Idag åkte barnen iväg till sin pappa. Eller rättare sagt, bror ställde upp och körde in dem till sin pappa. De ska vara borta i 2 veckor, det är den vanliga rutinen vi har på sommarlov/semester. de ska visst bo i stugan hela tiden pga att de renoverar badrummet i lägenheten. Känns skönt att veta att Fia inte kommer att sitta halva tiden framför MSN i alla fall. Eller att Robin inte spelar XBox, eller att de sitter inne och ser på TV för att de inte har fantasi att hitta på annat. I stugan är man utlämnad åt baskanalerna på TV, och därefer sin egen fantasi och uppfinningsrikedom 🙂
Efter att vi hade släppt av barnen åkte vi (jag, bror och brorsdotter) och fikade med Anna, en av mina bästa vänner. Anna är den där vännen som det kan gå flera månader mellan möten och samtal med, men vi är alltid lika bra vänner! Tyvärr blev det en snabbfika, för bror hade tid på besiktningen, så han var tvungen att åka, och jag min klant hade glömt mitt periodkort hemma, så istället för att stanna och umgås och sen ta tåget hem fick jag snällt åka med. jag hade väl kunnat köpa lösbiljett, men det kändes lite halvdumt, med tanke på att jag just laddat på periodkortet för en massa pengar.
Mot Skara styrde vi, men bilen ville inte som vi ville i hettan, så när vi kom hem till mor och far (halvvägs) fick bror avboka tiden på besiktningen och boka ny tid imorgon. Så istället blev det fika och struntprat under ett skuggande träd i föräldrarnas trädgård. Inte helt fel, det! 🙂
Ett par timmar senare drog vi iväg igen, den här gången för att köra hem mig. Vi tog en sväng om ”stan” först så jag fick handlat lite mat och andra förnödenheter. Så nu klarar jag mig ett tag.
Väl hemma blandade jag ihop en potatissalled och stekte en köttbit, hade ju inte ätit sen frukost. Under tiden som maten blev klar tog jag hand om mega-disken från grillkvällen ogår. Inte kul alls, men väldigt skönt när det var klart. Jag hatar att diska. Måste verkligen investera i en bänkdiskmaskin!
Mätt och belåten sittter jag nu här. I vardagsrummet står tv:n och skvalar. Det är Lyxfällan. de är hos en familj som har 3 barn, varav 2 pojkar som är 20 och 24 år och har egna jobb och tjänar pengar, men inte betalar ett öre hemma, medan pappan och mamman betalar allt och dessutom ger pojkarna extra pengar ibland när de gjort slut på sina egna. När de haft dåligt med pengar själva har de skaffat sig lån eller krediter för att klara sig. Dessutom är mamman halvtidssjukskriven.
Alltså, jag vet ju inte hur dessa föräldrar tänkte, men det verkar inte som de tänkte särskilt mycket alls!
Jag har redan talat om för mina barn, som är 12 och 15, att den dagen de har egna jobb och tjänar egna pengar, då ska de hjälpa till med basutgifterna här om de fortfarande bor hemma. Det svar jag fick från barnen var att det är väl självklart! (De var lite oroliga att jag skulle kräva dem på pengar när de sommarjobbar men jag sa att det gäller bara ”rikitga” jobb efter avslutat gymnasium).
Det första jag gjorde när jag fick min första lön var att fråga mina föräldrar hur mycket pengar de ville ha av mig för att jag bodde hemma. Men men…det är jag, det…jag kanske är konstig, men det känns som att det är moraliskt riktigt att göra så, föräldrarna har ändå ställt upp hela ens liv med pengar och mat och husrum och allt man behöver. (Ja jag vet att det finns undantag men det är inte dem jag syftar till nu).
