och liten blir stor. Idag säger vi grattis till Tyra!

GRATTIS!
önskar
moster
mormor Lis
Robin
Fia, Linus, Juliah & Amandus
Roberto & Isabella
Silvi, Lovisa & Victor
och liten blir stor. Idag säger vi grattis till Tyra!
GRATTIS!
önskar
moster
mormor Lis
Robin
Fia, Linus, Juliah & Amandus
Roberto & Isabella
Silvi, Lovisa & Victor
Jag var ledig hela julhelgen (andra julen i rad, lär ju få jobba nästa jul…) och åkte (som vanligt) till mamma och pappa. Robin kom hit till mig i Göteborg ett par dagar innan julafton, för vi skulle ut och shoppa julklapp åt honom. Jag manipulerade honom till att få ett par skor, eftersom han kom i sina slitna, tunna tygskor som han haft sedan i somras. Efter lite dividerande valde han ett par svarta gympaskor i klassisk modell, lite som Adidas.
Kvällen före julafton åkte jag direkt från jobbet till mamma och pappa (Robin åkte tidigare på dagen och tog med sig Pixel) med ett förvånansvärt tomt tåg. Men inga förseningar eller andra missöden, och jag var framme runt 23-tiden. Förutom mamma, pappa och Robin, var även Roberto och Isabella där. Det var precis så det räckte med sängplatser! När Pixel hörde min röst började han jama jättemycket, han hade varit helt lugn innan, så jag tog ut honom från rummet där vi skulle ”bo” så han fick nosa runt lite. Han kan inte vara i lägenheten när Tusse (mammas och pappas hund) är hemma, för Tusse hatar verkligen katter. Då skulle hela inredningen ligga i kras på golvet! Så Pixel får bo i gästrummet de gånger han följer med upp. Det är ju inte så ofta, som tur är.
På julafton kom Fia, Linus och Juliah och så åt vi jullunch och ris a la Malta, sedan spelade vi julklappsspelet. Jag vann (till slut) en målarbok och färgpennor. Själv hade jag bidragit med ett par raggsockor.
Efter mat och spelande var det dags för disk och rökpauser för de som fortfarande sysslar med sånt, sen blev det Kalle på TV. Och så till slut blev det äntligen julklappsutdelning! Då hade Juliah redan frågat och petat på paketen i ett par timmar, men så är det ju när man är liten.
Juliah fick dela ut klapparna (med hjälp av Fia) och så drog vi ut på det lite genom att var och en skulle öppna sitt paket innan nästa delades ut. Alla verkade nöjda med det de fick. Jag fick en slow cooker, en flaska vin från Teneriffa, en chokladask, en liten skylt med ett fint citat, pengar och en kappa. En grön kappa, såklart.
Som alltid vid såna här tillfällen så glömde jag något hemma. Den här gången var det påsen med (nästan) alla Juliahs julklappar! Så hon får dem nästa gång vi ses istället. Hon lär ju bli glad åt dem då också!
På juldagens kväll var vi hem till Fia och Linus på middag och på annandagen slappade vi bara och tog det lugnt. På eftermiddagen körde mamma och pappa hem mig. Jag skulle egentligen ha tagit tåget, men pappa var nog lite rastlös, och jag tackade ju inte nej, för då kunde jag få med mig alla saker jag fått och katten plus lite till. Mamma och pappa har renoverat min morfars hemmabyggda gamla väggur, så jag fick deras gamla klocka, och så fick jag en kaffeservis av mamma. Jag har ju bara IKEA-muggar som inte är så fina att duka med OM jag skulle vilja duka fint någon gång.
Pixel tyckte verkligen om att komma hem! Han gick direkt till lådan och sen rotade han fram sin favoritleksak; en gammal hårsnodd som jag slagit knut på, och som han kan springa runt med i flera timmar!
Så var den julhelgen över och på tisdagen var det åter till vardagen och jobbet.
I lördags var det dags för dop för Juliah. Det hela gick av stapeln i Eggby kyrka, som enkelt förklarat ligger utanför Varnhem, mellan Skövde och Skara.
En väldigt fin gammal kyrka, den äldsta bevarade delen är från medeltiden och dopfunten är ända från 1100-talet. (Ja, jag gillar gamla byggnader med en historia…)
Lilltjejen var alldeles jättesöt som vanligt, och så lugn och fin i kyrkan. Ja, i alla fall tills prästen skulle lyfta henne och visa henne för församlingen. Då blev hon lite kinkig, men det gick över när hon fick komma till sin mamma igen. Hon har numera tre faddrar: Robin (morbror), Lina (faster) och Elin (mammas och pappas kompis).
Efter själva dopet samlades den lilla familjen och alla gästerna i ett hus som ligger bredvid kyrkan, och så fikade vi mackor och tårta. Alla släktingar fick säga hej till varandra och så togs det en massa kort och gullades med huvudpersonen.
Hon somnade dock efter e stund, så då passade hennes föräldrar på att packa upp alla presenter deras dotter fått.
Efter ytterligare lite mingel begav sig de flesta hemåt, och när vi hade diskat och städat åkte vi andra också hem.
Jag fick åka med Emma, Silvio och barnen eftersom de skulle sova hos mig över natten. Det där med elefant i baksätet hade inte varit någon risk på den färden, för jag satt så fint fastkilad mellan bilbarnstolarna där bak. Ja, jag hade ju bältet också, men ändå. Fast det var en klar förbättring mot resan till kyrkan, då jag satt i skuffen på pappas Saab (5 vuxna och en tonåring i samma bil kräver sin logistik – tur att ingen polis såg oss). Nu kunde jag åtminstone sträcka på ryggen och nacken.
Söndagen ägnades åt kultur. Först i form av science fictionbokhandeln, sedan i form av Prideparaden, och så avslutade jag med att somna till Poirot på tv. En sväng till Trädgårdsföreningen för lite planerat lek och bus i hopp om att trötta ut Lovisa och Victor slutade ganska fort när Victor klämde fingrarna på en gungbräda (eller nåt). Handtag åt de små liven att hålla sig i kanske kan vara en idé? Så det blev fika och hemfärd istället. Och där fick vi återigen ändra våra planer, för en spårvagn hade så lägligt havererat utanför Posthotellet, så det fick bli buss istället. Men vi hann ju se paraden, och så vet jag numera att bussen inte stannar så himla långt ifrån min vanliga spårvagnshållplats.
På kvällen kom Fia, Linus och Julih på besök. De skulle egentligen komma måndag och stanna till tisdag, men så är det ju det där med tvättider i hyreshus. Den enda tiden de fick var på måndag, så då ändrade de sina andra planer istället. Fast det gjorde ju inget, för jag fick ju mysa med sötnosen Julia!