På andra sidan Atlanten

närmare bestämt i New York, har vi varit på en långweekend. Vi har pratat om den här resan i ett par-tre år, och nu kom vi äntligen iväg!

Vi lyfte från Landvetter 9.45 i onsdags morse, och efter en mellanlandning i Amsterdam landade vi på JFK strax före klockan 15 lokal tid.
Att passera tullen i USA är ingen barnlek hade jag fått höra, så jag var inställd på tusen frågor om allt mellan himmel och jord, men det gick sả bra, så. Några frågor om var jag kom ifrån, hur länge jag tänkte stanna och om det var ”business or pleasure”, och så fick jag lämna fingeravtryck.
Mikael behövde inte heller svara på så många frågor, för tulltjänstemannen såg att jag väntade in Mikael, så han frågade bara om vi reste tillsammans.

Sen skulle vi då hitta till tåget. Eller rättare sagt; till tåget som skulle ta oss till nästa tåg, som sen skulle ta oss in till stan. Efter lite irrande hittade vi rätt och så var vi på väg. En kvart plus ca tjugo minuter tog resan, sen var vi vid Pennsylvania Station, eller Penn Station som den allmänt kallas.

Värt hotell låg på 39:e gatan. Det är ett hotell där många bor länge, ofta minst en vecka, så de flesta rum har pentry, och i källaren finns tvättmaskiner. Att det fanns ett pentry sparade vi massor med både pengar och tid på, för det ingick inte frukost, och om vi skulle äta frukost ute varje morgon hade vi lätt gjort av med några hundralappar var innan vi ens kommit till kaffet! Så vi köpte bagels, pålägg, mjölk och juice så att klarade vi oss några dagar. Kaffe tog vi i lobbyn på hotellet. Det fanns ett par förpackningar med kaffe på rummet, så vi provade att brygga ett par koppar, men det blev väldigt blaskigt. Förmodligen var den lilla förpreparerade filterpåsen bara för en kopp kaffe, om man ville ha kaffe som smakade kaffe. Amerikanskt kaffe är verkligen smaklöst.

Eftersom vi kom fram sent på eftermiddagen New York-tid och dessutom hade varit vakna sedan 6 på morgonen svensk tid, så orkade vi inte med särskilt mycket den här första kvällen, men vi tog ändå en ”liten” promenad och såg bla Times Square, Radio City Music Hall och Apples flagshipstore på femte avenyn.

Torsdag morgon regnade det, ett ordentligt skyfall och lite åska, men det drog snabbt över, så framåt förmiddagen kunde vi ge oss ut på upptäcktsfärd.
Vi promenerade längs High Line, som är en gammal järnväg. Den byggdes på 1930-talet för att få bort frakttrafik från New Yorks gator men man slutade använda den på 1980-talet när stora långtradare  ersatte tåget. Den skulle egentligen rivas, men tack vare ideellt arbetande eldsjälar förvandlades utrymmet runt den gamla rälsen till en fin och annorlunda stadspark.

Vi stannade till vid Chelsea Market, som är en saluhall/matmarknad inrymd i en gammal fabriksbyggnad. Det ligger precis vid High Line, bara en trappa ner. Där gick vi runt en lång stund och tittade på allting och sen åt vi supergod italiensk glass.
När vi klev av High Line gick vi genom West Village och Greenwich tillbaka till hotellet. Vi köpte med oss en chopped cheese till middag, en av de godaste mackor jag ätit! Det är enkelt uttryckt en minibaguette med köttfärs, ost, kryddor och sallad, lök och tomater. Det låter inte särskilt speciellt, men det är gott!

Tillbaka på hotellet åt vi vår macka och vilade lite innan det var dags att fräscha till sig och gå på musikal. Vi såg Book of Mormon, som är skriven av samma personer som skapat The Simpsons, så ni fattar ju att här blir det ironi och sarkasm. Det är en religiös satir, som handlar om två unga missionärer som ska ut på sina första uppdrag för Mormonkyrkan. Mer vill jag inte berätta, för då förstör jag upplevelsen för er som tänkt se den. Men väldigt bra var den!

Fredag vaknade vi tidigt och efter frukost tog vi oss till Hudson Yards och åkte upp till Edge, en utsiktsplats 345 meter upp. Härifrån hade vi makalös utsikt över New York och lite till. Eftersom vi var där ganska tidigt på förmiddagen var det inte så mycket folk, vilket ju kan vara lite besvärligt när man vill se på något och en massa människor är i vägen hela tiden.

Sen tog vi tunnelbanan till Museum of Natural History för det var en bra bit att gå från 33:e gatan till 81:a. Där såg vi allt ifrån kristaller och ädelstenar till urtidsmänniskor, skelett och människans utveckling till meteoriter och månlandningar och en film om Big Bang till amerikas urinvånare till uppstoppade och ibland utdöda djur.
Ändå såg vi nog bara hälften av allt som fanns. Det är ett helt makalöst fint museum, tyvärr lite dåligt med skyltar som talade om var vi befann oss. Som tur är hade de en app vi kunde ladda ner och orientera oss med.

Efter lite lunch och mera tittande på museet gick vi ett par kvarter neråt (downtown) och kikade en snabbis på Dakota building, huset som John Lennon bodde i och där han sköts till döds i sin port.
Tvärs över gatan, i Central Park, finns ett område som heter Strawberry Fields och där finns även en vacker mosaik med ordet Imagine i mitten.
Yoko Ono donerade en miljon dollar som skulle gå till underhåll av platsen. Hon var även med och formgav platsen och på John Lennons födelsedag 1985 invigde hon den. Vi satt en stund vid minnesplatsen och lyssnade på ett par trubadurer som spelade Beatles- och Lennonlåtar, innan vi promenerade genom Central Park.
När vi kom till andra änden av parken var vi helt slut och väldigt trötta i fötterna, så vi handlade lite mat och åt middag på hotellrummet.

På lördagen sken solen från en klarblå himmel, vilket lovade gott, för vi skulle ju vara utomhus mesta delen av även denna dag. Vi åkte tunnelbana till Brooklyn och från Dumbo (Down Under the Manhattan Bridge Overpass) tog vi en färja till matmarknaden Smorgasburg. Japp, det är det svenska ordet som amerikanarna har lånat. Där drack vi världens godaste lemonad och åt tryffelpommes. Sen satt vi i skuggan under ett träd och drack iskaffe, tyvärr hann jag även bränna mig lite i pannan och på näsan medan vi satt i solen.

Från Smorgasburg gick vi sedan några kvarter och kom till Brooklyn Brewery.
Ett av vara favoritöl är Brooklyn East IPA, så det var roligt att gå på en guidad visning där. Lokalen som vi var i är numera testlabb för nya ölsorter, så vi fick inte se själva produktionen, men vår guide Dan förklarade utförligt om alla steg i bryggeriprocessen. Och så fick vi smaka öl. Inte bara en sort, utan flera! När vi kom fick vi varsin burk med deras lager, och ölen vi fick smaka var lite olika, bla en stout som lagrats i bourbontunnor, vilket ger ölen en smak av bourbon eller whisky. Jag som inte alls gillar whisky kände direkt den smaken, men flera i gruppen nämnde lakrits, choklad och kaffe när Dan frågade hur den smakade. Förutom lagern, som är deras storsäljare, går ingen av de öl vi fick smaka att köpa, så det var extra roligt att få smaka just dessa.

När vi kom ut i solen igen, lite lagom susiga efter alla öl (stouten var pa 12,5%!) tog vi färjan tillbaka till Dumbo och så promenerade vi över Brooklyn Bridge, vidare via finansdistriktet och Wall street, bort till Staten Island-färjan, för är man i New York för första gången ska man naturligtvis se Frihetsgudinnan.
Jag kände inte för att trängas med hundratals andra turister (det räckte med kön till färjan) och stå nedanför statyn och inte kunna se den ordentligt, så vi tog gratisfärjan till Staten Island och tillbaka igen, och man ser ganska bra från båten, och det räckte för mig. Det finns i och för sig ett museum på ön också, men som sagt; hundratals andra turister.

Efter båtturen avslutade vi dagen med ett besök pa Katz’s Delicatessen, berömda för sina pastramimackor. Och för att det är där den välkända scenen från ”När Harry mötte Sally” utspelas (I’ll have what she’s having). Mumsigt och mycket mat!

Vi hoppade över frukosten på söndagen, för vi skulle på brunch. Vi hade bokat bord på Red Rooster i Harlem för gospelbrunch. Det var en alldeles otroligt häftig grej! Först åt vi god buffè med flera klassiska amerikanska rätter och sen kom kören Sing Harlem. Wow, säger jag bara! Mycket gåshud blev det, så himla bra var det!
Under en av låtarna gick körledaren runt med en mikrofon, och stannade vid flera i publiken. När hon kom till Mikael blev hon sả imponerad av hans sånginsats att hon frågade vad han hette och var han kom ifrån! Det var väldigt roligt och lite stolt är jag ju över min sambo som är så duktig!

Efter den upplevelsen var vi lite matta av hur bra det var, men vi tog tunnelbanan till West Village, för Mikael ville kolla in Electric Lady Studios, där bla Kiss, David Bowie, Stevie Wonder och många många andra har spelat in skivor. Tyvärr var det stängt, så vi gick en gata bort och kom till Stonewall Inn. Den som kan något om HBTQ-historia vet vad som hände här. I parken bredvid finns en staty som ett minnesmärke över upproret och 2016 registrerades Stonewall som ett National Historic Monument, och är det första i sitt slag.

Därefter åkte vi tillbaka till hotellet innan vi gick ut på stadens gator igen. Först hamnade vi på Macy’s. Det är lite som Harrod’s i London, eller NK här hemma i Sverige, bara så väldigt mycket större! Bara en sảå sak som ett helt våningsplan med bara skor! De har också kvar rulltrappor frän 1920-30-talet som fortfarande är i bruk! Därifrån gick vi vidare till Grand Central Station och beundrade taket och ljuset som faller in genom de höga fönstren.
Sedan tyckte vi att vi hade gått tillräckligt för dagen, så vi traskade hem till hotellet igen och avslutade dagen med rester från vart kylskåp.

Måndag morgon var vi uppe lite extra tidigt, för jag ville äta frukost pa en diner innan vi åkte hem. Bara ett par kvarter ifrån hotellet lag en klassisk diner som fått höga betyg på Tripadvisor, och det var precis som man sett i filmer. Fullt med folk, servitörer som sprang fram och tillbaka med tallrikar och som hällde upp en mugg med kaffe innan du knappt hunnit sätta dig! Jag tog (såklart) amerikanska pannkakor, ägg och bacon, så jag blev ordentligt mätt.
En snabb sväng för att inhandla presenter till barn och barnbarn, och sen var det dags att packa ihop alla våra saker för att åka hem.

Lite stressade var vi inför hemresan, för vi hade fått meddelande fran KLM om vi måste checka in vårt handbagage och att vi hade möjlighet att boka om resan kostnadsfritt, sannolikt på grund av vädret. Det skulle nämligen regna och blåsa väldigt kraftigt.

Men flygresan gick bra, lite skumpigt var det en stund, men inte så det var jobbigt. Byte i Amsterdam, precis som på utresan, och när vi landade pa Landvetter hade vi återigen nästan dygnat. Jag slumrade någon timme under nattens flygning, men när vi kom hem gick vi nästan direkt och lade oss och sov ett par timmar.

Så, det var min första, men förhoppningsvis inte sista, resa till New York. Allt som allt en fin resa, med många upplevelser, intryck och aha-ögonblick. Och det gick alldeles utmärkt att resa med pyelostomikateter (det var bara i säkerhetskontrollen pa JFK som jag var tvungen att ”visa upp den”).

Planering pågår

Vi ska ut och resa igen. Den här gången går färden till New York. Jag har inte varit där, men Mikael har varit där en gång för 9 år sedan.
Så nu har vi bokat flygresa och hotell, och så ska vi försöka hitta aktiviteter som vi båda vill göra när vi är där.

Jag vill gärna till någon utsiktsplats, men inte Empire State Building, för jag har hört att köerna är sjukt långa. Vi har hittat en som kallas The Edge, en terass 100 våningar upp där du kan se i princip hur långt som helst! Man kan även betala extra för att få klättra de sista våningarna uppför väggen på utsidan av byggnaden, men nej tack, det är absolut inget för mig! Jag får svindel bara av att tänka på att vi ska dit upp, men jag tänker verkligen utmana mig själv och tänja på mina gränser!

En promenad i Central Park och en musical på Broadway är vi också överens om att vi ska göra, men sen är listan slut, så nu får vi välja ett par saker var och så får vi komma överens.

Vårt rum på hotellet har ett pentry, så vi kommer spara en del på mat på det sättet, eftersom vi kommer äta frukost på rummet varje morgon, och dessutom kanske vi inte äter ute varje kväll om vi är helt slut efter en hel dags promenader och aktiviteter.

Vad vi gör och hur vi haft det får ni veta så småningom i ett nytt inlägg här på bloggen.

Donaus pärla

Vi har varit på resa! Budapest blev resmålet. En fin stad, som tyvärr drabbades hårt under andra världskriget. De blev attackerade från flera håll, både av allierade bomber och ryska räder, men också av att tyskarna försökte behålla makten över staden. Pga detta finns det inte så mycket kvar av ”gamla” Budapest, men det som finns kvar har man bevarat. Där finns även tydliga tecken på att det är en öststat som en gång styrdes ifrån Sovjetunionen, med stora betongkomplex, taggtrådsstängsel och murar, men Donau som flyter genom staden, och kyrkorna och andra vackra byggnader bidrar till att mildra ”öststatsintrycket”.

Vi landade i Budapest sent på eftermiddagen, så vår första dag ägnades åt att hitta någonstans att äta middag och sen hängde vi på hotellrummet.

Dag två, som var vår första ”riktiga” dag promenerade vi till Sankt Stefans Basilika, där vi gick in och beundrade den vackra kyrkan och tände ljus för våra pappor. Sedan tog vi oss över Kedjebron över Donau, till Buda-sidan (vi bodde på Pest-sidan) för att komma till Fiskarbastionen. Det är nog en av de coolaste byggnaderna i Budapest, den ligger uppe på ett berg, mycket mäktigt och inger väldigt mycket Sagan om ringen-känsla.
Byggnaden är från slutet av 1800-talet och har sju torn, som ska symbolisera de sju ungerska stammar som bosatte sig här på 800-talet. Upp för berget åkte vi en slags mellanting mellan spårvagn och inbana, och väl uppe hade vi en strålande utsikt över staden!

Bredvid Fiskarbastionen ligger Mattiaskyrkan. Vi gick aldrig in i den kyrkan, men den är vacker även på utsidan.

När vi kommit ner till staden igen blev det lunch i form av afternoon tea på New York Cafè, som är ett av världens vackraste caféer med en anrik inredning och historia. Det öppnade redan år 1894 och är byggt i italiensk renässansstil. Att ta en fika på New York Cafe är utan tvekan en av de mest populära sakerna att göra i Budapest som turist.
De flesta kommer hit för arkitekturen och alla vackra detaljer, men även maten och desserterna är mycket goda. Prisnivån var lite över det vi brukar budgetera för, men det var det värt.

Lite lugnt strosande runt i staden och sen middag på en liten resturang innan vi lade oss (relativt) tidigt för att orka med ännu en dags sightseeing.

Vi hade hört att man bara måste besöka stora saluhallen, så dit gick vi först. Där inne fanns allt ifrån lagerblad och pepparkorn till ungerska korvar och inlagda grönsaker, men även en massa krimskrams och typiska turistsouvenirer. Vi drack kaffe där och fortsatte sen mot Holocaust Museum, Förintelsemuseet, även känt som förintelsens minnes center. Tidigare låg det en synagoga här, och när minnescentret öppnades beslutade man att renovera den gamla synagogan också, och den är nu en del av den permanenta utställningen.

Den permanenta utställningen ger inblick i judarnas historia i Ungern, men om romerna. Man får följa dem genom 1800-talet och in på 1900-talet, och se bakgrunden till de fruktansvärda händelserna som ägde rum under andra världskriget, och lära sig om hur ungrarna hjälpte (eller inte hjälpte) judarna. Informationen presenteras genom olika medier; video, dataskärmar, tidningar, musik, föremål och bilder. I slutet av utställningen kan man gå in i synagogan.
Museet visar och berättar på ett mycket värdigt sätt om de vedervärdigheter som framförallt judar utsattes under andra världskriget. Väl värt ett besök!

Men nu var vi hungriga, så vi åt en alldeles underbart god gulasch på en liten resturang. För man måste ju äta gulasch när man är i Ungern!

Efter maten promenerade vi uppför berget igen, till Budaslottet, där vi valde att inte gå in eftersom det var ganska sent på eftermiddagen redan, utan vi tog oss istället ner i underjorden, till ett grottsystem med gångar som löper under slottet.
Där finns utställningar med vaxdockor i scener från Verdis opera ”Maskeradbalen”. Varför, kan man undra, för där verkar inte finnas någon koppling till Budapest eller Ungern. Fint var det ändå, på något vis.

Lite längre in i grottlabyrinten hittar man en gravsten som vaktas av en gargoyle. På gravstenen står det ”Dracula”.
Det finns flera legender om labyrinten, och de mest intressanta och spännande är ändå de som handlar om Dracula, eller Vlad Tepes, som han ju egentligen hette.
Vlad ska enligt en legend ha blivit förrådd av sin vän, den ungerske kungen Mathias, som fängslade Vlad i grottorna, som på den tiden var fängelsehålor, och att han satt fängslad i 14 år, och efter att han kommit ut blev den ondskefulle och pålspetsande tyrann vi idag känner som Dracula.
En annan legend säger att Draculas kropp är begravd i grottorna, men hans huvud någon annan stans. Vem vet? Fakta är i alla fall att man aldrig hittat Vlad Tepes kvarlevor eller grav.

Det var lite läskigt att gå där nere i grottorna. Det finns inga lampor, förutom de små lyktor som besökarna fick vid ingången, och det var väldigt kallt och mörkt. Jag är inte mörkrädd, men rädd för vad som kan gömma sig i mörkret, så jag höll hårt i Mikaels hand hela tiden!
Det var väldigt skönt att komma upp och ut, kan jag säga!

Nu var vi helt slut efter en hel dag på fötterna, så vi tog en pizza på hotellrummet och sen minns jag inte mycket mer av den kvällen. För övrigt en av de godaste pizzor jag ätit, hotellets egen, beställd via room service.

Vår sista dag var inte en hel dag, så vi hann bara med lite turistande på förmiddagen. Då vandrade vi längs Donau tills vi kom till Parlamentshuset. Det är en otroligt vacker byggnad, byggd i slutet av 1800-talet i blandat renässans- ch barockstil. På kvällen speglas byggnaden i Donau, som rinner förbi alldeles utanför.

En liten bit ifrån Parlamentsbyggnaden finns monumentet ”Skorna på Donaustranden”. Det är 60 par skor i metall, tidstypiska från tiden under andra världskriget. Monumentets bakgrund är att de judar som avrättades vid flodkanten först var tvungna att ta av sig sina skor.
Där finns även en bänk med plaketter på ungerska, hebreiska och engelska, där det står ”Till minne över offren som blev skjutna vid Donau av milismän från Pilkorsrörelsen 1944–45. Rest 16 april 2005″.

Sen fick vi skynda oss till flygplatsen. Trodde vi. För det visade sig att det var storm i halva Europa, så planen fick inte lyfta. Vårt flyg från Budapest blev försenat, och när vi kom fram till Frankfurt, där vi skulle byta plan, sprang vi allt vad vi orkade genom hela flygplatsen och kom fram till gaten precis när de hade stängt dörrarna!
Men vi fick hotell och matkuponger och taxi, och ny bokade resa hem nästa morgon, så det blev bra ändå. Lite förlängd semester, helt enkelt.

Väl hemma blev Mikael sjuk. Det började redan i Budapest, på flygplatsen. han kände sig hängig och lite febrig, och när vi kom hem bröt det ut ordentligt. Vi tror att han hade salmonella, men eftersom han inte sökte vård utan väntade ut det, så vet vi inte säkert.
Vad han fick det av vet vi inte heller, för vi åt i princip samma saker, utom ena kvällen, och det var en av de första dagarna, så då borde det visat sig tidigare.
Men han blev frisk och allt är som det ska igen!

Nej, men ni undrar ju varför vi inte var på spa, som är så populärt i Budapest. Ja, det undrar vi också! Vi kollade på några stycken, men valde bort spa för att hinna se mer av andra saker. Så det får bli en annan gång.

Barcelona!

Exakt ett år efter att Mikael och jag träffades för första gången satte vi oss tillsammans med Mikaels barn; Melina och Max, på ett plan till Barcelona. Mikael fyller 50 år, och den här resan är istället för stort kalas.

Vi bor på ett hotell som heter Grand Havana, och i vårt rum finns ettfönster som från utsidan är en stor klocka längst upp på byggnaden!
Vi landade ganska sent på dagen, så första kvällen ägnade vi mest åt att promenera i kvarteren runt hotellet, vi köpte lite snacks och så gick vi tillbaka till hotellrummet och spelade kort och bara tog det lugnt.

På fredagen var det födelsedag, så vi började med en ordentlig frukost, och medan Mikael drack sitt kaffe smet vi upp på rummet och pyntade med lite serpentiner och ballonger, och dukade upp ett presentbord.
Han blev väldigt glad när han kom upp på rummet och såg det, och ännu gladare när han öppnat sina presenter.
Av Melina fick han en fotokollage format som ett not-tecken med en massa bilder på honom med barnen, av mig, barnen, Mikaels mamma och syster fick han ett par hörlurar som han önskat sig länge.

När han hade beundrat sina nya saker en stund gick vi ut. Vi började med att promenera in till stan för att se La Sagrada Familia, en helt magnifik byggnad, sen tog vi oss till Park Güell där vi beundrade Gaudis olika byggnadsverk och konst. När vi tröttnat på att traska omkring bland konstverk hittade vi en liten bar där vi åt en liten tapas till lunch innan vi tog en Uber tillbaka till hotellet för att vila lite innan vi skulle ut på kvällen.

Senare på eftermiddagen. ringde det på dörren (ja, de fanns ringklocka på hotellrummen!), Mikael öppnade och fick ta emot en flaska cava. Det var min lilla extra överraskning.
Bubbliga och fnittriga av cavan (ja, inte Melina och Max, då…) gick vi på resturang och åt jättegod bordstillagad t-bensstek och firade Mikales födelsedag ännu mer.

Lördagen började på samma sätt som fredagen, med brakfrukost. Vi gick sen in till centrum där vi kikade lite i affärer och på en julmarknad och hade en väldigt livlig diskussion om vad vi skulle äta till lunch eftersom alla fyra ville äta olika saker. Till slut enades vi om pizza.

Efter lite mer turistande gick vi tillbaka till hotellet och lastade av oss innan det var dags för middag. Eftersom båda tonåringarna var under 18 spenderades kvällen på hotellrummet med musik, kortspel, snacks och lite gott att dricka till oss vuxna.

På söndagen hann vi inte med så mycket eftersom planet gick hem redan på eftermiddagen, så det blev en snabb runda på stan innan vi satte oss på en buss till flygplatsen.

Midsommar i London

Årets midsommarhelg spenderades i London tillsammans med Mikael, Melina och Max.

Vi kom fram på torsdagskvällen, och innan vi hittat till vårt hotell och checkat in hann det bli ganska sent, så vi tog bara en liten promenad och köpte nåt att äta, sen var det läggdags ganska snart eftersom vi skulle upp relativt tidigt (för att vara den här familjen).

Fredagen, alltså midsommarafton, styrde vi färden mot Euston station där vi tog ett tåg till Watford, där vi sen satte oss på en buss som tog oss till Warner Bros studios och Harry Potter.

Här fanns det en massa saker att se och uppleva, och det var väl värt inträdespengen! Det var väldigt roligt att se allt som man sett i filmerna och undrat hur de fått till det, nu fick man lära sig några knep. Flera timmar senare steg vi på bussen igen för att åka tillbaka till London.

Tillbaka ”i stan” handlade vi lite snacks och några öl (läsk till tonåringarna), och sen satt vi på hotellrummet och spelade kort till läggdags.

På lördagen lekte vi turister. Vi började med en promenad genom Hyde park, där vi hälsade på en mycket närgången ekorre. När vi om fram till Buckingham Palace var det lägligt nog dags för vaktavlösning, så vi lyckades se när avbytarna marscherade upp mot slottet. Efter det tog vi oss vidare till Westminister för att beskåda Big Ben, som tyvärr var helt inpackad i byggnadsställningar, och Westminister Abbey. Vi hoppade över att gå in någonstans eftersom tonåringarna inte är så mycket för sånt, och drog istället vidare in mot city.

En sväng med tunnelbanan bort till Towern och en promenad igen på väg tillbaka mot city, innan det var dags för lunch. Det blev hamburgare på Shake Shack, efter tips både från systerdotter Tyra och från Melinas kompisar. Gott, men ändå ingen höjdare, och mest en lång kö.

Eftermiddagen ägnades åt shopping, det var väl mest vi tjejer som sprang i butiker, men när vi kom till Primark tog sig killarna också en titt. Vi kom i alla fall tillbaka till hotellet med många påsar, och eftersom vi var helt slut i fötterna och vi inte orkade leta upp en restaurang eller pub där tonåringarna fick lov att komma in, så blev det ännu en kväll på hotellrummet, vilket ändå kändes rätt skönt.

Söndagen blev en kort turistdag, eftersom vi skulle till flygplatsen i god tid, så vi tog oss till St Paul’s, där vi kollade in katedralen och kivades om vad vi skulle äta till lunch. Men vi fick mat i alla fall. Och iskaffe från Starbuck’s!

Så var den helgen över, och vi landade hemma, trötta men belåtna. Nu längtar jag redan tills nästa gång jag får se mitt älskade London igen.