En gammal goding med Imperiet har fått ge titel åt både det här blogginlägget och en dokumentärfilm om bandet; Ett hjärta är alltid rött.
Jag såg den för ett par veckor sedan, och det var mycket igenkänning i musiken och politiken, hur Imperiet uppstod ur spillrorna av Ebba Grön, och hur de så småningom inte bara blev populära hos en bredare publik, utan även, genom sitt samhällsengagemang, en slags representanter för Sverige under en turné i Nicaragua och Kuba, hur man hanterade (eller inte hanterade) konflikter inom bandet och hur Imperiet till slut splittrades. Den här dokumentären får man bara inte missa om man, som jag, växte upp under 80-talet!
Jag är född 1970, så 80-talets musik har satt en stor prägel på vad jag lyssnar på även idag. Imperiet var ett av de band jag lyssnade mycket på, Ebba Grön inte lika mycket. Än idag kan jag få ett infall och dra på en spellista med Imperiet, njuta av texterna och Thåströms röst.
En enda gång såg jag dem live, och vilken spelning det var! Deras sista turné innan de lade av, på Liseberg 1988, och vad jag önskade att det inte skulle ta slut.
Ett hjärta e alltid rött Ett hjärta har alltid rätt Ett hjärta stinker blod och svett Ett hjärta har alltid rätt – Imperiet 1983
till Örebro i helgen, för Mikael hade spelning med Roxette-tributebandet på Svampen i fredags. Det. var en trevlig kväll med god mat och bra musik och trevligt sällskap.
På lördagen åkte vi in till centrum och promenerade runt och tittade på konstverk av olika slag. I Örebro har man en konstbiennal som heter Open Art, och i år var det dags för nya konstverk att ta plats runtom i staden. Det var flera fina verk, några med tydlig budskap och andra mer subtila, men alla var originella.
Vare sig det är till riksdag, kommun, landsting eller en folkomröstning, eller som idag, till EU-parlamentet. Det är din medborgerliga rättighet, men också din skyldighet, som medborgare i ditt land, att rösta. Runt om i världen dör människor varje dag för rätten att få rösta och rätten till demokrati; något som vi tar för givet här i Sverige.
Är du inte intresserad av politik, är du osäker på vilket parti/vem du ska rösta på eller tycker du det verkar för krångligt och invecklat? Du hinner fortfarande läsa igenom vad de olika partierna står för. Rösta hellre på ett parti som har någorlunda samma åsikter och värderingar som du, än att strunta i att rösta.
Väljer du att rösta blankt räknas din röst in i siffrorna kring valdeltagande. Det kommer alltså framgå att du röstat men att du valt att inte stödja partierna. En röst som säger att du tex inte är nöjd med de alternativ som finns. En röst som betyder mycket mer än du tror, och som definitivt betyder mer än en icke-röst!
För röstar du inte alls räknas du inte in i valdeltagandet alls utan det som händer är att det nationella valdeltagandet sänks, alltså siffran på hur många som röstat.
Har du redan röstat men tänker att du skulle nog röstat annorlunda? Då kan du ändra din röst genom att gå till vallokalen och rösta igen idag. Då stryks nämligen den första röstningen!
Seså, skynda dig iväg till vallokalen nu, än hinner du, det är fortfarande några timmar kvar! Och du, när du röstar, gör det med lika mycket hjärta som hjärna.
närmare bestämt i New York, har vi varit på en långweekend. Vi har pratat om den här resan i ett par-tre år, och nu kom vi äntligen iväg!
Vi lyfte från Landvetter 9.45 i onsdags morse, och efter en mellanlandning i Amsterdam landade vi på JFK strax före klockan 15 lokal tid. Att passera tullen i USA är ingen barnlek hade jag fått höra, så jag var inställd på tusen frågor om allt mellan himmel och jord, men det gick sả bra, så. Några frågor om var jag kom ifrån, hur länge jag tänkte stanna och om det var ”business or pleasure”, och så fick jag lämna fingeravtryck. Mikael behövde inte heller svara på så många frågor, för tulltjänstemannen såg att jag väntade in Mikael, så han frågade bara om vi reste tillsammans.
Sen skulle vi då hitta till tåget. Eller rättare sagt; till tåget som skulle ta oss till nästa tåg, som sen skulle ta oss in till stan. Efter lite irrande hittade vi rätt och så var vi på väg. En kvart plus ca tjugo minuter tog resan, sen var vi vid Pennsylvania Station, eller Penn Station som den allmänt kallas.
Värt hotell låg på 39:e gatan. Det är ett hotell där många bor länge, ofta minst en vecka, så de flesta rum har pentry, och i källaren finns tvättmaskiner. Att det fanns ett pentry sparade vi massor med både pengar och tid på, för det ingick inte frukost, och om vi skulle äta frukost ute varje morgon hade vi lätt gjort av med några hundralappar var innan vi ens kommit till kaffet! Så vi köpte bagels, pålägg, mjölk och juice så att klarade vi oss några dagar. Kaffe tog vi i lobbyn på hotellet. Det fanns ett par förpackningar med kaffe på rummet, så vi provade att brygga ett par koppar, men det blev väldigt blaskigt. Förmodligen var den lilla förpreparerade filterpåsen bara för en kopp kaffe, om man ville ha kaffe som smakade kaffe. Amerikanskt kaffe är verkligen smaklöst.
Eftersom vi kom fram sent på eftermiddagen New York-tid och dessutom hade varit vakna sedan 6 på morgonen svensk tid, så orkade vi inte med särskilt mycket den här första kvällen, men vi tog ändå en ”liten” promenad och såg bla Times Square, Radio City Music Hall och Apples flagshipstore på femte avenyn.
Torsdag morgon regnade det, ett ordentligt skyfall och lite åska, men det drog snabbt över, så framåt förmiddagen kunde vi ge oss ut på upptäcktsfärd. Vi promenerade längs High Line, som är en gammal järnväg. Den byggdes på 1930-talet för att få bort frakttrafik från New Yorks gator men man slutade använda den på 1980-talet när stora långtradare ersatte tåget. Den skulle egentligen rivas, men tack vare ideellt arbetande eldsjälar förvandlades utrymmet runt den gamla rälsen till en fin och annorlunda stadspark.
Vi stannade till vid Chelsea Market, som är en saluhall/matmarknad inrymd i en gammal fabriksbyggnad. Det ligger precis vid High Line, bara en trappa ner. Där gick vi runt en lång stund och tittade på allting och sen åt vi supergod italiensk glass. När vi klev av High Line gick vi genom West Village och Greenwich tillbaka till hotellet. Vi köpte med oss en chopped cheese till middag, en av de godaste mackor jag ätit! Det är enkelt uttryckt en minibaguette med köttfärs, ost, kryddor och sallad, lök och tomater. Det låter inte särskilt speciellt, men det är så gott!
Tillbaka på hotellet åt vi vår macka och vilade lite innan det var dags att fräscha till sig och gå på musikal. Vi såg Book of Mormon, som är skriven av samma personer som skapat The Simpsons, så ni fattar ju att här blir det ironi och sarkasm. Det är en religiös satir, som handlar om två unga missionärer som ska ut på sina första uppdrag för Mormonkyrkan. Mer vill jag inte berätta, för då förstör jag upplevelsen för er som tänkt se den. Men väldigt bra var den!
Fredag vaknade vi tidigt och efter frukost tog vi oss till Hudson Yards och åkte upp till Edge, en utsiktsplats 345 meter upp. Härifrån hade vi makalös utsikt över New York och lite till. Eftersom vi var där ganska tidigt på förmiddagen var det inte så mycket folk, vilket ju kan vara lite besvärligt när man vill se på något och en massa människor är i vägen hela tiden.
Sen tog vi tunnelbanan till Museum of Natural History för det var en bra bit att gå från 33:e gatan till 81:a. Där såg vi allt ifrån kristaller och ädelstenar till urtidsmänniskor, skelett och människans utveckling till meteoriter och månlandningar och en film om Big Bang till amerikas urinvånare till uppstoppade och ibland utdöda djur. Ändå såg vi nog bara hälften av allt som fanns. Det är ett helt makalöst fint museum, tyvärr lite dåligt med skyltar som talade om var vi befann oss. Som tur är hade de en app vi kunde ladda ner och orientera oss med.
Efter lite lunch och mera tittande på museet gick vi ett par kvarter neråt (downtown) och kikade en snabbis på Dakota building, huset som John Lennon bodde i och där han sköts till döds i sin port. Tvärs över gatan, i Central Park, finns ett område som heter Strawberry Fields och där finns även en vacker mosaik med ordet Imagine i mitten. Yoko Ono donerade en miljon dollar som skulle gå till underhåll av platsen. Hon var även med och formgav platsen och på John Lennons födelsedag 1985 invigde hon den. Vi satt en stund vid minnesplatsen och lyssnade på ett par trubadurer som spelade Beatles- och Lennonlåtar, innan vi promenerade genom Central Park. När vi kom till andra änden av parken var vi helt slut och väldigt trötta i fötterna, så vi handlade lite mat och åt middag på hotellrummet.
På lördagen sken solen från en klarblå himmel, vilket lovade gott, för vi skulle ju vara utomhus mesta delen av även denna dag. Vi åkte tunnelbana till Brooklyn och från Dumbo (Down Under the Manhattan Bridge Overpass) tog vi en färja till matmarknaden Smorgasburg. Japp, det är det svenska ordet som amerikanarna har lånat. Där drack vi världens godaste lemonad och åt tryffelpommes. Sen satt vi i skuggan under ett träd och drack iskaffe, tyvärr hann jag även bränna mig lite i pannan och på näsan medan vi satt i solen.
Från Smorgasburg gick vi sedan några kvarter och kom till Brooklyn Brewery. Ett av vara favoritöl är Brooklyn East IPA, så det var roligt att gå på en guidad visning där. Lokalen som vi var i är numera testlabb för nya ölsorter, så vi fick inte se själva produktionen, men vår guide Dan förklarade utförligt om alla steg i bryggeriprocessen. Och så fick vi smaka öl. Inte bara en sort, utan flera! När vi kom fick vi varsin burk med deras lager, och ölen vi fick smaka var lite olika, bla en stout som lagrats i bourbontunnor, vilket ger ölen en smak av bourbon eller whisky. Jag som inte alls gillar whisky kände direkt den smaken, men flera i gruppen nämnde lakrits, choklad och kaffe när Dan frågade hur den smakade. Förutom lagern, som är deras storsäljare, går ingen av de öl vi fick smaka att köpa, så det var extra roligt att få smaka just dessa.
När vi kom ut i solen igen, lite lagom susiga efter alla öl (stouten var pa 12,5%!) tog vi färjan tillbaka till Dumbo och så promenerade vi över Brooklyn Bridge, vidare via finansdistriktet och Wall street, bort till Staten Island-färjan, för är man i New York för första gången ska man naturligtvis se Frihetsgudinnan. Jag kände inte för att trängas med hundratals andra turister (det räckte med kön till färjan) och stå nedanför statyn och inte kunna se den ordentligt, så vi tog gratisfärjan till Staten Island och tillbaka igen, och man ser ganska bra från båten, och det räckte för mig. Det finns i och för sig ett museum på ön också, men som sagt; hundratals andra turister.
Efter båtturen avslutade vi dagen med ett besök pa Katz’s Delicatessen, berömda för sina pastramimackor. Och för att det är där den välkända scenen från ”När Harry mötte Sally” utspelas (I’ll have what she’s having). Mumsigt och mycket mat!
Vi hoppade över frukosten på söndagen, för vi skulle på brunch. Vi hade bokat bord på Red Rooster i Harlem för gospelbrunch. Det var en alldeles otroligt häftig grej! Först åt vi god buffè med flera klassiska amerikanska rätter och sen kom kören Sing Harlem. Wow, säger jag bara! Mycket gåshud blev det, så himla bra var det! Under en av låtarna gick körledaren runt med en mikrofon, och stannade vid flera i publiken. När hon kom till Mikael blev hon sả imponerad av hans sånginsats att hon frågade vad han hette och var han kom ifrån! Det var väldigt roligt och lite stolt är jag ju över min sambo som är så duktig!
Efter den upplevelsen var vi lite matta av hur bra det var, men vi tog tunnelbanan till West Village, för Mikael ville kolla in Electric Lady Studios, där bla Kiss, David Bowie, Stevie Wonder och många många andra har spelat in skivor. Tyvärr var det stängt, så vi gick en gata bort och kom till Stonewall Inn. Den som kan något om HBTQ-historia vet vad som hände här. I parken bredvid finns en staty som ett minnesmärke över upproret och 2016 registrerades Stonewall som ett National Historic Monument, och är det första i sitt slag.
Därefter åkte vi tillbaka till hotellet innan vi gick ut på stadens gator igen. Först hamnade vi på Macy’s. Det är lite som Harrod’s i London, eller NK här hemma i Sverige, bara så väldigt mycket större! Bara en sảå sak som ett helt våningsplan med bara skor! De har också kvar rulltrappor frän 1920-30-talet som fortfarande är i bruk! Därifrån gick vi vidare till Grand Central Station och beundrade taket och ljuset som faller in genom de höga fönstren. Sedan tyckte vi att vi hade gått tillräckligt för dagen, så vi traskade hem till hotellet igen och avslutade dagen med rester från vart kylskåp.
Måndag morgon var vi uppe lite extra tidigt, för jag ville äta frukost pa en diner innan vi åkte hem. Bara ett par kvarter ifrån hotellet lag en klassisk diner som fått höga betyg på Tripadvisor, och det var precis som man sett i filmer. Fullt med folk, servitörer som sprang fram och tillbaka med tallrikar och som hällde upp en mugg med kaffe innan du knappt hunnit sätta dig! Jag tog (såklart) amerikanska pannkakor, ägg och bacon, så jag blev ordentligt mätt. En snabb sväng för att inhandla presenter till barn och barnbarn, och sen var det dags att packa ihop alla våra saker för att åka hem.
Lite stressade var vi inför hemresan, för vi hade fått meddelande fran KLM om vi måste checka in vårt handbagage och att vi hade möjlighet att boka om resan kostnadsfritt, sannolikt på grund av vädret. Det skulle nämligen regna och blåsa väldigt kraftigt.
Men flygresan gick bra, lite skumpigt var det en stund, men inte så det var jobbigt. Byte i Amsterdam, precis som på utresan, och när vi landade pa Landvetter hade vi återigen nästan dygnat. Jag slumrade någon timme under nattens flygning, men när vi kom hem gick vi nästan direkt och lade oss och sov ett par timmar.
Så, det var min första, men förhoppningsvis inte sista, resa till New York. Allt som allt en fin resa, med många upplevelser, intryck och aha-ögonblick. Och det gick alldeles utmärkt att resa med pyelostomikateter (det var bara i säkerhetskontrollen pa JFK som jag var tvungen att ”visa upp den”).
Jag slängde ihop en cheesecake åt mina kollegor som tack för hjälpen när. jag blev sjuk förra veckan.
Botten är klassisk cheesecakebotten: digestive kex och smör. Jag fyllde den först med citronfromage och sedan med vanlig cheesecakefyllning, garnerade med massor av jordgubbar, citronmeliss och riven choklad. Här kommer receptet om någon är sugen:
15 digestivekex
1,5 msk smör
300 g Philadelphia eller annan färskost utan smak
0,5 dl florsocker
5 dl vispgrädde
1 l jordgubbar
citronfromage. Man kan göra egen, men jag fuskade lite och köpte på påse.
Citronmeliss
Blockchoklad
Smula sönder kexen och blanda med smöret. Det ska vara rumsvarmt så att du lätta kan fördela det. Jag använde flytande smör, det funkar lika bra. Klä en springform med bakplåtspapper i botten och tryck ut kexmassan så att den täcker hela botten. Se till att det inte är bubblor eller sprickor någonstans.
Vispa ihop citronfromagen, ta lite mindre mjölk än det står i anvisningen så blir den tjockare i konsistensen. Ställ den i kylen medan du gör resten.
Vispa grädden tjockt, tillsätt färskost och florsocker och vispa ihop allt till en tjock smet.
Skölj och rensa jordgubbarna. Jag tog de största och finaste och lade runt om vid kanten på kakan, resten skar jag i små bitar som jag lade i en hög mitt på kakan.
Häll citronfromagen på smulbotten, bred ut den ordentligt och banka sen försiktigt formen mot underlaget så att eventuella bubblor försvinner. Gör likadant med ostfyllningen.
Garnera med jordgubbar, citronmeliss och riven choklad, eller om du vill ha andra bär eller frukt, det väljer du naturligtvis själv.