Man kan klämma in mycket på en helg…

Fredag 27 Januari åkte jag till Stockholm med Maria för konsert med Green Day. Där mötte vi upp Linda och Anna som åkt upp dagen innan. Efter att vi checkat in på hotellet (uppgraderade blev vi också!) gick vi en sväng runt Norrmalm och kikade, fikade och tog en öl. Tillbaka på hotellet gjorde vi oss i ordning och sen hamnade vi på Taco Bar på Sveavägen. Mumsigt med tacos och jordgubbsmargaritas! Men där blev vi inte kvar så länge, för konserten väntade ju inte på oss, så iväg mot Globen.

Linda och Anna hade ståplatser men Maria och jag hade sittplatser, så vi skildes åt utanför ingångarna. Vi hade platser ganska högt upp på läktarna, men vi såg faktiskt ganska hyfsat ändå, tycker jag.

Samhället har ju en tendens att se 40-årsåldern lite som en bromskloss, som början av medelåldern (som för många verkar vara den ålder då man slutar göra roliga saker), men för de muntra gossarna i Green Day verkar åldern inte spela någon roll. Fredag den 27 Januari spelade de i Globen i Stockholm. Det var fullt ös som vanligt.
Billie Joe Armstrong spelar lika mycket på publiken som han spelar sin musik. Han engagerar oss i allsång, i kör-dueller och han kräver att vi ska lägga undan mobilerna: “Put those phones down. This is our own private underground, this is freedom.”
Han plockar upp fans på scenen för att sjunga, och efter att ha lovat dyrt och heligt att han kan spela, får en kille komma upp och spela på Billie Joes gitarr i en coverlåt, och han gör det så bra att han får mig att le stort och mitt öga att bli lite fuktigt, och till råga på allt får han behålla gitarren!

Kombinationen av gamla och nya låtar är lite av vad som gör deras spelningar så bra, det blir en välbalanserad mix av radiohits och mindre kända, även om jag den här gången tyckte att de kunde ha strukit det gamla medleyt och petat in ett par låtar till från nya skivan, alternativt uppgraderat medleyt med andra låtar. Lite Ramones/Social Distorsion/Velvet Underground kanske? Den här kvällen hade de dock flikat in en liten saxofonslinga från George Michaels Careless Whisper. Fin hyllning, om det nu var det.

Politiken har alltid spelat stor roll i Green Days texter, så också nu, och Billie Joe missar sällan ett tillfälle att tala om vad han tycker om vad som händer i världen, och nu senast om Trump. Dock så är hans anti-Trump prat lite mer återhållet nu än vad man sett och hört från spelningar och framträdanden i USA, troligtvis för att vi är i Sverige. Visst påverkas vi av att Trump är president, men inte på samma sätt som de som bor i USA. Han pratade desto mer om hur viktigt det är att vi alla måste lära oss att leva tillsammans, att alla har samma värde och att ”Everyone is entitled to a bit of love and understanding – we gotta watch out for each other”.

Som avslutning spelade de Good Riddance. Det är väl närmast en tradition numera, det skulle nog bli ramaskri från publiken och fansen om de ändrade på det!

 

Jag njöt av (nästan) varenda sekund av konserten och jag hade gärna varit kvar en timme till, men allt roligt tar ju slut någon gång, så även denna spelning. En tröst är ju att det inte dröjer så länge tills nästa gång; redan den 21 Juni spelar de på Slottskogsvallen i Göteborg!

Kvällens setlist:

  1. Know your enemy
  2. Bang Bang
  3. Revolution Radio
  4. Holiday
  5. Letterbomb
  6. Boulevard of Broken dreams
  7. Longview
  8. Youngblood
  9. 2000 Light Years Away
  10. Hitchin’ a Ride
  11. When I Come Around
  12. Waiting
  13. Christie Road
  14. Burnout
  15. Scattered
  16. Minority
  17. Are We the Waiting
  18. St. Jimmy
  19. Knowledge
  20. Basket Case
  21. She
  22. King for a Day
  23. Shout/Always Look on the Bright Side of Life/Satisfaction/Hey Jude
  24. Still Breathing
  25. Forever Now
  26. American Idiot
  27. Jesus of Suburbia
  28. Ordinary World
  29. Good Riddance

Efter konserten möttes vi upp igen alla fyra och for mot hotellet, men Maria och jag var inte riktigt sov-trötta än, så vi tog en drink på Hardrock Cafè innan vi också kröp ner mellan lakanen.

Lördagen ägnades åt hotellfrukost (mmmmmm!), promenad och fika i Gamla Stan ( vi snubblade in på slottsgården precis lagom till vaktombytet) och tågresa hem till Göteborg igen. Två roliga och trevliga dagar med fina vänner ger gott om energi, så jag orkade packa inför London. Fast det får ni läsa om i ett annat inlägg.

Change of plans

På Torsdag sätter Fia och jag oss på tåget till Stockholm. Från början var det tänkt att vi skulle träffa Nina och Kerstin och gå på Muse, men så meddelade bandet i Lördags att konserterna i Stockholm, Malmö och Oslo ställts in för att Matt Bellamy brutit foten.

Nu har ju jag sett dem live en gång innan, och vet med säkerhet att Matt varken sjunger eller spelar gitarr med fötterna, så därför tycker jag väl att de gott kunde kört på ändå. Jag menar, Helsingfors och resten är fortfarande planerat att gå av stapeln.
Okej det är klart att jag tycker synd om honom, han har säkert ont, men varför bara ställa in tre av alla spelningar på turnèn? Om han har jätteont första tiden har det gått över till på Torsdag, eller så har han fortfarande ont, och då kan han väl knappast genomföra spelningar dagarna efter heller? Dessutom kan han ju sitta och spela. Eller kanske inte förresten, det är ju Matt Bellamy vi snackar om här.

Såklart får vi ju tillbaka pengarna för biljetterna, men jag hade inte haft något emot om de skjutit upp konserten ett tag så vi fått gå längre fram. Som det är nu missar vi dem ju helt. Igen.
För de ställde ju in 2010 också. Då utan att ange anledningen.

Men till Stockholm far vi ändå. Tågbiljetterna går inte att avboka, så lika bra att utnyttja dem, och så får vi ju lite ”semester” och får träffa två vänner som jag träffar alldeles för sällan. Och jag får tillfälle att göra något md min dotter, det händer inte alldeles för ofta.

Än så länge har vi inte bestämt vad vi ska ersätta Muse-konserten med, men Fia har önskat ett besök på slottet med livrustkammaren och skattkammaren på fredagen, och jag har bestämt att vi ska göra minst ett besök i Gamla Stan med fika på Cafè Gråmunken.

Vad spelar det för roll att jag inte kommer iväg på Sweden Rock i år heller…

…när MUSE ska komma till Sverige igen?!!
Svar: Absolut INGENTING!!

Kerstin hade godheten och vänligheten att meddela mig detta via en länk på FB, som jag såg när jag kom hem, och även om jag inte har så många ören kvar efter alla räkningar och sånt där, så kommer det ändå att beställas biljetter när dessa släpps.

Här kan man beställa biljetterna, här kan man läsa om Muse nya album som släpps i September och den som är intresserad kan läsa min recension av förra skivan; Uprising, här, och av förra konserten här.

Nu ska jag bara gotta mig åt denna fantastiska nyhet ett tag till innan jag somnar.