1:a Advent 2011

Herregud vilken trist rubrik, men jag har verkligen ingen fantasi för det just nu! Är hur trött som helst, och har fortfarande inte sträckt ut kroppen ordentligt efter att vi satt i bilen i flera timmar igår.
Det var ju dags för operation lämna-bilen-i-Växjö, så J och jag körde ner den, medan mor och far åkte i sin egen bil. Hos Emma och Silvio fick vi mat och fika, och sen drog J, jag, Emma och Lovisa ner på stan en vända. Det blev en mycket kort vända pga att mor och far ville åka hemåt redan vid 16-tiden igen, men vi hann i alla fall köpa lördagsgodis! Förresten kommer vi att ha massor av tid (kanske) att gå på stan efter vi varit på MV nästa tisdag.
Efter fikat tryckte vi in oss alla fyra plus hund i pappas bil och sen styrde vi hemåt igen. Det var roligt och trevligt att träffa ”smålänningarna” men väldigt skönt att vara hemma igen efter att ha lekt sardinburk halva dagen.

Idag har vi ägnat dagen åt att storhandla för veckan som kommer, städa lite, laga lite mat, äta lite, fika lite, pyta lite och sen pyssla. Matlagandet, pyntandet och pysslandet stod jag för alldeles själv. Maten bestod av kycklingspett med teriyakisås, ris och wokad strimlad purjo och paprika, medan pysslandet blev en adventsljusstake modell lätt-som-en-plätt. Pyntet blev några fina julstrjärnor på fönsterbrädan och ljusstakar och stjärnor som lyser upp i fönstren.

Dagens väder har inte bjudit på några önskemål om långpromenad, varken från människor eller hund, och nu läste jag för en stund sedan att de utfärdat klass 3-varning även här i trakterna, så jag får väl se till att hålla mig uppdaterad om tågtrafiken, eftersom de ställt in tåg på en massa andra ställen. Ringde till jobbet och talade om att det kan ju hända, så att de är förvarnade.

Tur att vi alltid har en massa stearingljus hemma, och både spel och böcker finns ju att roa sig med.

Läslust

Har haft en svacka på ett par veckor nu, men lusten har kommit tillbaka. Skönt det! Idag var jag till bibblan och lämnade tillbaka November månads läsutmaningsbok. Recension kommer på onsdag 30 November.

Jag behövde inte leta länge innan jag hittade hela tre nya som åkte med i väskan;

  • På väg – Jack Kerouac
  • Miss Mary bennetts självständighet – Colleen McCullough
  • Agnes Grey – Anne Brontê

så det är vad som ska läsas de närmaste dagarna!

Paypal-uppdatering

Igår ringde en tjej från polisen. Hon ville ha lite fler uppgifter om mitt paypal-konto för att kunna kolla upp saken ordentligt när hon kontaktar dem. Hon ville också ha alla mejl och annat som jag sparat i ärendet så idag har jag skickat allt till henne.
Så nu väntar vi igen.

Posted from WordPress for Android

(O)väntat besked

Det här låg och väntade på köksbordet när jag kom hem idag:


För den som inte vet, så fick jag för några år sedan ett liknande brev, och då fick jag göra en s.k. konisering (ett ingrepp där man skär eller bränner bort den yttersta delen av livmodertappen), och sedan gå på täta kontroller under ett år, för att därefter gå på kontroll en gång om året istället för vart tredje år, som de flesta andra kvinnor gör.
Livmoderhalsen är den nedre delen av livmodern. Den allra nedersta delen kallas livmodertappen, och där kan det uppstå cellförändringar. Det betyder oftast inte att man är sjuk, men sällsynta gånger kan cellförändringarna utvecklas till cancer, något som oftast tar flera år. Om man går på regelbundna cellprovskontroller kan sådana förändringar upptäckas och man kan få behandling i god tid.

Som en av de ungefär 5000 kvinnor i Sverige som varje år får besked om att de har cellförändringar kan jag inte säga det tillräckligt många gånger:

GÅ OCH TESTA ER NÄR KALLELSEN KOMMER!
 

Varför ska man testa sig, då?

Ett gynekologiskt cellprov tas från livmoderhalsen vid en gynekologisk undersökning. Provet tas främst för att förebygga att man insjuknar i livmoderhalscancer, och även för att kunna upptäcka livmoderhalscancer i ett tidigt stadium.
Provet kan visa på cellförändringar i livmoderhalsen som kan utvecklas till livmoderhalscancer. De flesta cellförändringar läker av sig självt eller hejdas så att de inte utvecklas till cancer. Det tar lång tid innan cellförändringar utvecklas till livmoderhalscancer, vanligen tio till femton år.

 Jag vet att många som struntar i kontrollerna gör det för att de tycker att det är jobbigt och obehagligt med gynundersökningar, men tänk då på att besöket tar ca 30 minuter och själva undersökningen max fem minuter, jämfört med hur mycket tid, energi och smärta man (förmodligen) får stå ut med om man skulle råka drabbas av cancer!
Så – ännu en gång då – STRUNTA INTE I KALLELSEN!!

Tack för ordet.

Matdags

Jag tänkte vara snäll och dela med mig av mitt nya ”recept” som jag hittade på bara sådär idag. Jag hade ett paket lövbiff som inte skulle räcka till om jag hade lagat till dem på det gamla vanliga sättet, så jag improviserade lite, och det blev så himla gott! Så varsågoda:

  • ca 800 g lövbiff
  • en liten purjolök
  • 2 morötter
  • salt
  • peppar
  • sambal oelek
  • 3 dl grädde

Strimla köttet och purjon och hyvla remsor av morötterna. Fräs upp köttet smör eller olja i stekpanna eller wok. När köttet är lagom brynt slänger du i purjon och morötterna och låter de bli sådär glansiga och fina och lagom mjukstekta.
Ta en tesked sambal och blanda med grädden och häll det sen över köttet och grönsakerna. Salta och peppra. Jag tog även lite vitlök.
Sänk värmen och låt allt puttra under lock en stund så att det blir en krämig sås av grädden. Ät det med ris, couscous, bulgur, quinoa eller nåt annat du tycker om (vi var hungriga och har inte handlat, så det blev pulvermos (ja FY på mig!) till männen i familjen och en sallad åt mig som ackompanjemang).
Snabbt, enkelt och framförallt gott! Man kan ju variera det lite om man vill.

För övrigt har jag inte gjort så mycket idag. Har varit ledig, och bara tagit det lugnt. Långpromenad i skogen med hunden, fikat hos mor och far, städat i köket. Se där, jag hade visst inte bara tagit det lugnt. Men nu tänker jag i alla fall inte göra mycket mer, för nu är det läggdags. Imorgon ringer klockan 4.20 igen. Go’natt!