Vi bokade en resa till Rhodos redan i våras, eftersom vi inte visste hur sommaren skulle bli här hemma och gärna ville ha lite sol och värme på semestern. Inte visste vi då att det skulle bli en sån värmebölja i södra Europa, eller att sommaren i Sverige skulle regna bort. Så vi var ganska nöjda över vårt beslut även om det verkade som det skulle bli lite väl varmt. Men vår resa till Rhodos blev inte riktigt som vi hade tänkt oss att den skulle bli!

När vi landat på Rhodos – på bussen till hotellet, fick vi sms från Ving att det pågick en skogsbrand på ön, men att den inte påverkade vårt område.
Vi kom fram till vårt hotell – Princess Andriana i Kiotari, på Rhodos sydöstra kust, ca en timmes bilresa från Rhodos stad. Ett femstjärnigt hotell, och det märktes bland annat på personalen. 

De första dagarna märkte vi ingenting av skogsbranden, vi solade, fast inte så intensivt eftersom det var väldigt hett, vi hade ju 32 grader i skuggan redan på morgonen, men vi badade och njöt av att vara lediga. 

På fredag kväll såg vi rök från branden på himlen över hotellet. Ingen varning eller information vare sig från hotellet eller Ving, så vi googlade lite, men hittade inget från grekiska myndigheter heller, och tänkte att det var ok.
Lördag förmiddag vid poolen såg de där rökmolnen väldigt mycket större ut, de skymde solen och var mycket mörkare än dagen innan. När det dessutom började falla aska från himlen gick vi upp till vårt rum och bytte om, och samtidigt fick vi sms från grekiska krismyndigheten att vi ska evakuera till Gennadi, söder om Kiotari. Så vi rafsade ihop våra pass och värdesaker och gick till lobbyn för att få mer info från hotellet om hur vi skulle ta oss därifrån. Det var vi inte ensamma om!

Den info vi fick av hotellpersonalen var att hotellet tills vidare var det säkraste stället att vara på, så vi stannade i lobbyn och väntade på mer information. Under tiden blev röken tjockare, och det började även sippra in rök i lobbyn, så personalen delade ut munskydd till alla.

Efter ca 45 minuter hörde vi hur någon ropade ”To the beach! Run to the beach!” och personalen visade att vi skulle ge oss i väg mot stranden.
Vi skyndade oss så mycket vi kunde, kryssade mellan alla de andra som var på väg åt samma håll; gamla och unga, barn i barnvagnar och gamla i rullstolar. Många hade med sig all sin packning och släpade på flera resväskor.

Poliser och lokalbor stod ute på gatorna och dirigerade folk mot stranden, vi såg folk som försökte köra iväg med bilar, men vägarna stängdes av så de kom ingenstans.

Nere på stranden såg vi en båt som hämtade upp folk, men folk hade panik och skrek och grät och knuffades och alla ville komma med båten, och vi insåg att vi inte skulle komma med den, så vi gick ännu lite längre bort på stranden, till ett område där vi satt på stenar ute i vattnet för att komma undan den värsta hettan. För inte nog med att det var varmt av solen, vinden som dessutom var ganska kraftig, var het av både solen och branden, och det yrde både rök och sand omkring oss där vi satt. Vi hade våra munskydd, och flera runt omkring oss hade virat handdukar eller klädesplagg runt huvudet och ansiktet. Där vi satt kunde vi se hur eldslågor slog ut från byggnaderna vid vårt hotell. 

Efter ungefär 40 minuter kom det fler båtar, vi sprang och var bland de sista som kom med. En bit ut på havet fick vi flytta över till en större båt, och där tillbringade vi de följande 7 timmarna.
Det var flera båtar som kom och lämnade av folk till vår båt, och vi kryssade längs kusten och inväntade andra båtar i flera timmar.

När vår båt var proppfull vände den och satte kurs mot norra delen av Rhodos. Vi fick veta att elden hade spridit sig till Gennadi, så istället skulle båten ta oss till Kalathos, i närheten av Lindos, för där var vägarna öppna och vi skulle kunna ta oss därifrån, men sedan kom nytt besked att båten skulle åka till Rhodos stad, och då förstod vi att det inte var säkert i Lindos heller.

Vi hade bara fått med oss varsin 50 cl flaska med vatten från hotellet, och vi hade inga kontanter, så vi kunde inte handla något i kiosken på båten. Vi fick hushålla med vattnet vi hade, så vi var törstiga hela tiden. Vi började också bli hungriga, vi hade ju bara ätit frukost.
Men i en av de sista båtarna vi plockade upp folk ifrån fanns en svensk familj, och de hade lite kontanter som vi kunde byta till oss mot Swish, och då kunde vi köpa något att stoppa i oss. Det enda som fanns kvar var Sprite och glass, om vi inte ville ha alkohol, och just det var vi inte jättesugna på just då, men glass och läsk funkar fint när man inte har något val.

Efter nästan 7 timmar på båten kom vi äntligen fram till Mandrakihamnen i Rhodos stad. Att känna fast land under fötterna igen, och veta att vi var i säkerhet var en speciell känsla. Jag fick kämpa för att inte börja gråta. 

Poliser och hamnvakter slussade oss in i en temporär polisstation där vi fick skriva upp våra namn och vilket hotell vi bott på, sedan fick vi vatten och någon slags pirog av Röda Korset. När vi kom ut igen såg vi flera hundra människor som också kommit med olika båtar. Det kom bussar och hämtade upp folk och körde i skytteltrafik ut och in i hamnområdet.. Vi frågade en chaufför vart bussarna gick, och han svarade att de körde till en annan hamn där myndigheterna hade ordnat med sovplatser på stora fartyg.

Under båtresan hade vi hade  pratat med Ving i telefon och fått direktiv att bege oss till Sunwing-hotellet i Kallithea så vi promenerade in mot staden i stället. Där hittade vi en taxihållplats och så var det bara att vänta igen.
Bakom oss stod en familj med två små flickor, och den ena flickan började sjunga Pippis sommarsång! Vi började prata med dem, det visade sig att de ursprungligen var från Syrien, men bodde nu i Växjö. De hade flytt från Syrien i en liten gummibåt, så de förstod hur vi kände oss, även om vår situation inte var på långa vägar som deras varit. De hade ju fått lämna allt! Vi lämnade ju ”bara” några resväskor. Mannen i familjen erbjöd oss att vi kunde få bo med dem i deras hotellrum över natten, vi tackade och förklarade att vi redan hade sängplats ordnad på Sunwing. Otroligt generöst att erbjuda två främlingar en sån sak! Så vänliga och fina människor!

När vi kom fram till Sunwing togs vi emot av några Ving-guider som gav oss vatten, frukt och mackor, och så fick vi återigen berätta vilket hotell vi bott på, hur vi tagit oss till Kallithea och att vi hade lämnat allt bagage på hotellet.
Sen fick vi duscha och det var nog topp tre av de skönaste duscharna jag tagit! Mindre trevligt var det att dra på sig samma kläder igen efteråt, men man kan inte få allt när resurserna är begränsade.
I konferensrummen hade man lagt ut madrasser med kuddar och täcken, och där fick vi sova tillsammans med andra som hade tagit sig dit från evakuerade hotell.

Nästa morgon fick vi frukost i matsalen och sen var det bara att vänta på besked om vart vi skulle ta vägen, skulle vi få stanna på det hotellet eller skulle vi få ett rum på ett annat hotell?
Vid lunch fick vi veta att vi skulle få stanna på Sunwing, och vi blev såklart glada över att slippa resa iväg till ännu ett nytt ställe. Mikael blev faktiskt lite extra glad, för han jobbade ju på just det hotellet för 30 år sedan, när han spelade med bandet där.

Vi gick och checkade in, och jag sa till Mikael att jag var nöjd även om vi fick deras minsta rum, men så visade det sig att vi fick en svit! Med pool! Hur lyxigt, liksom!?!

Efter incheckning frågade vi runt lite om möjligheten att köpa kläder i närheten, och fick tips om en butik längre bort på vägen som sålde allt möjligt, lite som ”Wish”. Och det var verkligen så, de hade i princip allt från tandpetare till bildelar! Så vi köpte lite underkläder, men tyvärr var storlekarna på kläderna där i minsta laget, så vi hittade inget där.
I butiken på hotellet köpte vi badkläder och tvättmedel. Sen tvättade vi våra shorts och tröjor i handfatet. Vattnet var alldeles grått efter all rök som satt sig i kläderna.

På måndagen åkte vi in till Rhodos stad, där vi bla hittade en H&M, och så köpte vi lite nya kläder och en kabinväska.
Precis när vi skulle betala på H&M blev det strömavbrott! Eftersom elden slog ut kraftledningar och ställverk, så var det flera långa strömavbrott varje dag. Så det var bara att lämna in sakerna i kassan och gå ut, för alla butiker stängde under tiden som avbrotten var. När strömmen kom tillbaka gick vi in igen och kunde avsluta vårt köp.

Senare på måndagseftermiddagen ringde de från Vings kontor och meddelade att de hade fått kontakt med hotellet i Kiotari, och de skulle åka dit och försöka få med sig bagage som Vings gäster lämnat kvar, så vi fick beskriva vårt bagage.

På tisdag eftermiddag ringde de igen medan de var där och plockade ihop våra saker. Allt hade klarat sig! Det hade inte brunnit upp! Jippi!
På kvällen, precis när vi var på väg att åka in till Rhodos stad igen, kom bagaget fram.

När vi kollat igenom våra väskor och sett att allt fanns med åkte vi in till Rhodos stad och gick runt i Gamla stan och kikade i alla turistfällor (=butiker).
Det var vackert och varmt och svettigt och trångt och plötsligt blev det strömavbrott. Igen.

Då åkte vi tillbaka till hotellet och provade nya drinkar i hotellbaren istället.
Jag testade en Negroni, för den lät god på papperet, men den var så bitter!

Onsdagen spenderade vi på stranden innan det var dags att packa ihop och sätta sig på bussen för att åka hem till Sverige igen.
Vi hade ju lite extra bagage, men det var inga problem när allt kom omkring.
Nu har vi i alla fall sommarkläder så det räcker och blir över!

Det var väldigt skönt att komma hem, att få vakna i sin egen säng på morgonen och kunna sitta i soffan med kaffekoppen hur länge vi ville.
På morgonen kom det en nytt samtal från Ving. De ville höra hur vi mådde efter att ha kommit hem, om vi var nöjda med hur det blev efter evakueringen och så frågade de om vi hade haft några utlägg pga evakueringen. Vi fick information om hur vi skulle begära ersättning för våra utlägg.

Så det blev som sagt en annorlunda semesterresa. Jag vet inte om jag skulle vilja vara utan den, men det är absolut inte något jag vill vara med om igen!
Jag kommer definitivt vilja åka tillbaka till Rhodos, för det var ju massor jag inte hann se eller göra!

Nu när semestern är över är jag dessutom redo att ha lite semester igen., så jag kan få vila upp mig efter alla strapatser.