eftersom det första man ser när man kommer ut är Big Ben och Parlamentshuset. Jag knôdde mig förbi och gick lite längre bort och fick en bättre överblick och dessutom ett rätt okej foto på mig själv, om jag får säga så. Lite vanliga turistgrejer måste man ju göra när man är i London för första gången.

2016-08-07 13.57.29-1B
Från Westminster tog jag en clipper, dvs en katamaran som går i pendeltrafik på Themsen. Lite omväxling mot bussar och tunnelbana, och så var det ju synd att inte passa på när det nu var så himla fint väder. En knapp timme senare klev jag iland i Greewich. Där tittade jag på Cutty Sark, en av de få klipperfartyg som finns kvar och ett av de mest välbevarade. Just Cutty Sark är speciell eftersom den är byggd på en stomme av järn istället för det klassiska träet. Vidare till Greenwich University och Royal Naval College. En promenad runt de vackra byggnaderna gav ganska många steg på stegräknaren. Området är gigantiskt! Sen gick jag upp till observatoriet, och dit var det såklart uppförsbacke hela vägen, eftersom det ligger högst uppe på en kulle. D’r uppe hade jag tänkt ta en bild när jag stod på datumlinjen; Greenwich Meridian Time, men det kostade pengar att göra det.Visserligen ingick observatoriet och nåt mer i priset, men eftersom jag inte var intresserad av det andra just då, så fick även fotografering av datumlinjen vänta till nästa besök.

Tropics_Global_College_Cutty_sark_June_2014_AJ

7846715_orig

Tillbaka nerför kullen och in på en pub där jag fick ett skrovmål för en hundring; mash and pie (potatismos och paj) och en öl – en engelsk klassiker! Åter mot tunnelbanan och en lååång tur tillbaka in till stan och vandrarhemmet.
Upptäckte att batteriet i kameran sjöng på sista versen, och eftersom jag inte fick med mig någon laddare (lånad kamera, ägaren tyckte att det borde räcka med fullt laddat batteri i tre dagar) så insåg jag att jag fick börja vara lite restriktiv med vad jag fotade. Lade mobilen på laddning och tog en snabbdusch, och medan jag plockade i ordning mina saker började jag prata med en tjej från USA. Vi pratade och diskuterade i säkert en dryg timme, och sen bestämde vi oss för att gå och äta och fortsätta umgås. Det blev pizza och öl, italienska varianter denna gång, och massa mera prat och skratt. Vi bestämde oss för att tillbringa dagen tillsammans nästa dag.

Så på måndagen efter frukosten for vi in till Towern, som visade sig vara hur dyrt som helst att gå in på, så vi hoppade över det. Vi höll oss utanför murarna, men det fanns mycket att se där också. När vi gått runt hela fästningen gick vi över bron och som ni ser finns det även bildbevis på att jag varit på bron! Något konstigt är det, men jag som i vanliga fall knappt kan gå över en liten spång inte har några (större) problem med att traska på en känd, vacker, historisk bro.

20160808_135537B

20160808_142447B

20160808_144402

Från Tower bridge till SoHo, där vi lunchade på The Soho Secret tea Room. Egentligen hade vi tänkt oss te och scones, det klassiska, men efter maten var vi så mätta så vi orkade tyvärr inte. Men stället var hur mysigt som helst, inrett som ett tearoom på 40-talet, och att det var ”secret” gjorde att det inte var så många gäster åt gången, så man kunde njuta av lunchen i lugn och ro, utan öronbedövande musik eller stojande människor runt omkring. Jo, musik fanns, men mjuk och behaglig jazz och annan tidstypisk musik.
Sen fick vi bråttom att gå vidare till British Museum, så bråttom att vi efteråt insåg att vi varit precis mellan Trafalgar Square och Piccadilly Circus utan att ens gå till något av dem! På museet hann vi se den egyptiska och den grekisk-romerska delen av samlingarna innan en röst i högtalarna meddelade att museet skulle stänga för dagen. Lite snopna lufsade vi ut igen, vi trodde att de stängde senare.

Men inget att göra åt den saken, så istället traskade vi vidare mot St Paul’s cathedral. Jag hade kollat innan, så jag visste att jag inte skulle komma att betala inträdesavgiften där pga att den var ganska dyr, så det gjorde inget att det var stängt. Ni vet den där känslan när man ser något eller upptäcker något och man blir alldeles hänförd? Den känslan fick vi när vi plötsligt tittade upp och såg katedralen framför oss. När vi hade gått runt och tittat på den en stund gick vi in i köpcentret bredvid och tog hissen upp till deras takterrass. Där beundrade vi utsikten över London innan vi åkte ner igen och gick till Jamie Olivers nya restaurang; Barbecoa. Vi var fortfarande mätta efter lunchen, så det blev bara ”5 O’clock cocktails”, en margarita sitter inte helt fel efter en lång dags promenerande!

13707080_1200000896697805_1733947907_n

13628311_889457637826337_717394267_n

CparmFzWYAE1gUt

St.-Pauls-Cathedral

 

 

Måndagen avslutades med dusch och packning, för tidig tisdagsmorgon var det dags att åka tillbaka hem till Götet! jag kom hem med mer pengar över än beräknat, men när jag tänker efter så gick jag ju heller inte in på någon av de stora attraktionerna som kostade multum. Faktiskt inte så mycket pga priset utan pga att det var så fruktansvärt mycket folk att jag förmodligen inte hade sett hälften ens. Men jag kommer att åka tillbaka, snart! Fast inte när det är sommar och turistinvasion…

 

Utflyktande

I måndags packade jag lite fika och badkläder i ryggan och satte mig på bussen till Marstrand. Jag kan inte minnas att jag varit där någon gång, men har jag det så var det i så fall när jag var väldigt liten. Jag har många gånger ändå tänkt åka dit, men det har av någon anledning aldrig blivit av.

Men nu så kom jag iväg. Lite spårvagn och lite mera buss, och så en superkortis med färjan, och så var jag framme. På väderrapporten hade de sagt att det inte skulle bli fullt så stekande varmt, men hahaha det rann svett utefter ryggen på mig, och då hade jag knappt kommit fram med färjan!

Väl framme på Marstrandsön tog jag en promenad bland gator och gamla hus och gränder, jag gillar ju sånt. Satt en stund och fikade och kikade på alla (andra) turister, och så fortsatte jag igen. Tittade på gamla badhus och turisthotell och societetshus och allt som gjorde Marstrand så känt som badkurort en gång i tiden. När jag traskat omkring ett par timmar gick jag upp till fästningen.

Carlstens fästning är väl mest känd för att ha inhyst en av Sveriges mest kända tjuvar; Lasse-Maja, men där satt även andra fångar, bland de mer kända finns tex några av de som medverkade till mordet på Gustaf III, och så Metta Fock; den enda kvinnliga fånge som någonsin suttit på carlstens fästning.

Jag blir en tvättäkta turist när jag kommer till såna här ställen, så jag kikar i alla skrymslen, gärna där man egentligen inte får titta också, och fotograferar högt och lågt. Så många foton tog jag, att batteriet i kameran tog slut, så jag fick fota resten med mobilen, och eftersom det är ganska begränsat med möjligheter att ladda mobilen på en gammal fästning, så fick jag vara lite sparsam med fotograferandet.

När det gäller Marstrand, så finns det en författare som heter Ann Rosman, som har skrivit flera böcker som utspelar sig i Marstrand. Det jag gillar mest med hennes böcker är att hon blandar en modern kriminalare med en berättelse från förr i tiden, tex Mercurium, där den ”gamla” historien handlar om just Metta Fock.
Så när jag gick omkring där på ön tittade jag ju självklart lite extra efter gator, gränder, byggnader och annat som Ann beskrivit i sina böcker.

På vägen hem stannade jag vid IKEA och köpte ett skrivbord till Robins rum. Om det nu bara kan bli lite kasst väder så jag kan få skruva ihop möbler, måla och fixa allt sånt där som jag vill och behöver göra här hemma. Det är ju faktiskt inte kul att slösa bort en solig dag på sånt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kalasandet som kom av sig

Kära ansvariga för trafikplaneringen på Västtrafik!
 
Jag undrar lite hur man från Västtrafiks sida har tänkt, när man under Kulturkalaset endast kör ordinarie turer till orter utanför stor-Göteborg. Vi som bor i de yttre delarna av regionen har ingen möjlighet att njuta av och uppleva de evenemang som sker kvällstid, eftersom vi måste passa tåg eller bussar som går innan evenemangen slutar (ibland innan de ens börjar).
Själv bor jag i Floby, och dit går Skövde-tåget. Men sista tåget går kl 23. Detta innebär att jag missar både Roger Waters på tisdagen och Culture Meets Industry på onsdagen, för båda evenemangen slutar 23, och jag ska ju hinna ta mig från Götaplatsen respektive Kanaltorget till centralen innan tåget går.
 
När jag sökte efter eventuell extrainsatt trafik upptäckte jag dessutom att tåget kl 23 är ersatt med buss på sträckan Gbg-Vårgårda (vilket gör att jag är hemma ca 45 min senare än vanligt. (Jag ska sen upp och iväg igen till jobbet i Gbg på morgonen, de 45 minuterna är sköna att få sova.)
 
Har man tänkt på hur många resenärer ni går miste om på det här sättet? Hur många ungdomar kommer att driva omkring i Gbg för att de inte kan ta sig hem förrän på morgonen? Hur många kommer att ta bilen trots trängselskatt bara för att de inte kan ta sig hem på annat sätt? Och vi som varken har körkort, lift eller någonstans att övernatta, vi får helt enkelt låta bli att gå på Kalaset…

PS

Skulle det nu mot förmodan vara så att det finns möjlighet till senare resor dessa dagar, så ber jag att få veta tiderna för dem. På Västtrafiks hemsida står inte en stavelse om något sånt.
 
PS igen
Hela denna text, utan ändringar, är också postad på Västtrafiks sida på Facebook, som är en offentlig sida. Jag hoppas fler reagerar. Det kanske är försent att göra något åt årets situation, men till nästa år kanske någon kan tänka till!
 

Lagom snurrigt

Jag lovar och svär att nästa vecka ska jag knappt gå nånstans! Har gått flera mil de här dagarna, och har nu så jäkla ont i fötter och benhinnor att jag ibland stapplar fram som en gammal gumma! Blä!

Återigen en natt med bara ett par timmars sömn, idag somnade jag inte om, så jag hann sno duschen före grannarna (av vilka någon/några inte är så bra på att sikta, så jag får tvätta ringen när jag ska på toa…uää…) och kom iväg relativt tidigt. Nu spelade ju inte det någon större roll eftersom jag fick vänta på frukosten en bra stund. Ingen snabb service på det stället. Sista dagen till ära testade jag den traditionella skotska frukosten, med black pudding och potatisscone. Ingen havregröt, men det vet jag ju redan hur det smakar!
Black pudding, eller blodpudding som det ju är, var ingen höjdare här heller, men resten slank ner så fint.

Dags för utflykt! Jag skulle åka buss till ett ställe och byta buss där, och bad chauffören säga till när jag skulle byta. Vi kom ända till ändhållplatsen innan han kom på att han skulle sagt till mig. Som plåster på såren fick jag en dagsbiljett av honom fast jag redan betalat för min resa. Sen kom jag av på rätt ställe. Detta gjorde ju tyvärr att jag fick vänta nästan en halvtimme på rätt bytesbuss.
Efter många turer och en resa med en förare som nästan kunde jobbat för Västtrafik kom jag så äntligen fram till den lilla byn Roslin.
En kort promenad från hållplatsen, precis i utkanten av byn, ligger Rosslyn Chapel, som väl är mest berömt för att det förekommer i Da Vincikoden. Jag som gillar att läsa om tempelriddare, konspirationsteorier och sånt där, kände ju så klart till det innan jag läste boken.
Det kostar en knapp hundring att gå in och kika, men (nästan) alla pengar som kommer in går till att bevara kyrkan. Tyvärr fick man inte fotografera där inne (men jag lyckades ta några bilder i smyg – sssch!), men utanför gick det bra.
Jag hade tur och kom precis till en guidning. Fast någon riktig guidning var det inte, det var en man som, på ett mycket sympatiskt sätt berättade om kyrkan, när den byggdes, om några av alla de tusentals symboler som finns där, och så skojade han lite om alla historier om att det ska finnas en skatt gömd i Rosslyn Chapel. Några exempel på vad denna skatt kan vara är Den heliga Graalen, Den heliga arken (stentavlorna med de 10 budorden), Jungfru Marias grav, ett rymdskepp (grannbyn heter Rosewell, bara en sån sak…) och Elvis. Han berättade också att förr brukade man ha ca 30 000 besökare om året, men efter att filmen Da Vincikoden kom, ökade antalet till 170 000! Tack vare den kraftiga ökningen i inkomster kunde man därför restaurera taket på kyrkan och ta bort byggnadsställningarna som täckt fasaden i nästan 16 år!
Om filmen verkligen spelades in där? Mja…Hollywood-folket ville ju inte ha en ful byggnadsställning i sin film, så de byggde en egen fasad och målade den väldigt naturtroget, och sen kom Tom Hanks in genom porten, sprang längs med ena sidan av kyrkan, nerför trappan till kryptan, öppnade en dörr…och klev ut i Pinewood Studios i London. Så får man själv gissa hur mycket som filmades på plats.
Med risk för nackspärr gick jag runt och tittade på alla symboler och figurer och allt som finns där, men det var ganska mycket folk där, så man kunde inte stå för länge på samma ställe.
Utanför tog jag flera bilder och sen tog jag en promenad ner till ruinen efter slottet där William St Claire, som lät bygga Rosslyn Chapel, bodde. Det finns inte mycket mer än ett par murar kvar, men det var vackert där.

image

När jag skulle åka därifrån såg jag att nästa buss inte skulle gå förrän en timme senare, så jag slog mig ner på puben bredvid och intog soppa och en kall öl, som smakade väldigt gott i solskenet!
Bussresan tillbaka blev inte lika snurrig, för jag hade ändå lite koll på var jag bytte och vilka linjer jag åkte med.
Hoppade av på Princes’ Street och shoppade lite. En bok, lite mer från Primark och presenter till son och far.
Passade på att svalka mig med en glass också innan jag smet förbi en livsmedelsbutik på vägen till mitt rum.
Imorgon blir det nämligen ingen färdig frukost, jag ska vara på flygplatsen senast 6.45, så en drickyogurth och en banan får duga. Tar igen det på lunchen istället. Om jag är hungrig. Ska erkänna att jag egentligen inte varit så himla hungrig de här dagarna, men ska man orka gå så mycket så behövs ju maten.

image

image

Nu har jag vilat mina stackars fossingar en stund, så nu ska jag fräscha till mig och gå ut och ta en öl. Men först packa. Vill inte stå med det imorgon bitti…

Förresten har jag druckit (smakat) whisky idag. Det var lika äckligt som jag mindes det...