Nu har det firats jul redigt och ordentligt här, med mat och klappar och huset fullt av folk! I år var vi så många som 15 stycken, det var mor och far, jag, J, Fia och Robin, Silvio, Emma, Lovisa och Victor och Ilse, Magnus, Frida och Tyra, och så Roberto. Den enda som fattades var Isabella, och det var lite synd, men hon kommer hit till nyåreshelgen och då får hon sina paket av oss då.
Ilse och co kraschade här hos oss (i Fias rum, hon hyste in sig på madrass i Robins rum för en natt), och Silvio och hans lilla familj plus Roberto sov borta hos mor och far. Det blev ju lite trångt ett par dagar, men det gick ändå!
I fredags kom de, hela högen, medan jag var på jobbet, men jag hann och träffa mina översovare en stund i alla fall innan läggdags.
Sen var det ju då helt plötsligt julafton, trots bristen på både snö och vinter och julkänsla över huvud taget! Men det var ingenting som hindrade oss! Klockan 14 förflyttade vi oss härifrån och tvärs över gården för, i tur och ordning, fika och Kalle, julklappsutdelning och middag.
Det var väl inte alla som längtade efter Kalle, men barnen satt (nästan) som tända ljus i soffan. Utom Victor, som somnade i Fias knä fem minuter innan det började.
Efter Kalle ringde det på dörren, och när Frida öppnade stod tomten där! Jag har nog aldrig hört barnen så tysta! Tomten delade ut alla paket och kuvert som låg under granen, och sen tackade vi tomten och så började stora öppningskalaset. Det var papper överallt, och glada ungar (och vuxna också) som hoppade och tjoade av glädje över sina klappar (fast vi vuxna varken hoppade eller tjoade särskilt mycket).
Som vanligt hade vi sagt att vi bara skulle köpa till barnen, men vi vet ju hur det brukar bli med det, så till slut hade även jag en rätt stor hög nedanför pallen jag satt på.
Vad jag fick? Tja, en vattenkokare, en ny morgonrock, ljus, massage-alien, pengar, en brödrost (en grön) och en termos (också grön).
J och jag fick ett par klappar tillsammans också; en digital fotoram och en flaska bubbel. Och av mina syskon fick vi en sodastream. Fast det var inte en julklapp, utan en förlovningspresent.
J fick såklart en julklapp av mig också. Det blev en smartbox. Och barnen fick lite bra-att-ha-saker och så pengar. Och så fotades det en hel massa. Här är några av bilderna:
I veckan som gick jobbade jag inte bara mina vanliga pass utan även lite extra (varför frångå ett vinnande koncept?), så det här med julklappsshopping och matlagning blev lite lidande, så det enda jag bidrog med till julbordet i år blev köttbullar. Fia skulle hjälpa till att fixa revben, men det blev lite miss i kommunikationen om hur man skulle göra, och Janssons föll bort helt. Vi kan ju alltid ta den till nyår istället…
I torsdags hann jag, trots julstress och jobb, med en liten dejt med Rossi på förmiddagen. Vi traskade runt Nordstan i Gbg och sen lunchade vi. Medan vi gick om kring i Nordstan såg vi att det var ett par killar som skulle uppträda på en scen där, men efter att vi kikat lite på publiken och killarna på scenen antog vi att det var någon från Idol eller så, så vi ignorerade dem. När vi satt på lunchresturangen klev det upp en man på scenen och började berätta att detta var en direktsändning i radio med prisutdelning till Årets Göteborgare, och denna var Mia Skäringer! ”Husbandet” – som han kallade killarna – var inte heller så okända, eller i alla fall den ena av dem, det visade sig vara Ulrik Munther!
Nu är jag så trött så jag ser i kors, så nu tänker jag krypa till sängs och spela lite WordFeud och sen sussa jättesött!
1 svar på ”Snart är glada julen slut, slut, slut”