Etikettarkiv: semester

London calling

När man har en begränsad semesterbudget pga att man var dum i huvudet (på ren svenska!) i ungdomens dagar, då är det inte lätt att få råd med en semesterresa, men i år hade jag ju tur i oturen, och fick in lite extra pengar trots sjukskrivning och nedskriven tjänst. Sen skulle jag ju bara hitta någonstans att resa till som inte skulle kosta skjortan och som jag verkligen ville till, inte resa bara-för-att. Eftersom jag inte är den sortens människa som bara ligger på en strand hela dagen i flera dagar, så ville jag åka någonstans där jag kunde se och uppleva saker. Sen gjorde det ju inget om vädret var bättre där än i Sverige, för den här sommaren har ju varit rent ut sagt bedrövlig…

Efter lite googlande och koll på flyg- och boendepriser föll valet på London. Och så var det bara att börja planera. Från början var jag inställd på att åka ensam, men så hörde jag att Linda var lite besviken för att hon och hennes syster inte kunde åka som de planerat, pga Anna behövde lägga pengarna på en ny bil, så jag frågade om hon ville åka med mig istället. Vi bokade flyg med RyanAir och två sängar på ett vandrarhem och landade på ca 3200 i fasta kostnader. Tyvärr visade det sig bara några dagar innan vi skulle åka att Linda hade dubbelbokat sin helg, så i slutänden blev det bara jag som åkte i alla fall. Lite ombokning och jag fick ner priset för min halva med ett par hundralappar.

Jag reste på fredag eftermiddag, så när jag hade flugit och åkt buss från flygplatsen och irrat omkring en stund vid King’s Cross Station för att hitta rätt väg, kom jag fram till vandrarhemmet vid 21-tiden. Jag checkade in, lämpade av mina saker på salen (delad 12-personers sovsal) och gick ut för att hitta något att äta. Det blev thai och en kall öl till det, för det var vad som låg tvärs över gatan. Sen sov jag gott ända tills klockan 4 på morgonen, när 2 av de andra tjejerna som bodde i rummet ramlade (nästan bokstavligen!) in och pratade högt och rotade runt bland sina saker. Att de var nyktra var väl synd att påstå. Till slut däckade de ändå så att alla fick sova.

Lördag morgon inledde jag med frukost i vandrarhemmets källare och passade på att inspektera förvarings- och tilllagningsmöjligheterna. De verkade bra, till skillnad från de på vandrarhemmet i Edinburgh för tre år sedan. Sen gav jag mig iväg till Kings Cross Station igen, den här gången gick det mycket snabbare, eftersom jag frågade i receptionen. Bara runt hörnet och sen 10 minuters promenad och så låg det där, lätt som en plätt! Önskar att jag vetat det på fredagskvällen…

På stationen skulle jag först leta upp vilken linje jag skulle ta för att komma till Camden, sen leta upp den linjens plattform. 25 meter från plattformen kommer ett meddelande i högtalarna, samtidigt som jag ser en stor affisch om att inga linjer går till Camden denna dag pga arbeten, men att det gick ersättningsbussar. Bara att leta efter den då (fast det var pilar uppsatta så det var inget problem). Västtrafik har en del att lära sig av Transport for London.

I Camden styrde jag kosan mot marknadsområdet. det finns tre stora marknader i Camden: Camden Lock Market (som ligger vid kanalen), Camden Stables Market (här säljs det modesaker) och Camden (Buck Street) Market and Inverness Street Market. Camden Market är en världsberömd marknad, och förmodligen Londons mest besökta marknad. Här samlas människor från alla typer av bakgrunder och trängs i myllret till dånande musik och dofter av mat från alla världens hörn. Stånden erbjuder allt från udda kläder och musik till hantverk och second hand. Marknaden är öppen 364 dagar om året (stängt på Juldagen), och är man smart så åker man inte hit på en helg, som jag gjorde. Jag hade tur som var där tidigt ändå, så jag slapp den värsta trängseln.
Solen sken och det var underbart sommarväder, och jag tittade på saker och njöt av dofter och färger och ljud och av att bara gå omkring. Men jag gick tomhänt därifrån, dels för att det var mycket som var klassiskt marknadskrafs, dels för att det jag verkligen kunde tänka mig att köpa var ganska dyrt.

3108204494_424fcec5b7_b

541261394

Från Camden tog jag en båt, en kanalpråm, längs Regent’s Canal till Little Venice. Vi passerade London Zoo, och man såg tom ett par djur skymta genom stängsel och över kanten på murarna. Vi åkte genom flera tunnlar och under viadukter. I längs hela kanalen och även inne i tunnlarna fanns ramper vid sidan där hästarna gick förr i tiden när hästar drog båtarna i kanalen. I en tunnel var det så smalt att det inte fanns plats får någon ramp, så guiden berättade att pråmkarlarna fick lägga sig på däck och gå på tunnelns väggar för att flytta pråmen.
I little Venice lade vi till vid en kaj i Browning’s Pool, som sägs vara uppkallat efter poeten Robert Browning.

rc

Regents-Canal-Regency-House

Little Venice London Maida Vale (15)

Från Little Venice tänkte jag mig vidare till Earl’s Court, men gick vilse på väg till tunnelbanan, och när jag väl hittade rätt upptäckte jag att jag behövde ladda lite batterier och plåstra om mina hälar, så jag åkte tillbaka till vandrarhemmet. Köpte en sallad i livsmedelsbutiken och åt den sittandes på golvet i sovsalen medan jag pratade med ett par tjejer från Australien och Tyskland. När både jag och batterierna var återladdade tog jag bussen till Tottenham Court Road och därifrån följde jag Oxford Street hela vägen och både fönstershoppade och fysiskt. 4 timmar senare var jag helt slut, så jag satte mig återigen på en buss och åkte tillbaka till vandrarhemmet. Lämnade mina kassar på salen och gick ut och köpte mat, denna gång blev det kyckling och pommes.

Söndagen visade sig bli lika solig och fin som Lördagen, så jag pallrade mig iväg till Hyde Park och promenerade vidare till Buckingham Palace för att se vaktombytet. Men det var ju fler än jag som tänkt den tanken så jag såg inte ett skvatt när jag kom fram. Istället promenerade jag vidare genom St James’ Park och tog tunnelbanan till Earl’s Court. Utanför ingången till tunnelbanan står nämligen en av de få blåa poliskurer som finns kvar i London, en Police Box, förlagan till Tardis.  Tillbaka ner i tunnelbanan och vidare till Westminster.

P1020079B

Där hamnade jag mitt i den värsta turistmassan. De flockades precis utanför ingången till tunnelbanan, eftersom det första man ser när man kommer ut är Big Ben och Parlamentshuset. Jag knôdde mig förbi och gick lite längre bort och fick en bättre överblick och dessutom ett rätt okej foto på mig själv, om jag får säga så. Lite vanliga turistgrejer måste man ju göra när man är i London för första gången.

2016-08-07 13.57.29-1B
Från Westminster tog jag en clipper, dvs en katamaran som går i pendeltrafik på Themsen. Lite omväxling mot bussar och tunnelbana, och så var det ju synd att inte passa på när det nu var så himla fint väder. En knapp timme senare klev jag iland i Greewich. Där tittade jag på Cutty Sark, en av de få klipperfartyg som finns kvar och ett av de mest välbevarade. Just Cutty Sark är speciell eftersom den är byggd på en stomme av järn istället för det klassiska träet. Vidare till Greenwich University och Royal Naval College. En promenad runt de vackra byggnaderna gav ganska många steg på stegräknaren. Området är gigantiskt! Sen gick jag upp till observatoriet, och dit var det såklart uppförsbacke hela vägen, eftersom det ligger högst uppe på en kulle. D’r uppe hade jag tänkt ta en bild när jag stod på datumlinjen; Greenwich Meridian Time, men det kostade pengar att göra det.Visserligen ingick observatoriet och nåt mer i priset, men eftersom jag inte var intresserad av det andra just då, så fick även fotografering av datumlinjen vänta till nästa besök.

Tropics_Global_College_Cutty_sark_June_2014_AJ

7846715_orig

Tillbaka nerför kullen och in på en pub där jag fick ett skrovmål för en hundring; mash and pie (potatismos och paj) och en öl – en engelsk klassiker! Åter mot tunnelbanan och en lååång tur tillbaka in till stan och vandrarhemmet.
Upptäckte att batteriet i kameran sjöng på sista versen, och eftersom jag inte fick med mig någon laddare (lånad kamera, ägaren tyckte att det borde räcka med fullt laddat batteri i tre dagar) så insåg jag att jag fick börja vara lite restriktiv med vad jag fotade. Lade mobilen på laddning och tog en snabbdusch, och medan jag plockade i ordning mina saker började jag prata med en tjej från USA. Vi pratade och diskuterade i säkert en dryg timme, och sen bestämde vi oss för att gå och äta och fortsätta umgås. Det blev pizza och öl, italienska varianter denna gång, och massa mera prat och skratt. Vi bestämde oss för att tillbringa dagen tillsammans nästa dag.

Så på måndagen efter frukosten for vi in till Towern, som visade sig vara hur dyrt som helst att gå in på, så vi hoppade över det. Vi höll oss utanför murarna, men det fanns mycket att se där också. När vi gått runt hela fästningen gick vi över bron och som ni ser finns det även bildbevis på att jag varit på bron! Något konstigt är det, men jag som i vanliga fall knappt kan gå över en liten spång inte har några (större) problem med att traska på en känd, vacker, historisk bro.

20160808_135537B

20160808_142447B

20160808_144402

Från Tower bridge till SoHo, där vi lunchade på The Soho Secret tea Room. Egentligen hade vi tänkt oss te och scones, det klassiska, men efter maten var vi så mätta så vi orkade tyvärr inte. Men stället var hur mysigt som helst, inrett som ett tearoom på 40-talet, och att det var ”secret” gjorde att det inte var så många gäster åt gången, så man kunde njuta av lunchen i lugn och ro, utan öronbedövande musik eller stojande människor runt omkring. Jo, musik fanns, men mjuk och behaglig jazz och annan tidstypisk musik.
Sen fick vi bråttom att gå vidare till British Museum, så bråttom att vi efteråt insåg att vi varit precis mellan Trafalgar Square och Piccadilly Circus utan att ens gå till något av dem! På museet hann vi se den egyptiska och den grekisk-romerska delen av samlingarna innan en röst i högtalarna meddelade att museet skulle stänga för dagen. Lite snopna lufsade vi ut igen, vi trodde att de stängde senare.

Men inget att göra åt den saken, så istället traskade vi vidare mot St Paul’s cathedral. Jag hade kollat innan, så jag visste att jag inte skulle komma att betala inträdesavgiften där pga att den var ganska dyr, så det gjorde inget att det var stängt. Ni vet den där känslan när man ser något eller upptäcker något och man blir alldeles hänförd? Den känslan fick vi när vi plötsligt tittade upp och såg katedralen framför oss. När vi hade gått runt och tittat på den en stund gick vi in i köpcentret bredvid och tog hissen upp till deras takterrass. Där beundrade vi utsikten över London innan vi åkte ner igen och gick till Jamie Olivers nya restaurang; Barbecoa. Vi var fortfarande mätta efter lunchen, så det blev bara ”5 O’clock cocktails”, en margarita sitter inte helt fel efter en lång dags promenerande!

13707080_1200000896697805_1733947907_n

13628311_889457637826337_717394267_n

CparmFzWYAE1gUt

St.-Pauls-Cathedral

 

 

Måndagen avslutades med dusch och packning, för tidig tisdagsmorgon var det dags att åka tillbaka hem till Götet! jag kom hem med mer pengar över än beräknat, men när jag tänker efter så gick jag ju heller inte in på någon av de stora attraktionerna som kostade multum. Faktiskt inte så mycket pga priset utan pga att det var så fruktansvärt mycket folk att jag förmodligen inte hade sett hälften ens. Men jag kommer att åka tillbaka, snart! Fast inte när det är sommar och turistinvasion…

 

Utflyktande

I måndags packade jag lite fika och badkläder i ryggan och satte mig på bussen till Marstrand. Jag kan inte minnas att jag varit där någon gång, men har jag det så var det i så fall när jag var väldigt liten. Jag har många gånger ändå tänkt åka dit, men det har av någon anledning aldrig blivit av.

Men nu så kom jag iväg. Lite spårvagn och lite mera buss, och så en superkortis med färjan, och så var jag framme. På väderrapporten hade de sagt att det inte skulle bli fullt så stekande varmt, men hahaha det rann svett utefter ryggen på mig, och då hade jag knappt kommit fram med färjan!

Väl framme på Marstrandsön tog jag en promenad bland gator och gamla hus och gränder, jag gillar ju sånt. Satt en stund och fikade och kikade på alla (andra) turister, och så fortsatte jag igen. Tittade på gamla badhus och turisthotell och societetshus och allt som gjorde Marstrand så känt som badkurort en gång i tiden. När jag traskat omkring ett par timmar gick jag upp till fästningen.

Carlstens fästning är väl mest känd för att ha inhyst en av Sveriges mest kända tjuvar; Lasse-Maja, men där satt även andra fångar, bland de mer kända finns tex några av de som medverkade till mordet på Gustaf III, och så Metta Fock; den enda kvinnliga fånge som någonsin suttit på carlstens fästning.

Jag blir en tvättäkta turist när jag kommer till såna här ställen, så jag kikar i alla skrymslen, gärna där man egentligen inte får titta också, och fotograferar högt och lågt. Så många foton tog jag, att batteriet i kameran tog slut, så jag fick fota resten med mobilen, och eftersom det är ganska begränsat med möjligheter att ladda mobilen på en gammal fästning, så fick jag vara lite sparsam med fotograferandet.

När det gäller Marstrand, så finns det en författare som heter Ann Rosman, som har skrivit flera böcker som utspelar sig i Marstrand. Det jag gillar mest med hennes böcker är att hon blandar en modern kriminalare med en berättelse från förr i tiden, tex Mercurium, där den ”gamla” historien handlar om just Metta Fock.
Så när jag gick omkring där på ön tittade jag ju självklart lite extra efter gator, gränder, byggnader och annat som Ann beskrivit i sina böcker.

På vägen hem stannade jag vid IKEA och köpte ett skrivbord till Robins rum. Om det nu bara kan bli lite kasst väder så jag kan få skruva ihop möbler, måla och fixa allt sånt där som jag vill och behöver göra här hemma. Det är ju faktiskt inte kul att slösa bort en solig dag på sånt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

All by myself

Ni vet den där känslan av att vara i princip ensam på badplatsen? Inga stojande och skrikande barn, inga hundar som skäller och ingen som lägger sin handduk så nära din att det blir obehagligt intimt. Bara du, en klipphäll och stillheten. Solen och havet, fika och en bra bok. Hur härligt som helst!

Just det där har jag hittat på en av öarna i Göteborgs södra skärgård. Hit kommer inte många, förmodligen pga avsaknaden av sandstrand, toaletter, glasskiosk och allt sånt där som folk vill ha nära till hands när de åker ut och badar med familjen eller vännerna. Så hit kommer jag att åka varje gång jag själv får bestämma. Att det tar en dryg timme att ta sig dit hemifrån är ett mindre problem. Jag har ju som sagt en bra bok.

Var det är? Nänänä, det talar jag inte om. Jag vill ju fortsätta njuta av lugnet när jag åker dit. Ni som listar ut var det är nånstans behöver väl inte skvallra?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lagom snurrigt

Jag lovar och svär att nästa vecka ska jag knappt gå nånstans! Har gått flera mil de här dagarna, och har nu så jäkla ont i fötter och benhinnor att jag ibland stapplar fram som en gammal gumma! Blä!

Återigen en natt med bara ett par timmars sömn, idag somnade jag inte om, så jag hann sno duschen före grannarna (av vilka någon/några inte är så bra på att sikta, så jag får tvätta ringen när jag ska på toa…uää…) och kom iväg relativt tidigt. Nu spelade ju inte det någon större roll eftersom jag fick vänta på frukosten en bra stund. Ingen snabb service på det stället. Sista dagen till ära testade jag den traditionella skotska frukosten, med black pudding och potatisscone. Ingen havregröt, men det vet jag ju redan hur det smakar!
Black pudding, eller blodpudding som det ju är, var ingen höjdare här heller, men resten slank ner så fint.

Dags för utflykt! Jag skulle åka buss till ett ställe och byta buss där, och bad chauffören säga till när jag skulle byta. Vi kom ända till ändhållplatsen innan han kom på att han skulle sagt till mig. Som plåster på såren fick jag en dagsbiljett av honom fast jag redan betalat för min resa. Sen kom jag av på rätt ställe. Detta gjorde ju tyvärr att jag fick vänta nästan en halvtimme på rätt bytesbuss.
Efter många turer och en resa med en förare som nästan kunde jobbat för Västtrafik kom jag så äntligen fram till den lilla byn Roslin.
En kort promenad från hållplatsen, precis i utkanten av byn, ligger Rosslyn Chapel, som väl är mest berömt för att det förekommer i Da Vincikoden. Jag som gillar att läsa om tempelriddare, konspirationsteorier och sånt där, kände ju så klart till det innan jag läste boken.
Det kostar en knapp hundring att gå in och kika, men (nästan) alla pengar som kommer in går till att bevara kyrkan. Tyvärr fick man inte fotografera där inne (men jag lyckades ta några bilder i smyg – sssch!), men utanför gick det bra.
Jag hade tur och kom precis till en guidning. Fast någon riktig guidning var det inte, det var en man som, på ett mycket sympatiskt sätt berättade om kyrkan, när den byggdes, om några av alla de tusentals symboler som finns där, och så skojade han lite om alla historier om att det ska finnas en skatt gömd i Rosslyn Chapel. Några exempel på vad denna skatt kan vara är Den heliga Graalen, Den heliga arken (stentavlorna med de 10 budorden), Jungfru Marias grav, ett rymdskepp (grannbyn heter Rosewell, bara en sån sak…) och Elvis. Han berättade också att förr brukade man ha ca 30 000 besökare om året, men efter att filmen Da Vincikoden kom, ökade antalet till 170 000! Tack vare den kraftiga ökningen i inkomster kunde man därför restaurera taket på kyrkan och ta bort byggnadsställningarna som täckt fasaden i nästan 16 år!
Om filmen verkligen spelades in där? Mja…Hollywood-folket ville ju inte ha en ful byggnadsställning i sin film, så de byggde en egen fasad och målade den väldigt naturtroget, och sen kom Tom Hanks in genom porten, sprang längs med ena sidan av kyrkan, nerför trappan till kryptan, öppnade en dörr…och klev ut i Pinewood Studios i London. Så får man själv gissa hur mycket som filmades på plats.
Med risk för nackspärr gick jag runt och tittade på alla symboler och figurer och allt som finns där, men det var ganska mycket folk där, så man kunde inte stå för länge på samma ställe.
Utanför tog jag flera bilder och sen tog jag en promenad ner till ruinen efter slottet där William St Claire, som lät bygga Rosslyn Chapel, bodde. Det finns inte mycket mer än ett par murar kvar, men det var vackert där.

image

När jag skulle åka därifrån såg jag att nästa buss inte skulle gå förrän en timme senare, så jag slog mig ner på puben bredvid och intog soppa och en kall öl, som smakade väldigt gott i solskenet!
Bussresan tillbaka blev inte lika snurrig, för jag hade ändå lite koll på var jag bytte och vilka linjer jag åkte med.
Hoppade av på Princes’ Street och shoppade lite. En bok, lite mer från Primark och presenter till son och far.
Passade på att svalka mig med en glass också innan jag smet förbi en livsmedelsbutik på vägen till mitt rum.
Imorgon blir det nämligen ingen färdig frukost, jag ska vara på flygplatsen senast 6.45, så en drickyogurth och en banan får duga. Tar igen det på lunchen istället. Om jag är hungrig. Ska erkänna att jag egentligen inte varit så himla hungrig de här dagarna, men ska man orka gå så mycket så behövs ju maten.

image

image

Nu har jag vilat mina stackars fossingar en stund, så nu ska jag fräscha till mig och gå ut och ta en öl. Men först packa. Vill inte stå med det imorgon bitti…

Förresten har jag druckit (smakat) whisky idag. Det var lika äckligt som jag mindes det...

Upp och ner, ner och upp…

Hade ett par jobbiga timmar igår då jag kände mig jätteensam och grät en skvätt, men lyckades somna en stund i alla fall. Vaknade som vanligt i vargtimmen och låg och vände mig, så det fick bli en film istället, och sen lyckades jag fantastiskt nog somna om nån timme! Det innebar i och för sig att när jag ville in på toa och duscha så var det en jämn ström dit från grannarnas rum (delat badrum funkar inte alls mellan 8.30 och 9.30). Men det blev ordning på det också, det gäller att lurpassa och vara snabb!
Sen ut och hitta frukost, den här gången blev det en ”full english breakfast”; dvs ägg(röra), bacon, toast, stekta champinjoner och korv. Och så kaffe, så klart!

Idag avverkade jag Royal Mile, som är gatan som leder från Edinburgh Castle ända ner till Holyrood Palace, det nuvarande kungliga slottet i Skottland.
Jag gick inte ända upp till slottet igen eftersom jag var i de krokarna igår, men snudd på. Kikade på folk, i butiker och fönster, njöt av att solen sken (regnjackan fick ligga kvar i väskan hela dagen) och tog det lugnt.
Hamnade i en butik som säljer provplagg från kända (dyra) märken till ibland mindre än halva priset! Tyvärr är inte de kläderna riktigt min stil, men det var kul att titta. Och tur är väl det, annars hade nog resten av mina pengar försvunnit snabbt från kontot…

image

St Giles Cathedral är idag Edinburghs stadskyrka, men den har gått igenom många förändringar under åren. Den började byggas på 1100-talet, och blev inte katedral förrän på 1400-talet, för att sen bli en ”vanlig” kyrka igen efter reformationen. Men den benämns fortfarande katedral. Vacker är den, och många är minnestavlorna över stupade soldater som finns där inne. Det finns flera små kapell inne i själva kyrkan, det mest omtalade är Thistle Chapel, som är ett kapell tillägnat The most Ancient and Most Noble Order of the Thistle, en orden grundad 1687 av James VII. Orden består av Skottlands monark och de 16 mest framstående riddarna i landet. Riddarna utses av monarken, och är oftast skottar som betytt något för Skottland, nationellt och internationellt. Mest en massa earlar och baroner och prinsar som jag inte hört talas om någon gång.

image

Utanför kyrkan står en staty av John Knox, frontfigur för Skottlands religiösa reformation från katolicism till protestantism.
Hans hus kom jag till efter en kort promenad. Det är ett riktigt gammalt hus, och det ligger i princip på trottoaren, precis som om man byggt de nyare husen runt omkring det. Där fick man en liten rundtur om hur Knox stod upp mot Mary Stuart och fick henne fängslad pga sin katolska tro när han hjälpte till att göra Skottland protestantiskt.

image

Mera kyrkligt blev det när jag kom till Canongate Kirk. Jag smög runt på den urgamla kyrkogården en stund och försökte läsa på gravstenarna, men de flesta är så gamla att text och graveringar är utsuddade av väder och vind. På kyrkogården ligger flera berömda skottar, bla en ekonom och en poet, och så finns här en Ebenezer Lennox Scroggie, som gav Dickens inspiration till Ebenezer Scrooge.
Några meter från kyrkan ligger Clarindas, ett gammaldags litet, mysigt teahouse, som fick bli dagens lunch ställe. Den mastiga frukosten låg fortfarande och gav energi så det blev bara lite fika. En klassisk cream tea, som består av en kopp te, en scone och till det smör, sylt och vispad grädde. Mmm…
Eftersom caféet är litet och trångt får man dela bord med andra gäster, och det damp ner ett par från Skånetrakten hos mig! Vi pratade en stund och de berättade att de varit vid Holyrood Palace, men att det var stängt för allmänheten den här helgen för drottningen var på besök. Det är ju typiskt att hon väljer den helgen som jag är där, men som tur är så finns det ju en massa annat att se.

Som parlamentshuset, tex, som ligger mittemot palatset. Egentligen var jag bara på jakt efter en toa, men det fanns en liten utställning om huset och parlamentet och hur Skottland styrs. Rätt intressant. Jag har varit i Stockholm hur många gånger som helst men aldrig i riksdagshuset. Skotska parlamentshuset är en storslagen historia. Byggnaden sträcker sig över ett ganska stort landområde och är utformat som en gren, med löv och kvistar. Allt material som använts är hämtat från Skottland.

Från gatan utanför kan man se upp mot kullarna i Holyrood Park. Men innan jag gav mig på det vände jag tillbaka till vandrarhemmet för att byta till lite mindre varma kläder, för solen sken ganska bra. Riktigt fint sommar väder, perfekt för en utflykt till ett högt berg!
På vägen ”hem” passade jag på att köpa ett nytt minneskort till kameran, för det gamla var fullt. Snubblade också över en skobutik med superrea, så gick därifrån med nya sandaler och tygskor.
Tygskorna satt fint när jag bytte om, för mina fötter kändes som två heta cementklumpar.

Ut igen, och så vek jag av på en annan gata, och där hittade jag Surgeons’ Hall, museum över kirurgi genom tiderna. Tyvärr var det stängt, så jag får ta det imorgon istället. Men jag fick se flera glada nyexaminerade kirurger (läkare?) som poserade för släktingar på den vackra förgården!

Sen gick jag. Och gick och gick och gick. Och så stod jag vid foten av berget (eller kullen som de kallar den).

image

Det var ju bara att gå vidare. Herre jösses och alla änglarna, vilken superkass kondis jag har! Några vatten- och vilopauser, men upp kom jag! En fantastisk utsikt belönade mig, och en schysst amerikan förevigade mig vid toppen! Jag satt där uppe en stund, tog en del bilder och bara var glad åt att jag är så jäkla envis ibland, men sen började svindel och höjdrädsla göra sig påminda, så då bestämde jag mig för att gå ner igen.
Och då kan man ju antingen välja att gå tillbaka samma väg som man kom eller gå den lilla stigen som leder till bilvägen och följa den. Eller så kan man traska åt ett helt annat håll och verkligen få bevisa att man är född i stenbockens tecken. Jag kom ner till slut, en bra bit ifrån där jag började gå uppåt, men jag följde vägen och kom till sist fram till parlamentshuset och slutet av parken igen.

Köpte en fish’n’chips och gick tillbaka till mitt rum. Tänkte äta och duscha och sen gå ut och ta en öl, men somnade och vaknade vid tre, och nu har jag skrivit det här inlägget istället.
Mina fötter skulle behöva en balja med kallt vatten, men det blir svårt att ordna nu. Huvudvärken är lättare att bota. Undrar om jag kan somna om sen? Jag skulle ju köpa mig en bok idag, så jag slipper se film varje gång jag inte kan sova, men det glömde jag.

Imorgon blir det bussutflykt och så ska vi se om jag vågar mig på det här med whisky. Och ni får faktiskt hålla tillgodo med de bilder ni får här, för min kamera har ingen internetanslutning och batteriet på mobilen verkar behöva bytas ut…