God afton, vackra mask

Igår var vi på krogshow. Min födelsedagspresent från Mikael i år var middag och föreställning med Stefan Andersson på Kajskjul 8; ”Teaterkungen”.
”Teaterkungen” handlar om Gustav III, från den dagen han blev kung till hans död. (Den som kommer ihåg sina historia från grundskolan minns att han blev skjuten på en maskeradbal.)

Vi har varit på flera av Stefan Anderssons shower tidigare och har alltid tyckt att de varit bra; en blandning av historia och fiktion, av humor och allvar, och med mycket sång och musik.
Vi blev inte besvikna den här gången heller. Jag kan verkligen rekommendera hans föreställningar!
På somrarna spelar han ”Marstrandsfånge no 91 Kleist” på Marstrands fästning, och varje vår har det (hittills) varit en show på Kajskjul 8, de senaste åren har det varit ”uppgraderade” versioner av tidigare föreställningar.

Maten var god, men nådde tyvärr inte inte riktigt upp till samma nivå som vid tidigare shower. Trevlig personal och bra service väger upp det lite.
Till förrätt fick vi en kräftsoppa smaksatt med konjak och till den fick vi nybakat bröd och vispat smör. Varmrätten bestod av helstekt nötinnanlår med en potatiskaka smaksatt med prästost, serverat med sockersaltad kål och björnbär samt rödvinssås.
Själva showen började inte förrän vid 20-tiden, så man hade gott om tid för förrätt och huvudrätt innan det drog igång. I pausen serverades dessert och kaffe. Desserten var en kardemumma- och vaniljpannacotta toppad med en äppelkompott och havrecrunch.

Efteråt rullade vi hem, mätta och nöjda! 🙂

Matpromenad

Vi var på matpromenad igår, Mikael och jag. Man kan köpa det från upplevelse.se och Mikael fick det i julklapp av Sophia, Linus, Juliah och Amandus.
För att han inte skulle känna sig ensam så köpte jag en likadan upplevelse till mig själv, och igår var det dags.

Matpromenad går ut på att man går till några olika restauranger och på varje ställe får man en liten smakportion ur deras meny. Man kan gå matpromenad i flera olika städer och på olika datum, men vi valde att hålla oss hemmavid. Man bokar in sig vi epost till de som anordnar det hela, och så får man ett mejl några dagar innan det ska ske, med vilka restauranger som man ska gå till och var de ligger. Det är bara maten som ingår i biljetten, all dryck får man betala separat.
Det hela skulle pågå mellan klockan 12 och 17, så det blev både vår lunch och middag.

Vår promenad startade i Majorna, på Tapasbaren. Där fick vi champinjonkroketter med äpple och chilimayo. Mycket gott och smakrikt med den varma fyllningen av champinjoner inuti den krispiga kroketten, och så det friska från äpplet och lite hetta från chilimayon.
Vi valde ett rödvin till, som var lagom lätt och passade fint till rätten. Fin service och trevligt bemötande av personalen som också berättade om rätten.

Från Tapasbaren tog vi spårvagnen till Tredje Långgatan (det var lite långt att gå med tanke på den begränsade tidsramen), där vi hamnade på Contrast Publlc House.
Där var det lite sämre med bemötandet, vi fick själva välja ett bord och sedan gå till bardisken för att beställa dryck och säga till om maten. Vad vi blev bjudna på stod skrivet på en liten tavla vid baren.
Bristen på service vägdes upp av att maten kom innan vi knappt hade hunnit sätta oss, men jag tyckte inte att den smakade särskilt mycket. Det var en tartar på nöt, med picklad rödlök, jordnötter och ost samt en majonnäsbaserad sås ringlad över, upplagt på salladsblad. Till det valde vi varsin IPA.

Nästa restaurang låg bara två kvarter bort, på Första Långgatan, så från och med nu promenerade vi verkligen, så som det var tänkt från början.
Sophie är en persisk restaurang, liten men trevlig, och där var fullt med folk när vi kom dit. Vi fick ett bord på en avsats en trappa upp, med utsikt över alla som satt nere i restaurangen och åt. Trevlig personal men som sagt fullsatt ställe, så de var lite stressade.
Vi serverades en gryta med kycklingfilé, valnötter och granatäpple, och så ris till det. Grytan heter fesenjan på persiska, och den var jättegod. Syrlig men samtidigt lite nötig, och vi blev till och med lite mätta trots att det var en liten smakportion.
Här valde jag mineralvatten, för jag tyckte att jag ville känna smakerna ordentligt, jag brukar gilla persisk mat jättemycket. Mikael valde en öl igen.

Sedan fick vi promenera lite längre, tillbaka mot Majorna, men det gjorde inte så mycket, för då hann vi ju gå av oss lite av mättnadskänslan från grytan, och så var det ju fint väder.
Vi kom till We & Deli, som var väldigt fullsatt och det var extra trångt precis innanför dörren, för en liten bit innanför stod en man och demonstrerade olika viner och även lälmnade ut vår smakportion.
Vi fick en liten bricka med ost, hummus, marmelad, picklade morötter och fröknäcke, till det valde jag ett glas vitt vin och Mikael tog ännu en öl. Marmeladen var jag lite tveksam inför, den var gjord på dadlar och plommon, och jag som egentligen inte gillar dadlar tyckte den här marmeladen var väldigt god, ja allt på brickan var ju gott.
Själva lokalen var mysig och fin, med lokal konst på väggarna och allt ifrån barbord med höga pallar till långbord.

Dags att promenera lite igen, denna gång till Pitchers i Majorna. Vår lilla smakbit denna gång blev en bao fylld med kalvkött, picklad rödkål och majonnäs samt en salsa på mango och vitlök till det. Jag tyckte mest om salsan, däremot smakade bao:en inte så mycket, och jag tyckte att det var väldigt lite kött i den.
Jag var dock väldigt glad för min lilla bao, eftersom jag hade fasat för att vi skulle få en miniportion moule frites, för musslor i den formen är något jag absolut inte klarar av att äta.
På Pitchers dricker man öl, men inte jag som valde en cola. Servicen var inte dålig, men inte heller världsklass, den var som det brukar vara på en pub/sportsbar.

Sista anhalten på vår matpromenad var Hållplats 103, som ligger lite avsides, nära vagnhallen i Majorna, ett stenkast ifrån Klippan. Supermysigt ställe, litet men hemtrevligt inrett med lite udda bord och stolar, glas och tallrikar, med konst på väggarna och virkade dukar och stearingljus på borden.
Här fick vi varsin liten entrecote med rosmarinkryddad helstekt potatis och chimichurri. Det var sting i den, kan jag säga! Som tur var hade vi både rödvin och. vatten att släcka hettan med.

Det var lite tråkigt när var avslutande måltid var över, för vi hade haft så trevligt på vår matpromenad. men vi sa att det kanske borde bli ett årligt återkommande event för oss, så vi får väl se. Restaurangerna byts ju mellan varven också, så det blir ju nya smakupplevelser.

Om jag ska rangordna maten vi fick, så blir det så här:
1. Entrecote
2. Fesenjan
3. Kroketter
4. Ostbricka
5. Bao
6. Tartar

Från Majorna tog vi vagnen mot centrum där vi bytte till bussen hem, och sen åt vi inte mer mat den dagen. (Men vi tog lite glass till Melodifestivalen…som är ett kapitel för sig. Mello, alltså, inte glassen.)

Rock’n roll all night

Igår var vi på konsert. Eller rättare sagt så satt vi uppe nästan hela natten och såg en konsert via streaming. KISS sände nämligen sin allra, allra sista konsert live vi PPV, och lever man med någon som har älskat KISS sedan han var 7 år gammal, så är det inte mycket att orda om: man kollar, helt enkelt!

Självklart ville ju även jag se konserten, det är ändå en epok som går i graven nu, när de här gubbarna ska ställa platåskorna i garderoben för sista gången.
Men bredvid mig i soffan var det både känslosamt och lite jobbigt, just för att det var sista konserten Den som vi trodde att vi var på förra sommaren. Men så kom de ju tillbaka i somras och körde ett varv till..

Själva konserten skilde sig inte så mycket från de vi såg 2022 och 2023, frånsett ett par låtar som va utbytta. Mellansnacket handlade en del om att det var dags att sluta, men annars bara en bra konsert.

Många gamla KISS-fans hade hoppats på en ”återförening” eller vad man ska kalla det, att Peter Criss och Ace Frehley skulle komma upp på scenen, men ingen av dem kom. Det hade annars varit en häftig avslutning, och om man dessutom hade låtit Peter sjunga ”Beth” hade många blivit superglada.

Men nu är det över. Eller är det? För i slutvinjetterna efter konserten fick man se KISS som avatarer, precis som ABBA nu finns som digitalt band och ”uppträder” i London.
Så om något eller några år kommer det med all säkerhet att finnas en KISS-arena där de digitalaversionerna håller konsert varje kväll, utan att bli gamla och trötta och utan att sminket rinner.
Det ser jag fram emot. Och jag vet att många andra gör det också.