Jag lovar och svär att nästa vecka ska jag knappt gå nånstans! Har gått flera mil de här dagarna, och har nu så jäkla ont i fötter och benhinnor att jag ibland stapplar fram som en gammal gumma! Blä!

Återigen en natt med bara ett par timmars sömn, idag somnade jag inte om, så jag hann sno duschen före grannarna (av vilka någon/några inte är så bra på att sikta, så jag får tvätta ringen när jag ska på toa…uää…) och kom iväg relativt tidigt. Nu spelade ju inte det någon större roll eftersom jag fick vänta på frukosten en bra stund. Ingen snabb service på det stället. Sista dagen till ära testade jag den traditionella skotska frukosten, med black pudding och potatisscone. Ingen havregröt, men det vet jag ju redan hur det smakar!
Black pudding, eller blodpudding som det ju är, var ingen höjdare här heller, men resten slank ner så fint.

Dags för utflykt! Jag skulle åka buss till ett ställe och byta buss där, och bad chauffören säga till när jag skulle byta. Vi kom ända till ändhållplatsen innan han kom på att han skulle sagt till mig. Som plåster på såren fick jag en dagsbiljett av honom fast jag redan betalat för min resa. Sen kom jag av på rätt ställe. Detta gjorde ju tyvärr att jag fick vänta nästan en halvtimme på rätt bytesbuss.
Efter många turer och en resa med en förare som nästan kunde jobbat för Västtrafik kom jag så äntligen fram till den lilla byn Roslin.
En kort promenad från hållplatsen, precis i utkanten av byn, ligger Rosslyn Chapel, som väl är mest berömt för att det förekommer i Da Vincikoden. Jag som gillar att läsa om tempelriddare, konspirationsteorier och sånt där, kände ju så klart till det innan jag läste boken.
Det kostar en knapp hundring att gå in och kika, men (nästan) alla pengar som kommer in går till att bevara kyrkan. Tyvärr fick man inte fotografera där inne (men jag lyckades ta några bilder i smyg – sssch!), men utanför gick det bra.
Jag hade tur och kom precis till en guidning. Fast någon riktig guidning var det inte, det var en man som, på ett mycket sympatiskt sätt berättade om kyrkan, när den byggdes, om några av alla de tusentals symboler som finns där, och så skojade han lite om alla historier om att det ska finnas en skatt gömd i Rosslyn Chapel. Några exempel på vad denna skatt kan vara är Den heliga Graalen, Den heliga arken (stentavlorna med de 10 budorden), Jungfru Marias grav, ett rymdskepp (grannbyn heter Rosewell, bara en sån sak…) och Elvis. Han berättade också att förr brukade man ha ca 30 000 besökare om året, men efter att filmen Da Vincikoden kom, ökade antalet till 170 000! Tack vare den kraftiga ökningen i inkomster kunde man därför restaurera taket på kyrkan och ta bort byggnadsställningarna som täckt fasaden i nästan 16 år!
Om filmen verkligen spelades in där? Mja…Hollywood-folket ville ju inte ha en ful byggnadsställning i sin film, så de byggde en egen fasad och målade den väldigt naturtroget, och sen kom Tom Hanks in genom porten, sprang längs med ena sidan av kyrkan, nerför trappan till kryptan, öppnade en dörr…och klev ut i Pinewood Studios i London. Så får man själv gissa hur mycket som filmades på plats.
Med risk för nackspärr gick jag runt och tittade på alla symboler och figurer och allt som finns där, men det var ganska mycket folk där, så man kunde inte stå för länge på samma ställe.
Utanför tog jag flera bilder och sen tog jag en promenad ner till ruinen efter slottet där William St Claire, som lät bygga Rosslyn Chapel, bodde. Det finns inte mycket mer än ett par murar kvar, men det var vackert där.

När jag skulle åka därifrån såg jag att nästa buss inte skulle gå förrän en timme senare, så jag slog mig ner på puben bredvid och intog soppa och en kall öl, som smakade väldigt gott i solskenet!
Bussresan tillbaka blev inte lika snurrig, för jag hade ändå lite koll på var jag bytte och vilka linjer jag åkte med.
Hoppade av på Princes’ Street och shoppade lite. En bok, lite mer från Primark och presenter till son och far.
Passade på att svalka mig med en glass också innan jag smet förbi en livsmedelsbutik på vägen till mitt rum.
Imorgon blir det nämligen ingen färdig frukost, jag ska vara på flygplatsen senast 6.45, så en drickyogurth och en banan får duga. Tar igen det på lunchen istället. Om jag är hungrig. Ska erkänna att jag egentligen inte varit så himla hungrig de här dagarna, men ska man orka gå så mycket så behövs ju maten.

Nu har jag vilat mina stackars fossingar en stund, så nu ska jag fräscha till mig och gå ut och ta en öl. Men först packa. Vill inte stå med det imorgon bitti…

Förresten har jag druckit (smakat) whisky idag. Det var lika äckligt som jag mindes det...

Hade ett par jobbiga timmar igår då jag kände mig jätteensam och grät en skvätt, men lyckades somna en stund i alla fall. Vaknade som vanligt i vargtimmen och låg och vände mig, så det fick bli en film istället, och sen lyckades jag fantastiskt nog somna om nån timme! Det innebar i och för sig att när jag ville in på toa och duscha så var det en jämn ström dit från grannarnas rum (delat badrum funkar inte alls mellan 8.30 och 9.30). Men det blev ordning på det också, det gäller att lurpassa och vara snabb!
Sen ut och hitta frukost, den här gången blev det en ”full english breakfast”; dvs ägg(röra), bacon, toast, stekta champinjoner och korv. Och så kaffe, så klart!

Idag avverkade jag Royal Mile, som är gatan som leder från Edinburgh Castle ända ner till Holyrood Palace, det nuvarande kungliga slottet i Skottland.
Jag gick inte ända upp till slottet igen eftersom jag var i de krokarna igår, men snudd på. Kikade på folk, i butiker och fönster, njöt av att solen sken (regnjackan fick ligga kvar i väskan hela dagen) och tog det lugnt.
Hamnade i en butik som säljer provplagg från kända (dyra) märken till ibland mindre än halva priset! Tyvärr är inte de kläderna riktigt min stil, men det var kul att titta. Och tur är väl det, annars hade nog resten av mina pengar försvunnit snabbt från kontot…

St Giles Cathedral är idag Edinburghs stadskyrka, men den har gått igenom många förändringar under åren. Den började byggas på 1100-talet, och blev inte katedral förrän på 1400-talet, för att sen bli en ”vanlig” kyrka igen efter reformationen. Men den benämns fortfarande katedral. Vacker är den, och många är minnestavlorna över stupade soldater som finns där inne. Det finns flera små kapell inne i själva kyrkan, det mest omtalade är Thistle Chapel, som är ett kapell tillägnat The most Ancient and Most Noble Order of the Thistle, en orden grundad 1687 av James VII. Orden består av Skottlands monark och de 16 mest framstående riddarna i landet. Riddarna utses av monarken, och är oftast skottar som betytt något för Skottland, nationellt och internationellt. Mest en massa earlar och baroner och prinsar som jag inte hört talas om någon gång.

Utanför kyrkan står en staty av John Knox, frontfigur för Skottlands religiösa reformation från katolicism till protestantism.
Hans hus kom jag till efter en kort promenad. Det är ett riktigt gammalt hus, och det ligger i princip på trottoaren, precis som om man byggt de nyare husen runt omkring det. Där fick man en liten rundtur om hur Knox stod upp mot Mary Stuart och fick henne fängslad pga sin katolska tro när han hjälpte till att göra Skottland protestantiskt.

Mera kyrkligt blev det när jag kom till Canongate Kirk. Jag smög runt på den urgamla kyrkogården en stund och försökte läsa på gravstenarna, men de flesta är så gamla att text och graveringar är utsuddade av väder och vind. På kyrkogården ligger flera berömda skottar, bla en ekonom och en poet, och så finns här en Ebenezer Lennox Scroggie, som gav Dickens inspiration till Ebenezer Scrooge.
Några meter från kyrkan ligger Clarindas, ett gammaldags litet, mysigt teahouse, som fick bli dagens lunch ställe. Den mastiga frukosten låg fortfarande och gav energi så det blev bara lite fika. En klassisk cream tea, som består av en kopp te, en scone och till det smör, sylt och vispad grädde. Mmm…
Eftersom caféet är litet och trångt får man dela bord med andra gäster, och det damp ner ett par från Skånetrakten hos mig! Vi pratade en stund och de berättade att de varit vid Holyrood Palace, men att det var stängt för allmänheten den här helgen för drottningen var på besök. Det är ju typiskt att hon väljer den helgen som jag är där, men som tur är så finns det ju en massa annat att se.

Som parlamentshuset, tex, som ligger mittemot palatset. Egentligen var jag bara på jakt efter en toa, men det fanns en liten utställning om huset och parlamentet och hur Skottland styrs. Rätt intressant. Jag har varit i Stockholm hur många gånger som helst men aldrig i riksdagshuset. Skotska parlamentshuset är en storslagen historia. Byggnaden sträcker sig över ett ganska stort landområde och är utformat som en gren, med löv och kvistar. Allt material som använts är hämtat från Skottland.

Från gatan utanför kan man se upp mot kullarna i Holyrood Park. Men innan jag gav mig på det vände jag tillbaka till vandrarhemmet för att byta till lite mindre varma kläder, för solen sken ganska bra. Riktigt fint sommar väder, perfekt för en utflykt till ett högt berg!
På vägen ”hem” passade jag på att köpa ett nytt minneskort till kameran, för det gamla var fullt. Snubblade också över en skobutik med superrea, så gick därifrån med nya sandaler och tygskor.
Tygskorna satt fint när jag bytte om, för mina fötter kändes som två heta cementklumpar.

Ut igen, och så vek jag av på en annan gata, och där hittade jag Surgeons’ Hall, museum över kirurgi genom tiderna. Tyvärr var det stängt, så jag får ta det imorgon istället. Men jag fick se flera glada nyexaminerade kirurger (läkare?) som poserade för släktingar på den vackra förgården!

Sen gick jag. Och gick och gick och gick. Och så stod jag vid foten av berget (eller kullen som de kallar den).

Det var ju bara att gå vidare. Herre jösses och alla änglarna, vilken superkass kondis jag har! Några vatten- och vilopauser, men upp kom jag! En fantastisk utsikt belönade mig, och en schysst amerikan förevigade mig vid toppen! Jag satt där uppe en stund, tog en del bilder och bara var glad åt att jag är så jäkla envis ibland, men sen började svindel och höjdrädsla göra sig påminda, så då bestämde jag mig för att gå ner igen.
Och då kan man ju antingen välja att gå tillbaka samma väg som man kom eller gå den lilla stigen som leder till bilvägen och följa den. Eller så kan man traska åt ett helt annat håll och verkligen få bevisa att man är född i stenbockens tecken. Jag kom ner till slut, en bra bit ifrån där jag började gå uppåt, men jag följde vägen och kom till sist fram till parlamentshuset och slutet av parken igen.

Köpte en fish’n’chips och gick tillbaka till mitt rum. Tänkte äta och duscha och sen gå ut och ta en öl, men somnade och vaknade vid tre, och nu har jag skrivit det här inlägget istället.
Mina fötter skulle behöva en balja med kallt vatten, men det blir svårt att ordna nu. Huvudvärken är lättare att bota. Undrar om jag kan somna om sen? Jag skulle ju köpa mig en bok idag, så jag slipper se film varje gång jag inte kan sova, men det glömde jag.

Imorgon blir det bussutflykt och så ska vi se om jag vågar mig på det här med whisky. Och ni får faktiskt hålla tillgodo med de bilder ni får här, för min kamera har ingen internetanslutning och batteriet på mobilen verkar behöva bytas ut…

I alla fall om man ska gå efter vädret. Idag vräkte det ner hela förmiddagen, säkert bara för att vädergudarna luskat ut att jag skulle bege mig till slottet idag. Men tji fick de, för jag gick dit ändå!
Fast först gick jag till ett litet café och åt frukost; ägg benedictine och en latte fick bli grunden för dagen. Sen styrde jag mot slottet. Och jag svär att den här stan består av trappor, trappor och så några trappor till! Fyttirackarn! Edinburgh-borna borde ha ganska fasta rumpor…

För att komma in på slottsområdet fick man punga ut med den runda summan av 16 pund, dvs ca 160 spänn. Visserligen fanns det massor att se, men jag tyckte ändå det var lite mycket. Väl inne beundrade jag först utsikten, sen svor jag över alla människor som är så upptagna av sitt eget turistande att de inte ser dem som är omkring dem, utan helt fräckt ställer sig mitt framför en när man tar kort eller filmar, eller knuffar och trängs så man nästan tappar balansen. Amerikanerna är värst. Det är som om de tror att sakerna ska försvinna om fem minuter…Blä!

Men i alla fall så fick jag en ordentlig rundtur, sen drog jag mig mot samma gata där jag åt frukost, för nu var det dags för lunchrast. Målet intogs på Elephant House, och titta ordentligt på bilden så vet ni varför det är speciellt.

Efter maten slank jag in en stund på kyrkogården vid Greyfriars Church. Där ligger, enligt legenden, hunden Bobby begravd. Han ska ha vakat vid sin husses grav varje dag, i 14 år, tills han själv dog, och för detta blivit belönad med att bli begravd på en vanlig människokyrkogård.

Tillbaka till mitt rum en timme för att hinna torka, sen ut på shopping runda. Hittade Primark, som Sylwia tipsat om, och hittade lite saker där. Jodå, billigt som 17, men vill ändå inte handla bara för handlandets skull. Kikade i några fler butiker, och hittade några småsaker till.
”Hem” för att lämna kassar och vila fötter, sen ut på jakt efter ett matställe. När man ska äta ute varje dag, flera gånger om dagen, så vill man inte att det kostar skjortan varje gång. Alla ställen med vettiga priser var fulla så det blev pubmeny:

Men när jag reste mig för att gå därifrån kände jag att nu hade nog den här kroppen gått tillräckligt mycket idag, så jag smet in i en butik och köpte lite gott att mumsa på, och nu tänker jag vara så o-turistig att jag ligger i sängen och ser på film istället för att hänga på nån pub alldeles solokvist.

Och imorgon ska jag gå i mera trappor. Håller tummarna för uppehålls väder. Tur jag packade för svensk sommar 😉

Jaha, sova mer än ett par timmar gick ju inte den här natten heller, fast nu var det väl lika delar resfeber och det gamla vanliga. I vilket fall som helst så vaknade jag skittidigt och gick ännu en gång igenom min packning. När jag ansåg att jag var nöjd drog jag igen väskan och ägnade mig åt att vattna blommor och annat sånt där som inte kommer att bli gjort de här dagarna som jag inte är hemma.

Efter dusch och en sista liten koll på checklistan tog jag en sväng förbi mor och far för en kopp kaffe innan jag tog tåget till Göteborg.
Där införskaffades linsvätska i rese format och en liten smidig (och billig) nödladdare till mobilen. Passade på att trycka i mig några bitar sushi, och sen for jag vidare ut till Säve och flygplatsen.

Allt eftersom avgångstiden närmade sig blev jag mer och mer nervig över flygningen, så ett par toabesök hanns med medan jag väntade.
Men allt gick bra. Så klart. Det visste jag ju egentligen också, men ändå.
Kvinnan som satt på min ena sida pratade om ditten och datten när hon märkte hur det stod till, och det var jag glad för. Mannen på min andra sida bjöd på tuggummi inför landningen när han märkte att jag inte hade något. Sen förklarade han bästa och billigaste sättet att ta sig in till stan från flygplatsen, och tipsade också om några sevärdheter (jo han var skotte själv).

Framme i Edinburgh letade jag upp vandrarhemmet, inga problem med fina kompassen i mobilen. In och lämpa av sakerna och sen ut för att hitta en affär där jag kunde köpa lite frukost till imorgon. Och så skulle jag hitta till Primark, för det tyckte Sylwia att jag skulle lägga ett par timmar på. Letade upp Primark  på kartan i mobilen och började gå enligt vägbeskrivningen.
Nu vet inte jag hur datorn räknade ut just den rutten, för ju mer jag gick desto mer fel hamnade jag, så till slut bytte jag till en annan karta och valde att bara hitta rätt gata. Det tog en stund, och sen gick jag naturligtvis åt fel håll på gatan.
När jag hade gått och letat efter den fördömda affären i över en timme gav jag upp, köpte en kaffe på Starbucks och ställde mig vid en busshållplats. Och tror ni inte på fan att där sitter en kvinna med en kasse från just Primark?! Så jag frågade, och nu vet jag vart jag ska gå. Sen gick jag tillbaka till vandrarhemmet. Det tog ca 20 minuter. Så kan ni fatta hur kringelikrokigt navigatorn styrde mig…

Nu har jag varit på en mysig liten italiensk restaurang och ätit super goda canneloni och druckit vin, och så rundade jag av middagen med en espresso och en sambuca. Mums!
Nu ska jag krypa ner under täcket (det finns bättra en enda kudde så jag lär ha nackspärr imorgon…eller snudd på i alla fall) och se lite film. Fast jag tror inte jag hinner se så mycket innan jag somnar.
Imorgon ska jag leka turist på riktigt, och så ska jag göra en sak som kommer att göra Kerstin blå av avundsjuka…

Det blir inte så många bilder idag, men ni kan få se hur jag har det i mitt lilla rum i alla fall…