Bleurgh

Har varit sjuk. Inte så mycket, men tillräckligt för att gå hem tidigare och stanna hemma en dag. Det började med att jag hade lite huvudvärk igår morse, men jag avfärdade det med att jag var trött. Klockan var ju trots allt bara 4.45 på morgonen. Kom till jobbet, tog en kopp kaffe, jobbade lite i lugnt tempo. Morgonmöte = en kopp till. Lite mera jobb och plocka, sen var det dags för frukost. Petade i mig en knäckemacka med kaviar och sköljde ner det hela med ännu en kopp kaffe.
Sen började jag känna mig lite kass i magen. Inte så att jag mådde illa eller behövde på toa, men ”körigt”, liksom. Tänkte att det går nog över om en stund, har nog bara druckit för mycket kaffe (hemska tanke).
Men det blev sämre, och huvudvärken tog, och till slut kände jag mig tom lite febrig, så jag gick hem tidigare.

Somnade som en stock på tåget och vaknade med ett ryck strax innan min station, som tur var. Mötte upp Fia vid stationen så hon fick gå till Ica, för själv ville jag bara hem och lägga mig. Kröp ner under täcket och sov ungefär en hel timme. Sen klarade jag inte av att ligga i sängen mer för det värkte i huden vid beröring, så hade det inte varit för att jag frös hade jag säkert gått omkring naken. Lade mig ändå en stund senare och sov tills strax före 20, då gick jag upp och såg Vampire Diaries, och sen kröp jag tillbaka ner under täcket. Tog tempen som visade 37,6. Nu är vår termometer lite kass, så den visar för lågt, så jag kunde ju konstatera att jag verkligen hade feber. Inga alvedon eller liknande hemma, så det var bara att palta på sig för att inte frysa och frossa.
Med joggingbrallor, sockor, kofta och fleecepläd samt täcke sov jag sen hela natten och vaknade vid 7-tiden i morse. Mådde helt ok och var hungrig! Så upp och tryckte i mig ett par salta kex och ett glas mjölk – smaklig kombo, va?! – och så sov jag ett par timmar till.
Nu mår jag hur bra som helst, lite trött förstås, men det blir man ju efter en feberattack, och det hinner säkert rätta till sig tills imorgon. Då ska jag jobba nattpass.

Robin har åkt till Magnus. Det jobbigaste med den resan brukar vara väntetiden. Han måste nämligen vänta 1 timme och 40 minuter i Falköping, eftersom det inte finns en förbindelse som överlappar någorlunda i tider. Men idag klev han på fel buss inne i Falköping, så för en halvtimme sen ringde han mig och var nästan gråtfärdig. Bussföraren hade gått av bussen och när han inte kom tillbaka på en lång stund började Robin kolla omkring sig. Han var ensam på bussen och dörren var låst. Han lyckades få folk utanför att fatta att han inte kunde komma ut, så de hämtade någon som hjälpte honom. Sen fick vi snoka reda på en buss till Trollhättan, och som tur var så gick det en 14.49, så han behövde inte vänta så länge. Nu är han på väg åt rätt håll.

Fia for till en kompis igår kväll, och kommer förmodlige hem nån gång ikväll. Så jag kan njuta av ensamhet och tystnad ett tag till.