1. Är du rädd för att dö?
Nej. Däremot är jag rädd för att jag ska dö på ett onaturligt sätt; genom en olycka eller liknande.
2. Har du varit på någons begravning?
Ja. När jag gick i gymnasiet var det en kille som jag kände som dog. Det var väldigt jobig att gå dit, men samtidigt är jag glad att jag gjorde det.
För 6 år sedan dog en av mina nära vänner och det har jag nog inte riktigt fattat än, för jag kan fortfarande tänka på henne som om hon fanns kvar hos oss. Att sitta i kyrkan och se den vita kistan med alla blommor omkring, och höra hennes favoritlåtar spelas i kyrkan – det var riktigt, riktigt jobbigt!
3. Vill du kremeras eller ha jordfästning?
Jag ska kremeras och antingen sättas i minneslund eller spridas för vinden. Jag vill inte att mina barn och andra som lever kvar efter mig ska behöva ha en grav att sköta om. De ska kunna befinna sig var som helst i världen och ändå kunna minnas mig, vare sig de sitter hemma i soffan eller väljer att gå till en minneslund på en kyrkogård.
4. Vad tror du händer efter döden?
Jag tror att kroppen är ett skal som man fyller med sin själ, och det är själen som är ditt verkliga jag. Din själ dör inte, det är bara kroppen som har gjort sitt i den här världen, och din själ får ett nytt skal, en ny kropp för att leva på jorden. Någon gång ska jag ta mig i kragen och genomgå en regressionshypnos, för att se om och hur jag levt tidigare.
5. Vad tycker du om dödshjälp?
Jag är för aktiv dödshjälp under kontrollerade former. Sånt som de har på de där klinikerna i Schweiz, som man kan läsa om. Jag motsätter mig starkt att vem som helst ska kunna ta livet av en person bara för att den personen vill det just då. För tänk om han egentligen inte vill, utan det bara är ett infall för stunden? På klinikerna får man ordentlig vård och konsultation och psykolog/kuratorskontakt innan man till slut kan bli godkänd för eutanasi.
Om jag skulle bli svårt sjuk, eller skadad, och skulle kunna att jag är mer till belastning än glädje för min familj och mina vänner, då skulle jag nog överväga dödshjälp. I varje fall känner jag så idag, när jag är frisk. Om situationen uppstår kanske jag helt ändrar åsikt. Man vet aldrig hur man kommer att reagera i en situation förrän den har uppstått.
