Nu har väl inte jag direkt hyllmeter med olästa böcker, men väldigt många ändå. Dessutom har jag just nämnda "Buddenbrooks" i min olästa samling.
En annan klassiker jag vill ge mig på i sommar är "Krig och fred". Nu har jag (snart) sett hela tv-serien, och älskar berättelsen i den, så jag anar lite grand att boken kommer att bli en favorit.
Sen det här med att ge sig på böcker i en genre jag tidigare vägrat läsa; igår hade någon av mina kollegor ställt en kasse med pocketböcker i personalrummet, för oss andra att ta för oss ur. Jag hittade ett par av Reginald Hill, en Peter Robinson och en Camilla Läckberg. Och så hittade jag "Burpojken".
"Burpojken", skriven av Torey L Hayden, handlar om Kevin, som är rädd för allt. För att gömma sig för omvärlden kryper han in under bord och stänger in sig mellan stolarna, så att det ser ut som om han sitter i en bur. Kevin bor på en institution där personalen inte får någon kontakt med honom, och därför inte kan hjälpa honom. Hayden skriver i boken om sitt arbete med Kevin , och om hur hon försöker få honom att komma ut ur sin "bur".
Första gången jag hörde talas om den här boken var i högstadiet, men jag har aldrig varit intresserad av att läsa böcker som handlar om människor som är sjuka, mentalt eller fysiskt. Nu har jag ändå under en lång tid tänkt att jag borde vidga mina läsvyer lite, och den här boken kanske kan vara en bra början på det?
Jag återkommer om detta när jag har läst den.