Rom 2012; dag 1

Äntligen var det dags för oss att åka! Som jag längtat. Ända sedan jag var liten har jag ju velat åka till Rom, men med en pappa som nöjde sig med att landa hos farmor varje sommar som vi bilade ner i min barndom, och med en rätt begränsad budget som vuxen (man får lätt det som ensamstående mamma), så har jag aldrig lyckats komma dit, trots att jag varit på väg flera gånger.
Förrän nu.

Upp tidigt och iväg med tåget mot Göteborg, för att J skulle växla pengar på Forex innan vi åkte ut till flygplatsen. Vi fick först ta en buss ut till nånstans på Hisingen, och sen sitta och vänta på en annan buss. Hållplatsen ligger inte exakt vid flygplatsen, utan man får gå en bit från vägen. Det var som vanligt kallt och grått och blåsigt, så jag frös som en griskulting i mina linnebyxor och tunna kofta.
Självklart var vi rätt tidiga, så vi tog en kaffe medan vi väntade på att få checka in. J var ju tvungen att ha en särskild stämpel på sitt boardingkort eftersom han iinte är EU-medborgare.
Sen fick vi vänta lite till på att få gå ombord på planet, och jag som inte flugit sen jag var 1,5 år hann bli lite nervös faktiskt!

När vi skulle gå ombord blev jag lite förvånad över att planet var så mycket mindre än vad jag hade väntat mig. Det var många ensamresenärer på den härturen, och alla gjorde som man gör på bussen; satte sig på varsin plats på varsin rad, men vi lyckades få två platser tillsammans, längst bak.
Jag hade redan från början bestämt att jag skulle sitta vid fönstret, för är det första gången man flyger ska man ju kunna se något också!

Att lyfta gick ganska bra, förutom att jag inte fixade att slappna av, så jag satt och djupandades under tiden, tills jag kände att planet rätade upp sig. Sen satt jag och lyssnade på min ljudbok (ni har väl inte missat mitt inlägg om Storytel?) och tittade ut med jämna mellanrum. Jag är i vanliga fall så höjdrädd att jag knappt kan stå på en stol och byta glödlampa, men 11000m uppe i luften gick det visst jättebra att titta ner! Luftgroparna var däremot inget vidare roliga.

Ungefär en halvtimme innan beräknad ankomsttid landade vi på Ciampino flygplats i Rom.  Nu kändes linnebyxorna och koftan plötsligt mycket varmare. Luften var fuktig och åskvarm, och väderleksrapporterna hade ju varnat om regn.
På flygplatsen köpte vi först ett RomaPass, som är lite som Göteborgs- eller Stockholmskortet; man åker gratis på kommunala transportmedel och så får man fri entrè till vissa sevärdheter och rabatter till andra, och man kan välja mellan olika antal dagar som kortet ska gälla. Sen köpte vi bussbiljett till ”flygbussen”, för den ingick inte i kortet. Fast €6 för en tur-och-retur-biljett är inget att tjafsa om.

Bussen stannade slutligen vid Termini, centralstationen i Rom, där vi irrade runt en stund innan vi kom på var man går ner till Metron, och sen en stund till innan vi fattade varför vi inte kunde köpa biljetter i automaten (man fick inte betala med för höga valörer på sedlarna). Sen skulle vi ju hitta rätt tåg, men det var en bit kaka jämfört med resten.

Vårt B&B låg i ett bostadsområde några stationer bort ifrån centrum, på andra sidan Tibern och en hållplats ifrån Vatikanen. Ganska centralt ändå, med tanke på att vi kunde promenera till Sankt Petersplatsen på sisådär en halvtimme.
Att hitta rätt adress var lite krångligt, det också, för gatunumren i Rom är inte som i Sverige. Vi gick uppför gatan och förväntade oss nummer 67 strax efter nummer 65, men då stod det plötsligt 87 på huset! Efter en stund fattade vi att man fick gå in på den lilla tvärgatan som också var en slags gård framför huset, och där stod det visserligen inget nummer, men väl en liten mässingsskylt vid porten, som talade om att här var det.

Vår värdinna var en liten kvinna, väldigt trevlig och hjälpsam. Hon visade oss rummet och de gemensamma utrymmena. Vi fick ett rum med en stor dubbelsäng och en extrasäng, ett litet bord och två stolar, en fåtölj, en garderob och tv. Vi hade tom balkong! Visserlgen en väldigt liten balkong, fullbelamrad med en massa blomkrukor, en parabol och diverse saker som ägarna ”ställt åt sidan”, men en liten yta fanns det, lagom för att stå och titta en liten stund, eller som J gjorde, hänga ut tvättade kläder på tork.
Det fanns två badrum, ett för damer och ett för herrar. Damernas var lite större än herrarnas (vi hade tom badkar) , och så fanns där ett kylskåp, en micro och lite porslin. Alltså inte i badrummet då utan i ”köksdelen”. Varje morgon ställde signora Donata fram croissanter (den inplastade varianten med socker på), bröd och kaffe. Frukosten bestod av detta samt smör och marmelad eller nutella. Vi köpte lite yogurt och frukt som vi förvarade i kylen, så att vi kunde få lite stadigare frukost.

När vi hade packat upp och tvättat av oss resdammet gav vi oss ut och utforskade området där vi skulle bo. Självklart kom det utlovade regnet just då, så efter en stund såg vi ut som två dränkta katter, så då gick vi först till en mataffär och handlade lite, och sen stannade vi till på en liten pizzeria. Där åt jag den godaste pizza jag ätit på många år; en bit med rökt lax och fiori di zucca (blomman från squashplantan) och så en margarita där såsen och osten var alldeles gudomliga!
Efter det gick vi faktiskt tillbaka till rummet och låg i sängen och glodde på dubbad italiensk tv tills vi somnade.