På andra sidan Atlanten

närmare bestämt i New York, har vi varit på en långweekend. Vi har pratat om den här resan i ett par-tre år, och nu kom vi äntligen iväg!

Vi lyfte från Landvetter 9.45 i onsdags morse, och efter en mellanlandning i Amsterdam landade vi på JFK strax före klockan 15 lokal tid.
Att passera tullen i USA är ingen barnlek hade jag fått höra, så jag var inställd på tusen frågor om allt mellan himmel och jord, men det gick sả bra, så. Några frågor om var jag kom ifrån, hur länge jag tänkte stanna och om det var ”business or pleasure”, och så fick jag lämna fingeravtryck.
Mikael behövde inte heller svara på så många frågor, för tulltjänstemannen såg att jag väntade in Mikael, så han frågade bara om vi reste tillsammans.

Sen skulle vi då hitta till tåget. Eller rättare sagt; till tåget som skulle ta oss till nästa tåg, som sen skulle ta oss in till stan. Efter lite irrande hittade vi rätt och så var vi på väg. En kvart plus ca tjugo minuter tog resan, sen var vi vid Pennsylvania Station, eller Penn Station som den allmänt kallas.

Värt hotell låg på 39:e gatan. Det är ett hotell där många bor länge, ofta minst en vecka, så de flesta rum har pentry, och i källaren finns tvättmaskiner. Att det fanns ett pentry sparade vi massor med både pengar och tid på, för det ingick inte frukost, och om vi skulle äta frukost ute varje morgon hade vi lätt gjort av med några hundralappar var innan vi ens kommit till kaffet! Så vi köpte bagels, pålägg, mjölk och juice så att klarade vi oss några dagar. Kaffe tog vi i lobbyn på hotellet. Det fanns ett par förpackningar med kaffe på rummet, så vi provade att brygga ett par koppar, men det blev väldigt blaskigt. Förmodligen var den lilla förpreparerade filterpåsen bara för en kopp kaffe, om man ville ha kaffe som smakade kaffe. Amerikanskt kaffe är verkligen smaklöst.

Eftersom vi kom fram sent på eftermiddagen New York-tid och dessutom hade varit vakna sedan 6 på morgonen svensk tid, så orkade vi inte med särskilt mycket den här första kvällen, men vi tog ändå en ”liten” promenad och såg bla Times Square, Radio City Music Hall och Apples flagshipstore på femte avenyn.

Torsdag morgon regnade det, ett ordentligt skyfall och lite åska, men det drog snabbt över, så framåt förmiddagen kunde vi ge oss ut på upptäcktsfärd.
Vi promenerade längs High Line, som är en gammal järnväg. Den byggdes på 1930-talet för att få bort frakttrafik från New Yorks gator men man slutade använda den på 1980-talet när stora långtradare  ersatte tåget. Den skulle egentligen rivas, men tack vare ideellt arbetande eldsjälar förvandlades utrymmet runt den gamla rälsen till en fin och annorlunda stadspark.

Vi stannade till vid Chelsea Market, som är en saluhall/matmarknad inrymd i en gammal fabriksbyggnad. Det ligger precis vid High Line, bara en trappa ner. Där gick vi runt en lång stund och tittade på allting och sen åt vi supergod italiensk glass.
När vi klev av High Line gick vi genom West Village och Greenwich tillbaka till hotellet. Vi köpte med oss en chopped cheese till middag, en av de godaste mackor jag ätit! Det är enkelt uttryckt en minibaguette med köttfärs, ost, kryddor och sallad, lök och tomater. Det låter inte särskilt speciellt, men det är gott!

Tillbaka på hotellet åt vi vår macka och vilade lite innan det var dags att fräscha till sig och gå på musikal. Vi såg Book of Mormon, som är skriven av samma personer som skapat The Simpsons, så ni fattar ju att här blir det ironi och sarkasm. Det är en religiös satir, som handlar om två unga missionärer som ska ut på sina första uppdrag för Mormonkyrkan. Mer vill jag inte berätta, för då förstör jag upplevelsen för er som tänkt se den. Men väldigt bra var den!

Fredag vaknade vi tidigt och efter frukost tog vi oss till Hudson Yards och åkte upp till Edge, en utsiktsplats 345 meter upp. Härifrån hade vi makalös utsikt över New York och lite till. Eftersom vi var där ganska tidigt på förmiddagen var det inte så mycket folk, vilket ju kan vara lite besvärligt när man vill se på något och en massa människor är i vägen hela tiden.

Sen tog vi tunnelbanan till Museum of Natural History för det var en bra bit att gå från 33:e gatan till 81:a. Där såg vi allt ifrån kristaller och ädelstenar till urtidsmänniskor, skelett och människans utveckling till meteoriter och månlandningar och en film om Big Bang till amerikas urinvånare till uppstoppade och ibland utdöda djur.
Ändå såg vi nog bara hälften av allt som fanns. Det är ett helt makalöst fint museum, tyvärr lite dåligt med skyltar som talade om var vi befann oss. Som tur är hade de en app vi kunde ladda ner och orientera oss med.

Efter lite lunch och mera tittande på museet gick vi ett par kvarter neråt (downtown) och kikade en snabbis på Dakota building, huset som John Lennon bodde i och där han sköts till döds i sin port.
Tvärs över gatan, i Central Park, finns ett område som heter Strawberry Fields och där finns även en vacker mosaik med ordet Imagine i mitten.
Yoko Ono donerade en miljon dollar som skulle gå till underhåll av platsen. Hon var även med och formgav platsen och på John Lennons födelsedag 1985 invigde hon den. Vi satt en stund vid minnesplatsen och lyssnade på ett par trubadurer som spelade Beatles- och Lennonlåtar, innan vi promenerade genom Central Park.
När vi kom till andra änden av parken var vi helt slut och väldigt trötta i fötterna, så vi handlade lite mat och åt middag på hotellrummet.

På lördagen sken solen från en klarblå himmel, vilket lovade gott, för vi skulle ju vara utomhus mesta delen av även denna dag. Vi åkte tunnelbana till Brooklyn och från Dumbo (Down Under the Manhattan Bridge Overpass) tog vi en färja till matmarknaden Smorgasburg. Japp, det är det svenska ordet som amerikanarna har lånat. Där drack vi världens godaste lemonad och åt tryffelpommes. Sen satt vi i skuggan under ett träd och drack iskaffe, tyvärr hann jag även bränna mig lite i pannan och på näsan medan vi satt i solen.

Från Smorgasburg gick vi sedan några kvarter och kom till Brooklyn Brewery.
Ett av vara favoritöl är Brooklyn East IPA, så det var roligt att gå på en guidad visning där. Lokalen som vi var i är numera testlabb för nya ölsorter, så vi fick inte se själva produktionen, men vår guide Dan förklarade utförligt om alla steg i bryggeriprocessen. Och så fick vi smaka öl. Inte bara en sort, utan flera! När vi kom fick vi varsin burk med deras lager, och ölen vi fick smaka var lite olika, bla en stout som lagrats i bourbontunnor, vilket ger ölen en smak av bourbon eller whisky. Jag som inte alls gillar whisky kände direkt den smaken, men flera i gruppen nämnde lakrits, choklad och kaffe när Dan frågade hur den smakade. Förutom lagern, som är deras storsäljare, går ingen av de öl vi fick smaka att köpa, så det var extra roligt att få smaka just dessa.

När vi kom ut i solen igen, lite lagom susiga efter alla öl (stouten var pa 12,5%!) tog vi färjan tillbaka till Dumbo och så promenerade vi över Brooklyn Bridge, vidare via finansdistriktet och Wall street, bort till Staten Island-färjan, för är man i New York för första gången ska man naturligtvis se Frihetsgudinnan.
Jag kände inte för att trängas med hundratals andra turister (det räckte med kön till färjan) och stå nedanför statyn och inte kunna se den ordentligt, så vi tog gratisfärjan till Staten Island och tillbaka igen, och man ser ganska bra från båten, och det räckte för mig. Det finns i och för sig ett museum på ön också, men som sagt; hundratals andra turister.

Efter båtturen avslutade vi dagen med ett besök pa Katz’s Delicatessen, berömda för sina pastramimackor. Och för att det är där den välkända scenen från ”När Harry mötte Sally” utspelas (I’ll have what she’s having). Mumsigt och mycket mat!

Vi hoppade över frukosten på söndagen, för vi skulle på brunch. Vi hade bokat bord på Red Rooster i Harlem för gospelbrunch. Det var en alldeles otroligt häftig grej! Först åt vi god buffè med flera klassiska amerikanska rätter och sen kom kören Sing Harlem. Wow, säger jag bara! Mycket gåshud blev det, så himla bra var det!
Under en av låtarna gick körledaren runt med en mikrofon, och stannade vid flera i publiken. När hon kom till Mikael blev hon sả imponerad av hans sånginsats att hon frågade vad han hette och var han kom ifrån! Det var väldigt roligt och lite stolt är jag ju över min sambo som är så duktig!

Efter den upplevelsen var vi lite matta av hur bra det var, men vi tog tunnelbanan till West Village, för Mikael ville kolla in Electric Lady Studios, där bla Kiss, David Bowie, Stevie Wonder och många många andra har spelat in skivor. Tyvärr var det stängt, så vi gick en gata bort och kom till Stonewall Inn. Den som kan något om HBTQ-historia vet vad som hände här. I parken bredvid finns en staty som ett minnesmärke över upproret och 2016 registrerades Stonewall som ett National Historic Monument, och är det första i sitt slag.

Därefter åkte vi tillbaka till hotellet innan vi gick ut på stadens gator igen. Först hamnade vi på Macy’s. Det är lite som Harrod’s i London, eller NK här hemma i Sverige, bara så väldigt mycket större! Bara en sảå sak som ett helt våningsplan med bara skor! De har också kvar rulltrappor frän 1920-30-talet som fortfarande är i bruk! Därifrån gick vi vidare till Grand Central Station och beundrade taket och ljuset som faller in genom de höga fönstren.
Sedan tyckte vi att vi hade gått tillräckligt för dagen, så vi traskade hem till hotellet igen och avslutade dagen med rester från vart kylskåp.

Måndag morgon var vi uppe lite extra tidigt, för jag ville äta frukost pa en diner innan vi åkte hem. Bara ett par kvarter ifrån hotellet lag en klassisk diner som fått höga betyg på Tripadvisor, och det var precis som man sett i filmer. Fullt med folk, servitörer som sprang fram och tillbaka med tallrikar och som hällde upp en mugg med kaffe innan du knappt hunnit sätta dig! Jag tog (såklart) amerikanska pannkakor, ägg och bacon, så jag blev ordentligt mätt.
En snabb sväng för att inhandla presenter till barn och barnbarn, och sen var det dags att packa ihop alla våra saker för att åka hem.

Lite stressade var vi inför hemresan, för vi hade fått meddelande fran KLM om vi måste checka in vårt handbagage och att vi hade möjlighet att boka om resan kostnadsfritt, sannolikt på grund av vädret. Det skulle nämligen regna och blåsa väldigt kraftigt.

Men flygresan gick bra, lite skumpigt var det en stund, men inte så det var jobbigt. Byte i Amsterdam, precis som på utresan, och när vi landade pa Landvetter hade vi återigen nästan dygnat. Jag slumrade någon timme under nattens flygning, men när vi kom hem gick vi nästan direkt och lade oss och sov ett par timmar.

Så, det var min första, men förhoppningsvis inte sista, resa till New York. Allt som allt en fin resa, med många upplevelser, intryck och aha-ögonblick. Och det gick alldeles utmärkt att resa med pyelostomikateter (det var bara i säkerhetskontrollen pa JFK som jag var tvungen att ”visa upp den”).

Matpromenad

Vi var på matpromenad igår, Mikael och jag. Man kan köpa det från upplevelse.se och Mikael fick det i julklapp av Sophia, Linus, Juliah och Amandus.
För att han inte skulle känna sig ensam så köpte jag en likadan upplevelse till mig själv, och igår var det dags.

Matpromenad går ut på att man går till några olika restauranger och på varje ställe får man en liten smakportion ur deras meny. Man kan gå matpromenad i flera olika städer och på olika datum, men vi valde att hålla oss hemmavid. Man bokar in sig vi epost till de som anordnar det hela, och så får man ett mejl några dagar innan det ska ske, med vilka restauranger som man ska gå till och var de ligger. Det är bara maten som ingår i biljetten, all dryck får man betala separat.
Det hela skulle pågå mellan klockan 12 och 17, så det blev både vår lunch och middag.

Vår promenad startade i Majorna, på Tapasbaren. Där fick vi champinjonkroketter med äpple och chilimayo. Mycket gott och smakrikt med den varma fyllningen av champinjoner inuti den krispiga kroketten, och så det friska från äpplet och lite hetta från chilimayon.
Vi valde ett rödvin till, som var lagom lätt och passade fint till rätten. Fin service och trevligt bemötande av personalen som också berättade om rätten.

Från Tapasbaren tog vi spårvagnen till Tredje Långgatan (det var lite långt att gå med tanke på den begränsade tidsramen), där vi hamnade på Contrast Publlc House.
Där var det lite sämre med bemötandet, vi fick själva välja ett bord och sedan gå till bardisken för att beställa dryck och säga till om maten. Vad vi blev bjudna på stod skrivet på en liten tavla vid baren.
Bristen på service vägdes upp av att maten kom innan vi knappt hade hunnit sätta oss, men jag tyckte inte att den smakade särskilt mycket. Det var en tartar på nöt, med picklad rödlök, jordnötter och ost samt en majonnäsbaserad sås ringlad över, upplagt på salladsblad. Till det valde vi varsin IPA.

Nästa restaurang låg bara två kvarter bort, på Första Långgatan, så från och med nu promenerade vi verkligen, så som det var tänkt från början.
Sophie är en persisk restaurang, liten men trevlig, och där var fullt med folk när vi kom dit. Vi fick ett bord på en avsats en trappa upp, med utsikt över alla som satt nere i restaurangen och åt. Trevlig personal men som sagt fullsatt ställe, så de var lite stressade.
Vi serverades en gryta med kycklingfilé, valnötter och granatäpple, och så ris till det. Grytan heter fesenjan på persiska, och den var jättegod. Syrlig men samtidigt lite nötig, och vi blev till och med lite mätta trots att det var en liten smakportion.
Här valde jag mineralvatten, för jag tyckte att jag ville känna smakerna ordentligt, jag brukar gilla persisk mat jättemycket. Mikael valde en öl igen.

Sedan fick vi promenera lite längre, tillbaka mot Majorna, men det gjorde inte så mycket, för då hann vi ju gå av oss lite av mättnadskänslan från grytan, och så var det ju fint väder.
Vi kom till We & Deli, som var väldigt fullsatt och det var extra trångt precis innanför dörren, för en liten bit innanför stod en man och demonstrerade olika viner och även lälmnade ut vår smakportion.
Vi fick en liten bricka med ost, hummus, marmelad, picklade morötter och fröknäcke, till det valde jag ett glas vitt vin och Mikael tog ännu en öl. Marmeladen var jag lite tveksam inför, den var gjord på dadlar och plommon, och jag som egentligen inte gillar dadlar tyckte den här marmeladen var väldigt god, ja allt på brickan var ju gott.
Själva lokalen var mysig och fin, med lokal konst på väggarna och allt ifrån barbord med höga pallar till långbord.

Dags att promenera lite igen, denna gång till Pitchers i Majorna. Vår lilla smakbit denna gång blev en bao fylld med kalvkött, picklad rödkål och majonnäs samt en salsa på mango och vitlök till det. Jag tyckte mest om salsan, däremot smakade bao:en inte så mycket, och jag tyckte att det var väldigt lite kött i den.
Jag var dock väldigt glad för min lilla bao, eftersom jag hade fasat för att vi skulle få en miniportion moule frites, för musslor i den formen är något jag absolut inte klarar av att äta.
På Pitchers dricker man öl, men inte jag som valde en cola. Servicen var inte dålig, men inte heller världsklass, den var som det brukar vara på en pub/sportsbar.

Sista anhalten på vår matpromenad var Hållplats 103, som ligger lite avsides, nära vagnhallen i Majorna, ett stenkast ifrån Klippan. Supermysigt ställe, litet men hemtrevligt inrett med lite udda bord och stolar, glas och tallrikar, med konst på väggarna och virkade dukar och stearingljus på borden.
Här fick vi varsin liten entrecote med rosmarinkryddad helstekt potatis och chimichurri. Det var sting i den, kan jag säga! Som tur var hade vi både rödvin och. vatten att släcka hettan med.

Det var lite tråkigt när var avslutande måltid var över, för vi hade haft så trevligt på vår matpromenad. men vi sa att det kanske borde bli ett årligt återkommande event för oss, så vi får väl se. Restaurangerna byts ju mellan varven också, så det blir ju nya smakupplevelser.

Om jag ska rangordna maten vi fick, så blir det så här:
1. Entrecote
2. Fesenjan
3. Kroketter
4. Ostbricka
5. Bao
6. Tartar

Från Majorna tog vi vagnen mot centrum där vi bytte till bussen hem, och sen åt vi inte mer mat den dagen. (Men vi tog lite glass till Melodifestivalen…som är ett kapitel för sig. Mello, alltså, inte glassen.)