Igår lyckades jag med konststycket att få tonårssonen ut ur huset! Vi gick på bio och såg Wolverine, och den var bra och vi hade det trevligt ett par timmar, men det var inte vad det här inlägget skulle handla om.
Istället funderar jag en del över det som inträffade när vi skulle åka hem.
Vi åkte som vanligt tåg, och vi hann väl inte ens till första pendelstationen innan vi blev stående i nästan en halvtimme pga att ledningarna var strömlösa.
Strax innan Herrljunga stannade vi igen, och fick veta via högtalarna att det hänt en olycka på stationen i Herrljunga, så all trafik var stoppad tills de röjt undan. Nu hade olyckan hänt bara en liten stund innan, så räddningstjänsten och polisen hade inte ens hunnit fram. Det blev en lång väntan, istället för att vara hemma runt 22 som vi skulle, kom vi fram strax före midnatt.
Men, det jag förundras över är bristen på uppmärksamhet i media! Inte ett ord någonstans om den här olyckan! Jag har kollat GP, jag har kollat Aftonbladet och jag har kollat lokalradions nyheter. Ingenting. Det är lite märkligt. För även om de röjde upp ganska fort (två timmar är ju en bagatell egentligen vid en olycka), så var det massor med poliser och andra människor i orange västar på hela stationen. Och som om inte det vore nog, så låg det en stor svart plastsäcksliknande sak på perrongen när vi körde förbi. Det såg ut att vara precis det ni tror att jag tror att det var. Men jag vet ju inte.
Men ändå är det underligt att varken radio eller tidningar nämner något om den här olyckan. När någon blir påkörd av ett tåg annars, brukar det bli ganska stora rubriker. Samtidigt som vi satt där och väntade stod det tex i Aftonbladet om någon som blivit påkörd av ett pendeltåg. Varför var det viktigt att rapportera om, men inte den i Herrljunga?
Missförstå mig rätt; jag är inte den som slänger mig över första bästa händelse eller tillbud och frossar i allt som skrivs – bra eller dåligt – om det, men jag skulle gärna vilja veta lite vad som egentligen hände. Var det en olyckshändelse, någon som föll? Någon kanske blev knuffad? Eller var det någon som var nere på spåret fast man inte ska vara där?
Vad gäller det där sista, så ser jag varje dag hur folk springer över spåret här hemma. Där jag bor löper rälsen tvärs igenom samhället. För att komma till andra sidan måste man gå under en viadukt och upp för en liten backe, åt vardera hållet. Kommer man från det hållet jag bor åt, är det helt i andra änden av stationen, så många genar istället över spåret.
När folk kliver av tåget och ska över till andra sidan är det samma sak, men där är folk otroligt oförsiktiga och dumdristiga, för de hoppar helt enkelt ner på spåret bakom tåget, utan att se om det kommer något tåg från andra hållet!
Det är bara en tidsfråga innan någon blir påkörd.
Dessutom har jag flera gånger sett barn leka på perrongen. De cyklar (på för stora cyklar som de knappt kan kontrollera), de åker skateboard eller bmx och trixar för varandra, de springer fram och tillbaka och leker och knuffar varandra, och ibland leker barnen i gräset bredvid spåren.
Var finns föräldrarna då? Jo vissa föräldrar sitter och läser eller kollar mobilen eller pratar i mobilen och ser inte hur deras barn springer farligt nära kanten, de flesta föräldrar är inte ens där, för de har skickat ut sina barn att leka, och har ingen koll på var de leker någonstans.
Jag blir alldeles mörkrädd när jag ser hur de vinglar och rusar omkring, jag vill bara ta tag i föräldrarna och skaka lite vett i dem! För om inte föräldrarna kan hålla koll på sina barn och tala om för dem hur man ska bete sig på ett sånt ställe, vem ska då göra det? Samhället? Trafikverket? Nej, skulle inte tro det, va?!
Vad gäller olyckan igår i Herrljunga så är det alltid tragiskt när en person omkommer, det spelar ingen roll om denna person befann sig där av fri vilja eller pga slarv eller någon annans illvilja, ett dödsfall är ett dödsfall. Det är tragiskt och ledsamt för anhöriga och vänner, och när man tänker på det, då glömmer man bort att det är jobigt att sitta och vänta i två timmar på att få fortsätta färden hemåt. Jag lever i alla fall.
Men faktum kvarstår, att jag tycker det är lite märkligt att inte ett ord nämnts om detta. Rätta mig gärna om jag har fel och har missat det!
Jag har förstått det som att, är det ett självmord så skrivs det inget om det, just för att inte uppmärksamma att någon valt att ta sitt liv.
Just så är det. Vid självmord skrivs inget.
Låtet som en bra ”regel”. Tyvärr ser man ju ibland att inte alla jobbar så.
Från någon som bor i Herrljunga och fick veta detta alldeles nyss från Herrljungas egen FB-portal så måste jag också tillstå att det är fantastiskt dåligt uppmärksammat i media. Jag kollar dagligen de två lokala dagstidningarna som finns och dessutom har iPhone-appar och det står inte en rad om denna tragiska olycka!
Ett oerhört fint och berörande blogginlägg som väcker många olika frågeställningar! Bra skrivet!
Tack snälla!
Även jag har letat efter information om denna olycka. Min flickvän är den olyckliga lokföraren som körde på mannen. Det var tydligen ett självmord, då offret bara ställt sig på spåret och inväntat smällen.
Något jag ”missade” att ta upp i inlägget är just detta, att det ju faktiskt är en människa som kör tåget! Jag kan inte ens försöka föreställa mig hur man skulle må efter att ha varit med om en sådan sak! Eller om man stått på stationen och sett personen på spåret men inte hunnit ingripa innan!
Varma tröstetankar till din flickvän!
Visst är det synd om den människan som begått självmord. Men det är väldigt själviskt att bara tänka på sig själv i det läget, och inte ha en tanke på att det är någon helt oskyldig som blir drabbad.
Jag kan inte sätta mig in i, eller förstå hur personen som ställde framför tåget mådde. Men nu måste jag försöka hjälpa min flickvän att rehabilitera sig till ett normalt liv igen. Det kommer att ta tid, men det blir nog aldrig helt bra.