Inte jordens enklaste uppgift, men efter att ha läst Kerstins inlägg inser jag att jag behöver nog inte skriva så mycket egentligen, för hon har ju redan gjort hela jobbet så bra! Men lite grann kan jag nog få till ur eget perspektiv.
För min del började det ju så fint med en tågförsening. Morr. Jag blev smått nervös när jag såg att tåget var 25 minuter försenat från Gbg, och när det sen inte kom den nya tiden då började det pirra i fingertopparna. Inte kunde jag ringa SJ heller, för jag hade naturligtvis missat att ladda mobilen mitt uppe i allt packande och donande innan avfärd, så den låg i fickan och gav ifrån sig ynkliga ljud med jämna mellanrum.
Till slut kom i alla fall tåget, och jag hann med min buss ifrån Jönköping. Det blev tom 20 minuters marginal, så att jag hann köpa vatten!
En fullsatt buss är aldrig kul, och att behöva sitta still i 3 timmar och 50 minuter är ännu mindre kul. Lägg till att kvinnan bredvid mig var av modell större, så kanske ni förstår att jag inte satt alltför bekvämt. Jag hade tur ändå som lyckades snappa åt mig en fönsterplats, och eftersom jag var sparsam med vattnet lyckades jag, trots urinvägsinfektion, hålla mig ända tills jag kom fram till slutdestinationen i Västerhaninge!
Lite förvirring blev det på stationen när vi stod i varsin ände av perrongen och letade efter varandra!
Efter en jättegod middag och en prat-prat-prat-och kaffe-kväll i soffhörnan kom vi på att det kanske vore bra med lite sömn så att vi skulle orka med lördagens bravader.
Lördagen var lite lagom grå och molnen kändes tunga, men vi lyckades undvika regn (lite dugg räknas ju inte) och styrde kosan mot Djurgården och Vasamuseet.
Titanicutställningen var snudd på fantastisk (fler artefakter och den hade fått guldstjärna) och Vasa är ju helt enkelt en svensk nationalskatt.
Många skratt och många aha!-upplevelser senare tumlade vi ut igen, och nu var det dags att bege sig till Gamla Stan. Det tar lite tid för mig och Kerstin att ta oss till platser, för vi hittar hela tiden något att fotografera, har vi kommit på! En sån liten sak som ett vackert höstlöv, alldeles ensamt på trottoaren, uppehöll oss i säkert 10 minuter…
Efter lite fnissigt letande efter rätt buss kom vi till slut fram till Slottsbacken, där vi hoppade av och traskade upp mot Gamla Stan. Hela vägen från Djurgården till Gamla Stan såg vi Muse-affischer uppsatta lite varstans, så vi bestämde oss för att ta ett kort på oss båda stående vid en sådan. Men av någon underlig anledning hittade vi inga fler affischer.
Vi hade väl på något sätt kopplat att vi inte skulle hinna med Promenaden, så vi tog en kortare variant som tog oss längs med Västerlånggatan och Gamla Stans affärer (och ett pit stop på Science Fiction-bokhandeln, där jag nöjde mig med att titta, känna och lukta på böckerna, eftersom min plånbok inte var så…ehum…välfylld) och som avslutades med gudomlig mongolisk barbeque och asiatisk buffè.
Plötsligt tittar vi på klockan och inser att vi måste lägga på ett kol för att hinna tillbaka till Västerhaninge efter biljetterna innan vi ska till Hovet. Men lagen om alltings jävlighet gjorde ett litet gästspel där, för just som vi kom upp på perrongen ser vi vår pendel susa iväg! Morr igen! Till slut kom vi iväg, och Claes (Kerstins morbror) ställde upp som räddaren i nöden och kom ner till stationen med biljetterna så att vi inte skulle missa nästa tåg tillbaka. Nu började det bli lite tajt om tid, men efter några nervösa minuter och mycket springande kom vi fram, trängde oss fram till våra platser och bara njöt av en alldeles underbar och fantastisk konsert! Mer om själva konserten kommer i ett annat inlägg, det blir alldeles för surrigt att skriva om det här.
En lite kul grej var att jag var så kissnödig innan konserten att jag bara ville sätta mig i närmaste buske, men under själva konserten kände jag ingenting! Otroligt vad lite bra musik kan göra hehe.
Min kamera=mobilkameran. Visserligen 5mp men ändå en mobilkamera, så att ta bilder på längre avstånd funkar ju sådär, kan jag säga.
Naturligtvis ville min kamera inte vara med länge (den hade ju inte hunnit laddas om efter en hel dags fotande), så efter halvminutskorta videosnuttar av 3 olika låtar, dog den helt. Men jag har fått bilder av Kerstin, så jag är glad ändå!
Apropå bilder så försökte vi leta upp en konsertaffisch efter spelningen istället för de vi missade inne i stan, men inte en enda affisch så långt ögat kunde se och lite till! Inte ens inne på Hovet!! Märkligt. Mycket märkligt!
Next stop: Vampire Lounge. Vi hann ju inte med Twilightutställningen, men tänkte att lite vampyr måste det ju bli. Tyvärr får det stå över till nästa Stockholmsbesök, eftersom stället ifråga stänger tidigt (01.00) på lördagkvällarna…ehm…annorlunda…för att vara i en sådan stor stad.
En öl på Östgöta källare funkade utmärkt som stand-in för vampyrdrinkar, så där satt vi och diksuterade allt mellan himmel och jord, men mest Muse och deras musik, och konserten. Både Kerstin och jag ville skicka servitrisen på kurs, för hon hade ingen ordentlig koll på ölens namn. Lite hum får man väl ha…
Tillbaka ”hemma” somnade vi lyckliga och vaknade till en timme längre söndag. Vi dividerade en stund om vilka klockor som gick rätt men kom till slut fram till att det ger sig nog. Kaffe och tandborstning och för min del packning, och sen tillbaka till Gamla Stan, för att ta igen promenixandet som vi inte hann med på lördagen. Men vi började med kaffe. I Stockholms äldsta medeltidskällare. Såklart. Jag minns att när jag var i Stockholm med Fia och Robin för några år sedan, så vågade inte Robin gå ner där, så vi satt i cafè-delen där uppe och åt glass. (Minns också att mina barn inte var speciellt förtjusta i italiensk glass. Hmpff)
Sen blev det promenad! Upp och ner för en massa gator och gränder tills vi var lika vimmelkantiga som kullerstenarna på gatorna. Många kort togs den här dagen, för det är helt enkelt så vackert i Gamla Stan, no matter what årstid det är!
Efter långpromenad och fotografering högt och lågt var det dags för hemfärd för min del. Verkligheten väntade. Men vi har gett oss 17 på att vi ska göra om det här! Det kanske inte inkluderar Muse, men utan att häda kan jag nog påstå att vi hade haft en helt underbar helg även utan konserten. Den var bara pricken över i!