Etikett: resa (sida 1 av 4)

Solsemester!

Jag hade bara hunnit jobba i en dryg vecka innan det var dags att åka på en ny semesterresa! Den här gången till Spanien, närmare bestämt Torrevieja. Systers man äger en lägenhet där som jag och Irene fick hyra för en billig peng, och flyg tur och retur med Ryan Air är inte så blodigt, så vi kom väldigt billigt undan!

Torsdagen den sjunde september tog jag tåget till Växjö och Irene. Vi käkade och packade upp och om våra väskor ett par gånger innan vi till slut var någorlunda nöjda och for ut till flygplatsen. Tyvärr flög vi på kvällen, men vill man flyga snorbilligt, så…
När vi kom fram till flygplatsen letade vi upp den bil och chaufför vi hade bokat innan och så blev det en timmes bilresa från Alicante till Torrevieja. Väl framme vid lägenheten orkade vi inte mycket mer än att slå på ström och vatten, borsta tänder och sen stupade vi i säng.

Första dagen inleddes med frukost på ett litet kafè och sen gick vi och storhandlade för hela veckan. På Consum. Jo, det heter så. Efter alla nödvändiga inköp var avklarade och lunch intagen drog vi ut och utforskade omgivningarna. Vi ville kolla närmaste vägen till stranden och lite sånt där.

Veckan fylldes med mestadels sol och bad. Jag som inte är mycket för att ligga på stranden i flera timmar lade verkligen manken till för att inte bli för rastlös för fort; jag lyssnade på poddar och musik, jag badade ofta och jag läste. Dock blev det inga heldagar på stranden som Irene helst hade önskat.

För att bryta av strandhänget lite gjorde vi ett par utflykter. Eller tre, egentligen, om vi ska räkna med att vi åkte och shoppade på ett gigantiskt shoppingcentrum.
Vår första utflykt gick till en saltsjö strax utanför staden. Lago Rosa kallas den, eftersom vattnet ser rosa ut. Det är en sorts yttepytteliten räka som bara lever i så salt vatten som gör att det ser så ut. Där skulle det vara hälsosamt att bada, sades det. Så vi badade i det supersalta vattnet, och sedan smorde vi in oss med lera som fanns vid sjön. Leran skulle också vara bra för hyn, men fyttirackarn vad den luktade illa! Sen badade vi i sjön igen för att skölja bort leran, och därefter spolade vi av oss det mesta av saltet med vatten som vi tagit med i flaskor.
På vägen hem stannade vi vid en resturang vid hamnen och åt lunch.  Väl hemma i lägenheten var det helt underbart att få duscha och sedan smörja in sig med hudlotion!

 

Den andra utflykten vi gjorde var till en liten ö utanför kusten. Ön heter Tabarca, och för att komma dit tog vi en båt som tog drygt en timme. Till att börja med gick det ganska bra, men så småningom blev det ganska mycket vågor, så när vi kom fram till ön var vi ganska gröna i annsiktet. Vi letade upp en plätt att ligga på på stranden, och så badade vi. På Tabarca är det populärt att snorkla, för vattnet är så klart och fiskarna simmar nästan ända in till strandkanten! Det är häftigt att stå i vattnet och ha en massa fiskar simmande omkring benen!
Självklart utforskade vi ön genom en promenad från ena änden till den andra. Ön är bara 1,2 km lång och 600 m bred så det tog inte så lång tid att gå över den. Dock finns där en del att se, för en gång i tiden var Tabarca tillhåll för pirater. Senare blev det en fängelseö och efter det en försvarsanläggning. Numera bor det ca 60 personer på ön, men det kommer tusentals turister varje år, så där finns både resturanger och rum att hyra.

Torrevieja är en ganska ny stad, där finns inte så mycket historia eller sevärdheter, utan man måste åka iväg utanför staden för att se sådant. Det gjorde inte vi den här gången, istället promenerade vi runt i staden, längs stranden och hamnen och bara njöt av att vara lediga och av värmen. På kvällarna promenerade vi på piren och stannade till för en drink här och var. Det var en bra vecka, men jag som tycker om att uppleva saker mest hela tiden när jag reser någonstans, jag tyckte nog att det blev lite segt emellanåt.

Det mest tråkiga var att jag på något underligt vis lyckades slarva bort alla bilder som jag tagit från flygplatsen i Växjö till Tabarca! Nästan en veckas bilder! Jag måste ha kommit åt någon knapp eller någon inställning på mobilen, för jag brukar aldrig radera aktivt förrän jag kollat att bilderna hamnat i Google foto! Himla ledsamt, men som tur var hade jag ju lagt ut några bilder på Instagram, så de fanns åtminstone kvar.

Efter en vecka i solen och ibland nästan jobbig värme var det ändå ganska skönt att komma hem till regniga Sverige igen. Som vanligt blev Pixel (troligtvis) glad att se mig igen, han var så kelig och gosig! Och det var väldigt skönt att få sova i sin egen säng!

Äntligen semester!

Eller, jag hade ju haft semester en vecka redan, men nu blev det lite ”riktig” semester, med utlandsresa och frånvaro av svenskt regn och rusk.

Jag tog tåget till Stockholm söndag sjätte augusti och var framme på eftermiddagen, turistade lite i Gamla stan och besökte Riddarholmskyrkan, mötte upp Nina som jag inte träffat på jättelänge och vi gick och tog en burgare på TGIF. Natten tillbringades på ett vandrarhem, innan jag for mot Arlanda och flyget till Frankrike.

Vid lunchtid på måndagen hade jag landat i Montpellier och hunnit ta mig in till själva staden och tom hittat mitt hotell (som ligger 4 hållplatser från flygbussens hållplats). Efter incheckning, dusch och ombyte (30 grader i skuggan) gick jag ut för att utforska Montpellier.

Styrde stegen mot centrum, där jag först utforskade turistbyråns utbud av broschyrer och sedan åkte jag med ett sånt där litet sightseeingtåg på en rundtur. Precis som en riktig turist! När tåget var tillbaka i centrum promenerade jag hela rundan en gång, fotograferade och beundrade utsikter och bara njöt av värmen.
Tyvärr var jag väldigt trött pga att jag inte sovit varken länge eller gott på vandrarhemmet natten innan, så istället för att leta upp någonstans att äta gick jag tillbaka till hotellet via Lidl (!!) och sen tillbringade jag kvällen i sängen med ost, bröd och salami, en flaska vin och Netflix.

På tisdagen mötte jag upp en tjej som jag skulle samåka med till Carcassonne. Henne hittade jag via BlaBlaCar, som är en rideshare-organisation.

Carcassonne är en befäst stad i södra Frankrike, strax norr om Pyrenéerna. Staden är uppdelad i två delar med floden Aude som gräns. De två delarna är förbundna med två broar. Pont viuex (den gamla bron) och Pont Neuf (den nya bron). På den vänstra sidan av floden ligger stadsdelen ”Bastide Saint-Louis” eller som den allmänt kallas, ”Ville Basse” (den nedre staden), och som grundades under 1300-talet. På höger sida av bron på en kulle, ligger det gamla Carcassone. Gamla staden är också världens enda helt bevarade medeltidsborg (om än restaurerad). Den grundades på 200-talet före Kristus av romarna och har i dag 48 000 invånare. Den befästa delen av staden, också kallad La Cité, står på FN:s världsarvslista. Den besöks av tre miljoner turister om året, vilket gör den till Frankrikes andra mest besökta stad efter Paris. Här har det hänt grejer genom åren. Tex belägrades staden år 1209 av korsriddare som brände stadens invånare på bål pga att de vägrade vara katoliker. Den medeltida staden omges av en dubbelmur med 52 torn och 3 km vallar, och man kan promenera längs en stor del av muren. Här finns också ett slott från 1100-talet och en katedral från 1000-talet.

Här traskade jag runt på muren och i gränderna, i trappor och på torg tills jag var alldeles matt i både benen och huvudet av alla intryck. Då satte jag mig på en servering på ett litet torg och beställde in vin och traktens specialitet, en gryta som kallas cassoulet. Den består av fläskkorv, anka och/eller gås, gåsfett och vita bönor. Vissa variationer kan förekomma, beroende på vilken stad/region du befinner dig i, men den är god och mättande. Namnet kommer av att den serverades i ett keramikkärl som kallas cassole.
Efter maten blev det en rask promenad ner till tågstationen i nya delen av staden för att hinna med sista tåget tillbaka till Montpellier.

Onsdagen var ännu varmare, så efter att jag utforskat shoppingutbudet i Montpellier tog jag spårvagnen till stranden. Där tillbringade jag eftermiddagen på en filt med en bok innan det var dags att åka tillbaka till hotellet för dusch och ombyte och mat.

På torsdagen tog jag en promenad i Jardin des Plantes. Det är Frankrikes äldsta botaniska trädgård, grundad 1593 och förebild för den i Paris. Tyvärr var ju de flesta blommor överblommade, men det jag såg var vackert. Sedan hade jag tänkt gå till Musèe et conservatoire d’anatomie, dvs medicinhistoriska museet. det ligger vid medicinska fakulteten i universitetet, och där finns över 5600 olika föremål, äkta eller i vax, föreställande olika delar av människokroppen och även några från djur. Alla används i utbildningssyfte. Man kan endast besöka museet genom att boka en guidad rundtur på turistbyrån, men tyvärr var det fullbokat i över en månad framåt, så jag gick vidare för att titta på (och i) katedralen. Den var stängd pga renovering. Så himla typiskt. Istället promenerade jag runt på smågator och tittade på street art och åt god falafel och gick lite lagom vilse. När jag hittat tillbaka till centrum igen var jag varm och trött, så jag åkte ut till stranden igen. Tyvärr blåste det ganska mycket där ute, så det blev en kort vända. jag hann dock med att doppa mig hela två gånger!

När fredagen kom var det dags att åka tillbaka hem. Det kändes ganska okej, för tre-fyra dagar är ungeär så länge man orkar och vill vara ensam när man är ute och reser och inte har någon att uppleva saker ihop med. I alla fall är det så för mig. Dock kommer jag att åka tillbaka någon gång, för det finns så mycket kvar att se, och så vill jag väldigt gärna besöka det där medicinmuseet.

Hemresan gick fint, förutom när jag skulle med tåget från Stockholm. Tåget var(i vanlig ordning) försenat, så jag gick och köpte mat. Etthederligt Whopper meal från Burger King. Drickan ställde jag i min väska för att få en hand ledig, men någon välte väskan så att locket lossnade och väskan blev full av coca cola. Som tur var lyckades jag rädda allt som var i väskan!

Väl hemma i Göteborg igen blev både sonen och katten glada att se mig igen!

London calling

När man har en begränsad semesterbudget pga att man var dum i huvudet (på ren svenska!) i ungdomens dagar, då är det inte lätt att få råd med en semesterresa, men i år hade jag ju tur i oturen, och fick in lite extra pengar trots sjukskrivning och nedskriven tjänst. Sen skulle jag ju bara hitta någonstans att resa till som inte skulle kosta skjortan och som jag verkligen ville till, inte resa bara-för-att. Eftersom jag inte är den sortens människa som bara ligger på en strand hela dagen i flera dagar, så ville jag åka någonstans där jag kunde se och uppleva saker. Sen gjorde det ju inget om vädret var bättre där än i Sverige, för den här sommaren har ju varit rent ut sagt bedrövlig…

Efter lite googlande och koll på flyg- och boendepriser föll valet på London. Och så var det bara att börja planera. Från början var jag inställd på att åka ensam, men så hörde jag att Linda var lite besviken för att hon och hennes syster inte kunde åka som de planerat, pga Anna behövde lägga pengarna på en ny bil, så jag frågade om hon ville åka med mig istället. Vi bokade flyg med RyanAir och två sängar på ett vandrarhem och landade på ca 3200 i fasta kostnader. Tyvärr visade det sig bara några dagar innan vi skulle åka att Linda hade dubbelbokat sin helg, så i slutänden blev det bara jag som åkte i alla fall. Lite ombokning och jag fick ner priset för min halva med ett par hundralappar.

Jag reste på fredag eftermiddag, så när jag hade flugit och åkt buss från flygplatsen och irrat omkring en stund vid King’s Cross Station för att hitta rätt väg, kom jag fram till vandrarhemmet vid 21-tiden. Jag checkade in, lämpade av mina saker på salen (delad 12-personers sovsal) och gick ut för att hitta något att äta. Det blev thai och en kall öl till det, för det var vad som låg tvärs över gatan. Sen sov jag gott ända tills klockan 4 på morgonen, när 2 av de andra tjejerna som bodde i rummet ramlade (nästan bokstavligen!) in och pratade högt och rotade runt bland sina saker. Att de var nyktra var väl synd att påstå. Till slut däckade de ändå så att alla fick sova.

Lördag morgon inledde jag med frukost i vandrarhemmets källare och passade på att inspektera förvarings- och tilllagningsmöjligheterna. De verkade bra, till skillnad från de på vandrarhemmet i Edinburgh för tre år sedan. Sen gav jag mig iväg till Kings Cross Station igen, den här gången gick det mycket snabbare, eftersom jag frågade i receptionen. Bara runt hörnet och sen 10 minuters promenad och så låg det där, lätt som en plätt! Önskar att jag vetat det på fredagskvällen…

På stationen skulle jag först leta upp vilken linje jag skulle ta för att komma till Camden, sen leta upp den linjens plattform. 25 meter från plattformen kommer ett meddelande i högtalarna, samtidigt som jag ser en stor affisch om att inga linjer går till Camden denna dag pga arbeten, men att det gick ersättningsbussar. Bara att leta efter den då (fast det var pilar uppsatta så det var inget problem). Västtrafik har en del att lära sig av Transport for London.

I Camden styrde jag kosan mot marknadsområdet. det finns tre stora marknader i Camden: Camden Lock Market (som ligger vid kanalen), Camden Stables Market (här säljs det modesaker) och Camden (Buck Street) Market and Inverness Street Market. Camden Market är en världsberömd marknad, och förmodligen Londons mest besökta marknad. Här samlas människor från alla typer av bakgrunder och trängs i myllret till dånande musik och dofter av mat från alla världens hörn. Stånden erbjuder allt från udda kläder och musik till hantverk och second hand. Marknaden är öppen 364 dagar om året (stängt på Juldagen), och är man smart så åker man inte hit på en helg, som jag gjorde. Jag hade tur som var där tidigt ändå, så jag slapp den värsta trängseln.
Solen sken och det var underbart sommarväder, och jag tittade på saker och njöt av dofter och färger och ljud och av att bara gå omkring. Men jag gick tomhänt därifrån, dels för att det var mycket som var klassiskt marknadskrafs, dels för att det jag verkligen kunde tänka mig att köpa var ganska dyrt.

3108204494_424fcec5b7_b

541261394

Från Camden tog jag en båt, en kanalpråm, längs Regent’s Canal till Little Venice. Vi passerade London Zoo, och man såg tom ett par djur skymta genom stängsel och över kanten på murarna. Vi åkte genom flera tunnlar och under viadukter. I längs hela kanalen och även inne i tunnlarna fanns ramper vid sidan där hästarna gick förr i tiden när hästar drog båtarna i kanalen. I en tunnel var det så smalt att det inte fanns plats får någon ramp, så guiden berättade att pråmkarlarna fick lägga sig på däck och gå på tunnelns väggar för att flytta pråmen.
I little Venice lade vi till vid en kaj i Browning’s Pool, som sägs vara uppkallat efter poeten Robert Browning.

rc

Regents-Canal-Regency-House

Little Venice London Maida Vale (15)

Från Little Venice tänkte jag mig vidare till Earl’s Court, men gick vilse på väg till tunnelbanan, och när jag väl hittade rätt upptäckte jag att jag behövde ladda lite batterier och plåstra om mina hälar, så jag åkte tillbaka till vandrarhemmet. Köpte en sallad i livsmedelsbutiken och åt den sittandes på golvet i sovsalen medan jag pratade med ett par tjejer från Australien och Tyskland. När både jag och batterierna var återladdade tog jag bussen till Tottenham Court Road och därifrån följde jag Oxford Street hela vägen och både fönstershoppade och fysiskt. 4 timmar senare var jag helt slut, så jag satte mig återigen på en buss och åkte tillbaka till vandrarhemmet. Lämnade mina kassar på salen och gick ut och köpte mat, denna gång blev det kyckling och pommes.

Söndagen visade sig bli lika solig och fin som Lördagen, så jag pallrade mig iväg till Hyde Park och promenerade vidare till Buckingham Palace för att se vaktombytet. Men det var ju fler än jag som tänkt den tanken så jag såg inte ett skvatt när jag kom fram. Istället promenerade jag vidare genom St James’ Park och tog tunnelbanan till Earl’s Court. Utanför ingången till tunnelbanan står nämligen en av de få blåa poliskurer som finns kvar i London, en Police Box, förlagan till Tardis.  Tillbaka ner i tunnelbanan och vidare till Westminster.

P1020079B

Där hamnade jag mitt i den värsta turistmassan. De flockades precis utanför ingången till tunnelbanan, eftersom det första man ser när man kommer ut är Big Ben och Parlamentshuset. Jag knôdde mig förbi och gick lite längre bort och fick en bättre överblick och dessutom ett rätt okej foto på mig själv, om jag får säga så. Lite vanliga turistgrejer måste man ju göra när man är i London för första gången.

2016-08-07 13.57.29-1B
Från Westminster tog jag en clipper, dvs en katamaran som går i pendeltrafik på Themsen. Lite omväxling mot bussar och tunnelbana, och så var det ju synd att inte passa på när det nu var så himla fint väder. En knapp timme senare klev jag iland i Greewich. Där tittade jag på Cutty Sark, en av de få klipperfartyg som finns kvar och ett av de mest välbevarade. Just Cutty Sark är speciell eftersom den är byggd på en stomme av järn istället för det klassiska träet. Vidare till Greenwich University och Royal Naval College. En promenad runt de vackra byggnaderna gav ganska många steg på stegräknaren. Området är gigantiskt! Sen gick jag upp till observatoriet, och dit var det såklart uppförsbacke hela vägen, eftersom det ligger högst uppe på en kulle. D’r uppe hade jag tänkt ta en bild när jag stod på datumlinjen; Greenwich Meridian Time, men det kostade pengar att göra det.Visserligen ingick observatoriet och nåt mer i priset, men eftersom jag inte var intresserad av det andra just då, så fick även fotografering av datumlinjen vänta till nästa besök.

Tropics_Global_College_Cutty_sark_June_2014_AJ

7846715_orig

Tillbaka nerför kullen och in på en pub där jag fick ett skrovmål för en hundring; mash and pie (potatismos och paj) och en öl – en engelsk klassiker! Åter mot tunnelbanan och en lååång tur tillbaka in till stan och vandrarhemmet.
Upptäckte att batteriet i kameran sjöng på sista versen, och eftersom jag inte fick med mig någon laddare (lånad kamera, ägaren tyckte att det borde räcka med fullt laddat batteri i tre dagar) så insåg jag att jag fick börja vara lite restriktiv med vad jag fotade. Lade mobilen på laddning och tog en snabbdusch, och medan jag plockade i ordning mina saker började jag prata med en tjej från USA. Vi pratade och diskuterade i säkert en dryg timme, och sen bestämde vi oss för att gå och äta och fortsätta umgås. Det blev pizza och öl, italienska varianter denna gång, och massa mera prat och skratt. Vi bestämde oss för att tillbringa dagen tillsammans nästa dag.

Så på måndagen efter frukosten for vi in till Towern, som visade sig vara hur dyrt som helst att gå in på, så vi hoppade över det. Vi höll oss utanför murarna, men det fanns mycket att se där också. När vi gått runt hela fästningen gick vi över bron och som ni ser finns det även bildbevis på att jag varit på bron! Något konstigt är det, men jag som i vanliga fall knappt kan gå över en liten spång inte har några (större) problem med att traska på en känd, vacker, historisk bro.

20160808_135537B

20160808_142447B

20160808_144402

Från Tower bridge till SoHo, där vi lunchade på The Soho Secret tea Room. Egentligen hade vi tänkt oss te och scones, det klassiska, men efter maten var vi så mätta så vi orkade tyvärr inte. Men stället var hur mysigt som helst, inrett som ett tearoom på 40-talet, och att det var ”secret” gjorde att det inte var så många gäster åt gången, så man kunde njuta av lunchen i lugn och ro, utan öronbedövande musik eller stojande människor runt omkring. Jo, musik fanns, men mjuk och behaglig jazz och annan tidstypisk musik.
Sen fick vi bråttom att gå vidare till British Museum, så bråttom att vi efteråt insåg att vi varit precis mellan Trafalgar Square och Piccadilly Circus utan att ens gå till något av dem! På museet hann vi se den egyptiska och den grekisk-romerska delen av samlingarna innan en röst i högtalarna meddelade att museet skulle stänga för dagen. Lite snopna lufsade vi ut igen, vi trodde att de stängde senare.

Men inget att göra åt den saken, så istället traskade vi vidare mot St Paul’s cathedral. Jag hade kollat innan, så jag visste att jag inte skulle komma att betala inträdesavgiften där pga att den var ganska dyr, så det gjorde inget att det var stängt. Ni vet den där känslan när man ser något eller upptäcker något och man blir alldeles hänförd? Den känslan fick vi när vi plötsligt tittade upp och såg katedralen framför oss. När vi hade gått runt och tittat på den en stund gick vi in i köpcentret bredvid och tog hissen upp till deras takterrass. Där beundrade vi utsikten över London innan vi åkte ner igen och gick till Jamie Olivers nya restaurang; Barbecoa. Vi var fortfarande mätta efter lunchen, så det blev bara ”5 O’clock cocktails”, en margarita sitter inte helt fel efter en lång dags promenerande!

13707080_1200000896697805_1733947907_n

13628311_889457637826337_717394267_n

CparmFzWYAE1gUt

St.-Pauls-Cathedral

 

 

Måndagen avslutades med dusch och packning, för tidig tisdagsmorgon var det dags att åka tillbaka hem till Götet! jag kom hem med mer pengar över än beräknat, men när jag tänker efter så gick jag ju heller inte in på någon av de stora attraktionerna som kostade multum. Faktiskt inte så mycket pga priset utan pga att det var så fruktansvärt mycket folk att jag förmodligen inte hade sett hälften ens. Men jag kommer att åka tillbaka, snart! Fast inte när det är sommar och turistinvasion…

 

Utflyktande

I måndags packade jag lite fika och badkläder i ryggan och satte mig på bussen till Marstrand. Jag kan inte minnas att jag varit där någon gång, men har jag det så var det i så fall när jag var väldigt liten. Jag har många gånger ändå tänkt åka dit, men det har av någon anledning aldrig blivit av.

Men nu så kom jag iväg. Lite spårvagn och lite mera buss, och så en superkortis med färjan, och så var jag framme. På väderrapporten hade de sagt att det inte skulle bli fullt så stekande varmt, men hahaha det rann svett utefter ryggen på mig, och då hade jag knappt kommit fram med färjan!

Väl framme på Marstrandsön tog jag en promenad bland gator och gamla hus och gränder, jag gillar ju sånt. Satt en stund och fikade och kikade på alla (andra) turister, och så fortsatte jag igen. Tittade på gamla badhus och turisthotell och societetshus och allt som gjorde Marstrand så känt som badkurort en gång i tiden. När jag traskat omkring ett par timmar gick jag upp till fästningen.

Carlstens fästning är väl mest känd för att ha inhyst en av Sveriges mest kända tjuvar; Lasse-Maja, men där satt även andra fångar, bland de mer kända finns tex några av de som medverkade till mordet på Gustaf III, och så Metta Fock; den enda kvinnliga fånge som någonsin suttit på carlstens fästning.

Jag blir en tvättäkta turist när jag kommer till såna här ställen, så jag kikar i alla skrymslen, gärna där man egentligen inte får titta också, och fotograferar högt och lågt. Så många foton tog jag, att batteriet i kameran tog slut, så jag fick fota resten med mobilen, och eftersom det är ganska begränsat med möjligheter att ladda mobilen på en gammal fästning, så fick jag vara lite sparsam med fotograferandet.

När det gäller Marstrand, så finns det en författare som heter Ann Rosman, som har skrivit flera böcker som utspelar sig i Marstrand. Det jag gillar mest med hennes böcker är att hon blandar en modern kriminalare med en berättelse från förr i tiden, tex Mercurium, där den ”gamla” historien handlar om just Metta Fock.
Så när jag gick omkring där på ön tittade jag ju självklart lite extra efter gator, gränder, byggnader och annat som Ann beskrivit i sina böcker.

På vägen hem stannade jag vid IKEA och köpte ett skrivbord till Robins rum. Om det nu bara kan bli lite kasst väder så jag kan få skruva ihop möbler, måla och fixa allt sånt där som jag vill och behöver göra här hemma. Det är ju faktiskt inte kul att slösa bort en solig dag på sånt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kalasandet som kom av sig

Kära ansvariga för trafikplaneringen på Västtrafik!
 
Jag undrar lite hur man från Västtrafiks sida har tänkt, när man under Kulturkalaset endast kör ordinarie turer till orter utanför stor-Göteborg. Vi som bor i de yttre delarna av regionen har ingen möjlighet att njuta av och uppleva de evenemang som sker kvällstid, eftersom vi måste passa tåg eller bussar som går innan evenemangen slutar (ibland innan de ens börjar).
Själv bor jag i Floby, och dit går Skövde-tåget. Men sista tåget går kl 23. Detta innebär att jag missar både Roger Waters på tisdagen och Culture Meets Industry på onsdagen, för båda evenemangen slutar 23, och jag ska ju hinna ta mig från Götaplatsen respektive Kanaltorget till centralen innan tåget går.
 
När jag sökte efter eventuell extrainsatt trafik upptäckte jag dessutom att tåget kl 23 är ersatt med buss på sträckan Gbg-Vårgårda (vilket gör att jag är hemma ca 45 min senare än vanligt. (Jag ska sen upp och iväg igen till jobbet i Gbg på morgonen, de 45 minuterna är sköna att få sova.)
 
Har man tänkt på hur många resenärer ni går miste om på det här sättet? Hur många ungdomar kommer att driva omkring i Gbg för att de inte kan ta sig hem förrän på morgonen? Hur många kommer att ta bilen trots trängselskatt bara för att de inte kan ta sig hem på annat sätt? Och vi som varken har körkort, lift eller någonstans att övernatta, vi får helt enkelt låta bli att gå på Kalaset…

PS

Skulle det nu mot förmodan vara så att det finns möjlighet till senare resor dessa dagar, så ber jag att få veta tiderna för dem. På Västtrafiks hemsida står inte en stavelse om något sånt.
 
PS igen
Hela denna text, utan ändringar, är också postad på Västtrafiks sida på Facebook, som är en offentlig sida. Jag hoppas fler reagerar. Det kanske är försent att göra något åt årets situation, men till nästa år kanske någon kan tänka till!
 
Äldre inlägg

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑