Vi hade Juliah på besök igår. Vi gick till Naturhistoriska museet och Slottskogen och såg både döda och levande djur, vi åt glass och så åkte vi spårvagn. Sånt där som små sessor tycker om.
Framförallt fick hon ju hänga med sin nya favorit Mikael! (Nepp, mormor är inte vatten värd när han är med…)
Idag har den här lilla filuren fyllt 2 år, men mormodern som alltid skriver om sånt på bloggen har varit på vift i huvudstaden hela dagen, så därför kommer inlägget lite sent. Men bättre sent än aldrig, och nu tar vi i från tårna och säger
I lördags var det dags för dop för Juliah. Det hela gick av stapeln i Eggby kyrka, som enkelt förklarat ligger utanför Varnhem, mellan Skövde och Skara.
En väldigt fin gammal kyrka, den äldsta bevarade delen är från medeltiden och dopfunten är ända från 1100-talet. (Ja, jag gillar gamla byggnader med en historia…)
Lilltjejen var alldeles jättesöt som vanligt, och så lugn och fin i kyrkan. Ja, i alla fall tills prästen skulle lyfta henne och visa henne för församlingen. Då blev hon lite kinkig, men det gick över när hon fick komma till sin mamma igen. Hon har numera tre faddrar: Robin (morbror), Lina (faster) och Elin (mammas och pappas kompis).
Efter själva dopet samlades den lilla familjen och alla gästerna i ett hus som ligger bredvid kyrkan, och så fikade vi mackor och tårta. Alla släktingar fick säga hej till varandra och så togs det en massa kort och gullades med huvudpersonen.
Hon somnade dock efter e stund, så då passade hennes föräldrar på att packa upp alla presenter deras dotter fått.
Efter ytterligare lite mingel begav sig de flesta hemåt, och när vi hade diskat och städat åkte vi andra också hem.
Jag fick åka med Emma, Silvio och barnen eftersom de skulle sova hos mig över natten. Det där med elefant i baksätet hade inte varit någon risk på den färden, för jag satt så fint fastkilad mellan bilbarnstolarna där bak. Ja, jag hade ju bältet också, men ändå. Fast det var en klar förbättring mot resan till kyrkan, då jag satt i skuffen på pappas Saab (5 vuxna och en tonåring i samma bil kräver sin logistik – tur att ingen polis såg oss). Nu kunde jag åtminstone sträcka på ryggen och nacken.
Söndagen ägnades åt kultur. Först i form av science fictionbokhandeln, sedan i form av Prideparaden, och så avslutade jag med att somna till Poirot på tv. En sväng till Trädgårdsföreningen för lite planerat lek och bus i hopp om att trötta ut Lovisa och Victor slutade ganska fort när Victor klämde fingrarna på en gungbräda (eller nåt). Handtag åt de små liven att hålla sig i kanske kan vara en idé? Så det blev fika och hemfärd istället. Och där fick vi återigen ändra våra planer, för en spårvagn hade så lägligt havererat utanför Posthotellet, så det fick bli buss istället. Men vi hann ju se paraden, och så vet jag numera att bussen inte stannar så himla långt ifrån min vanliga spårvagnshållplats.
På kvällen kom Fia, Linus och Julih på besök. De skulle egentligen komma måndag och stanna till tisdag, men så är det ju det där med tvättider i hyreshus. Den enda tiden de fick var på måndag, så då ändrade de sina andra planer istället. Fast det gjorde ju inget, för jag fick ju mysa med sötnosen Julia!
Fina familjen
Juliah Cesira Maria, född den 15:e Mars klockan 21.17. Vägde 3050g och mätte 50cm i strumplästen.
Hon är världens sötaste barnbarn, och liknar sin pappa mest och sin morbror Robin lite grand. Nåja, det rättar väl till sig *blink blink*
Allt gick bra och den lilla familjen är hemma och vilar upp sig efter det största ögonblicket i sina liv!
För den som är intresserad kan jag nämna att värkarna startade på fredagskvällen, och på lördag morgon åkte de in för kontroll och då satte jag mig på tåget till Skövde. Fick tyvärr ringa jobbet och avstyra lördagens arbetspass, men som Maija sa, de visste ju om att det kunde bli så, så det var okej.
När jag kom fram var hon öppen så mycket att de kunde ta vattnet; Fia hade tom bett dem vänta med det eftersom hon visste att jag skulle ramla in när som helst. Vatten fanns det gott om, kan jag säga!
Sen gick det sakta framåt till halvvägs öppen, då tröttnade Fia och sa att hon ville ha snitt, sen ångrade hon sig någonstans på vägen och fick en EDA som tog bra i början men som fick fyllas på ett par gånger.
Ett par timmar senare var det samma öppningsgrad, så det blev lite pill och fix från barnmorskans sida, och efter ett toabesök var det plötsligt dags att börja trycka på, och en timme senare var bebis ute!
Tyvärr var det fullt i varje säng och varje vrå på BB, så Linus fick inte stanna över natten, så han och jag åkte hem till dem och sov några timmar innan han åkte tillbaka. Själv tog jag en promenad, diskade och handlade åt dem, och sen lev det en kort stund tillsammans innan jag åkte hem.
Jag har sett x antal förlossningar under mina 12 år på specialförlossningen, men inget slår att vara med när ens barnbarn föds! Så häftigt!
