L\u00f6jligt bra. S\u00e5 kan man sammanfatta l\u00f6rdagskv\u00e4llens konsert med Green Day p\u00e5 Ullevi. Kerstin och jag studsade, sj\u00f6ng och klappade i drygt tv\u00e5 och en halv timma, och d\u00e5 har jag inte r\u00e4knat med f\u00f6rbanden.
Johnossi gick p\u00e5 lite f\u00f6rsenade, men gjorde bra ifr\u00e5n sig. Jag har inte lyssnat s\u00e5 mycket p\u00e5 dem innan, men kan s\u00e4ga att det blir mer nu. Joan Jett & The Blackhearts var f\u00f6rband nummer tv\u00e5, och bara att h\u00f6ra namnet g\u00f6r att jag t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 min ton\u00e5rstid. De gick ut starkt med \u201dBad Reputation\u201d, k\u00f6rde lite blandat gamla och nya l\u00e5tar, bla \u201dCherry Pie\u201d, f\u00f6r att avsluta med \u201dI love rock’n’roll\u201d. D\u00e5 kan man s\u00e4ga att publiken vaknade.<\/p>\n\n\n\n
Sen fick vi v\u00e4nta igen, medan scenen riggades om f\u00f6r huvudakten. N\u00e4r det k\u00e4ndes som att ”det var f*n vad det tar tid” klev pl\u00f6tsligt en gigantisk rosa kanin upp p\u00e5 scenen. En berusad<\/em> gigantisk rosa kanin! Han (hon?) lallade runt en stund och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 ig\u00e5ng publiken, bla genom att dansa till \u201dYMCA\u201d. S\u00e5 sm\u00e5ningom pep han iv\u00e4g och d\u00e5 sprakade det till i h\u00f6gtalarna och Ramones \u201dRock and roll radio\u201d skr\u00e5lade ut i h\u00f6gtalarna. Lite lurigt var det allt, eftersom den b\u00f6rjar p\u00e5 samma vis som Green Days \u201dSong of The Century\u201d. Men vi fick h\u00e5lla os en stund till.<\/p>\n\n\n\n Men d\u00e5. D\u00e5, n\u00e4r \u201dSotC\u201d verkligen spelades, d\u00e5 reste sig hela (den sittande delen av) publiken som en person och sen var det inte m\u00e5nga av oss som satt ner igen f\u00f6rr\u00e4n de sista tonerna klingat ut efter konserten. Det var fullt \u00f6s medvetsl\u00f6s fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut, med gamla och nya l\u00e5tar i en salig blandning, med spex och allvar och folk som drogs upp p\u00e5 scenen f\u00f6r att sjunga, och som sedan inte fick l\u00e4mna scenen utan att g\u00f6ra en stagedive. Sj\u00e4lvklart v\u00e4ntar man p\u00e5 att de ska k\u00f6ra ens egna favoriter, och vi hade tur den h\u00e4r g\u00e5ngen ocks\u00e5, Kerstin och jag, och fick h\u00f6ra flera av v\u00e5ra favoriter, bla \u201dHitchin’ a ride\u201d och \u201dHoliday\u201d. De sl\u00e4ngde in lite covers emellan\u00e5t ocks\u00e5, tex avslutade de \u201dWhen I come around” med ett litet medley p\u00e5 \u201dIron Man\/Sweet child of mine\/Highway to hell\u201d och lite senare skojade de till det under \u201dKing for a day\u201d och l\u00e4t den g\u00e5 \u00f6ver i ”Hey Jude \/ Shout \/ Earth Angel \/ My Generation \/ Satisfaction”. Alls\u00e5ngsl\u00e4ge: p\u00e5!<\/p>\n\n\n\n Green Day startade som ett punkband men har utvecklats (?) till att bli mer punkpoppiga och folkk\u00e4ra, men trots det finns det budskap i tecterna, vilket inte minst m\u00e4rks i scendekoren och i de bilder som flimrar \u00f6ver videosk\u00e4rmarna under l\u00e5tar som \u201dHoliday\u201d, \u201dJesus of Suburbia\u201d, \u201dKnow your enemy\u201d och \u201d21 guns\u201d. F\u00f6r vissa \u00e4r det bara coola bilder, medan det, f\u00f6r oss som vet vad texterna handlar om, \u00e4r de en extra betoning av allvaret och det politiska budskapet som ryms bakom allt spex och skoj. H\u00e4r kan man tala om att sprida sitt budskap. Men det g\u00f6r inget, vi \u00e4lskar dem \u00e4nd\u00e5!<\/p>\n\n\n\n Som vanligt avslutade de lugnt och fint, med \u201dWhen it’s time\u201d, en mycket finst\u00e4md ballad, nyskriven f\u00f6r musikalen \u201dAmerican idiot\u201d, ”When September ends\u201d (som inte alls handlar om soldater i Irak som m\u00e5nga tror efter att ha sett videon, utan om Billie joeas pappa, som dog i cancer n\u00e4r BJ var 11 \u00e5r), och sj\u00e4lvklart den obligatoriska \u201dGood Riddance\u201d(som f\u00f6r \u00f6vrigt \u00e4r en av de l\u00e5tar jag best\u00e4mt mig f\u00f6r att jag vill att man spelar p\u00e5 min begravning). Billie Joe, en akustisk gitarr och en str\u00e5lkastare. S\u00e5 vackert att man f\u00e5r ont i magen.<\/p>\n\n\n\n Hela l\u00e5tlistan f\u00f6r kv\u00e4llen s\u00e5g ut s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n
Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen Green Day spelade p\u00e5 Ullevi, och det var \u00e4ven f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag var p\u00e5 konsert d\u00e4r, men jag kan \u00e4rligt s\u00e4ga att det var nog inte sista g\u00e5ngen f\u00f6r n\u00e5gon av oss. Publiken \u00e4lskade Green Day, och bandet verkade \u00e4lska oss. Billie Joe Armstrong \u00e4r ett energiknippe utan dess like, djisus vad den mannen kutar och hoppar! Mike Dirnt och Tr\u00e9 Cool \u00e4r inte s\u00e5 d\u00e5liga p\u00e5 att showa de heller, men hade det inte varit f\u00f6r Billie Joes charmiga respektl\u00f6shet och hans envetna heeeeey-hoooo, s\u00e5 hade det inte r\u00e4ckt till.<\/p>\n\n\n\n\n