Men nu blev det genast lite lagom stressigt, för Staffan, som hade biljetterna, skulle åka hem och hämta dem och så skulle vi alla mötas vid Siljaterminalen. Tunnelbana är smidigt, fast kanske inte när alla i gruppen har med sig 2 gigantiska ryggsäckar och varsin resväska. Men det gick, och till slut kom vi fram till båten, och på kom vi också.
Vi lämpade av våra saker i hytten och sen gick vi på upptäcktsfärd genom båten. En sak vi upptäckte tidigt var att allt var dyrt. Inte mycket billigare än i land kändes det som.
Vi tog en öl medan vi satt och såg på utsikten över Stockholms skärgård. En regnskur gjorde att vi fick se en vacker regnbåge också.
Och eftersom vi hade mycket förstående hyttkompisar blir det pausfågel här.
Kvällen avslutades dock i puben med en öl och en himla duktig trubadur som bara vägrade spela det gamla vanliga, och som fräste ifrån varje gång nån vågade sig på att önska Creedence hahaha. Skönt med lite annan musik på repertoaren för en gångs skull.
Måndag morgon fick vi stressa igen eftersom det inte ingick väckning i servicen, och vi hade helt glömt att ställa någon klocka. Duscha och klä på sig är inte helt lätt in en liten hytt när man är fyra som ska göra det samtidigt. Vi fick i alla fall i oss en maffig frukost (helt underbar frukostbuffè) innan vi vandrade ut för att upptäcka Helsingfors.
Som riktiga ordentliga turister hoppade vi på en guidad busstur runt stan, och fortsatte sen med att besöka domkyrkan och Uspenskijkatedralen. Domkyrkan känns inte som en kyrka, mer som ett monument. När man kommer in där får man inte den där känslan av litenhet i sig själv och storslagenhet i byggnaden, så vi stannade inte så länge där. Uspenskijkatedralen, däremot, bjöd på alla de intryck som åtminstone jag vill få när jag kommer in i en kyrka.
Även om jag inte är särskilt religiös, så känns det ganska mäktigt att stå i ett kyrkorum som har flera hundra år på nacken. Det var så vackert där inne, och såklart skulle jag ju försöka läsa de ryska bokstäverna. Det gick ganska bra, jag lyckades få till flera ord.
Ute igen hamnade vi vid en liten hamn nedanför katedralen. Där satt vi en stund och tog igen oss innan vi tog spårvagnen till Linnanmäki, som är Helsingfors motsvarighet till Gröna Lund. En snabb liten avstickare till ett apotek efter hostmedicin till mig (för naturligtvis blev jag förkyld, fast vi hittade en fin cocilana så det märktes knappt sen hehe).Enda anledningen till att vi åkte dit över huvud taget vara att Jorge ville upp i utsiktstornet, men tyvärr var nöjesparken stängd när vi kom fram och skulle inte öppna förrän 16, så vi fick ge upp det äventyret eftersom vi skulle vara tillbaka på båten senast 16.45.
Så vi gick på matjakt istället. Alla ville äta olika saker, så när vi hittade ett ställe med flera matställen i ett så jublade vi. Och jag fick sushi!
Bråttom tillbaka till båten, och såklart var vi de sista på.
Jag åt min sushi sittande på däck, medan jag såg Helsingfors försvinna bort och kände den sista eftermiddagssolen gassa i nacken. Hur gott som helst!
Sen tillbringades kvällen i praktiskt taget samma stil som kvällen innan, så vi hoppar raskt vidare till tisdagen.
Framme i Stockholm igen, och Staffan var försenad till jobbet så vi skildes från honom vid T-centralen, och sen låste vi in våra väskor och gick ut för att hitta skor till mig och fördriva tiden i allmänhet. Mina sneakers (Allstars-kopiorna) har nämligen spruckit i sömmen i bak på ena skon, och jag lyckades visserligen laga det tillfälligt på båten med vanlig sytråd, men de sjunger på sista versen. Trogna har de varit, men allting har en ände. I alla fall när det kommer till skor. Jag hittade ett par ballerinaskor för 49 kr på Din Sko, så jag var fort nöjd.
Utan att säga nåt var vi på nåt sätt överens att vi ville gå till gamla stan, så vi styrde stegen dit. Men Jorge och Patricia hade aldrig sett Riddarholmskyrkan, så vi fastnade där för att de skulle få ta lite kort och titta. Vi blev väldigt förånade när det visade sig att man måste betala inträde där. Och vi var inte de enda, en kille sa tom ”I en kyrka??!!” och fick till svar att sedan bla-bla-bla- är det officiellt inte en kyrka, så då har man rätt att ta ut en avgift när folk vill besöka den. Scheisse.
En titt på klockan sa att det bara var en timme kvar tills min buss skulle gå, så vi satte oss på en bänk och såg ut över Riddarholmsfjärden innan det var dags att gå tillbaka.
Det var då det blev jobbigt på riktigt. Men det kanske inte behöver ta så lång tid att ordna allt innan det är dags att vända färden mot Sverige igen…man kan ju alltid hoppas.Tillbaka kommer han i alla fall.
På bussen hem – och för första gången på jag-minns-inte-när, var jag utan en bok i 4 dagar! Det händer bara inte i mitt liv! – hann jag skriva dessa två inlägg.
Jag köpte en Pad Thai på Sthlm central men när jag började äta av den kändes den inte så lockande längre. Det var nudlar, som sig bör, men ingen kyckling eller grönsaker. Eller jo, det var grönsaker. Isbergssallad, som låg uppepå alltihop. Mellan salladen och nudlarna hade de lyckats få med rostad lök, jordnötter och fetaost. Bleurgh! Den åkte i soporna. Det blev en burgare på Gbg Central istället. Då kurrade magen rätt bra. Inget att äta sen frukosten på båten…
Just nu är jag väl inte sådär jätteglad. Självklart är jag glad att få se mina barn igen, men ni fattar. Jorge sa att han kunde tänka sig att det är så här det känns att vara på smekmånad. Ingen av oss har nån erfarenhet av nån sån, men det känns ändå som att den är till för att man ska ägna sig åt varandra, och det har vi ju verkligen gjort. Patricia och Staffan har vi knappt träffat. Men jag har lärt mig en massa mer spanska än vad jag kunde innan haha. Det är väl lätt hänt när man har lätt för att lära sig språk och motparten glömmer att man inte talar spanska…
Och jag har haft tre underbara dagar! (Ja…nätterna också…)
Och som sagt: mer ingående detaljer avges muntligt över en fika…